Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Stefan Lindgren - Mördare på modet

Anförande i Stockholm den 18 mars 2007 vid konferensen "AFGHANISTAN, PALESTINA, IRAK - Samma ockupation?", arrangerad av Folket i Bild/Kulturfront, ABF och Broderskapsrörelsen)

Det räcker med att läsa Dagens Nyheters ledarsida eller några av de hundratals inläggen på TV4:s hemsida - efter Gustav Fridolins avslöjande dokumentärer - för att inse att "robusta" militära insatser (årets modeord), ja, kriget som metod hela tiden åtnjuter en stigande rejting i media, medan fredsbevarande, skiljedom, förhandlingar sjunker.
    Länge trodde historiker och statsvetare att längtan efter krig var något som tillhörde det förflutna
    Vad Heidenstam skrev i Åkallan och löfte från 1899 är något som generationer lett i mjugg åt.

Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!
Ja, driv oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas.

Vad denna dikt konkret hyllade var den svenska överhetens rustningspolitik. Ett patetiskt försök att skapa ett slags svensk motsvarighet till "manifest destiny".
    Man efter att Sverige lyckats undvika två världskrig och upplevt nära 200 års fred och skördat de osedvanliga välfärdsfrukterna av detta, skulle vara för evärderliga tider immunt.
    Men så är det inte. När man idag ser unga liberaler med spända halssenor tala sig hesa för att svenska soldater verkligen måste få döda talibaner i Afghanistan och får massor av stöd för detta på ledarsidor och bloggar, då ser man också hur den historiska erfarenheten kan verka precis tvärtom.
    Just frånvaron av krig, avsaknaden av egna erfarenheter av krig kan exploateras för att väcka de okunnigastes hänförelse. Om man därtill lägger begynnelselöner på 36 000 för ungdomar som ännu aldrig haft ett jobb så kan man stampa fram en viss, krigsvilja i stugorna…
    Den svenska fredsrörelsen - i den mån den inte redan har sålt sig åt militarismen som Svenska freds - står handfallen. (Jag drar mig för att uttala namnet, som rätteligen borde vara "Svenska krigs- och krigsanstiftarföreningen") Man har under hela efterkrigstiden varit van att krigshoten gäller andra. Nu är plötsligt Sverige i krig och man vet inte hur man ska hantera det.
    Historiskt har den svenska fredsrörelsen lysande erfarenheter. Sist Sverige riskerade att bli en angriparstat, 1905, stoppades kriget av den unga, vitala arbetarrörelsen som lovade att placera kulorna inte i sina norska klassbröder utan i de svenska officerarnas nacke.
    Hur mycket sämre utgångspunkt har inte fredsrörelsen hundra år senare! Generation efter generation har invaggats i den falska tryggheten att militarismen för länge sedan upphört att hota det svenska folkets och andra folks frihet. Hur fel har vi inte haft. Hur naiva har vi inte varit!
    Sent ska syndarna vakna, och det är hög tid att ta itu med det demokratiska renhållningsarbetet att slita masken av krigsanstiftarna! Syna deras argument, visa upp deras tomma tunnor! 

Man säger - som socialdemokraten Widar Andersson i Folkbladet 12/3 - att detta är ett krig "av solidariska skäl… Det är självklart att Sverige efter förmåga skall sträcka ut en hand till en broder i nöd."  De 1000:s upprop som publicerades i DN i söndags och repeteras idag "är ett sällsynt tydligt exempel på det som brukar kallas för 'nån-annan-ismen'. Någon annan, inte vi, skall stå för de riskabla insatserna i världssamfundets namn."
    Det här är ett bra exempel på modern krigsretorik. Vi, uppropstecknarna, kritiseras för att vara "vänsternationalister". Internationalister och solidariska är de som går emot "nån annan"-ismen.
    Är det alltid fel att skjuta över saker och ting på andra?
    Låt säga att jag i tunnelbanan hamnar bakom en kille som har plånboken väl synlig i bakfickan. Vem som helst kan ta den. Är det då rätt att skjuta över det på andra? Varför skulle inte jag ta plånboken?
    Widar Andersson vill inte skjuta över Nato:s angreppskrig på någon annan.
    Med den kvasifilosofin visar han att han inte förstår själva innebörden av neutralitetspolitiken: att Sverige inte ska utkämpa krig åt någon annan.

