Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

I januari förra året samlades vi i tusental i Porto Alegre i Brasilien och deklarerade - upprepade - att 'En annan värld är möjlig'. Några tusen kilometer längre norrut, i Washington, tänkte George Bush och hans rådgivare samma sak.

Vårt projekt var Världssocialt forum. Deras - att främja vad många kallar 'Projektet för ett nytt amerikanskt århundrade'.

I Europas och Amerikas storstäder, där det för några år sedan bara skulle ha viskats om sådana saker, talar man nu öppet om imperialismens positiva sida och om behovet av ett starkt imperium för att kontrollera en bångstyrig värld. De nya missionärerna vill ha ordning på bekostnad av rättvisa. Disciplin på bekostnad av värdighet. Och makt till vilket pris som helst. Emellanåt inbjuds vissa av oss att 'debattera' frågan på 'neutrala' podier som tillhandahålls av mediebolagen. Att debattera imperialismen är ungefär som att debattera för- och nackdelar med våldtäkt. Vad kan vi säga? Att vi verkligen saknar den?

I vilket fall som helst är den nya imperialismen redan här. Det är en omdanad, strömlinjeformad version av det system vi en gång kände. För första gången i historien åtnjuter ett enskilt imperium med en vapenarsenal som skulle kunna utplåna världen på en eftermiddag total, ensidig, ekonomisk och militär hegemoni. Det använder olika slags vapen för att öppna olika marknader. Det finns inte ett land på Guds jord som inte sitter i kläm mellan den amerikanska kryssningsmissilen och IMF:s checkhäfte. Argentina är förebilden om du vill vara den nyliberala kapitalismens omslagspojke, Irak om du är det svarta fåret.

Fattiga länder som är av strategiskt geopolitiskt värde för imperiet, eller som har en aldrig så liten 'marknad', eller infrastruktur som kan privatiseras, eller, gud förbjude, värdefulla naturtillgångar - olja, guld, diamanter, kobolt, kol - måste göra som de blir tillsagda, annars utses de till militära måltavlor. De som har de största naturtillgångarna löper störst risk. Om de inte frivilligt överlåter sina resurser till storföretagsmaskineriet så kommer inre oroligheter att underblåsas, eller krigshandlingar inledas.

I denna nya imperialistiska tidsålder, då ingenting är vad det synes vara, tillåts direktörer i storföretag påverka utrikespolitiska beslut som inverkar på deras balansräkning. Center for Public Integrity i Washington fann att nio av de 30 medlemmarna i den amerikanska regeringens Defence Policy Board hade kopplingar till företag som tilldelades försvarskontrakt värda 76 miljarder dollar mellan 2001 och 2002. George Shultz, före detta amerikansk utrikesminister, var ordförande i Kommittén för Iraks befrielse. Han sitter också med i styrelsen för Bechtel Group. När han fick frågan om det förelåg en intressekonflikt i händelse av ett krig i Irak sade han: 'Jag kan inte se att Bechtel skulle gynnas särskilt av det. Men om det finns jobb som behöver göras så är Bechtel den sortens företag som skulle kunna göra det. Men ingen ser det här som något man drar nytta av.' Efter kriget undertecknade Bechtel ett kontrakt för återuppbyggnad i Irak värt 680 miljoner dollar.


Denna brutala planritning har använts om och om igen i Latinamerika och Afrika, i centrala och sydöstra Asien. Den har kostat miljontals liv. Det säger sig självt att varje krig som imperiet utkämpar blir ett rättfärdigt krig. Detta beror till stor del på den roll som mediebolagen spelar. Det är viktigt att förstå att mediebolagen inte bara stödjer det nyliberala projektet. De är det nyliberala projektet. Detta är inte en moralisk position som de har valt att inta, det är en strukturell position. Den är inbyggd i det sätt på vilket massmedierna fungerar ekonomiskt.

