Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

I volymen Skriftställning 4 (ISBN 91-1-721441-6) sidan 221-253 samlade Jan Myrdal 1973 sina olika rapporter i uppbygget av Folket i Bild/Kulturfront i vad han kallade...

Bihang II
FIB/Kulturfront

(Våren 1971 tog jag initiativet till en ny tidning. Därefter arbetade jag ett år med att förverkliga det. Våren 1972 kunde jag planenligt avgå som styrelseordförande. Nu när detta skrivs vet jag ännu inte om tidningen kommer att kunna stabiliseras. Men jag anser det viktigt att dokumentera hur Folket i Bild/Kulturfront byggdes upp. Det är självklart att jag inte i efterhand retuscherat dessa dokument. J. M. 1-12-72)

______________

Diskussionsmaterial 31-5-71

KULTURFRONT
Förberedelsearbetet har nu nått så långt att det både är möjligt och nödvändigt att sammanställa ett material. Det är ett diskussionsmaterial. Det är stämmans sak att fatta beslut.
J. M.

Tidningens allmänna plattform:
FÖRSVAR av de borgerligt demokratiska friheterna.
FÖR en folkets kultur.
ANTIIMPERIALISM.
    Detta är vad som förenar oss. Inom denna ram är och förblir vi olika. Var och en sjunger efter sin näbb. Att vi är överens om detta innebär alltså inte att vi var och en begränsar oss till detta utan att vi inser att våra motsättningar inom denna ram inte är av fientlig karaktär.
    Under de förberedande diskussionerna har ett antal frågor ställts om vad denna enhet innebär. Vi har också i dessa diskussioner nått enhet om frågeställningarna: a. Är tidningen en socialistisk tidning? Den är inte socialistisk, men socialister skriver i den. Det är självklart att de gör detta som socialister.

b. Vilken ställning bör tidningen ta vid val? Som tidning tar den inte politisk ställning. De enskilda medarbetarna arbetar naturligtvis som vanligt för det parti de vill stödja.

c. Skall tidningen innehålla osignerade redaktionella uttalanden? Tidningen skall icke innehålla något osignerat material. I den händelse redaktionskommittén såsom redaktionskommitté uttalar sig ska detta ske med angivande av vem/vilka som uttalar sig.

d. Tidningen är antiimperialistisk. Innebär detta att den enbart tar ställning mot USA-imperialismen och godtar sådant som ockupationen av Tjeckoslovakien?
    Det vore oförenligt med kravet på antiimperialism att ta ställning för ockupationen av Tjeckoslovakien, dock utgör USA-imperialismen idag huvudfienden..

Tidningens allmänna karaktär:
Tidningens allmänna karaktär definieras bäst av å ena sidan namnet "Kulturfront" och å andra sidan "FOR en folkets kultur". Tidningen anknyter medvetet till traditionerna från trettiotalet. (Den som så kan bör på biblioteket se igenom de två nummer av Kulturfront som gavs ut år 1936 med Henry Peter Matthis och Albin Amelin som redaktörer för det första numret och Erland v. Hofsten som redaktör för det andra.) Den representerar alltså en kulturfront av "sociala författare, konstnärer och vetenskapsmän" riktad mot "de krafter som den på alla områden verksamma reaktionen satt i rörelse". (För att citera Kulturfront mars 1936.)
    Men tidningen är inte en ny "kulturtidning". Om det blott gällde att föra traditionerna från Kulturfront 1936 vidare kan sägas att de förs vidare i t. ex. BLM och 0rd och Bild. Deras är en nödvändig uppgift. Det finns ingen motsättning mellan Kulturfront och dessa tidskrifter. Det existerar inget konkurrensförhållande; vi stöder varandra; vi arbetar på olika frontavsnitt. Kulturfront vill bli en tidning för detta läsande svenska folk. Den ställer åter de mål som gamla Folket i Bild gjorde. Det är en stor uppgift. Men orden "FÖR en folkets kultur" innefattar också den djupa övertygelsen att detta läsande svenska folk egentligen föredrar Ivar Lo-Johansson framför utvikningsflickor. Det finns intellektuella som menar att detta är en hädelse. De menar att folket har sin kultur och att denna kultur är Åhlen och Åkerlund. Vi delar inte deras uppfattning. Vi anser att Å&Å är en förtryckarkultur och inte folkets kultur.
    Kulturfront skall vara en läsbar och läsvärd tidning. Noveller, reportage, "skitrakeartiklar", stora fotoreportage. Man kan säga att den skall vara en Folket i Bild för vår tid. Detta innebär att vi inte begränsar oss till att vara en Folket i Bild utan att vi måste försöka gå vidare på denna väg. Med den rådande politiska situationen och under rådande marknadsförhållanden behöver vi inte "frukta" någon konkurrens. Det räcker att gå till närmaste kiosk och se efter.