Ett annat huvudtema är kvinnofrigörelsen . Svensk trupp måste delta i slakten på s k talibaner för att bidra till den afghanska kvinna s frigörelse.
    I valet mellan att bomba ut talibaner och att låta dessa spränga flickskolor i luften vet de flesta svaret. Om vi får tro fp-riksdagsmannen Nina Larsson är det vanligt att talibanerna öppnar dörren till skolklasser med flickor och slänger in granater.
    Den som går till Nina Larssons blogg ska hitta länkar till bl a Arnold Schwarzenegger och Fantomen, två intellektuella giganter i jämförelse, som dock aldrig skulle tillgripa så billiga lögner som Nina Larsson.
    Hennes stora intresse, har hon medgivit är "informationskrigföring", och hon har nl tagits på bar gärning när hon försökte olagligt ta sig in på socialdemokraternas webserver. Men det var visst nån annan som satt vid tangentbordet.
    Men låt oss istället titta på en annan tillskyndare av afghansk kvinnobefrielse, generalmajoren och den f d svenska operative chefen Tony Stigson.
En man som är dömd för att flera gånger ha våldtagit sin egen hustru, ha bundit fast henne med nylorep i en spaljé så hårt att spaljén skadades och gett henne brutna fingrar och skador som arbetskamraterna kunde ta för hästsparkar… 15 personer inklusive de båda döttrarna vittnade mot honom.
    Den mannen vädjar i en värvningsbroschyr för ISAF som fortfarande ligger ute på Internet om att fler kvinnor ska anmäla sig till tjänstgöring i Afghanistan. För att delta i den stolta befrielsen av sina systrar.
    Ingen krigspropaganda i historien har inarbetats så effektivt som talibanerna och flickskolorna. Man får miljontals träff om man googlar. Alla "vet" att talibanerna förbjöd flickskolor och att man bränner ner och spränger skolor som den nya demokratiskt valda regimen med USA:s hjälp byggt.
    Detta effektivt inarbetade tema är lika falskt som en gång Italiens kamp mot det abbessinska slaveriet eller Storbritanniens intervention för Egyptens kvinnor. 

Ändå är verkligheten en helt annan . Om man får tro världsbankens statistik gick skolgången starkt framåt under åren 1990-1995 då de islamistiska mujahedin satt vid makten. Under talibanerna sjönk skolgången till 19 procent, något mindre än den hade varit under sovjettiden.
    Att Karzairegimen rapporterar 92.9 procentig anslutning till grundskolorna måste tas med en stor nypa salt. Sedan USA-invasionen har landet slutat lämna uppgifter till Världsbanken om "net enrollment" och inga om "drop-out". I gengäld är det 127 procent av pojkarna som infinner sig vid skolstarten!
    Enligt en färsk Oxfam rapport är det inte 92,9 procent som går i skolan utan knappt 42 procent idag, vilket är färre än Världsbanken anger för sista året med en islamistisk mujahedinregering.
    Samtidigt haglar rapporterna - som regel icke underbyggda - om att talibanerna bara 2006 anlagt skulle ha anlagt 200 mordbränder och dödat 20 lärare. Siffrorna är misstänkt runda. För det första brinner lera dåligt. För det andra är det inte märkligt om lärare kommer i skottlinjen eftersom USA-armén medvetet inkorporerat lärare och annan civil personal i sina PRT (Provincial reconstruction teams) under militärt kommando.
    Slutligen rapporterar Bushs favoritkanal Fox News om att talibanerna startat ett ambitiöst skolprogram i de provinser de kontrollerar, med en årsbudget på över en miljon dollar.
    När jag nämnde den nyheten för Allan Widman (fp) sa han som aldrig satt sin fot i Afghanistan "Men det är väl såna där koranskolor". Heliga enfald! Det har aldrig funnits några andra grundskolor i Afghanistan än madrasa, som formellt naturligtvis är en koranskola, men där i princip alla ämnen undervisas.
    Samma personer som talar med förakt om "madrasa", den enda i Afghanistan förekommande skolformen, är för övrigt de som sett till att 35 % av de svenska skolbarnen nu står utanför den allmänna sekulära folkskolan och istället lockats in i konfessionella skolor eller vinstdrivande företag. 

