Utskriven 2017-09-24 21:27:29

Nya fakta om Guillouaffären

"Jan Guillou KGB-spion" får man väl kalla 2009 års stora - eller mest uppblåsta - avslöjande. Expressen lyckades på tips av Säpo få ut c:a 17 sidor ur en akt om sovjetdiplomaten Jevgenij Gergel som överlämnats till Riksarkivet och som innehöll en angivarrapport av Arne Lemberg riktad mot Jan Guillou .
    När nu Riksarkivet i dagarna frisläppt hela den 800 sidor tjocka Gergelsakten framkommer det ett nytt dokument
som kraftigt devalverar Expressens avslöjande.
    I anteckningar från Säpo från 1 november 1973 framgår det att Säpo på nytt, mitt under IB-affären, inkallat angivaren Arne Lemberg för att försöka få honom att styrka sina anklagelser från 1967 om att Guillou sysslat med sovjetspionage.
    Bara en vecka tidigare, 22 oktober, hade IB-avslöjarna Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson gripits. Säpo hade i en razzia bl.a. beslagtagit Folket i Bild/Kulturfronts bildarkiv och korrespondens.
    Men razziorna gav inget. Samtidigt var det skarpt läge och chefsåklagare Robèrt behövde underlag till häktning. Utredningen om Arne Lembergs PM hade 1967 lagts ned med slutsatsen att "det som Lemberg beskrivit knappast kan anses som brottsligt".
    Men nu tyckte Robèrt att den kunde komma till pass. Lemberg var dock inte särskilt samarbetsvillig och förklarade först "att de tidigare lämnade uppgifterna var
oriktiga". Säpo ville inte lyssna på det örat. Sedan Lemberg skrämts upp ordentligt bekräftade han uppgifterna men vädjade ändå att inte bli nämnd vid namn.
    Carl-Axel Robèrt tvingades till sist avstå från att använda Arne Lembergs angivar-PM. Han gjorde uppenbarligen bedömningen att uppgifterna inte höll i en rättegång.
    Åtta dagar efter samtalet med Lemberg beslutade tingsrätten att häkta Guillou, Bratt och Isacson "på
sannolika grunder misstänkta för spioneri", vilket de snerae dömdes till vardera ett års fängelse för.
    Istället för en anklagelse om spioneri för Sovjets räkning hade Robèrt stannat för formuleringen att de åtalade haft "indirekt uppsåt att gå främmande makt tillhanda". Eftersom åklagaren inte kunde styrka att deras syfte var att spionera, så valde han en brottsrubricering som innebar att de ändå borde ha fattat att främmande makt gagnades av deras avslöjanden. En vågad konstruktion betingad av bristen på bevis.
    Två gånger - 1967 och 1973 - har alltså anklagelserna mot Guillou för olagliga KGB-kontakter synats av Säpo och åklagare. I båda fallen kom man fram till att de inte höll.

Stefan Lindgren

Dokumentet finns att läsa på http://www.nyhetsbanken.se/arkiv/lemberg.html



Publicerad på www.fib.se 2010-01-16

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.