Utskriven 2021-12-02 11:14:15

José Guadalope Posada, plötsligt stod han där

Av DAN KOTKA

Jag och mitt barnbarn hade bestämt att vi ska gå och se det mexikanska "de dödas dag" firande på Etnografiska museét den 4 november. Då uppenbarar sig självaste Jose Guadalope Posada därstädes med en ansenlig samling tavlor. Alltså Posadas gravyrer, 100 stycken i det här fallet. 
    Det finns mycket lite skrivet om Posada. För en tid sedan frågade jag en mexikansk intellektuell om han kunde hitta nån bok om Posada på engelska. Han visste inte vem Posada var. Därför verkar - vad jag förstår - muralmålaren Diego Riveras ord om Posada stämma: "Posada var så stor att han en dag kommer att bli glömd". Han finns överallt i Mexico så namnet försvinner i mängden arbeten. Det sägs också att många som arbetar i hans anda inte vet att de gör det.
    Posada föddes 1852 i Aguascalientes i Mexico. 1871 gjorde han satiriska illustrationer för en lokal tidning El Jicote . Därifrån flyttade han till Leon de las Aldamas (Guanajuato) 1872 som illustratör.
    Efter stora översvämningar i Leon 1888 flyttade Posada slutligen till Mexico City, där han bodde och verkade resten av sitt liv.
    Posada hade lyckan att träffa Antonio Vanegas Arroyo, en publicst med miljonupplagor i den lättare kommersiella branschen som veckotidningar och poppulärlitteratur i stora upplagor, där han kunde få avsättning för sin illustrationsfärdighet. Du kan gå in på nätet och se själv vilka tryck han åstadkom.
    Posada arbetade i Vanegas ateljé tillsammans med andra inklusive Manuel Manilla, också  känd i branschen.
    Det som är bra med Posada är att hans konst är en brygga för den stora massan mellan skrivkonsten och bilden, de många icke läskunniga i det då fattiga Mexico (stämmer väl än) som inte kan läsa kan se och följa händelserna i Posadas mustiga illustrationer, ingraverade i plåtar som han sedermera gör avtryck ifrån. Hans konst är ofta underbart humorfylld mitt i all bedrövelse.
    Han lär inte ha varit revolutionär, men hans konst kan användas av progressiva som kan skapa sig en ärlig bild av ett klasssamhälle bland andra, med revolutionär glöd som det ofta handlade om i Mexico i början av 1900-talet, och särskilt efter 1910 med såna som Emiliano Zapata i huvudrollen. Hans många porträtt av historiska skéenden som går under namnet "Episodos Nacionales" under utställningen talar starkt för det.
    1913 dör Posada; det blir ändå en hel del "La Historia verdadera Del Pueblo Maxicano" som utställningen visar. När du tröttnat på bilderna kan du gå bakom kulissen och se staden TEOTIHUACCAN, grundad ca 300 f. Kr. Överlevde som en av dåtidens största städer i världen, från 250 e. Kr till 700 e. Kr. Staden var ett dåtida kulturcentrum för olika folkkulturer som Maya i Guatemala och Zapoteker i Oaxaca allt enligt bildtexterna. 



Publicerad p www.fib.se 2006-11-11

Prenumerera p tidningen.

Fr allt material inom FiB/K:s ntutgva gller upphovsrttslagen.