Tidningens utseende och utgivningsperiod:
Tidningen blir 16 sidor A3. Den är 5 spalter och något större än kvällstidningarna. Den trycks på rulloffset. Vi har fått löfte om att sid 1 & 2 samt 15 & 16 kan lämnas till tryckeriet kl. 9 och att hela tidningen då kan vara tryckt och häftad och färdig för distribution klockan 15. Det innebär att tidningen kan arbeta med direkt nyhetsmaterial. Det påverkar också layout och planering. Sid 1 bör bli "förstasida" vars funktion motsvarar den hos kvällspressens förstasidor. Sid 2 innehåller kommentarer - alltså också dagsaktuella vid behov - och sid l5-16 kan hållas öppna för omfattande nyhetsartiklar.
    Tidningen utkommer 21 gånger om året. Den första och femtonde varje månad med undantag för: 15-7, 1-8, 1-1
    Alltså uppehåll under industrisemester och julvecka. Målsättningen bör vara att inom något år efter det att tidningen blivit självfinansierande och återbetalat grundkapitalet (se angående finansiering längre fram) skall den kunna övergå till 52 gånger om året. Då skall den också kunna erbjuda direkt konkurrens till Å&Å.

Att lita till egen kraft:
All erfarenhet visar att det finns stora intressen som inte anser det lämpligt att en tidning av denna karaktär får leva vidare. All erfarenhet visar att om stat, storkapital eller folkrörelser finansierar utgivningen kommer de också på ett eller annat sätt att söka styra den. Endast genom att lita till egna krafter kan vi säkra tidningens existens och hålla den till sina målsättningar. (Kom ihåg FiB´s olyckliga öde! Kom ihåg Jokers olyckliga öde!) Det är vi själva som med egna resurser måste starta tidningen och få fram den; det måste sedan bli dess aktiva läsare som för den vidare.
    Många säger att detta är omöjligt. Men om det vore omöjligt för oss att starta denna tidning, då innebure detta att vi vore dömda till att producera vidare på statens eller Å&Å:s nåd. Ett sådant liv vore inte värt att leva. Och vore det omöjligt att "hålla liv" i tidningen efter det att den startats. då innebure det att Å&Å:s inställning till kultur är hela folkets inställning. Och vi vet att detta inte är sant.
    Däremot måste vi planera så att vi säkrar oss gentemot

Försäljningsbojkotter
Annonsbojkotter
Kreditbojkott

    Det gör vi genom att: Bygga upp ett ombudsnät på arbetsplatser och i bostadsområden och planera för gatuförsäljning i storstadsområden.
    Inte basera någon ekonomisk kalkyl på annonsintäkter.
    Från början skaffa in så stort kapital att utgivningen helt säkras även under en längre motvindsperiod.