De flesta nationer bär på tillräckligt ohyggliga familjehemligheter. Så det är inte ofta som medierna behöver ljuga. Det är en fråga om vad som lyfts fram och vad som ignoreras. Låt oss till exempel anta att Indien blev utsett till måltavla för ett rättfärdigt krig. Det faktum att omkring 80 000 människor har dödats i Kashmir sedan 1989, de flesta av dem muslimer, de flesta av dem av indiska säkerhetsstyrkor (vilket alltså ger en genomsnittlig årlig dödssiffra på omkring 6 000); det faktum att mer än 2 000 muslimer dödades på Gujarats gator i februari och mars 2002, och att kvinnor utsattes för gruppvåldtäkter och barn brändes levande och 150 000 människor fördrevs från sina hem medan polis och myndigheter stod och såg på, och ibland tog aktiv del i illdåden; det faktum att ingen har bestraffats för dessa brott och att den regering som var ansvarig för dem blev omvald' allt detta skulle utgöra perfekta rubriker i internationella tidningar under förberedelsefasen inför ett krig.

Innan vi visste ordet av skulle våra städer raseras med kryssningsmissiler och våra byar inhägnas med taggtråd, amerikanska soldater skulle patrullera våra gator och Narendra Modi, Pravin Togadia eller någon annan av våra populära bigotta ledare skulle, precis som Saddam Hussein, sitta i fängsligt förvar hos amerikanerna och få sitt hår avlusat och sina plomber undersökta på bästa sändningstid i tv.

Men så länge våra 'marknader' är öppna, så länge storföretag som Enron, Bechtel, Halliburton och Arthur Andersen ges fria händer kan våra 'demokratiskt valda' ledare oförfärat sudda ut skiljelinjerna mellan demokrati, majoritetsvälde och fascism.

Vår regerings fega villighet att överge Indiens stolta tradition av alliansfrihet, dess brådska att tränga sig längst fram i kön av Totalt Allierade (uttrycket på modet är 'naturliga allierade' - Indien, Israel och USA är 'naturliga allierade'), har gjort det möjligt för den att förvandlas till en repressiv regim utan att dess legitimitet äventyras.

En regerings offer är inte bara de den dödar och fängslar. De som tvångsförflyttas och fördrivs och döms till ett liv i svält och försakelse måste också räknas dit. Miljontals människor har drivits bort från sina hem på grund av 'utvecklingsprojekt'. Under de senaste 55 åren har enbart byggandet av stora dammar lett till tvångsförflyttning av mellan 33 och 55 miljoner människor i Indien. De har ingen möjlighet att få rättvisa.


Under de senaste två åren har det förekommit en rad incidenter då polisen har skjutit mot fredliga demonstranter, de flesta av dem ursprungsinvånare och kastlösa daliter. När det gäller de fattiga, och särskilt ursprungsinvånare och daliter, så mördas de för att de gör intrång på skogsmark, och de mördas när de försöker försvara skogsmark mot intrång - på grund av dammar, gruvor, stålverk och andra 'utvecklingsprojekt'. I nästan varje fall av skottlossning har regeringens strategi varit att hävda att polisen öppnade eld efter att ha provocerats av en våldshandling. De som blir beskjutna beskrivs genast som militanta aktivister.

Runtom i landet har tusentals oskyldiga människor, inklusive minderåriga, arresterats i enlighet med POTA (Prevention of Terrorism Act, lagen om förebyggande av terrorism) och hålls fängslade på obestämd tid och utan rättegång. I denna tid av krig mot terrorismen håller man på att åstadkomma en slug sammanflätning av fattigdom och terrorism. I storföretagsglobaliseringens tid är fattigdom ett brott. Att protestera mot ytterligare utarmning är terrorism. Och nu säger vår högsta domstol att strejker är brottsliga. Att kritisera domstolen är naturligtvis också ett brott. De håller på att täppa till utgångarna.

