KNUT CARLQVIST
För ett antal år sedan föreläste jag på FoJo i Kalmar. Journalister fördjupade sig på FoJo och jag sade: Utan kyl och frys skulle folk vara hjälplösa. Dra ur kontakten och de har inte en aning hur man tar vara på matrester. De skulle hälla ur mjölken. Så med varje teknisk landvinning utvecklas en korresponderande dumhet.
Journalisterna fnös. De hade skrivit om mat och motor och politik i decennier och randat spalter med sådan frenesi att de nått till månarna på Mars givet normal spaltbredd. Människor kunde mer än någonsin eftersom de troget läste tidningar som Allt om Glas och på Kryss med Brukshundsklubben och Rör Inte min Bäbis . Veckopressen blir allt mer nischad. Men tittar man i folks frysar ligger där ett par torskblock och en påse Findus broccoli och en Gorby-pizza. De har inrättat sig för att ta emot vad som finns i butikerna. Och droge vi ur kontakten skulle det droppa om torskblocken och inte ens katten skulle röra dem.
Frysen är en genial uppfinning och man kan tänka sig ett rationellt bruk av den. På lördagarna kan vi storkoka läckra grytor och bönröror och frysa in dem. Baka rågbröd. Plocka svamp och bär. Köpa fisk nere i hamnen. Genom att ta makten över maten skulle vi spara hisnande mycket pengar och slippa guppa fram som tjockisar. Men blott en av tio frysar innehåller något vettigt. Det är en hemlighet som journalister drar sig för att avslöja. För folks hjälplöshet är vad som får dem att köpa Rör Inte Min Bäbis och de andra skitblaskorna som ingen kommer att minnas en rad ur om några veckor.
Journalisterna lever på människors dumhet som Systembolaget lever på deras törst och läkemedelsindustrin på deras orörlighet. Varje skrå har sin slev.
Några gånger i veckan letar jag efter bröd, dvs rågkakor med härdat fett och 12 procent socker. Råg är nyttigt. Att hitta ett osötat rågbröd utan transfetter är inte lätt. Nio av tio limpor borde giftstämplas. Det är skitmat. Müslin kan innehålla upp till 30 procent socker. Det är också skitmat. Om folk går och dör efter den dieten så får de fan i mig skylla sig själva. Chips. Herregud. Det är enklare att hoppa från Katarinahissen.
Symbiosen mellan journalistkåren och industrin blir aldrig tydligare än när det gäller mat. Envar läser vinspalter. Positiva nyheter för hela slanten. Goda viner för under 100-lappen. Öl recenseras i juletider. Men har ni läst några brödrecensioner? Det vore spännande läsning. Pågens Må bra-limpa, tre dödskallar. Skogaholms kavring, en dödskalle efter förvällning. Polarbröds Extra kraft: Bör ej ätas av barn under 12 år. Tänderna ramlar ur truten.
Tänk er stående recensioner av färdigmaten. Dafgårds pannbiffar med smak av gamla raggsockor och dy. Findus slemfyllda fiskpinnar i plåtolja. Inte sällan rekommenderas någon rätt av Lallerstedt — som förhoppningsvis kompenseras för goodwillförlusten - och påstås vara pikant eller t o m djärvt kryddad. Indisk ragu på uppkokta blöjor. Cayun grönsaksblandning med en touch av freon och diesel. Färdigmaten är helt enkelt så satans äcklig att en krog som serverade den skulle slå igen efter någon vecka. Men om detta inte en rad i pressen. Det säljer inte.
Ni har kanske noterat att inga tomater numera smakar tomat. Sätt bindel för ögonen och försök skilja tomat från gurka. Det beror på att även lokalt odlade tomater numera odlas utan jord, helsyntetiskt. Den skadeinsekt finns inte som skulle snegla åt plantorna. Eller ni har kanske noterat att ICA:s köttfärs — den centralt paketerade — inte smakar ett dugg? Den är gasad och har övergått i en annan existensform. Svenskt kött står det på förpackningen. Svensk enfald vore mer rättvisande.
Det var inte bara bättre förr, det var långt bättre förr.
Veckans Krönika
