DAN KOTKA
Vi sitter på tunnelbanan, den gröna linjen mot Vällingby. Olle sitter snett emot mig. Han läser Tidssignal. Han ler ibland, böjer fram kroppen, och skrockar. Det här skulle du läsa säger han och vrider upp tidningen framför näsan på mig. Titta här vad dom skriver.
Jag har glömt vad det stod, men jag vet att det var politik. Olle var politiskt intresserad. Den enda i klassen. Och så var det moderaten, en elaking, den jäveln ville slåss som fascisterna alltid velat, tjejerna runt Olle stoppade envigen. "Du är väl också vänster", frågade kompisarna mig. "Nej, jag gillar Olle bara", sa jag.
När jag var klar med plugget sökte jag mitt första jobb. Jag hamnade bredvid Ivar. Jag skulle bli Ivars skrivbiträde. 1968 var det gott om jobb. Fick en tjock vit tidning i handen hos arbetsförmedlingen, med upptryckta jobb på sidorna. Det tycktes bara vara att välja. Skeppningskontor stod det. Jag såg båtar framför mig och kanske en hamn. Spännande, dock visade sig kontoret vara i Solna på gränsen till Sundbyberg. Här hade två firmor slagit sig ihop; Järnhs och Schönander och bildade Elema-Schönander AB.
Pappa till historien var Rune Elmqvist, en världssensation. Rune Elmqvist hade nämligen uppfunnit den första pacemakern. Den lilla finurliga manicken inopererades under huden, och stimulerade hjärtat att slå. Liv flöt vidare med hjälp av Rune Elmqvist.
Företaget hade fått en tysk direktör, herr Weber, som införskaffade många andra försäljnngsartiklar och apparater, bland annat Defibrilatorn, som används vid återupplivning. Röntgenapparater, tillhörde dessutom försäljningsframgångarna.
Min kollega Ivar kallade sig revisor. Han skrev räkningar till sjukhusen, som vi skickade tekniker till när apparaterna hade gått sönder. Debet och kredit gällde. Min kollega rörde gärna till det på skrivbordet, när han såg vår gemensamma chef i annalkande. Det skulle se ut som han hade mycket att göra. Ivar var nämligen ganska lat.
Dock var han snäll, och gillade klassiskt. Han introducerade mig i klassisk musik. Med sin stora pipa ritade han i luften. "Den skivan ska du köpa", sa han, medan han blåste ut rök genom ena mungipan. Jag kan tacka Ivar för min klassiska bildning, den är liten men säker.
Ivar var från skånska Höör, men pratade mycket lite om sitt ursprung. Hellre då om Solna, som han gillade och inte ville att folk skulle förväxla med Stockholm.
I en annan del av kontorslokalerna fanns min vän Ingvar, röde Ingvar. Det var en hygglig person som sålde Gnistan på kontoret, och mest på lagret. Ingvar introducerade mig i den socialistiska världen.
Jag darrade inför röde Ingvar. Med sitt Rödeorm-skägg gav han ett djärvt och auktoritärt intryck. Jag var förbannat rädd för honom. Men nyfiken. På lunchrasterna gick jag till röde Ingvar. Vad han tyckte om mina besök vet jag inte. Jag satte mig med honom, nästan anddäktigt, och frågade honom om världshändelserna, särskilt Vietnamkriget. Ingvar rökte också snugga, en majspipa. Jag köpte Gnistan av honom.
Ingvar var känd som duktig yrkesman och kunde ryska. Folk log med något slags hemligt leénde. Där passar han, tycktes de mena. Han var företagets ryska kurir kan man säga, gjorde många affärsresor till Sovjetunionen, och hade vänner där, vad jag förstod. Jo, Stalin gick för hårt fram lät mig Ingvar förstå, på tal on honom.
Ingvar var också en baddare på tyska och pratade högt i telefon på tyska, som ekade ut över kontoret. Alla log; nu pratar Ingvar tyska.
Ingvar cyklade i ur och skur till jobbet. Termos i väskan, och egna mackor var hans lunch. Som en jobbare.
Jag är född i ett auktoritärt hem där pappas ord var lag med antikommunismen alltid närvarande. Kolerisk farsa. Vila i frid. Stridslysten var gubben dock, och det fick jag med mig från hemmet. Bara inte vända det mot ungarna som farsgubben. Bättre att sällskapa med Ingvar. Bättre att bli röd som Ingvar.
Lite senare satt jag på puben ovanför Centralen i Stockholm, halade fram KFML-broschyren jag köpt på Kungsgatan nere vid Kungsbron, i en liten obskyr bokhandel, som försåg stadens ungdom med vänstertankar. Klasskampen kunde börja.
Veckans Krönika