En annan viktig argumentation kretsar kring FN. Ända sedan Korea har det varit viktigt för krigsanstiftarna att om möjligt föra krig under FNs hägn.
    I fallet Korea röstade USA igenom sitt krig när Sovjet tillfälligt hade lämnat säkerhetsrådet i protest mot att Kina förvägrats inta sin plats.
    Under det första gulfkriget stod Boutros Ghali inför USA-koalitionens trupper och sa "Detta är inte en FN-armé". Han försvarade FN-insatsen på Balkan men mobbades ut, bokstavligen sparkad på smalbenen av krigsförbrytaren Madelaine Albright.
    I fallet Afghanistan tvingades man tillgripa en komplicerad manöver för att få fram något som liknade en FN-trupp, men som inte är det.
    Intressant är britternas förutseende, när man redan 2002 lät sluta ett avtal mellan Isaf och Afghanistans regering som ger Isaf:s trupper exterritorialitet. Dvs ingen Isaf soldat kan dömas för någon förbrytelse i Afghanistan eller utelämnas till internationell domstol för att rannsakas för krigsförbrytelser.
    När nu internationella åklagarkammaren i Stockholm sliter sitt hår över vår anmälan för krigsförbytelser och ännu inte lyckats att ens sätta en rubrik på den är det intressant mot den bakgrunden.
    Om de väljer att inte ta upp ärendet - och omvärlden vet att de svenska soldaterna inte heller kan prövas i Afghanistan eller överlämnas till internationell domstol av afghanerna - hur ska då något land i världen kunna tro på Sveriges högstämda tal om mänskliga rättigheter i fortsättningen?
    Under alla förhållanden är svenskarna i norr förpliktade att operera enligt Isafs nya "rules of engagements", utfärdade av krigsförbrytaren McNeil, som vittnade falskt vid förhör om varför en afghansk bonde, Dilawar, avlidit i hans fängelse. Fast bonden tvingats hänga fem dagar i taket fått båda benen krossade under tortyr intygade McNeil som nu har högsta befälet över svensk trupp att bonden dött av ärlkramp.
    Kvintessensen i McNeils "mer robusta" regler är att Isaf-soldater ska kunna skjuta skarpt för att "i förebyggande syfte ingripa mot upplevda hot" (preemptive action agianst perceived threats). Som ett typexempel nämns demonstrationerna i Maimaneh våren 2006 då åtta afghaner sköts ned i samband med en demonstration mot Muhammedkarikatyrerna utanför en norsk förläggning där även svenska Isaf-soldater fanns närvarande.
    Observera att man säger att det varken var norrmännen eller svenskarna som sköt.
    Inte heller när byledaren i den lilla byn Boka avrättades i närvaro av ett svenskt förband på 42 man var det svenskarna som sköt. Alltid någon annan! Tala om någon annan-ism!
    "Om de (Isaf-soldaterna) ser ett hot komma närmare nedför kullarna ska de inte behöva vänta på att bli angripna och ta förluster" , säger Nato-talesmannen James Appathurai i Radio Free Europe 7/2. Han ger också exemplet med en bil som kommer körande i hög fart mot en vägspärr. Enligt de nya reglerna ska den kunna beskjutas redan av det skälet.
    Problemet här är att de riksdagspolitiker som skickar ut svenska soldater i strid inte tycks ha någon kontroll. Genévekonventionerna ska gälla svenska soldater utomlands, säger Allan Widman (fp) i försvarsutskottet vid ett samtal onsdag 20/2.
    Här gör Widman ett trick, ungefär som den där ryske landsortsguvernören som brukade sätta sig på författningen, varje gång någon åberopade den - och fråga: Så där ja, var har ni nu er författning?
    Genévekonventionen gäller svenskarna. Men gäller den afghanerna?' Men han kan inte säga vart fångar som de svenska trupperna uppenbarligen tar ibland tar vägen. Om de överlämnas till guvernören Dostum - känd krigsförbrytare - bäddar det sannolikt för brott mot Genévekonventionerna. Och överlämnas de till de USA-ledda fängelserna i Bagram och Kandahar, där Genévekonventionerna uttryckligen inte respekteras, är det lika illa.
    Samme Widman har presterat en hel del andra märkliga krigsargument. "Vår insats är underbemannad" , säger han. "Jämfört med t ex Norge har vi, räknat på samma yta och motsvarande befolkning, bara hälften så många soldater."
    Varför jämförde han inte med Estland som proportionellt har 5 ggr så många soldater. Eller varför jämförde han inte - vilket skulle ligga närmare till hands - med de neutrala länderna Schweiz och Österrike som bara har 4 resp. 2 man i Afghanistan. En förolämpning mot Bush, men en markering av neutraliteten.