Varför måste vi betala honorar?
Många vänstertidningar arbetar med små honorar. Andra betalar alls inga. Många menar att det är borgerligt att kräva honorar.
    Men vi skall ge ut en tidning regelbundet. Vi behöver noveller. reportage, artiklar, fotografier. Många människor kommer att arbeta med detta. Vem betalar deras mat och husrum? Gud Fader? Staten? (och i sa fall varför?) En mecenat? Någon "annan"?
    Naturligtvis kan bidragsgivare helt eller delvis låta bli att ta ut sina honorar och låta dem gå till stiftelsen (se nedan). Det är deras rättighet. Alls inte deras skyldighet.
    De personer som utför regelbundet arbete måste få betalt.

Finns inget utrymme för frivilligt arbete?
Arbetets organisation bör vara sådan att det inom olika arbetsområden finns utrymme för frivilliga insatser. Att vi gör tidningen på egen kraft innebär också att vi gör den på eget arbete De två stora uppgifter som bör kunna utföras med frivilligt grupparbete är:

redaktionskommitté
distributionskommitté

Ägarförhållanden:
Efter en nödvändig övergångsperiod (om övergångsperioden se nedan) bör samtliga aktier (se nedan) övergå i stiftelsen Kulturfronts ägo. Denna stiftelses uppgift bör vara att bedriva förlagsverksamhet och tidningsutgivning etc. under målsättningen:

FÖRSVAR av de borgerligt demokratiska friheterna. 
FÖR en folkets kultur. 
ANTIIMPERIALISM.

    I stiftelsens styrelse bör - enligt bestämda regler - inga representanter för medarbetare (innefattande distribution) och aktiva läsare.

Aktiebolag och övergångstid:
Det behövs ett stort kapital för att starta en tidning. Ingen högre makt kan - och får - ge oss detta kapital. Vi måste lita till egna krafter. Få - om någon bland oss har dock möjlighet att skänka bort 10 000 kronor. Vi måste kunna få tillbaka de pengar vi investerar. En låneform vore möjlig. Men en aktiebolagsform är bättre; den som bidrar har då också möjlighet att kontrollera att pengarna används på rätt sätt.
    Men det är heller inte meningen att dessa aktier skall ge individuell "vinst". Det är inte meningen att - om allt går bra - skapa en grupp kulturkapitalister av en grupp kulturarbetare. Aktiebolaget är en övergångsform.
    Samtidigt med aktiebolaget bildas en stiftelse. Det är meningen att aktierna skall överföras till denna stiftelse. Det kan ske på flera sätt. Ingen aktieägare skall dock kunna erhålla mer än det inbetalade kapitalet + utlåningsränta enligt gällande banknotering. Varje aktieägare skall dock ha frihet att överlåta sitt aktieinnehav till stiftelsen till billigare pris eller helt gratis.
    Den form i vilket detta kan ske torde vara att varje aktieägare samtidigt med att han/hon uppföres i aktieregistret undertecknar en försäljningshandling enligt vilken stiftelsen har rätt att inköpa aktien när summan av den på aktien utbetalade avkastningen och det av stiftelsen erbjudna beloppet utgör summan av det ursprungligen inbetalade beloppet och under perioden upplupen bankutlåneränta.
    Dock - som sagt - det är helt möjligt att tidigare och även utan vederlag överlåta sina aktier åt stiftelsen.

Vad existerar idag?
Idag har en stor del av förberedelsearbetet utförts. Tryckerianbud har infordrats. En marknadsanalys har utförts. Redaktions och expeditionslokal på Kungsholmen har skaffats (inflyttning 1-7-71). De hittillsvarande omkostnaderna har burits av ]an Myrdal och Leif Zetterling. (Frivilligt arbete inte inräknat.) Nu har ett litet aktiebolag (aktiekapital 5 000 kronor) bildats för att sköta de närmaste omkostnaderna.
    Redan innan vi på detta sätt gått ut med information har ett flertal personer tecknat sig för andelar à 10 000 kr.

