Utskriven 2021-12-02 11:27:03

Yttrandefrihet och religion

Foto: K LindelöfReligion och yttrandefrihet debatterades på Uppsala stadsteater tisdag kväll (2007-12-04). I panelen Cecilia Wikström, Mohammad Fazlhashemi, Staffan Helgesson och Elsie Johansson. Arrangemanget ordnades av UNT, Radio Uppland och Stadsteatern och sändes i radio. Några skådespelare läste korta texter om olika censuringripanden.
    Det blev en lam historia. Elsie Johansson försökte dock få grepp på Cecilia Wikströms provokativa mohammedbildsförsvar och instrumentella kultursyn och lyckades i alla fall vara en folkets röst för sans och förnuft i detta sällskap som för kvällen hakat upp sig vid ordet contextuell. Cecilia Wikström är retoriskt slipad, men grovt onyanserad och släpper grodor, som att konsten och yttrandefriheten är instrumentella friheter som står över allt annat. Hon skulle nu leda ”sitt utskott” på en resa till Egypten och predika demokrati. Hon kallade Mubarak för Mugabe och anklagade dem för att tillåta publicering av Sion vises protokoll. Bevare dem. Mohammad Fazlhashemi hade en poäng på slutet; att man i Egypten inte kan tala om västerländsk demokrati utan att betraktas som fiende. De ser västerländsk demokrati som ett hot.
    Så kom så äntligen publiken och vände på steken. Uppsalas allestädes närvarande kommunist Fred Torssander fick i ett alldeles för långt anförande fram att Sverige faktiskt är i krig. Ingen svarade. Därpå manade Sigrid Kahle debattörerna att se utanför den svenska ankdammen och förstå att det är väldiga krafter i rörelse i den enorma kraftmätningen mellan västerlandet och den islamska världen. Ser man inte världen? Stora applåder. Mohamed Omar fick mikrofonen som siste frågare i publiken och undrade om Cecilia Wikström ansåg att svenska medier borde publicera Sion vises protokoll eftersom hon tycker det är så viktigt att stödja Danskarna och NA:s publiceringen av Vilks rondellhundar? Det vore olagligt påstod hon.
    Mediernas höga företrädare och politisk elit kan idag inte formulera problemet. Det hummas och de verkliga problemen förblir i det fördolda. De räds den verkliga debatten. Yttrandefriheten kräver också skarpa yttranden. Vad är den annars till för?

Knut Lindelöf
webredaktör



Publicerad på www.fib.se 2007-12-05

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.