I likhet med den gamla imperialismen förlitar sig även den nya imperialismen på ett nätverk av agenter - korrumperade lokala eliter som tjänar imperiet. Den dåvarande regeringen i Maharashtra undertecknade ett avtal om energileveranser som gav Enron vinster som motsvarade 60 procent av hela Indiens utvecklingsbudget för landsbygden. Ett enda amerikanskt bolag garanterades en vinst motsvarande de belopp som används för utveckling av infrastruktur för 500 miljoner människor!

Till skillnad från förr i tiden behöver inte den nya imperialisten släpa sig fram i tropikerna och riskera att drabbas av malaria eller diarré eller en förtidig död. Den nya imperialismen kan bedrivas med e-post. Den gamla imperialismens vulgära, öppna rasism är förlegad. Den nya imperialismens hörnsten är den nya rasismen.


Den traditionella 'kalkonbenådningen' i USA är en fantastisk allegori över den nya rasismen. Sedan 1947 får USA:s president varje år på tacksägelsedagen en kalkon av National Turkey Federation. Varje år, som en uppvisning i ceremoniell storsinthet, skonar presidenten just denna fågel (och äter en annan). Efter att ha benådats av presidenten skickas den utvalda till Frying Pan Park i Virginia för att leva sitt naturliga liv. Resten av de 50 miljoner kalkoner som föds upp till tacksägelsefirandet slaktas och äts på tacksägelsedagen. ConAgra Foods, det företag som levererar presidentens kalkoner, uppger att man tränar upp de lyckosamma fåglarna så att de blir sällskapliga och kan interagera med dignitärer, skolbarn och pressen. (Snart kommer de till och med kunna prata engelska!)

Det är så som den nya rasismen i storföretagens tid fungerar. Några få omsorgsfullt uppfödda kalkoner - de lokala eliterna i olika länder, en koloni av förmögna immigranter, bankdirektörer, någon enstaka Colin Powell eller Condoleezza Rice, några sångare, några författare (som jag själv) - får absolution och fribiljett till Frying Pan Park. De återstående miljonerna förlorar sina jobb, vräks från sina hem, får sitt vatten och sin elektricitet avstängda, och dör i aids. De ska ner i grytan helt enkelt. Men de lyckligt lottade fjäderfäna i Frying Pan Park klarar sig bra. Vissa av dem arbetar till och med för IMF och WTO - så vem kan anklaga de organisationerna för att vara emot kalkoner? Vissa sitter i styrelsen för kalkonbenådningskommittén - så vem kan säga att kalkoner är emot tacksägelsefirandet? De deltar i det! Vem kan säga att de fattiga är emot storföretagsglobaliseringen? Alla kämpar ju för att komma in i Frying Pan Park. Än sen om de flesta går under på vägen?



Ett inslag i den nya rasismens projekt är det nya folkmordet. I denna tid av ömsesidigt ekonomiskt beroende kan nya folkmord underlättas genom ekonomiska sanktioner. Det innebär att man skapar förhållanden som leder till massdöd utan att faktiskt gå ut och mörda människor. Denis Halliday, FN:s humanitära samordnare i Irak mellan 1997 och 1998 (han avgick sedan i protest), använde begreppet folkmord för att beskriva sanktionerna mot Irak. I Irak överträffade sanktionerna Saddam Husseins största prestationer genom att kräva mer än en halv miljon barns liv.

I denna nya tid är apartheid som formell politik föråldrad och onödig. Internationella handels- och finansinstrument övervakar ett invecklat system av multilaterala handelslagar och finansiella avtal som håller kvar de fattiga i deras bantustanområden i vilket fall. Hela syftet med detta system är att institutionalisera ojämlikheten. Varför skulle annars USA beskatta ett klädesplagg som gjorts av en bangladeshisk tillverkare 20 gånger mer än det beskattar ett klädesplagg tillverkat i Storbritannien? Varför skulle annars länder som odlar 90 procent av världens kakaobönor bara producera fem procent av världens choklad? Varför skulle annars länder som odlar kakaobönor, som Elfenbenskusten och Ghana, beskattas bort från marknaden om de försöker göra choklad av dem? Varför skulle annars länder som spenderar mer än en miljard dollar per dag på subventioner till bönder kräva att fattiga länder som Indien ska avskaffa samtliga jordbrukssubventioner, inklusive subventionerad elektricitet? Varför skulle det annars vara så att före detta kolonier, efter att ha blivit plundrade av kolonialregimer i mer än ett halvt århundrade, fortfarande är nedtyngda av skulder till just de regimerna och betalar tillbaka 382 miljarder dollar om året till dem?