Varför ska alltid neutraliteten försvaras av någon annan?
    "Genom att inte kunna samverka och vara närvarande inom hela området blir säkerheten lidande för den afghanska civilbefolkningen och det svenska förbandet." argumentetar Widman vidare.
    Alltså ju större trupp desto säkrare. Varför då inte förlägga hela den svenska krigsmakten till Afghanistan?
    Den krokiga logiken påminner om Carl Bildts argument för att stödja Irak-invasionen: "Det var nödvändigt för att bli kvitt de besvärande sanktioner som drabbade civilbefolkningen" .
    Widman drar sig inte heller för att tillgripa ett klassiskt krigsargument: Vapnen rostar ju!
    I pressmeddelande från fp 2007-02-23 15:03 heter det: "Det är pinsamt att den enskilt största utgiftsposten i den svenska materielbudgeten ännu inte kommit till nytta för den internationella säkerheten…. Insatschefens uttalande (om att skicka JAS till Afghanistan) måste tolkas som ett löfte från Försvarsmaktens sida. Det är djärvt, men mycket vällovligt."
    I min enfald trodde jag att svensk krigsmakt var avsedd att var fredsvakt, att rostande kanoner och stridsvagnar och flygplan är ett kvitto på att denna vakt varit framgångsrik, inte ett bevis på misslyckande.
    Den svenska krigsinsatsen i Afghanistan handlar om allt annat än att hjälpa afghanerna. Den handlar främst om att visa lojalitet med den enda supermakten. Om USA hade bett om en svensk styrka till Kalahariöknen hade den i stort sett fått samma utformning.
    Det finns inte tillstymmelse till förståelse av den afghanska problematiken. Genom att kallblodigt avrätta en pashtunsk ledare, som dessutom tillhör ett av talibanerna förbjudet parti, har den svenska militären dragit på sig stor olycka. Jag tror man får vänta kraftigt höjda risktillägg för Afghanistan.

Som det nu ser ut växer Afghanistankriget och det öppnar möjligheten att Afghanistan ännu en gång blir den tuva som välter ett stort lass. Vem trodde väl att Afghanistankriget skulle bli en - om än inte den enda - orsaken till Sovjets upplösning? Nu ser det ut som att USA kan gå mot ett stort nederlag i Afghanistan.
    Den allt överskuggande uppgiften i fredsarbetet är nu att framtvinga ett svenskt tillbakadragande från Afghanistan. Stöd namninsamlingen. Svenska trupper har inte i Afghanistan att göra.