Vilken är den närmaste uppgiften?
För att säkerställa utgivningen och säkerställa den under tillräckligt lång tid för att tidningen kan leva vidare även om den utsätts för annonsbojkott, försäljningsbojkott och kreditbojkott måste vi ha in ett kapital på cirka en halv miljon kronor.
    Den första uppgiften måste bli att skaffa minst 25 personer vilka satsar 10 000 kronor var. Med detta grundkapital på en kvarts miljon i ryggen kan vi gå ut och be tusen personer satsa 250 kronor var. Då har vi säkerställt tidningen.
    Dessa 10 000 skall insättas på ett spärrat bankkonto för aktiekapitalsökning. (Det finns ingen risk att de kommer på avvägar.)

Vidare arbetsuppgifter:
Vi tillträder redaktionslokalerna 1-7-71. Redan då måste planeringen av det fösta numret påbörjas. Det första bör utkomma 1-10-71.
    Ansvarig för redaktionsarbetet bör vara en redaktionskommittén under ledning av en ordförande (som samtidigt är ansvarig utgivare) utsedd av styrelsen. Denna redaktionskommitté som utses av styrelsen äger att till sig (naturligtvis) adjungera andra och fungerar som arbetsgrupp. Sekreteraren i redaktionskommittén är anställd. Han/hon är den ende heltidsanställde (till normal lön... mellan 30 000/år och 50 000/år - förslagsvis kan diskussionen utgå från 35 000/år). Det är en krävande uppgift.
    Övriga arbeten (sköta prenumerantregister, bokföring, etc. etc.) är deltids - hemarbeten. Utskrivning och layout bör kunna göras på deltid och/eller kontrakt.

KULTURFRONT, förslag till kalkyl per utgivet nr. Ba1ans mellan intäkter och kostnader bör uppnås efter ett års utgivning. Därefter borde tidskriften kunna ge vinst.

Intäkter.
10 000 prenumerationsexemplar à 3:-   30 000 
2500 1ösnummer (försäljningspris 3:60, provision etc. 40 %= 1:44)
à 2:16 kr 
 
5 400 
summa 

35 400  

Kostnader:
Honorar, 1 000 kr per tidn.-sida, 16 sid  

16 000  

tryckning. 30 000 ex. format A3, inkl utskrivn etc
(sid 1-2 och 15-16 dagsaktuella) 
 

12 000 
löner, inkl. socialavg. samt deltidsarbetande, 21 nr 63 000 per år   3 000 
okal, inkl telefon. Värme, el, 6720 per år   l 320 

postavgifter:
grundavgift 300 kr per år 
 

14 
avgift per ex 11,4 öre x 10 000   1 140 
viktavgift 75,8 öre kg; 10 000 ex à 80 g="800" kg   606 
adressplåtar, kuvert etc; 10 öre per ex  

1000  

bokföring samt diverse andra omkostnader 10 500 kr per år   500 
reserv för oförutsedda utgifter  820 
summa  35400  

 (Denna kalkyl rörde - som synes - en tidning av helt annan typ än den som senare kom att ges ut. J. M. 1972)

Sidtopp


4-8 -71 Brev till arbetsgruppens aktiva medlemmar

ÄGARE till tidningen bör vara:

DE som satsat pengar för att grunda tidningen
DE aktiva medarbetarna
DE aktivt arbetande ombuden

   Troligen är den bästa formen en andelsförening; det skulle innebära att de tre ovanstående kategorierna har ratt att i framtiden köpa andelar a 250 kronor och därmed bli medlemmar i andelsföreningen FOLKET I BILD-kulturfront.

Vad innebär detta?
De personer som äger tidningen omfattar dess målsättning, har utfört/utför aktivt arbete för denna målsättning. på detta sätt skulle tidningen också kunna rakna på ärliga tillskott av friskt kapital.

ÄGANDE OCH BESLUTSFORMER:
Andelsägarna äger tidningen. På årligt möte granskas föregående års arbete; tillsättes styrelse; dras upp riktlinjer för nästa års arbete. Alltså: Det blir årsstämman som är högsta beslutande organ.

