Utskriven 2017-03-30 12:41:50


Rena rama verkligheten av Kristina Lugn
Teater Brunnsgatan 4

Fuskmocka och Stiltje i närkamp om verkligheten eller Lugnskt blodrött blod

Kristina Lugn är obetalbar! Nu har hon givit sig på Rena Rama Verkligheten. Vilket inte är särskilt lätt. Rena Rama Verkligheten heter alltså den senaste föreställningen ur hennes textblock som spelas på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Anita Wall berättar sin medelålders berättelse, alias den kvinnliga fd poeten och nu tjänstemannen Karin Stiltje om Förtvivlan, Försoning och Tristess.
    Karin Stiltje är en poet som tystnat och tagit sig namnet Stiltje och sökt jobb på Folkhälsoinstitutet. Denna institution är enligt henne i sämre skick än den berömda folkhälsan. Det handlar om en kvinna vars längtan tog stryk och texten är skriven med Lugnskt blodrött blod.
    Karin Stiltje (som alltså inte heter Lydia Stille) har en tystnad som hennes tankar har åstadkommit och det är inte så lätt att be om hjälp när käkbenet gått ur led, får vi höra. Som poet gick inte solen ned i hennes handväska och verkligheten sa ifrån. Hon är mest bekymrad om hennes barnbarn kommer att dö eller leva vidare. Det är en dyster och kort berättelse (ca 45 minuter) från en dyster och galghumoristisk Kristina Lugn som inser att månen kanske inte ingår i hennes pensionsförsäkring. Är det så jobbigt att sitta i Svenska Akademin, undrar man? Hennes formuleringskonst är trots allt på topp och hon eller i alla fall hennes monolog har insett att livet inte är en soloprestation. Vi tilldelas var och en en felmarginal konstaterar hon.
    Då gäller det alltså att ta sig ur på bästa sätt, så snabbt som möjligt. Hennes värsta konkurrent är Solveigh Fuskmocka som inleder en kort konferens med sitt förstånd. Om hon lyckas göra några vändningar vid ensamhetens vattendrag framgår ej. Men det är viktigt att vara lika snygg som Jonny Depp. Männen är lika tråkiga som den vars nejlikor vissnat i kavajknapphålen. Röda nejlikan förekommer, men bara som mask.
    Så där går det på och Anita Wall är fantastisk och skuttar ibland omkring som ett föreskolebarn på sin födelsedag. Till bombastisk musik visar hon bland annat att hon är i strålande form med Kristina Lugn som utgångspunkt och ganska plastisk trots sin ålder. Hon säger att hon samlar orden i ett smyckeskrin och det är väl den bästa formulering som Kristina Lugn åstadkommit om sin egen formuleringskonst som som vanligt handlar om rena rama verkligheten och de mardrömmar den svenska befolkningen brottas med idag. Sören Brunes har gjort en minimal scenografi i dockskåpsmodell och plötsligt dras ett litet hyreshus in från vänster. Varför kan man undra och varifrån kommer alla kreativa ideér egentligen? Allsång på Skansen får sig en släng och hon frågar sig om det är möjligt att sänka sin intelligenskvot eller om vi ska fortsätta att gräva mörka kulvertar under våra äktenskap. Plötsligt får vi höra att en kyrkklocka slår i verklighetens huvud och att hoppet om att hitta en förälskelse ökar och är trots allt större än Solveigh Fuskmockas som fuskar sig till männens kärlek. Detta är en besviken modern kvinnas berättelse som befinner sig i slutskedet av sitt liv.
    Det gäller att göra upp med omständigheterna och få ut så mycket som möjligt av livet innan den ständigt närvarande döden slår till. Frågan är om det är möjligt att åstadkomma en försoning? Skratten och de vemodiga leendena är legio och Anita Wall får ovationsartade applåder trots att alla undrar varför föreställningen är så kort. Är det redan slut ? frågar de flesta sig och går artigt sin väg utan att vara besvikna. Tack för mycket elände med lätt hand!

Ann Mårtens
kulturjournalist



Publicerad på www.fib.se 2009-10-04

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.