Utskriven 2022-01-18 03:12:47

Till frågan om ockupantideologi

Av JAN MYRDAL
Tal vid seminariet 18 mars 2007 på ABF-Stockholm

Man behöver inte ha läst Machiavelli för att förstå varför Förenta staterna agerar för att skapa mordiska motsättningar mellan sunni och shia. Söndra och härska, heter tekniken. Britterna var mästare i att med dess hjälp i det längsta hålla makten över Indien och andra kolonier i det imperium över vilket solen på den tiden aldrig gick ned. Det är alltså klokt att läsa in sig på hur britterna då intrigerade i Bengalen för att skapa religionsstrider och massmord mellan hinduer och muslimer.

Drivkraften bakom erövringskrigen mot, och ockupationerna av, Afghanistan, Irak och Palestina är ytterst ekonomiska och maktpolitiska. Det kan utredas. Men det säger inte att de ideologiska faktorerna kan negligeras.

Angriparnas och ockupanternas ideologiska föreställningar påverkar deras beslut vilket bidrar till att förklara deras handlingsmönster. I vissa fall blir ideologin av stor betydelse. När det gäller invasionen av Palestina, de upprepade erövringskrigen, den pågående ockupationen av Palestina och ockupanternas brutalitet mot det palestinska folket har den sionistiska ideologin varit - och är så fortfarande - bestämmande.

Men att söka förklaringen i religionen leder vilse. De flesta bland de personer som drivit den sionistiska erövringspolitiken mot det palestinska folket har inte varit religiösa. För att bättre förstå också sionismens ideologiska roll kan man ta exemplet med hur föreställningen om ”the manifest destiny” fungerat styrande för Förenta staternas expansion och politiska handlande de senaste hundrasextio åren.

Uttrycket är svåröversatt. ”Det uppenbart ödesgivna” eller ”Den tydligt ödesgivna bestämmelsen” ligger nog närmast. Det myntades i en artikel till stöd för erövringen av Texas i sommarnumret år 1845 i ”The United States Magazine and Democratic review”. Troligen av dess redaktör John L. Sullivan. Det löd:

”Vår uppenbart ödesgivna bestämmelse är att sprida oss ut över den kontinent Försynen tilldelat för den fria tillväxten av våra år för år mångfaldigade miljoner.”

Det användes sedan under följande decennier, först av demokrater och senare även av republikaner, för att legitimera hur Förenta staterna inkorporerade nordamerikanska territorier (konflikten med Storbritannien över Oregon, annektionen av det militärt från Mexiko erövrade - Texas, Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, New Mexico och delar av Colorado, Kansas och Oklahoma - samt köpet av Alaska). Därefter aktualiserades uttrycket vid annektionen av Hawaii och kravet på att besitta Kuba.

Denna ödesgivna bestämmelse har sedan dess varit en för Förenta staternas politik grundläggande ideologisk föreställning. Ordval har ändrats, de gäller inte längre blott en nordamerikansk kontinent utan hela världen. Det gäller inte längre blott livsrum för de egna miljonerna utan nu talas om marknadsekonomi, demokrati och fria världen. Men den ideologiska föreställningen består. Som vi alla vet ekar tanken om denna - nu inte längre av Försynen utan direkt av Gud - ödesgivna bestämmelse i den nuvarande presidentens för dessa Förenta stater ord inför och under hans krig i Afghanistan och Irak.

Bakom dessa ords politiska betydelse för erövringskrigen mot Mexiko och konflikterna med Storbritannien under artonhundratalet ryms dock något betydligt allvarligare. Den ödesgivna bestämmelsen att skapa livsrum för de egna miljonerna, invandrarna från Europa, innebar den självklara uppgiften att förinta den ursprungliga befolkningen. Det stora nordamerikanska folkmordet.

Siffermässigt var det nordamerikanska folkmordet i det av Spanien erövrade Mexiko troligen det hittills största folkmordet i historien. Den politiska och vetenskapliga diskussionen om antalet offer - troligen kring 20.000.000 - och om hur de dog (direkta mord, sjukdom, utsvältning) pågår fortfarande. Men det finns en skillnad mellan folkmordet i Mexiko och folkmordet norr därom i det först av brittiska kronan erövrade och sedan den självständiga och expansiva staten Förenta staterna. Det var i norr folkmordet gjordes till förintelse. Det var där ursprungsbefolkningen i praktiken utplånades. Det var också för att legitimera detta som de rasistiska föreställningarna växte sig starka.

Lägg märke till att detta folkmord genomfördes långt senare än det spanska i Mexiko. Folkmordet på vad som kallades ”indianer” i Förenta Staterna hör senare delen av artonhundratalet till. Det genomfördes samtidigt som den officiella politiska retoriken talade om folkvälde. Den politiken gav också upphov till en stor populärkultur med sånger och berättelser och skådespel om detta framgångsrikt genomförda folkmord. Också i Sverige lekte barn folkmordslekar om vita och indianer. (När folkmordet väl genomförts samlade man i Förenta staterna några överlevande i reservat som turistattraktion.)

När man inte bara iakttar utan söker bekämpa imperialisternas nu pågående krig och ockupationer bör man hålla också denna deras tillsynes irrationella föreställning om den ”ödesgivna bestämmelsen” i minnet.



Publicerad på www.fib.se 2007-04-10

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.