Fråga:
Hur lösa problemen med de medlemmar som är bosatta utanför Stockholm? Regioner? Ombudsförfarande? Möjlighet att överlåta sin röst? Måste 1ösas!!
    Styrelsen är ansvarig inför årsstämman. Mellan årsstämmorna beslutar styrelsen (extrastämma om en majoritet kräver det). Styrelsen har att tillsätta och avsätta avlönad personal.
    MÄRK att dessa beslutsformer icke är desamma som när redaktionen är suverän eller när redaktionen arbetar "demokratiskt". I den har skisserade beslutsformen är varje medlem lika mycket värd. En situation där många tusen personer äger tidningen och arbetar för den men ett litet fåtal på möte (eller "stormöte") beslutar för dem är icke demokratisk.
    MÄRK att denna tidning icke bygger upp ett parti (IL MANIFESTO eller GNISTAN) att den heller icke är redaktionellt ägd och styrd (LE MONDE); denna tidnings karaktär bestäms av dess målsättning och andra punkten i denna målsättning:
    FÖR EN FOLKETS KULTUR
nödvändiggör en brett baserad tidning. En tidning för knegare och svenssöner kunde man säga.
    Stadgars betydelse. För att denna demokrati inom FOLKET I BILD-kulturfront skall fungera krävs fasta principer, ordentliga stadgar och klara beslut. Stadgar och protokoll stryper inte rörelsefriheten; stadgar utgör frihetens förutsättning.

VISSA ARBETSPRINCIPER:
Styrelseuppdrag är hedersuppdrag. De avlönas inte. Men eventuella arvoden och reseersättningar bör utredas. Ty det kan komma att visa sig nödvändigt fatta principbeslut om arvodering av vissa styrelsemedlemsarbeten. Också detta är en demokratisk fråga. Det får inte vara så att enbart skribenter (vilka kan medarbeta i tidningen mot honorar) eller personer med stora inkomster skall kunna arbeta i styrelsen. UTRED!!
    Även ordförandeposten är ett hedersuppdrag. Ordföranden är ansvarig utgivare. Alltså är ansvarig utgivarskapet ett hedersuppdrag; icke avlönat. Personligen anser jag att inget arvode bör ges för det arbete ansvarig utgivaren gör som ansvarig utgivare. Det bör vara ett hedersuppdrag. En post vilken stämman helt suveränt kan tillsätta (eller avsätta). Styrelsemedlemmar vilka medarbetar i tidningen betalas enligt normal honorartaxa.
    Som redaktionskommitté sammanträder styrelsen regelbundet. Den är där ansvarig för tidningens linje. Jag skulle föreslå att vi diskuterade en konstruktion där redaktionskommittén sammanträder var måndag. Vartannat möte behandlar företrädesvis redaktionella frågor och vartannat möte distributions, ekonomi och administrationsfrågor.
    Hur blir då de anställdas förhållande? De anställda utses utom styrelsen. En styrelseledamot kan inte utan att frånsäga sig ledamotskapet ta anställning i tidningen. De anställda deltar med yttrande och förslagsrätt i de ordinarie redaktionskommittémötena.
    MÄRK att i händelse av konflikt mellan den anställda och avlönade redaktionen och den valda och inför stämman ansvariga styrelsen är det styrelsen som avgör. Sådana konflikter bör inte uppstå; men om de uppstår måste de valda och ansvariga och icke avlönade ha det avgörande ordet. Detta måste också klart framgå av stadgarna.
    Varför? Många kan tycka att detta låter hårt. Fyrkantigt. Men vi rör oss med andras pengar. Det ekonomiska klimatet är kärvt. Tidningen är ingen livsform för dem som arbetar i den; den skall tjäna sina läsare.

