Utskriven 2017-07-22 20:38:00

Framgångsrik offensiv i Afghanistan?

Målet för den militära offensiven i afghanska Helmandprovinsen sägs nu vara i det närmaste uppnått, talibanerna besegrade och regeringssidans fana åter vajande över staden Marjah. Men eftersom denna stad är belägrad och tillfartsvägarna avskurna svävar omvärlden fortfarande i ovisshet både om situationen för civilbefolkningen och den materiella förödelsen. De stora västerländska medierna har inget att berätta, eftersom de inte har reportrar i området, och de tycks heller inte ha något intresse av att på annat sätt skaffa fram information. Vilket leder till att omvärlden bara har den amerikanska stridsledningens segerbulletiner att tillgå. 
    Desto större anledning då att uppmärksamma de små och oberoende medier som, trots bristande resurser, ändå försöker fullgöra sin uppgift som nyhetsförmedlare. Jag tänker exempelvis på den italienska nyhetssajten PeaceReporter som just nu har journalisten Enrico Piovesana på plats. Visserligen inte inne i staden Marjah men väl på Emergencys sjukhus i Lashkargah, fyra mil därifrån, där många offer för striderna nu vårdas.
    Emergency är en italiensk hjälporganisation som bedriver sjukvård i olika krigsområden. Den är grundad av kirurgen Gino Strada som är en mycket betydelsefull och respekterad person inom den italienska fredsrörelsen. Emergencys sjukhus i Lashkargah är det främsta sjukhuset i hela Helmandprovinsen. Där bedrivs en kvalitativt högtstående och, för patienterna, kostnadsfri vård.
    Piovesanas intervjuer med civila afghaner, som kommit till detta sjukhus för att hälsa på sina skadade anhöriga, är av stort intresse, även om det naturligtvis är omöjligt att härifrån Sverige kontrollera varje enskild uppgift.
    De intervjuade Marjahborna hävdar att det inte är särskilt många talibaner som dödats i striderna. Däremot har många hus förstörts, speciellt under de anfallande styrkornas inledande attack mot stadens basar. De personer Piovesana talat med berättar att man grävt fram cirka 200 döda ur ruinerna. Men fortfarande saknas ett hundratal människor, och varje dag påträffas nya döda kroppar. Skottlossningen har så gott som upphört, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att talibanerna gett sig i väg eller tillintetgjorts. Det kan lika väl betyda att de bara för tillfället slutat slåss. Talibanerna i Marjah bor nämligen själva i staden och är inte, tvärtemot vad som ofta påstås i väst, några utländska krigare från andra länder. Många av oss stödjer dem, säger Sad Maluk , en 60-årig man i vit turban och grått skägg, en av dem som Piovesana intervjuat. Varför? Jo, svarar han, därför att vi i Marjah haft det mycket lugnare sedan talibanerna tog över för två år sedan. ”Och det är det enda vi vill, vi vill nämligen inte bli trakasserade av några utlänningar eller regeringspoliser. Vi vill bli lämnade i fred, och få leva vårt liv precis sådana som vi är.”
    Den afghanska polisen är generellt sett mycket illa omtyckt i denna del av landet. Alla som Piovesana pratat med beskriver dessa poliser som ”banditer i uniform”, kriminella som kör omkring i stora terrängbilar och uppför sig som herrar över lokalbefolkningen. Dessutom är de tadzjiker som inte talar traktens språk. Och när de nu tagit över styret, efter talibanerna, har de också tvingat av många Marjahbor deras hus och pengar. När någon då protesterade eller gjorde motstånd blev denne omedelbart stämplad som taliban och behandlad därefter. Det berättas rentav att dessa afghanska poliser rövat bort barn som de sedan utsatt för övergrepp, men om detta verkligen är sant eller bara uttryck för ortsbornas avsky går inte att utläsa.
    Enrico Piovesana har också talat med flera patienter, personer som sårats under attacken och som rullats ut i sjukhusets trädgård för att där få andas frisk luft och njuta av solen. Och kanske också insupa lite blomdoft eller rentav pryda förbanden med ett eller annat färggrant blomster. Afghaner är nämligen, noterar Piovesana, mycket förtjusta i blommor. Ja, ”dessa skäggiga pashtunska bönders känsliga och milda väsen motsäger verkligen våra fördomar om detta folk.”
    Safatullah Zahidi , en lokal journalist som just återvänt från Marjah, berättar för Piovesana att tidpunkten för Operation Moshtarak (som offensiven kallas) inte var slumpmässigt vald. Inom kort börjar opieskörden, och eftersom vallmoodlingarna i Marjah och Nadalì är de största i hela landet är de naturligtvis ett begärligt mål för regeringssidan. Sedan är det Kandahar, med de näst största vallmoodlingarna, som står på tur att erövras från talibanerna, allt enligt denne afghanske journalist.
    Men civilbefolkningens förtroende har de inte lyckats erövra, dessa USA-ledda trupper. Misstroendet mot regeringen och mot ”utlänningarna” (”kharijan” som det heter på pashto) tycks totalt. Men å andra sidan har ju Piovesana bara kunnat intervjua afghanska män. Så vi vet fortfarande inte vad kvinnorna i Marjah tycker om Operation Moshtarak . Vi vet inte om kvinnorna nu verkligen känner sig ”befriade”, vilket ju sägs vara ett av syftena med kriget.
    Att denna operation varit till stor skada för civilbefolkningen står dock redan klart. Invånarna uppmanades före anfallet att lämna staden. Cirka 20.000 beräknas ha hörsammat denna uppmaning och lever nu (ifall de saknar släktingar på andra orter) under mycket prekära förhållanden, eftersom ingenting har gjorts för att upprätta läger med sovplatser och mat för de evakuerade. Situationen för dem som stannat kvar, uppskattningsvis runt 50.000, är också prekär. Staden är inringad och avspärrad, maten börjar ta slut och invånarna får inte gå ut, vilket leder till att de inte har någon möjlighet att fylla på sina förråd. Vid offensivens början vägrade också de amerikanska trupperna transport ut från staden av svårt skadade människor, vilket ledde till sex personers död, allt enligt uppgifter från Emergencys sjukhus som fick nödanrop från Internationella Röda korset. Det har också flera gånger hänt att bönder, som trott att striderna var slut, begett sig ut på fälten och då angripits av de amerikanska trupperna som uppfattat dem som ”upprorsmän”.
    Kanske är Operation Moshtarak snart avslutad för Marjahs del, men då kan det vara Kandahar som står på tur. Så det är troligen mycket lidande som återstår för civilbefolkningen innan USA kan utropa ”Mission accomplished”.

Margareta Zetterström



Publicerad på www.fib.se 2010-03-03

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.