Av alla dessa orsaker var det faktum att handelsöverläggningarna i Cancún spårade ur av avgörande betydelse för oss. Även om våra regeringar försöker ta åt sig äran för detta så vet vi att det var ett resultat av flera års kamp som åtskilliga miljoner människor bedrivit i många, många länder. Vad Cancún lärde oss är att om lokala motståndsrörelser ska kunna tillfoga verklig skada och tvinga fram radikala förändringar så måste de bygga internationella allianser. Av Cancún lärde vi oss hur viktigt det är att globalisera motståndet.


Ingen enskild nation kan på egen hand stå upp mot storföretagsglobaliseringens projekt. Om och om igen, när det gäller det nyliberala projektet, har vi sett hur vår tids hjältar plötsligt förminskas. Fantastiska, karismatiska män, jättar medan de är i opposition, blir maktlösa på den globala scenen när de övertar makten och blir statsöverhuvuden. Jag tänker nu på president Lula i Brasilien. Lula var förra årets hjälte på Världssocialt forum. I år har han fullt upp med att implementera IMF:s föreskrifter, skära ner pensioner och rensa ut radikaler ur arbetarpartiet. Jag tänker också på Sydafrikas ex-president Nelson Mandela. Inom två år efter att den tillträdde 1994 hade hans regering böjt knä inför marknadsguden nästan utan protest. Den genomförde ett massivt privatiserings- och strukturanpassningsprogram som har gjort miljoner människor hemlösa och arbetslösa och berövat dem tillgång till vatten och elektricitet.


Varför händer detta? Det är inte särskilt meningsfullt att slå sig för bröstet och känna sig förrådd. Lula och Mandela är, enligt alla kriterier, storartade män. Men i samma ögonblick som de övergår från att vara i opposition till att sitta i regeringen så blir de tagna som gisslan av en rad hot - det mest illvilliga av dessa är hotet om kapitalflykt, som kan krossa vilken regering som helst över en natt. Om man tror att en ledares personliga karisma och motståndsmeriter ska kunna påverka storföretagskartellen så har man inte förstått hur kapitalismen fungerar, eller för den delen hur makten fungerar. Radikal förändring kan inte förhandlas fram av regeringar; den kan bara tvingas fram av människor.

På Världssocialt forum samlas några av de smartaste människorna i världen för att utbyta idéer om vad som händer runt omkring oss. Dessa samtal utvecklar vår vision av den sorts värld vi kämpar för. Det är en viktig process som inte får undermineras. Om emellertid all vår energi ägnas åt denna process på bekostnad av verkliga politiska aktioner så riskerar Världssocialt forum, som har spelat en så avgörande roll inom rörelsen för global rättvisa, att bli en tillgång för våra fiender. Vad vi verkligen behöver diskutera är motståndsstrategier. Vi behöver sikta in oss på verkliga måltavlor, bedriva verklig kamp och tillfoga verklig skada. Gandhis saltmarsch var inte bara politisk teater: när tusentals indier gjorde motstånd genom att helt enkelt marschera till havet och göra sitt eget salt så bröt de mot lagen om beskattning av salt. Detta slog direkt mot det brittiska imperiets ekonomiska grundvalar. Det var verkligt. Även om vår rörelse har vunnit några viktiga segrar så får vi inte låta ickevåldsmotståndet förtvina till ineffektiv, harmlös politisk teater. Det är ett mycket värdefullt vapen som ständigt måste slipas och återuppfinnas. Vi kan inte tillåta att det förvandlas till blott ett spektakel, en uppvisning för medierna.