Publicerad på www.fib.se 2007-03-28

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  GUSTAFSSONS ALFABET M
  GUSTAFSSONS ALFABET L
  GUSTAFSSONS ALFABET K
  GUSTAFSSONS ALFABET J
  GUSTAFSSONS ALFABET I
  GUSTAFSSONS ALFABET H
  GUSTAFSSONS ALFABET G
  GUSTAFSSONS ALFABET F
  GUSTAFSSONS ALFABET E
  Ett tillfälle förlorat? RAMZY BAROUD
  GUSTAFSSONS ALFABET D
  Fobier, depressioner och annat mentalt elände
  Moralvänsterns moraliska kollaps
  GUSTAFSSONS ALFABET C
  FREDSMAMMANS AVSKED
  Ring BRIS! De finns just för dig!
  Har Sverige godtagit USA som världspolis?
  Chomsky i UNT
  Chomsky Holmberg
  Belgisk blå på krogen
  Mikael Nyberg och vänsterns haveri
  Marit har mest meriter
  Mot NFR i Göteborg
  Härbärget vid Pont Sully
  Bör majoren bli general?
  GUSTAFSSONS ALFABET A
  GUSTAFSSONS ALFABET B
  Håkan Gustafsson
  Varför har Sveriges stämma i världen tystnat?
  Köttkonsumtionen, miljön och imperialismen
  Maten, imperialismen och Irefalks idealism
  Vad kan vi lära av Virginia Tech?
  Det islamistiska hotet mot Europa – i siffror
  En mallig och dryg mediaskälm
  Nu ska pigan dammas av
  Thage tiger inte
  Vems är ansvaret att formulera en rättvis fred?
  Falska folkpartister inför rätta
  Sionister använder lögner i sin kamp
  Till frågan om ockupantideologi
  Hunden har i alla fall fått mat
  Matdebatt
  På tal om identiteter
  Människnas naturliga föda
  Speciesism och kvasivetenskap
  Kost och folksjukdomar.
  Ovetenskapliga argument från en Atkins-lobbyist
  Tal av Dr Sheikh Muhammed Bashar Al-Faydi
  Ät kotletten...
  Fyra tv-timmar med Göran Persson
  Stefan Lindgrens seminarietal
  En annan värld är möjlig! låt oss bygga den tillsammans!
  Slutresolution från den internationella konferensen i Chianciano Terme, Italien, 24-25 mars 2007
  ABF svarar om Atzmon
  Atzmons svar på SDS
  Gilad Atzmon – Från skuld till ansvar
  Eva Myrdal svarar Jesper Svartvik
  Skippa kotletten!
  Konferensen i Stockholm som väckt sånt uppseende
  När ska vi vakna i Sverige?
  Svenskar polisanmäls för krigsförbrytelser
  Nyskapande humanist?
  Allvarligt talat
  LKAB styr Kirunaflytten
  Skakande läsning om ondskans innersta natur
  Nicolaus Lundius – en samisk 1600-talsintellektuell
  Parner om Speer
  Är Mikael Nyberg en antisemitisk marxist?
  Att läsa Shamir som fan läser Bibeln
  November - Januari
  Hälsningar från Småländska höglandet
  Kim Salomon badade aldrig i Verkeån
  En utväg - för USA, inte för Irak
  Montagu mot Balfour
  Nu skall FiB/K synas
  Om Blommor i Galiléen
  1700-talets mest hatade kvinna
  Ett ideal som inte går att förverkliga
  Om vilda västern och Mellanöstern
  Debattinlägg till tidningen Palestina nu
  Två ojämlika eller en jämlik stat
  Till massakern i Deir Yassin
  Att vinna ett land men förlora sin själ
  Israels invasion av Libanon sommaren 1982
  Parner Stevenson
  Elinder
  Krigsmotstånd eller krigskritik?
  Lärare nöts ner till förtidspension
  Kommentar Stålhammer
  Presstödet - ett bedrägeri med statliga medel
  En kommentar till fibbare
  Annonsprislista
  Om gängse felläsning
  Konfrontation till varje pris
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Ett folk försvarar sitt land
  Glimtar från Venezuela
  Irakmöte
  Bomb IRAQ!
  Skriftställning maj 2006
  Sophie Scholls sista dagar
  modersmjölksersättning
  Fattigdomen avgörande för kvinnors ohälsa
  Myrdal svarar Fröberg Idling
  Pol Pot kommentar med svar
  Idioti eller fobi?
  Mohammedbilderna
  Ni är de sista att tala om
  Appell för Iraks akademiker
  Uppropet för undertecknande
  J. A. Selander vågade när andra förblev tysta
  Israellobbyn och sanningen
  KP-tal
  Om kriget kommer
  Afghanistantal Erik Wijk
  Helén Östberg
  Svensk trupp bidrar inte till fred i Afghanistan!
  Krigsmakten
  Prenumerantkampanj hösten 05
  Hur länge ska svensk media
  Namnbricka
  1 maj
  Omar om Runar
  Total rättslöshet
  Irakierna trakasseras av USA-soldater, till och med de nyvalda parlamentsledamöterna
  Svastikor
  Zimbabwe på väg mot...
  Försvara den svenska militära neutraliteten
  Journalister berättar om USA:s dödande i Falluja
  Kärlek & Somalia
  Det är bara vänstern som kan rädda liberalerna
  Demonstrationsrapporter 19 mars 2005
  Censur och imperiet
  Om preventiv rättvisa
  Får man behandla artiklar hur man vill när man översätter?
  2CV
  Extraordinärt överlämnande
  Strindberg
  Nordkorea har tillverkat kärnvapen
  Varför angrips familjen?
  Religiösa ledare ogiltigförklarar val
  Visst hymlar Bush, men ... svar till JM
  För hus och härd, svar till O Kleberg
  Motverka USA:s anspråk på ensamdominans
  Det andra valfiaskot och den pinsamma tystnaden
  Protestera mot pensionärsmaten
  Utan välfärd ingen demokrati
  Stora män lever länge
  Igår, idag, imorgon ...
  Julhälsnings från HJ
  Kalkonriket
  Att debattera med en nykonservativ
  Chockerande nonchalans av statsministern
  Norrland ska bli övningsområde för NATO



  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se