Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Saknad 

Av Ingemar Folke

När detta skrivs, är alltjämt flera hundra svenskar saknade efter tsunamins härjningar på Indiska oceanens stränder annandag jul. Tyvärr får man räkna med att åtskilliga av dessa personer aldrig kommer att hittas, vare sig levande eller döda.

Nordahl Grieg skrev i dikten ”17. mai 1940”: ”Vi er så få her i landet, hver fallen er bror eller venn”. När något sådant som Estonias förlisning och tsunamikatastrofen inträffar, gäller något liknande för oss i det lilla landet Sverige. Nästan alla känner vi någon som drabbats eller någon som har anhöriga eller vänner som omkommit eller saknas.

Har någon bevisligen avlidit, vet hans anhöriga vet oftast rätt väl vad som gäller. Det skall göras bouppteckning och så småningom arvskifte. Försäkringsbelopp utfaller. Socialförsäkringar för efterlevandeskydd träder in.

Anhöriga till den som saknas däremot befinner sig i en juridisk limbo. Hyror skall betalas och lån amorteras. Men maken eller föräldern är inte hemma för att sköta sitt jobb och bidra till familjens försörjning. Och inte går det att skifta något arv. I detta ganska okända ingenmansland kan familjen få tillbringa lång tid. Det snabbaste sättet att förklara en försvunnen person död tar nämligen, enligt gällande regler, minst två år. Detta är skäl nog att idag skriva något om detta.

En regel i äktenskapsbalken (6:4) kan användas, om den försvunnes make är i livet. Då får maken lyfta den bortavarandes inkomst och avkastning på förmögenhet samt kvittera ut banktillgodohavanden, under förutsättning att det annars saknas pengar för familjens underhåll.

Den här regeln har alltså sin klara begränsning; det är först när maken har gjort slut på alla sina egna pengar, som han får ta av den bortavarandes tillgodo-havande. Hur bankerna klarar av att hantera sådana situationer återstår att se.

Något motsvarande för sambor finns inte.
Men skall den försvunnes angelägenheter kunna skötas på ett bra sätt, behövs något mer. Föräldrabalken 11 kap. 3 § fjärde punkten lyder: ”Överförmyndaren skall förordna god man, om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas”.

Överförmyndaren är en kommunal befattningshavare. Dit kan den försvunnes närmaste anhöriga vända sig och ansöka att god man förordnas. Överförmyndaren kan meddela ett tillfälligt (interimistiskt) förordnande, ifall det brådskar.

Till god man skall utses den som är ”rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig”. Det finns inget som hindrar att den försvunnes make eller sambo förordnas.
Den gode mannen får genom förordnandet rätt att företa de rättshandlingar som är nödvändiga för ändamålet med förordnandet. Skall han bevaka den bortavarandes rätt och förvalta dennes egendom, lär han kunna betala den försvunnes förfallna skuld och uppbära betalning för hans fordringar, på lön t.ex. Måste familjen byta till en billigare bostad, kan gode mannen medverka som ställföreträdare för den försvunne. Det är viktigt att framhålla att den gode mannen först och främst skall se till den försvunnes intressen. Han behöver inte anse att dessa alltid sammanfaller med den övriga familjens behov.

Den gode mannen står under tillsyn av överförmyndaren och måste lämna noggrann redovisning för sin förvaltning till honom.

De regler som jag nu skrivit om ger de anhöriga möjlighet att i mer eller mindre begränsad omfattning använda den försvunnes pengar för familjens försörjning. En annan fråga är i vad mån sådana utbetalningar kan göras till familjen, vilka normalt är knutna till att ett dödsfall har inträffat.

I livförsäkringsvillkoren i ett par bolag som jag studerat sägs inget uttryckligt om situationen att den försäkrade försvinner. Det ena bolaget kräver tvärtom dödsfallsbevis innan man betalar ut något. I det andra bolagets villkor är förutsättningarna för utbetalning beskrivna på ett öppnare sätt. Det finns i och för sig inget som förbjuder ett livförsäkringsbolag att utbetala ersättning med anledning av att den försäkrade har försvunnit. Bolaget kan dock riskera att få betala flera gånger, om det inte kollar noga. Antagligen kommer bolagen att vara restriktiva. Men det finns ingen anledning att avråda närstående från att kontakta bolaget och lägga fram den utredning man har. Ju längre tiden går, desto större anledning finns ju att anta att den försäkrade har avlidit.

Inom socialförsäkringen gäller lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Med stöd av lagen kan bland annat barnpension utbetalas till en avliden persons minderåriga barn. I lagen 7 kap. 6 § finns en regel om att försvinnande kan ge rätt till förmån enligt lagen, om ”det kan antas att han eller hon har avlidit”. I ett sådant fall får Försäkringskassan kräva en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att man inte vet om den försvunne personen är i livet.

_____________________________
Ingemar Folke är advokat. han är verksam i stockholm och medlem i föreningen fib-juristerna.



Publicerad på www.fib.se 2005-03-12

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Om ett förslag till minnesmärke över segern i bondekriget
  NATO invaderar Åre
  Världens kanske mest framstående antiterrinist
  Dror Feilers vilja
  Flykten från landsbygden eller Lars Norén goes Rattvik
  Den siste dissidenten
  Tv4 och reklamavbrotten: Hovrätten nästa
  Tio år efter EU-inträdet
  Saknad - rätt och rådigt
  Först nationell befrielse sedan demokrati
  Utbildning i Afghanistan - också för flickor
  Laleh
  Elavbrotten och kapitalismen



  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se