Utskriven 2022-01-25 13:25:41

Jugoslavienkrigen är inte slut

FN:s höge kommissionär Miroslav Lajcak vill ändra vallagarna i Bosnien och "ta bort vetorätten för de olika folkslagen". Det är ett angrepp mot grunden för Daytonöverenskommelsen 1995. Det han kallar vetorätt är koncensusprincipen, som innebär att inga viktiga beslut ska strida mot någon av de tre nationernas (eller folkgruppernas) intressen. Denna princip är särskilt viktig för serberna i Bosnien därför att de reaktionära ledarna för bosnienmuslimerna och kroaterna under kriget efter påtryckningar från USA formerade en gemensam front under USA:s ledning mot serberna och Serbien. Utan denna grundläggande princip för Bosniens sammanhållning är det naturligt att bosnienserberna söker trygghet på annat sätt. 
    Miroslav Lajcaks angrepp mot Daytonöverenskommelsen kommer samtidigt som Kosovofrågan står inför en slags avgörande, som kommer att riva upp nya sår. Imperialismen fortsätter att så sin draksådd bland de sydslaviska folken. Kriget mot Serbien och serberna är inte slut.
    Tidskriften Monthly Review ägnar hela sitt oktobernummer åt en utförlig artikel av Edward S. Herman och David Peterson om sönderbrytandet av Jugoslavien – den in-humanitära interventionen och de västliga liberalernas och vänsterns moraliska kollaps. Diana Johnstone har belyst samma ämne i boken Dårarnas korståg – Jugoslavien, Nato och västliga villfarelser . Både Johnstone och Herman/Peterson sätter in konflikterna i Bosnien-Hercegovina i ett vidare perspektiv och tillbakavisar övertygande den ensidiga och propagandistiska historieskrivning som helt dominerar rapporteringen i västliga medier.
    Artikeln i Monthly Review påvisar hur sedan 1991 Jugoslavien och dess efterträdarstater utnyttjades för krassa och klassiskt realpolitiska syften som att (1) bevara militäralliansen Nato trots upplösningen av Sovjetblocket, det angivna skälet för dess existens; (2) kullkasta FN-stadgans historiska princip om icke-inblandning och respekt för alla staters suveräna jämlikhet, territoriella integritet och politiska oberoende, till förmån för de mer upplystas rätt till inblandning i "misslyckade" staters angelägenheter, och till och med rätten att gå till krig mot "skurkstater"; (3) förödmjuka EU för dess oförmåga att agera på ett avgörande sätt som hotande och militärt bestraffande makt på sin egen bakgård; och (4) att upplösa det sista ekonomiska och sociala fäste på den europeiska kontinenten som ännu inte integrerats i "Washingtons koncensus".
    Ur detta perspektiv går artikeln in på västmakternas roll i upplösandet av den jugoslaviska federationen, belyser serbernas och Miloševiæs roll (liksom Tudjmans och Izetbegoviæs ) och tillbakavisar de falska påståendena om att strävan efter ett "Storserbien" skulle vara orsak till konflikterna. Den visar hur FN utnyttjades som redskap för Natos intressen och den roll den internationella domstolen för Jugoslavien ICTY spelade (och spelar) i Natos propagandakrig. Den granskar frågorna kring massakern i Srebrenica, visar falskheten i talet om "folkmordet" i Bosnien, kommenterar skenrättegången mot Miloševiæ och belyser framväxten av al-Qaida och den islamska fundamentalismen på Balkan. Inte minst viktigt belyser artikeln de västliga medias roll som krigshetsare och Jugoslavienkrigens betydelse för de följande imperialistiska angreppskrigen i Afghanistan och Irak.
    I detta sammanhang sågas även den internationella Kosovokommissionen med Carl Tham som ordförande, som bildades på initiativ av Göran Perssons regering omedelbart efter Natos angreppskrig, och som myntade begreppet "olaglig men legitim".
    Dessa frågeställningar är viktiga för förståelsen inte bara av det som skett och nu sker i Bosnien och Kosovo, utan också för det som sker på vår egen kontinent och i hela världen efter "kalla krigets" slut.

Christer Lundgren
Styrelsemedlem i Jugoslavienkommittén



Publicerad på www.fib.se 2008-01-03

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.