Det var underbart, och ett imponerande uttryck för offentlig moral, att 10 miljoner människor på fem kontinenter marscherade mot kriget i Irak den 15 februari förra året. Det var underbart, men det var inte tillräckligt. Den 15 februari inföll på en helg. Ingen behövde vara borta ens en enda dag från arbetet. Helgdemonstrationer stoppar inte krig. George Bush vet det. Det självförtroende med vilket han nonchalerade en överväldigande allmän opinion bör vara en läxa för oss alla. Bush tror att Irak kan ockuperas och koloniseras - så som har skett med Afghanistan, så som har skett med Tibet, så som sker med Tjetjenien, så som en gång skedde med Östtimor och så som fortfarande sker med Palestina. Han tror att det enda han behöver göra är att sitta nerhukad och vänta på att de krisstyrda medierna, efter att ha exploaterat denna kris in på bara benen, ska släppa den och gå vidare. Snart kommer kadavret att halka ut från bästsäljarlistorna, och alla vi som har varit upprörda kommer tappa intresset. Det är åtminstone vad han hoppas.


Vår rörelse behöver en stor, global seger. Det räcker inte att ha rätt. Ibland, om så bara för att testa vår beslutsamhet, är det viktigt att vinna någonting. För att kunna vinna någonting behöver vi vara överens om någonting. Detta något behöver inte vara en övergripande, på förhand bestämd ideologi som vi ska påtvinga våra härligt upproriska, trätgiriga jag. Det behöver inte vara blind lojalitet mot den ena eller andra formen av motstånd med uteslutande av allting annat. Det skulle kunna vara en minimal gemensam dagordning.

Om vi alla verkligen är emot imperialismen och det nyliberala projektet, låt oss då vända blickarna mot Irak. Irak är den oundvikliga kulmen på båda. Många antikrigsaktivister har retirerat i förvirring sedan Saddam Hussein tillfångatogs. Är det inte bättre för världen att Saddam Hussein är borta? frågar de förläget.

Låt oss se denna fråga i vitögat en gång för alla. Att applådera USA-arméns gripande av Saddam Hussein och med anledning av detta i efterhand rättfärdiga invasionen och ockupationen av Irak, är som att upphöja Jack Uppskäraren till gud för att han har skurit upp magen på Bostonstryparen. Och detta efter tjugofem år av kompanjonskap då uppskärandet och strypandet var ett gemensamt företag. Det rör sig om ett internt bråk. De är kompanjoner som kom ihop sig om en smutsig affär. Jack är vd.


Så om vi är emot imperialismen, kan vi då komma överens om att vi är emot USA:s ockupation och att vi anser att USA måste dra sig tillbaka från Irak och betala skadestånd till det irakiska folket för de skador som kriget har förorsakat?

Hur ska vi börja organisera vårt motstånd? Låt oss börja med något mycket litet. Frågan handlar inte om att stödja motståndet inne i Irak mot ockupationen eller om att diskutera vilka exakt det är som står för motståndet. (Är det gamla mordiska baathpartimedlemmar eller islamiska fundamentalister?)

Vi måste bli det globala motståndet mot ockupationen.


Vårt motstånd måste börja med en vägran att acceptera legitimiteten i den amerikanska ockupationen av Irak. Detta innebär att vi måste vidta mått och steg för att göra det materiellt omöjligt för imperiet att uppnå sina mål. Detta innebär att soldater bör vägra att slåss, att reservare bör vägra att rycka in, att arbetare bör vägra att lasta skepp och flygplan med vapen. Detta innebär sannerligen att vi i länder som Indien och Pakistan måste sätta stopp för den amerikanska regeringens planer på att få indiska och pakistanska soldater skickade till Irak för att städa upp efter USA.

