Utskriven 2021-12-02 11:35:29

Om Kolonialismens svarta tid

Av DAN KOTKA

Lördag den 3 december hölls semianrium om kolonialsmen utifrån boken "Kolonialismens svarta bok" på ABF-huset i Stockholm.

Boken har utkommit på Leopard förlag och förlaget stod för arrangemanget. Först ut var Catherine Coquery-Vidrivitch, professor från Paris. Anförandet hölls på engelska.

Nejdå, Frankrike är inte mer rasistiskt än andra länder Rasismen är idologisk produkt över hela världen i olika grader framhöll C C-V. Kolonialismen är komplext och förhållandet mellan den koloniserade och förövaren inte helt enkelt, båda drar nytta av varandra i olika grad utan att kolonialsmen kan försvaras i grunden.

C C-V refererar från romarnas slavsamhälle till den moderna historien med plantageägarnas rasism och slavhandel på 1800-talet i Afrika, Brasilien, Portugal etc. Slavarna tvingades jobba i miljöer som var "hemmamiljöer" där de kunde prestera större produktionsresultat än några andra hade kunnat och utgjorde en utsugardel på den koloniala kroppen av enorma mått.

Plantageägarna fruktade ofta för slavarna då de i sitt antal utgjorde ett potentiellt hot mot systemets överlevnad.

I den stora franska Encyklopedin från 1700-talet tog filosoferna ställning mot slavsamhället och en intellektuell överbyggnad mot slaveriet såg dagens ljus.

Senare blev Charles Darwin under 1800-talet en ideolog för rasism trots att Darwins lära handlade om djurriket och inte kunde översättas till mänskor rätt av.

I den tidiga rasismen sågs kroppsdelar etc. utgöra exempel på skillnader hos mänskor som efter olika schemata kunde behandlas selektivt efter hur dom såg ut. Också svenska rasbiologer tog efter på 20-talet. Här i Sverige med bl.a skallmätningar av bl a samer. Det rasbiologiska institutet i Uppsala var dess bas i Sverige.

Nästa talare Anders Ehnmark gick in på sitt specialområde Afrika och visade hur PanAfrikanismen tog fart och motståndet mot rasismens utgjutelser och effekter fick författare i Afrika att engagera sig. Fanon från Mauritius är en viktig motståndare mot rasismen, som hänger intimt samman med kolonialismen. Fanons skrifter blev viktiga på 1960-talet.

Ehnmark hävdar att kolonialismen inte försvunnit utan ändrat form och karaktär i huvudsak,  förutom i länder där kolonialkrig i modern tappning pågår. Att bli kvitt koloniala tänkesätt är inte lätt för offret, då hela den mänskliga själen koloniaseras, inte bara kroppen. Risken för Afrika är vad Ehnmark kallar Balkaniseringen genom att skapa gränser efter etniska riktningar, alltså konservera klantänkande istället för ett mer sekulariserat samhälle.

Enhmark menar att det bör eftersträvas federalism typ EU på den Afrikanska kontinenten och upplösande av de förgiftande nationsgränserna.

Marknadsmekanismerna styr kontinenten slog seminariets siste talare Jan Myrdal fast och visar hur olja och naturtillgångar är orsak till plundringen, tidigare inlindat i religiösa fraser, vilka numera tagit andra former och vokabulär, som vi hela tiden matas med i vår medier. Myrdal hävdar att folket, det fattiga folket , ofta ställt upp på kolonialismens baner på grund av sin fattigdom och lätt svalt kolonialismens lögner. Tyskland, Göring, och Hitler lyckades väl med sin retorik mot det tyska folket, med kort överlevnadstid som slutprodukt.

Seminariet drog ett 50-tal deltagare och var ur det perspektivet misslyckat, men vi som var där hade stor behållning.



Publicerad på www.fib.se 2006-06-20

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.