Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

På följande vis presenterar poeten Mohamed Omar ett pågående skrivprojekt på sin hemsida mohamedomar.se. Här återgivet med exklusivt tillstånd från författaren.

GustavianumAli Roos är professor i egyptologi vid Uppsala universitet och har sitt ämbetsrum beläget på det anrika Gustavianum i Uppsala. Men hans intressen begränsar sig inte till det forna Egyptens gravplundrare och mumier. Då och då snavar han på alldeles färska lik och råkar ut för högst samtida tjuvar. Han är nämligen lika mycket privatdetektiv som professor. Vid hans sida spankulerar den trogne vapendragaren, adjutant Henning. 
    Mitt i essä- eller artikelskrivandet i religiösa, litterära och filosofiska spörsmål, händer det att jag halvt ofrivilligt brister ut i ett halv-hemligt leende. Vad nu? tänker jag för mig själv, det här var ju riktigt roligt. Då kan jag ta ett steg åt sidan och betrakta mina vördade filosfofer och mystiker från en oväntad vinkel och upptäcka ett annat, förvridet ansikte - underifrånperspektivet. 
    Ja, det är vanvördigt. Men jag har ett alibi i det faktum att satiren är lika mycket riktad mot mig själv och mina illusioner som mot andra. Professor Roos är en karikatyr, delvis på mig själv, min inre bild, och delvis på mina intellektuella och andliga förebilder, döda såväl som levande. 
    Här (nedan) erbjuds ni att ta del av en scen ur professor Roos första äventyr: "Sturemysteriet". Om ni mot all förmodan skulle bli förtjusta och vill läsa vidare, får ni lov att ge er till tåls en stund, ty medan ni är sysselsatta med att läsa detta, är jag upptagen med att skriva den rafflande fortsättningen ...