Jag föreslår att vi, på ett eller annat sätt, väljer ut två av de storföretag som tjänar pengar på förstörelsen av Irak. Vi skulle sedan kunna göra en lista på alla projekt som de är inblandade i. Vi skulle kunna leta reda på deras kontor i varenda stad och varenda land runtom i världen. Vi skulle kunna jaga dem. Vi skulle kunna stänga deras verksamhet. Det handlar om att rikta hela vår kollektiva visdom och våra erfarenheter från tidigare strider mot en enda måltavla. Det handlar om viljan att vinna.

Projektet för ett nytt amerikanskt århundrade har som mål att vidmakthålla ojämlikheten och etablera amerikansk hegemoni till vilket pris som helst, även om priset blir apokalyptiskt. Världssocialt forum kräver rättvisa och överlevnad.


Av dessa skäl måste vi betrakta oss som indragna i krig.


Arundhati Roy

Fotnot: Texten är ett tal som under rubriken ”Do Turkeys Enjoy Thanksgiving?”, hölls vid öppningsceremonin vid Världssocialistiskt Forum i Mumbai 16 januari 2004. Copyright Arundhati Roy 2004.

Artikeln publicerades i Aftonbladet den 24 januari.


Publicerad på www.fib.se 2004-12-31

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Bör Sverige erkänna folkmordet?
  Hjälp barnen på Haiti!
  To shoot an elephant
  Protestera mot ökade insatser i Afghanistan
  Israel nekar läkare tillstånd att delta i konferens i Gaza
  Valet av Ahtisaari - en skandal
  Vad får vi säga om Kurdistan?
  TERRORISTJAKTEN och RÄTTSSÄKERHETEN
  Sverige - det nya DDR
  Condoleezza Rice is a War Criminal
  Svensk vapenexport
  Nya numret
  Akademiker mot statlig kampanjhistoria
  Justerad FRA-lag kan röstas igenom ikväll!
  Satirarkivet
  Nu gäller det Kosovo
  Läs IB-materialet i original
  Den havererade skolpolitiken
  Lambertz vill skrota TF
  Debatt om äktenskapet
  Oljeintressen militärregimens
  Västerländska medier förvränger islambilden
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
  Västbodaskolan i graven! (demokratin också …)
  Vad gör dom med Kambodja?
  Och vad hände med Tobinskatten?
  Irak, Palestina och Afghanisatan är samma ockupation
  CIA om Kina, Indien … och EU?
  Miljöpartiet svänger om svenska trupper i Afghanista
  Nu kommer uppropet mot svensk trupp i Afghanistan
  Angreppen på kollektivavtalen
  Avtalet i Mecka
  Imperialistiska klimatförändringar
  Ska vi döma Hitler efter västerlandet eller västerlandet efter Hitler?
  FiB satsar på satirbilder
  SR och SVT vill vara makten till lags
  Framtiden mörknar på Hornet
  A-kassan
  Ellsbergmöte
  Överilad örfil efter pistolhot skäl för avsked
  Slow Food, julmatens rötter och traditioner
  Håll tassarna borta från tryckfrihetsförordningen!
  FiB svarar Malm
  Sionismen är judisk nationalsocialism
  Svenska hjälparbetare brutalt attackerade av israeliska bosättare
  Hur kritisera Ryssland?
  Några råd till en utrikesminister från Sverker Åström
  Carl Bildt farligare än sina brudar!
  Tycker du att magdans är ett turkiskt nöje?
  Back to basics!
  Grattis Fredrik!
  En annan Annan?
  Imperiets sista strid?
  Är man antisemit om man försvarar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända?
  Var och en som har, åt honom skall varda givet
  11:e september ifrågasatt
  Konspirationer finns det gott om
  Lars Drake vs. Cecilia Wikström
  Valets icke- frågor
