CARIN ÅBERG
Det talas mycket om hjärnan nu för tiden. Rätt kost kan förhindra demens och förbättra minnet (omega-3 och antioxidanter?). Hjärnan skiljer sig mellan män och kvinnor (hormoner?). Olika psykologiskt dignosticerade bokstavskombinationer indikerar ”minimala hjärnskador” och kan vi bara hitta detta på ett tidigt stadium — genom att kartlägga ”vissa” beteenden — så kan vi förhindra senare våldsdåd. För att inte nämna den lättnad det innebär för föräldrar och patienten själv att få veta att beteendet ligger på en medicintskt konstitutionell nivå (med adekvat medicinering som åtgärd — jag är skuldfri). Skönt!
Det senaste jag hörde (P1-morgon, SR 2007-11-29) var att man inte vet hur hjärnan påverkas av datorspel.
Det är här någonstans som jag inte hänger med längre.
Från och till går debattens vågor höga kring frågan ifall vi är resultatet av arv eller miljö. Eller kanske, efter något sekel, till vilken del vi är styrda av arv eller miljö. Hormoner, och ämnen som produceras i organismen har på ett eller annat sätt med kategorin ”arv” att göra. Men dataspel? Räknas inte detta till kategorin ”miljö”?
De som debatterar arv och miljö brukar skilja mellan medicinska/genetiska faktorer och psykologiska/sociala faktorer som påverkar oss*. Brukligt är också att se det ”medicinska” som i grunden genetiskt och metaboliskt betingat, medan det ”psykologiska” till stor del beror på omständigheter i vår uppväxt, vår omedelbara sociala omgivning, våra dagliga göranden och vår självförståelse.
OK, omega-3, antioxidanter och hormoner. Ämnen som finns i vår kropp och som alltså — förmodligen — påverkar hjärnans väl och ve. Men datorspel? Är det fråga om folk som äter dataspel? Eller är det elektromagnetisk strålning det handlar om? Från skärmen? Från datorspelet? Illvilliga datorvirus…?
Så. Är det egentligen någon skillnad mellan att säga att ”hjärnan” påverkas jämfört med att säga att ”psyket” påverkas av det ena eller andra. Är det någon vits med att skilja mellan äpplen och päron — det handlar ju ändå i slutändan om frukt?
Det är väl här någonstans som debatten mellan Gillberg och Kärvfe** har sin politiska brännpunkt: Det medicinska handlar om diagnosticering och medicinering — att ”sjuka” ska vårdas, omhändertas är given: Frågan är bara var, när och hur. Det socialpsykologiska handlar i slutänden om vårt samhälle i stort och smått: Om tidsandan, ramarna för självförståelse, historisk medvetenhet, ideologi.
Vilken politik ska vi föra?
Så. Här har orden vi använder en viss betydelse. Vad skulle hända ifall vi sa att vårt psyke (inte hjärnan) påverkades av hormoner? Gröt i huvudet vid graviditet? Kanske. Suicidal depression vid pubertet? Kanske.
Ifall vi sa att vårt psyke (inte hjärnan), vår självuppfattning, vår uppfattning om andra och i förlängningen vårt samhälle, påverkades av datorspel? En debatt om yttrandefrihet? Censur? Om socialt ansvar? Om solidaritet? Om hur vi vill att samhället ska vara, inte bara om vad jag har rätt att göra, när jag vill göra det utan att myndigheterna ska lägga sig i? En fråga om var vi ska lägga de allt mer begränsade forskningspengarna?
Eller bara att åtminsone använda sitt sunda förnuft och inse att vår hjärna inte är beroende av datorspel. Att vårt psyke däremot, kanske, kanhända, eventuellt, blir påverkat av vad vi ägnar vår vakna tid åt?
Att skilja det ena från det andra och inte bara slentrianmässigt använda ”äpplen” när vi talar om ”päron” bara för att det ju handlar om frukt.
Eller är det en fråga om att skilja mellan ”att” och ”hur”? Att psyket till syvende og sist är grundat i en fysisk kropp. Att det inte kan utvecklas utan sinnesintryck från kroppens sinnen (är en hjärna i en burk med näringslösning en individ?). Det kan vi väl vara överens om?
Men, är psyket inget mer? Hur sinnesintrycken tolkas (är glaset halvtomt eller halvfullt?). Hur språk, självuppfattning och tidsanda påverkar möjliga handlingsalternativ?
Har det något med att hjärnan är en intrikat fysiologisk konstruktion att göra? Eller med något annat (omedelbar, närstående miljö?)?
Varför är det alltid hjärnan som får skulden? När det i högre grad är psyket som det handlar om? Varför blir psyke = hjärna?
Är det kanske någon eller några som får fördelar av att ”psyket” bara är en institution dit man skickar folk med trasiga hjärnor? Att någon slipper obehagliga debatter? Slipper ta ansvar? Slipper betala?
Tja, vad vet jag?
Och förresten. Kan inte någon förklara för mig hur gener (ungefär, mönsterkort för tillverkning av proteiner) kan styra beteenden (delikata samspel mellan individer och grupper)? Dvs. hur kan möjliga predispositioner på molekylnivå bli till förutsägbara resultat i det sociala livet?
Snälla, förklara. Jag förstår inte!
Veckans krönika
