OLOF RYDSTRÖM
Jag hanterar dem som ägg — tar dem ur trälåren i glasverandan och virar in dem ett och ett i hushållspapper för att sedan lägga dem i en skål och ställa skålen i dragkärran. De har överlevt hösten och vintern och nu, efter denna trettonhelg, ska jag ta dem till Stockholm och äta upp dem.
Det är årets äppelskörd, fast egentligen inte: De har ju vuxit på hundraåriga träd som, genom ytterliggare hundratals år av urval, förvandlats från vildfrukt till äppelsorter. Kulturfrukt alltså. Men i Stockholm måste de ätas snabbt. I den varma lägenheten åldras de på bara några dagar. Glasverandan i Småland är inte uppvärmd. På vintern är där bara någon grad över noll. Kylan konserverade sommaren och gjorde det möjligt för mig att njuta ett månghundraårigt kulturarv. Den skyddande kylan.
Det samhälle som skapade dessa äpplen finns inte längre. Visst tar man ännu fram nya äppelsorter, men utvecklingen styrs inte längre av äppelätarna. Odlandet, plockandet, tillagandet och ätandet har separerats. Folkligheten har försvunnit. Äpplet har blivit en frukt - inte längre en kunskapssymbol. För den moderna storstadsmänniskan skulle Adam lika gärna kunna ha frestats med en apelsin.
Äppelkulturen har nu blivit en festkultur. Till vardags bakar vi inte längre äppelpaj. Stockholmarna kan inte köpa våra klassiska äppelsorter i snabbköpen — de tål inte transport så bra. Stockholmsäpplen smakar syntet. De är industriprodukter. Den gamla äppelkulturen var en landsbygdskultur. Den överlevde ett tag i städernas villaförorter, men nu sågas äppelträden ofta ned. De anses skräpiga i mondäna villaträdgårdar.
Den vardagliga äppelkulturen har inte överlevt industrialiseringen. Kunskap förutsätter nämligen att man själv har träd och dagligen arbetar med frukten. Först då kan en matkultur utvecklas. Snabbköpens djupfrysta äppelpajer är inte ett exempel på mångfald. De är exempel på hur en döende matkultur förvandlats till matsymboler — tragiska ruiner efter en stor kulturtradition. I frysdisken kan fotot på äppelpajen på kartongens framsida läckert ut, men pajen dör när man tar den ur kartongen. Den skyddande kylan.
Veckans Krönika