  Läraktiga ungliberaler
  Folkpartiet
  Besviken på Junilistan
  Var går gränsen för Israel?
  Pudelns kärna
  Istället för B-52:ors bombmattor över Gaza
  Öppet brev TV4 Nyheterna och Rolf Porseryd
  Avskaffa skolans värdegrund
  Kulturfront gav ut boken Kampuchea mellan två krig
  JO-anmälan
  Malmökonferensen
  Manipulerade av Pol Pots leende
  En björntjänst gör ju ingen glad
  Pressmeddelande
  Svenskar och amerikaner under gemensamt befäl i Afghanistan
  Den där natten när Olof Palme sköts
  Fågelinfluensan har drabbat medierna
  M a a nidbilder av profeten Muhammed och yttrandefriheten
  FiB:s Mohamedteckning
  Sverige är med i Nato
  Upprop mot terroristlagarna
  Svenska är inte lagstadgat majoritetspråk
  Förste stupade svensken i USA:s krig
  KAN DET BLI VÄRRE?
  Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!
  Pinter har talat
  USA erkänner användning av fosforvapen, men ...
  När tänker den svenska regeringen protestera mot USA:s användning av förbjudna vapen i Irak?
  Det är Bush som är terroristen
  Sukralos
  Stora journalistpriset till cynikern Skugge
  Några sanningens ord
  Drevet mot Pinter går vidare
  Mutsnacket är en cover-up för stölden av hela Irak
  Krigsprotester
  UNT om Pinter
  Tal av Harold Pinter
  Fredsmamman arresterad
  Bokmässan 2005
  SYMBOL FÖR TORTYREN I ABU GHRAIB
  Är den italienska rättsapparaten mer oberoende än den svenska?
  Jan Myrdal skriver öppet brev
  Nej i Frankrike
  Små och stora nyheter 2
  Stora och små nyheter
  Norrland ska bli övningsområde för NATO
  Motståndet berättigat
  Detta är den sista intervjun med mannen som inte fick intervjuas
  Vänstern och den vite mannens börda
  DN tappar ansiktet
  FiB på bokmässan
  Vi borde alla få rösta i USA:s presidentval
  Professorns ödmjuka svartmålning
  Jakubowski kackar i eget bo
  Militanta ideologer styr USA
  Körens bästa kvinna ...
  Forum för diskussioner om samtiden; Bokmässan 2004
  Hur många barn har du dödat idag, Bush?
  Riggad debatt om sjukskrivningar
  Villkorat medborgarskap?
  Hemlig specialstyrka från USA avvisade egyptier
  Sprickan i Ordfronts består
  Förbjuder vi lögner förlorar sanningen
  Vem betalar kalaset?
  Coltan
  DN ger mobben handen 11 augusti
  Mooretal
  Vetenskapsman vägrar delta i konferens i USA
  Så krossas en kultur
  Till Ordfronts förlagschef
  'Henke' och Zlatan folkets hjältar
  Europas folk är Europafiender
  Nu har vi fått ett rätt svar
  Efter plugget...
  Iraks frihet och Norges. Eller det styrande intresset
  Nationaldagen 6 juni
  Har Guillou fel om Gestilren?
  Narcoticosaurus Politicus - den utdöda dinosaurien
  'FN och Brahimi är ingenting annat än USA:s politiska agenter'
  Rätten att få framföra dumheter
  En helig ko ska slaktas
  ... and stripes
  Utarmat uran — Skammens metall
  Terrorns regler
  En gångbar klassiker
  Kräv frihet nu, Göran Persson!
  Brev till Gertrud Åström
  Allting är relativt. Eller. Vi måste vara tacksamma för G W Bush
  Front? Visst!
  Historisk front
  Mot den styrda okunnigheten
  Våra sinnens mur
  Sverige talar med kluven tunga
  Kriget mot terrorn kan vinnas enkelt
  'Vi tänker befria Irak och Palestina'
  Vad menas med demokrati?
  ... och den förtalade arbetarklassen
  CNN lyckats filma bombexplosionen i Karbala?
  Hedemoras ledande v-politiker avgår
