Utskriven 2021-12-02 11:16:28

Kravet är detsamma idag — förbjud atomvapen!

Av JAN MYRDAL
Tal hållet i Stockholm på Hiroshimadagen 9 augusti 2005

För 60 år sedan, den 6 augusti 1945, genomförde Förenta staterna ett luftangrepp mot den japanska staden Hiroshima som år 1940 haft 350 000 invånare. Ett enda plan släppte en enda bomb — med det skämtsamma smeknamnet Little boy — och 80 000 Hiroshimabor dog med ens i en eldstorm 900 gånger hetare än solen. Detta var det första atombombsangreppet. Inom fem år hade dödssiffran stigit till 200 000 och mellan 1950 och 1980 avled sedan ytterligare 97 000 människor i strålningscancer.

Den 9 augusti 1945 lät Förenta staterna ett plan släppa ytterligare en atombomb, Fat Boy. Denna gång över Nagasaki. Den bombfällningen kom att kosta 200 000 människor livet.

Det var ett överlagt folkmord. Liksom den japanska militarismens folkmord i Nanking 1937 genomfördes det medvetet utan militär nödvändighet. Vilket skäl hade då Förenta staternas ledare med president Truman i spetsen att genomföra ett medvetet folkmord på civila?

I efterhand har Förenta staternas propagandister sökt konstruera ett militärt skäl. Atombomberna och massmorden på civila japaner skulle ha räddat livet på de Förenta staternas trupper som annars fallit offer när de landstigit i Japan. Men de Förenta staternas politiker vilka hävdat detta ljuger och vet att de ljuger. Japan hade förlorat sitt krig. Dess ledning hade redan sedan tidigt på våren 1945 underhandlat om kapitulationsvillkor. Bland annat genom Stockholm. Det enda Japan begärde för att kapitulera var att kejsarens ställning skulle bevaras. (Det som Förenta staterna också sedan tillgodosedde.)

Dock fanns ett politiskt skäl till det genomförda folkmordet. I Yalta hade de västallierade begärt av Sovjetunionen att Röda armén militärt skulle krossa den japanska huvudstyrkan på det asiatiska fastlandet — Kwantungarmén i Manchuriet. Sovjetunionen hade lovat detta och lagt fast angreppsterminen. Förenta staternas ledning ville föregripa det överenskomna sovjetiska anfallet. President Truman underströk detta genom att låta angripa Nagasaki samma dag som de sovjetiska trupperna inledde krossandet av Kwantungarmén.

Massmorden mot folket i Hiroshima och Nagasaki var därtill ett inledande drag i det nya kriget, det kalla kriget. Förenta staterna markerade hegemoni genom atombombsdiplomati i praktisk handling. De döda dog i detta Förenta staternas högre intresse. Ett annat drag i det då inledda kalla kriget var beskyddet av de japanska bakteriekrigsförbrytarna. Förenta staterna inte bara förhindrade att de ställdes inför rätta för sina brott mot det kinesiska folket och allierade krigsfångar (de bakteriekrigsansvariga vilka greps av Röda armén ställdes dock inför rätta; protokollen finns utgivna). Förenta staterna övertog till och med vävnadsproverna från de så kallade stockarna, kinesiska och allierade offer för de japanska experimenten. Dessa japanska resultat utvecklades sedan vidare genom Förenta staternas egna bakteriekrigsexperiment under Koreakriget.

Men var kraft alstrar en motkraft. Ur krigsförbrytelserna mot Hiroshimas och Nagasakis folk växte en mäktig fredsrörelse.

Det tydligaste uttrycket för detta var den appell som formulerades på Världsfredskommitténs tredje session i Stockholm 16-19 mars 1950. Jag upprepar de tre kraven. De är lika aktuella i dag:

• Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor.
• Vi kräver upprättandet av en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds efterlevnad.
• Vi anser att den regering som först använder atomvapnet, mot vilket land det än må vara, begår ett brott mot mänskligheten och måste behandlas som krigsförbrytare.



Publicerad på www.fib.se 2005-08-14

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.