Utskriven 2022-01-27 09:05:23

Motverka USA:s anspråk på ensamdominans
(2005-01-29 Västerbottens- Kuriren)

Av Olof Kleberg

Då amerikanska stridsvagnar krossade Babylons tegelstensbelagda gator och då soldater ryckte loss bitar från resterna av den lejonprydda Ishtarporten, då våldförde sig supermakten inte bara på urgammal kultur. Den visade också förakt för civilisationen.

Kung Nebukadnessar som byggde upp detta Babylon för 2600 år sedan var förvisso ingen demokrat. Lika grym och krigisk som Saddam Hussein. Men ingen som vill företräda demokrati och frihet kan själv uppträda som våldets företrädare.

I Babylon ser man, helt konkret, USA:s misslyckande i Irak. Majoriteten av irakierna vill nu att ockupanterna ger sig av. Och majoriteten av amerikanerna vill att president Bush drar tillbaka trupperna. Slutsatsen kan tyckas enkel. Majoriteten borde få bestämma. Men den enkla principen är svår i praktiken. USA har, som den i dubbel mening bestämt demokratiske senatorn Robert Byrd, nu 87 år, formulerade det i veckan, genom kriget i Irak skapat just det som man sade sig vilja ingripa emot. Nämligen Irak som en tummelplats för terrorister.

Kan valet i morgon ändra på läget? Många hoppas det, inte bara den amerikanska ledningen utan också miljontals irakier. Även om valen genomförs med över 150 000 man utländska trupper i landet, med en marionettregering vid styret och med stora brister kan valet bli en första början till något bättre.

I norra och södra Irak, där kurderna och shiaaraberna ser fram emot att äntligen få ett politiskt inflytande, finns möjlighet att många röstar fritt och frivilligt, för första gången i historien. Men i det sunniarabiska, mellersta Irak, där motståndet liksom den amerikanska brutaliteten är störst, bojkottar stora partier valet.

Om valdeltagandet blir högt kan det ge en viss legitimitet åt det nya parlamentet. Men som den kloke veteransociologen Ralf Dahrendorf formulerar det i Dagens Nyheter (28/1): val är inte tillräckligt, de berörda människorna måste uppfatta det som legitimt. Ingen bör bli förvånad om valet misslyckas med att skapa en legitim regering.

Grundproblemet för en ny regering, hur demokratisk den än vill vara, är att den inte blir herre i eget hus. Makten förblir ju hos ockupationstrupperna. De måste därför dras tillbaka innan Irak kan få ett av de egna invånarna allmänt accepterat styre.

En övergång kan bli svår. FN-trupper är knappast ett alternativ, de kan också ses som intränglingar. De etniska och religiösa motsättningarna mellan kurder och sunni- och shiaaraber kan i värsta fall utvecklas till ett nytt Jugoslavien. Utsikterna är mörka. Men fortsatt ockupation löser ingenting.

Invasionen i Irak störtade en sällsynt brutal diktator. Men det är också invasionens enda förtjänst. I övrigt har den skapat kaos, mer terrorism och en osäkrare värld. Godtar man invasionen stödjer man stora makters rätt att ensidigt genomföra sin vilja.

Därför bör kritiken drivas vidare. Men inte hur som helst. Nu bildas runt om i Sverige, även i Umeå, kommitteer som ska verka för att USA drar sig ut ur Irak - och för att stödja motståndskampen. På artiklar i Aftonbladet av Åsa Linderborg och Erik Wijk (25 och 27/1) förstår man att det är Vietnamrörelsens framgångar som inspirerar. Men i Vietnam var FNL en social rörelse med 0tydligt program. Samma kan man säga om Hamas i Palestina. 'Motståndskampen' i Irak, däremot, är anonym, ensidigt inriktad på våld och terror, utan uttalat program.

Det vore illa om kritiken mot Irakockupationen i Sverige skulle infekteras av Jan Myrdals våldsromantik. En demokratisk omvärld borde motverka USA:s anspråk på ensamdominans. Och samtidigt medverka till att stödja de civila organisationer i Irak som fredligt vill skapa ett fritt och demokratiskt samhälle.

Jan Myrdal svarar 29/1 » 
Olof Kleberg slutreplik samma dag »



Publicerad på www.fib.se 2005-02-13

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.