  Svensk ambassadör till Irak
  Ett uppåtriktat tack
  Ja till folkstyre. Nej till EU-parlamentet.
  Visst är kiplingepigonerna intressanta!
  Palestinier är också människor
  USA-planer på ett uppdelat Irak för ökad kontroll
  Inget avslöjande!
  Vilket gäng, Persson!
  Är du en av de utvalda kalkonerna?
  Demonisering driver våldet
  OM ...
  Vad de inte vill att du skall veta
  Tro inte för mycket på FN!
  Ur nusvensk ordlista
  Katastrof för skolan
  Kvinnornas krav möts av mordhot
  En mur skapar bara fler problem
  Drick med Dickens i jul!
  Tillväxt för hela folket
  Gärna fredsstyrka – men inte under USA
  Saddam Hussein bakom galler
  Två stater eller en gemensam?
  Om ockupationsvänster
  Vi vägrar demonisera
  En grundlag som kan ena landet
  Ni sviker världen, författare!
  Det är bara att huka och hoppas på glömskan
  Märklig jurdik i Haag
  Tälje Tokar fixar akuten
  Inte en man till USA:s krig
  Allt går igen
  Muslimer demoniseras – precis som judarna
  ATT HYFSA SAMHÄLLSDEBATTEN. Professor Hagtvet till exempel.
  Grovt felaktigt!
  De har en skruv lös - och nu tar dom makten!
  Om Jan Guillou har rätt
  Stängslet kränker folkrätten
  Ska USA få sälja ut hela Irak?
  Fredsljusen har tänts
  LO kväver idédebatt efter kritiska utspel
  Kan dessa förebygga folkmord?
  ”Befrielsen” som blev en en katastrof
  Kollektivtrafiken bolagiseras medan vänsterpartiet ser på
  Vi måste hjälpas åt
  Vad är tillväxtens mål?
  Connex anställde svartarbetare - men spärrvakten som avslöjade angrips
  Arabvärldens importerade antisemitism
  Som den feta hinnan på en kallnande soppa
  'Jag bad honom fortsätta leva'
  USA ut ur Irak!
  Trötta generaliseringar spär bara på misstron
  Gör rent hus i kyrkan!
  Judisk rasism eller demokrati
  Förbud mot huvudduk i Tyskland
  Olyckskorparna fick rätt
  Fler döda med sänkt alkoholskatt
  Ockuperat land i kaos
  Unioner är inte bra
  Enögd Ahlmark förskräcker
  I uppror mot maktens perspektiv
  Besöken på hemsidan ökar!
  Izvestija om svensk omröstning
  Sveriges orättvisa skatteutveckling
  Gällde det demokratin?
  Guillou i SVT Morgon
  Folket sa nej till överheten
  PO Enquist i Expressen 9/9
  ”EMU kommer att brytas upp”
  Försvara yttrandefriheten
  Jan Guillou och den bistra verkligheten
  Ideologiserad historieundervisning
  Nordirland har blivit fredligare utan Euro
  Folket i Bild säger nej till EMU
  Ett nej är bra för demokratin
  Nej till idrottsutbyte med ockupationsmakten Israel !
  Finlands erfarenheter av EMU
  Krackelerar EU?
  Persson och EMU
  Avslöjande kindpuss
  Ja-sidan bjöd senildementa på tårta
  Hellre rörlig valuta än rörlig befolkning
  Uppsöka och förstöra - andra etappen i USA:s krig i Irak
  Metall stoppar nej-sidan
  Är EU ett fredsprojekt?
  Om Kinas samhällssystem och klassförhållanden
  Lögner, lögner, lögner
  Låt oss inte glömma Rolf Ekéus
  'Nejsägarna sviker global solidaritet'
Rapporter, notiser
Adresser, tel, pg-nr, m.m.
Föreningsnotiser
Dokument
Lokalavdelningar

Föreningen äger och styr tidningen (och hemsidan). Bli medlem och var med och styr. Vi har riktig föreningsdemokrati med riksstämma varje år. Vi har lokalavdelningar på flera orter. Medlemskap kostar 200 kr per år.
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se