REDAKTIONEN :
Antalet personer måste avgöras utgående från behovet. Men en person inom denna redaktion är ansvarig; har att besluta om utbetalning av honorar och förskott och ekonomiska satsningar i övrigt. Denne person sitter också - enligt sin tjänst - som sekreterare i redaktionskommittén. Det är alltså icke en vald utan en avlönad befattning.

    Stort ansvar - stort förtroende.
Det vilar ett stort ansvar på den personen. Den måste också ha förtroende. Detta är en viktig punkt. Styrelsemedlemmar har ingen rätt att komma och ge order: "Gör si! Gör så!" Den som fått förtroende att sköta ett arbete har rätt att kräva att kritik och diskussion skall ske under ordnade former. Alltså på redaktionskommittémöten.
    DET ÄR MYCKET VIKTIGT ATT VI FINNER RÄTT PERSON.
    Denna fråga är inte densamma som den om redaktionens storlek. Antalet anställda bör vara ett minimum. Det bör hållas lågt ty det som dödat och dödar så många tidningar är de fasta kostnaderna. Antalet bör således vara det minimum med vilket vi kan arbeta. OBSERVERA DOCK att sjukdomar, förkylning, benbrott är oundvikliga. Vi får inte ha en redaktion så liten att tidningen upphör att utkomma om redaktören får snuva!
    Vad kravs av de fast arbetande?
    Deras är ett stort och mycket ansvarsfullt arbete. Redan någon enstaka persons svaghet kan stjälpa det. Ty FOLKET I BILD-kulturfront tar upp en strid med de mäktigaste svenska koncerner. Tar upp striden med begränsade resurser och mycket litet kapital. Men med en riktig linje och med den helt rimliga målsättningen att återupprätta det svenska folkets kultur. Vi gör det just vid den tid då alla förlag går omkull och alla tidningar viker sig. Vi kommer att segra. Men endast om vi arbetar på rätt sätt.
    En mycket liten redaktion kommer att få bara en mycket tung börda. Det räcker då med att en inte kan hålla tider eller en annan får ett besvärande själsliv eller en tredje har samarbetssvårigheter för att hela företaget stjälps. ETT BLÅBÄR RÄCKER FÖR ATT FÖRETAGET GÅR I POTTAN!
    Varför inte halvtid?
    Arbetet blir ett tungt arbete. Det är inte ett arbete som kan utföras på halvtid. Den som arbetar med det redaktionella arbetet bör inte syssla med att söka skaffa andra inkomster eller ha andra övergripande sysslor. Den som arbetar med att bygga upp FOLKET I BILD-kulturfront bör så att säga vara gift med sitt arbete. I framtiden när tidningen nått en stabil upplaga och har en fast organisation kan redaktionen arbeta på annat sätt. Men det får lösas då. De första två åren blir dock helt avgörande.
    Löner och honorar.
    Anders Ehnmark påpekade att just de artiklar och reportage vi måste göra är just de som är svåra och dyra. Våra honorar måste avpassas så att redaktionen kan be författarna gå hem och skriva om. För närvarande kan tidningar som Aftonbladet inte göra annat an välja mellan att anta eller refusera. Den som arbetar full tid på tidningen bör ha ordentlig lön. Vi kommer inte att kunna erbjuda Å&Å:s topplöner. Men vi bör kunna vara ett möjligt alternativ för dem som vill arbeta mycket hårt - hårdare än på Å&Å och AB och EXPRESSEN - för en tidning de tror på.
    Det frivilliga arbetet. Mycket arbete på och kring tidningen är frivilligt. Det gäller styrelsearbete såväl som distributionsarbete. Många personer kommer att fungera i bägge funktionerna. Det är viktigt att vi bygger ut detta frivilliga arbete. Det gör vi genom att göra en klar bodelning mellan hedersuppdrag och avlönat dagligt arbete.
    De frivilliga bidragen. En av de stora uppgifterna blir att skaffa fram uppgifter och uppgiftslämnare och bidragsgivare från arbetsplatserna och bostadsområdena. Detta är ett svårt arbete. Allteftersom ombudsnätet byggs upp måste det fungera även som kanal från läsarna till redaktionen. Detta sker bäst i takt med att ombuden blir andelsägare och därmed får ett bestämmande inflytande över tidningens linje och karaktär. Då kommer de inte med "bidrag"; då styr de!
   Åter en gång: TIDNINGEN MÅSTE DRIVAS AFFÄRSMÄSSIGT. DEN MÅSTE STÅ PÅ EGNA BEN. I ALLT SITT ARBETE MÅSTE REDAKTION OCH STYRELSE VETA ATT DE HANDSKAS MED ANDRA MÄNNISKORS PENGAR OCH FÖRTROENDE.
   VI MÅSTE REDAN NU STÄNDIGT HÅLLA DETTA I MINNET!