Prästkandidaten
CryptanSällskapet skyndade upp för den breda trappan till Mons Domini, "Herrens berg", över den kullerstensbelagda Domkyrkoplan och in genom den höga porten till katedralen. Gångjärnen gnisslade högljutt, som vore de förtretade över ansträngningen. Roos tecknade åt domprosten att ta ledning och visa vägen. Hon leder dem genom vapenhuset och in till Swedenborgs kor i det högra sidoskeppet. Väl där drar hon undan en medeltida gobeläng, som visar sig dölja en låg lönndörr.
    Domprosten böjer på sin plufsiga kroppshydda för att kunna ta sig in, stånkande och frustande. Roos tar av sig fezen och följer vigt efter, medan Henning tredskande makar sig genom den trånga dörröppningen åtföljt av muttranden och långa haranger över den "förbannade gikten".
    De går ner för en murken och mossbeväxt trappa av sten, och träder sedan in i en skum kammare, upplyst av endast ett fåtal facklor som sitter fästa längs väggarna. Det är låga kryssvalv i taket. Roos tycker sig kunna urskilja det avlägsna ljudet av vatten som droppar någonstans i mörkret.
- Här är alltså sakristian, och det var på denna bänk jag fann Bennischer i morse. Här satt karlen och storgrät, sade domprosten.
- Hmm, han är inte här nu, sa Roos, måhända har han flytt fältet.
- Förbannade desertörer, grymtade Henning.
- Märkligt tillhåll för en sakristia, sade Roos, utan att ta minsta notis om Henning, van som han var vid sin väns humör och habit.
- Ja, jag håller med, tidigare höll vi till ovan jord. Men det är dessa lömska och ondsinta kvinnoprästmotståndare, de har med sina mordiska ränker tvingat oss allt längre ner i underjorden. För övrigt, har prästkandidaten Bennischer visat sig oumbärlig i striden mot dessa mörkermän. Han är min högra hand i dessa frågor, och han har mitt fulla förtroende. Trots era insinuationer hoppas jag att ni inte håller honom för misstänkt. Jag skulle tro att vi finner honom i omklädningsrummet, sade Ebba, det är där vi gör oss i ordning innan det är dags att fira mässa. Vi damer kallar det skämtsamt för "sminkrummet". Kom så ska jag visa er.
    Domprosten öppnade en dörr, och mycket riktigt, där stod den gråe och magre Bennischer framför en stor, avlång spegel med en barockram av guld, och intog en tämligen pikant pose, iklädd en biskopsskrud. Han hoppade till då han fick syn på sällskapet, och tappade kräklan i golvet med en duns.
- Jasså, står prästkandidaten här och prövar våra biskopsskrudar. Att han har mage, flinade domprosten Ebba.
- Så ni skräms, stammade Bennischer, och ett par små rosor glödde på hans bleka kinder. Det är inte vad det ser ut som, det är så att vi ska sätta upp ett historiskt spex om Sveriges kristnande på nationen, och jag ska spela den tyske biskopen. Jag föredrar att repetera här nere, där jag får vara ostörd, jag ber om ursäkt för att jag inte frågat domprosten om lov. Delvis, vill jag skylla på, att mina nerver varit i olag, sedan den otäcka incidenten i natt.
    Rosorna på Bennischers kinder förtonade och de svarta påsarna under ögonen framträdde nu med desto större tydlighet.
- Ni har återhämtat er, märker jag, så pass att ni gått från gråt till spex, sade domprosten med en mild ironi i rösten.
    Att dessa två stod på intim fot med varandra, märktes tydligt i den kollegiala tonen i deras konversation.
- Nog om detta, avbröt Roos, ta nu av er skruden och sätt er ner så att jag får ställa några frågor. 
- Det blir svårare än du tror, professorn, jag har nämligen bara kalsonger under, så för anständighetens skull låter jag nog skruden sitta på.
- Som ni behagar, bara ta och sitt ned ett slag så ska vi försöka reda ut vad som hänt i natt. Här, ta en cigarr, för nervernas skull, sade Roos.
    Bennischer tog emot cigarren, tände den med en tändsticka han rispat mot väggen och satte sig ner på en pall. Han drog upp skruden en bit över de knotiga knäna och satte benen i kors. "Gud, vad kvavt det är härnere", suckade han sin ljusa, markant feminina röst. Roos, adjutant Henning och domprosten slår sig ner på några skrangliga emipre-stolar som stått i ett mörkt hörn.
- Nå, när upptäckte prästkandidat Bennischer stölden, frågade Roos med allvarlig min.
- Klockan sex i morse då jag gick min sista rond, svarade Bennischer och hostade till av den starka cigarröken.
- Vet du om någon annan varit där före er, någon av vaktmästarna?
- Nej, inte vad jag vet, själv har jag vakat här i sakristian hela natten, sjungit psalmer, späkt mig och läst den Heliga Skrift. Här, se själva, är den niosvansade katten.
    Det heliga tortyrredskapet låg mycket riktigt på golvet nedanför spegeln. De hullingförsedda svansarna hade trasslat ihop sig, vilket tydde på att den varit använd.
- Vem höll då uppsyn över skattkammaren under natten?
- Det måste väl ha varit vår städare Reza, den persiske ädlingen.
    "Den persiske ädlingen" upprepade Roos tyst för sig själv. Han lade pannan i djupa veck och strök sig fundersamt över skägget. Det skulle med andra ord inte bli ett lätt fall, redan nu hade han alltså två misstänkta. En av dem härstammade från Persien, vilket innebar att han troligtvis skulle få användning för sina specialistkunskaper i orientaliska språk, adlig genealogi och religion.
    Medan han tänkte uppfattade hans känsliga luktsinne en obehaglig odör i luften. Det var samma unkna lukt som alltid återfanns i gravar vilka legat förseglade och orörda sedan tusentals år. Han kände igen lukten från sina utgrävningar i Konungarnas dal i Egypten.
- Finns det en grav här nere, frågade Roos, och vände sig mot domprosten.
- Ja, kanske inte precis under golvet vi står på, men hela Domkyrkan är ju en enda stor sarkofag, svarade Ebba.
    Roos nickade och log tillgjort. Han visste att hennes intetsägande svar var ett tafatt försök till bortförklaring, ty hans vibrerande näsborrar hade redan lokaliserat den sällsamma luktens källa. Den kom från den bleka varelse som just nu satt framför honom på en pall och rökte … Bennischer. Men Roos valde att tiga om sin upptäckt, kanske skulle han ha nytta av denna bisarra detalj längre fram i historien.
    Det gick antagligen inte att få ut mer av prästkandidat Bennischer vid det här laget, och det skulle inte vara klokt att förhöra denne mystiske persiske ädling innan brottsplatsen var ordentligt undersökt. Roos stötte käppen i golvet och smällen ekade i de uråldriga valven. Henning som hade hunnit slumra till under förhöret kom på fötter igen. Med viss möda fick han den pillriga monokeln på plats.
    "Till skattkammaren!" kommenderade Roos och pekade framåt med käppen. Domprosten tog ledningen och de andra följde efter, ut ur "sminkrummet", genom sakristian och Swedenborgs kor och mot hissen ute i vapenhuset som ledde upp till skattkammaren. Kvar i "sminkrummet" hade de lämnat Bennischer, som slickade sig om munnen likt en belåten katt innan han ljudlöst tassade iväg för att uppslukas av mörkret, som om han aldrig varit mer än en skugga. Det droppade stilla någonstans i valven.

