Utskriven 2021-12-02 09:59:55

Byarådet mot staten

En intervju med Johnny Hallman från Valvträsk

Artikeln är den andra i en serie på tre. Den är skriven av Erik Emanuelsson som mitt examensarbete på utbildningen i Kulturjournalistik på Umeå universitet.

Den började på 1800-talet med Borg Oskar som gick till fots från en grannby till Valvträsk i Norrland, till Stockholm, efter att han fått veta att kungen skulle ta hans mark ifrån honom. Där lyckades han få audiens. Det ledde inte bara till att han fick behålla sin mark, utan han fick också skjuts hem i en båt full av väl behövda förnödenheter.
    I Valvträsk skulle hans släkting Zara Hallman, hundra år senare, med byarådet i ryggen, återigen protestera när statsmakten börjat talla på deras skog.
    Jag frågar Zara Hallman vad hon menar med att hon inte har gjort sig skyldig till något brott, trots att hon och hennes make dömdes till 30 dagsböter för att ha hindrat avverkningen på Sörfligget.
 - Det är Inte så lätt att säga, svarar hon. Ett sunt förnuft, en inre övertygelse och en känsla man har som är svår att beskriva. Gör man något för att rädda andras människors natur och framtid så är det inte ett brott, så länge man inte skadar någon. Det är väl snarare brott att man påstår sig äga andras resurser och framtid?
 - Det är Zara som har inspirerat alla, säger Johnny Hallman. Hon är en krigarsjäl. Den där uthålligheten sitter i generna, tillägger han, med Borg Oskar i åtanke.
    Utöver Zara Hallmans smittande engagemang så har han även egna erfarenheter som jägare som gjorde honom personligt engagerad.
 - När man har levt i skogen så ser man förändringarna.
    Han berättar om hur införandet av riktiga skogsmaskiner i slutet av 70-talet förändrar landskapet totalt och beskriver ett 15 mil brett kallhygge i kommunen.
 - Det är fruktansvärt att se. Skogen växer väldigt sakta. De säger att tjädern anpassar sig efter det moderna skogsbruket, men det har inte vi sett. Vi funderar på att slopa tjäderjakt då vi nu ser så få tjädrar.
    I tre år förhandlade Zara Hallman åt byarådet med det statligt ägda skogsbolaget Sveaskog om den planerade storskaliga avverkningen av Sörfligget, en av de få skogsbeklädda bergen i området. Valvträskborna ansåg att det omtyckta Sörfligget skulle gynna byn bättre och mer långsiktigt om det användes för ekoturism än som kalhygge. December 2003 fick de plötsligt veta att området skulle huggas ner. I mitten av januari 2004 så hade Sveaskog samlat till presskonferens om avverkningen. Men byborna hade fått intrycket från sista mötet med Sveaskog att det skulle sparas skog. De blev minst sagt överraskade.
 - Sveaskog hade mera mediala resurser, säger Johnny Hallman. De kunde det här med media. Hade gått sån där mediakurs.
    Cirka tio bybor skulle nu under de två kommande veckorna blockera avverkningen på Valvträsk. Redan den andra dagen så hade fältbiologer från flera olika platser i Sverige slutit upp med dom.
 - Fältbiologerna var fantastiska människor på alla de vis, säger Johnny Hallman. De är unga människor med fruktansvärt stark solidaritetskänsla. Det är inte så himla vanligt ändå. De släppte alla sina studier och kom hit i omgångar.
    Johnny tyckte även att entreprenörerna som skulle jobba i skogen var trevliga.
 - Vi skrattade, spelade kort med varandra och hade det väldigt trevligt. Vi hade väldigt kul och för den sakens skull så skulle jag kunna göra om det en gång till.
    Två veckor senare kom polisen. Johnny Halman hade aldrig kunnat tro att de skulle ha kunnat samla ihop 30 poliser i det polisglesa Norrland.
 - De kände mig som vapensmed och man märkte att de tyckte det var genant att komma hit.
    Även om polisen, på beställning av Sveaskog, lyckades föra bort byborna och fältbiologerna så att avverkningen kunde börja, tog inte konflikten slut. Halmans ställdes inte bara inför rätta för att ha sinkat avverkningen utan utsattes även för två mordhot.
 - De var skrämmande att få, inte minst när man har barn som går i skolan. När man kom till sans övergick känslorna allt mer i en ilska.
    Han berättar om hur de började låsa dörrarna och inte släppa in någon innan de såg vem det var.
 - Det där är något som följer med mig än idag. Det har förändrat ens liv helt och hållet.
    Utredningen om hoten lades ner efter två veckor. Men Johnny och Zara Hallman lät sig inte avskräckas. När de hörde om konflikten i Kassjö var de genast redo att ge sig ut i skogen och kämpa igen (bristande kommunikation och Holmen skogs snabba avverkning ledde dock till att de aldrig kom iväg). De känner sig nu redo att fortsätta kämpa för Sörfligets bevarande.
 - De sa att de skulle dra ner på avverkningen av de sista 20 procentena. Men de fortsätter att avverka och säljer ut till privata uppköpare.
 - Ibland säljer Sveaskog områden med höga naturvärden till privatpersoner. När de sen ska avveckla områdena så kommer skogstyrelsen och säger ifrån. Eftersom timmerskog är ovanlig idag så ökar priset på timmer som aldrig förr med mera avveckling som följd. Skogsbruket har aldrig haft en hushållningsplan och kommer aldrig ha en. De vill få ut mesta möjliga av skogen. Det är inte långssiktigt hållbart. Med skogen försvinner den biologiska mångfalden. De tar bort förutsättningarna för naturturism, som är på frammarsch.
 - Jag tycker att vi kan lägga ner skogsbruket i 300 år. Det skulle inte påverka BNP särskilt mycket, tror jag. Det är en liten del som får ta del av skogsbruket eftersom det har effektiviserats. Cirka 2000 personer arbetar indirekt med skogsbruk inklusive pappersbruk, sågverk och dylikt. I Jokkmoks kommun så omsätter turistbranschen tre gånger mer än skogsbranschen. Vi har varit försiktiga eftersom vi varit beroende av de stora skogbolagen, men när jobben försvinner blir vi mindre konflikträdda.

Erik Emanuelsson

Till artikel 3 »



Publicerad på www.fib.se 2007-08-27

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.