Utskriven 2020-01-19 23:10:36
Med 336 mot 273, det vill säga med klar majoritet men ända med massivt motstånd, beslutade Ordfronts stämma att personalärenden aldrig kan behandlas av stämmaor, inte ens om de egentligen handlar om annat. En seger för gamla ledningen. Men deras ordförande Christina Hagner fick respass.

cbildDet här är uppseendeväckande. Frågan om Björn Eklunds tjänst på Ordfront Magasin har blivit den möjlighet den gamla ledningen klamrat sig fast vid för att ändra Ordfronts inriktning och Magasinets karaktär. Äntligen har de segrat över de av etablissemanget så illa sedda folkrättsfundamentalisterna, de som till och med ser problem med att döma Milosevic i Haag, protesterat mot bombningar i Bosnien och NATOS insatser i Kosovo, stöder även det väpnade motståndet mot USA:s pågående ockupation i Irak m.m. Det här bör inte diskuteras fritt, möjligen under strikt kontroll av DN:s hemliga korrektionsråd. Detta är vad det handlar om.

Beslutet att 'avvisa att behandla enskilda personalärenden avseende anställd personal på stämman' vingklipper stämman och lägger makten över förlagets och Magasinets inriktning utanför föreningen. Det är inte demokratiskt. Att försvara arbetsrätten såsom arbetsgivarens rätt att göra sig av med illojala medarbetare skadar Ordfront i själ och hjärta. Ordförande Christina Hagner föreslog till och med att stadgan framöver måste ändras så att den klart reglerar vad som kan och vad som inte kan behandlas av stämmor. Det är vad som väntar Ordfront.

Med denna utgång riskerar Ordfront att hamna i verkliga problem. Många namnkunnaiga medarbetare kommer att lämna, inriktningen kommer att bli mer slätstruken och flyta mera mainstream. Kan inte låta bli att tänka på sveket mot Folket i Bild på 60-talet, när hela ombudskadern och det ideella arbetet sjönk ihop som en sufflé efter försäljningen till Bonniers. Man lovade att Folket i Bild skulle fortsätta sin gamla fina inriktning, bara moderniseras lite lagom. Men det tog inte lång tid innan utvikningsbrudarna tog över.

Foto: K LindelöfMen, många starka röster hördes på stämman till försvar för yttrandefriheten och försvar för folkrörelseidéerna, bland annat av Åsa Linderborg, historiker och skribent från Uppsala (här i talarstolen). Hon var knivskarp i sin kritik av ledningens agerande till exempel Christina Hagners (också i talarstolen). Och trots Ordfronts märkliga stormötesdemokratiska slagsida genofördes stämman på ett mönstergillt sätt. Att kaoset uteblev och att ett avgörande klarades under mötesdemokratiska former var glädjande. Etablissemangets företrädare var för många helt enkelt, de vann de avgörande omröstningarna.

bbildNu får vi se vad som händer. Hur nye ordförande Stefan Carlén ska hantera frågorna, i en styrelse nominerad av gamla ledningen, blir en rysare. Ordfront kommer förmodligen att hamna i stora både legitimitetsproblem och ekonomiska problem. Skadeståndet till Björn Eklund kan bli stort.


Publicerad på www.fib.se 2004-12-31

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.