Fortsättning följer ...



Publicerad pć www.fib.se 2006-09-15

Prenumerera pć tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgćva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Sällskap för ungersk litteratur i Sverige
  LO:s kulturpris 2008 till David Eriksson
  Hans namn är Mats Odell
  Vass viskväll med Wiehe
  Enander 2007-09-06
  Enander 2007-03-19
  Enander 2007-03-12
  Enander 2007-03-07
  Enander 2007-02-22
  Konsten berättar ingenting
  Enander 2007-02-03
  Cissi och Erika till Memphis
  Arbetarlitteraturen i Eskilstuna
  Enander 2007-01-31
  Bekämpa elitdesignen!
  Mediakritisk jättekonferens i Memphis
  Malms tjänande ohederlighet
  Israel Shamir svarar Malm
  Kjell Berglund död
  Vilka fćr vara med i Sverige idag?
  Hederbergs eller Myrdals heder?
  Du mć icke skratta, icke läsa, icke visa dig pć den styva linan
  Per Svensson i Expressen
  Lasse Wilhelmssons svar till Andreas Malm
  Länge leve Arbetaren!
  Vćr kultur - en folkets kultur
  Klassperspektivet pć väg tillbaka i litteraturen
  Flamman fyller 100
  Enander 2006-10-29
  Enander 2006-10-27
  Enander 2006-10-21
  Rune skaldar
  Ali Roos (smakprov)
  Norrländska författarsällskapet byter namn
  Enander 2006-10-18
  Enander 2006-10-10
  Enander 2006-10-07
  Enander 2006-9-10
  Enander 2006-08-27
  Enander 2006-08-16
  Enander 2006-07-05
  Enander 2006-07-01
  Enander 2006-06-28
  Enander 2006-06-21
  Enander 2006-06-19
  Enander 2006-06-18
  Omvänd Fälldinare?
  Sparvhökar och svarta antiloper
  Enander 2006-06-05
  Enander 2006-05-31
  Enander 2006-05-28
  Enander 2006-05-23
  Enander 2006-05-18
  Enander 2006-05-16
  Bland tattare och rasbiologer
  I patriarkens undermedvetna
  Tjernobyl I-III
  Hemlös familj
  Enander 2006-04-11
  Enander 2006-03-01
  Enander 2006-04-06
  Enander 2006-04-05
  Fredsvänner och fridstörare
  Minaret
  Olaglig mur
  Kvasivetenskaplig renässans
  Norge 9 april
  Kamp mot terrorismen och mot fćgelinfluensan!
  Tvć vädjanden om hjälp att komma vidare
  Enander 2006-02-28
  Enander 2006-02-27
  Tlaxcala har fötts!
  Enander 2006-02-19
  Aleida Guevara besökte Göteborg
  Enander 2006-02-06
  Fler dikter om Björn Afzelius
  Barnrikehusen Myrdalsungarna söder om söder
  Enander 2006-01-18
  Minnesord över förläggaren Kalle Hägglund
  Frćn Kalle Hägglunds begravning
  Ordfrontsaffär II
  Vem vćgar tämja vargar?
  Enander 2005-12-16
  Enander 2005-12-15
  Enander 2005-12-14
  Enander 2005-12-13
  Talande stärkkragens mest framträdande röster ...
  Kjell Eriksson fćr LundeQ:s litteraturpris 2005
  Enander 2005-12-05
  De Nios julpengar till Omar
  Herrskap och tjänstefolk
  Brun sörja
  En spelmans jordafärd
  A som i Ahmed, ADHD och Attention
  Karl Östman - tal okt 2003
  Högre forskning framöver
  Du talar till oss Omar
  KvastHilda
Kultur alltsć!
Bildkonst och
Sett, läst, hört
Krönikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fćran i vćrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se