Sidtopp


FIB-möte 23-8-71 Moderna museet, Filialen

NU STARTAR VI FOLKET I BILD-kulturfront!

Länge har det varit önskvärt med en ny tidning. Nu har denna tidning blivit möjlig ty nu är den inte längre bara önskvärd utan helt nödvändig. Den är så nödvändig att vi alla kunnat förena oss för att möjliggöra den.
   Vi vet att om vi inte förverkligar tidningen denna gång då kan det bli för sent. Då kan vi komma i ett läge där Arbetsmarknadsstyrelsen och Åhlen&Åkerlund och Olle Svensson och Kaj Björk och Erik Höök och Lennart Holm och Allmänhetens Pressombudsman sköter allt det här med kultur och media och yttrandefrihet. Då återstår oss bara hektografer, stencilapparater och nattliga flygbladsraider om vi vill arbeta utanför den reglementerade medvetandeindustrin. Men ännu har vi möjligheten att förverkliga en tidning. Vi bör dock komma ihåg att den nödvändighet som driver oss samman för att förverkliga denna tidning är så stark att om vi inte lyckas förverkliga tidningen - om vi till exempel genom sekteristiskt beteende omöjliggör arbetsenheten - då stängs möjligheten för lång tid framåt. Nu i denna situation har vi möjlighet att på ett avgörande sätt förändra det sa kallade kulturklimatet.
    Förberedelsearbetet för denna tidning har pågått i mer an ett halvt år. Det är sex månader sedan jag ansökte om utgivningsbevis. Jag vill redogöra för vad som gjorts och varför det gjorts på just detta sätt.
    Många bland oss har de senaste decennierna deltagit i flera möten där olika tidningsprojekt diskuterats. Men trots mötena, trots de goda idéerna och trots enheten så har idéerna förblivit idéer och projekten förblivit projekt. Dels har detta berott på att nödvändigheten ännu inte var så stark att en så här bred uppslutning kunde drivas samman; men dels har också de bristfälliga resultaten visat att de valda arbetsmetoderna var oriktiga.
    Under de senaste två åren har nödvändigheten blivit alltmer och mer uppenbar. Det konkreta förberedelsearbetet för denna tidning började i december förra året. Då jag var övertygad om att de tidigare använda metoderna var oriktiga valde jag då att genom privata diskussioner och offentlig debatt söka nå fram till den ideologiska plattform på vilken man kunde bygga en tidning. För säkerhets skull anhöll jag om utgivningsbevis för tidningen "Kulturfront" i slutet av januari. Men det nämnde jag inte.
    Orsaken till att jag använder ordet "jag" är att det är historiskt korrekt. Någon måste ta ett initiativ. Samtidigt som diskussionerna om en allmän plattform var mycket bred och mycket omfattande (se till exempel på förberedelsearbetet för bildandet av Folkets Teater) ansåg jag det olämpligt att ta upp tidningsfrågan. Det vore lättare att diskutera fram enheten i allmänhet innan frågan om tidning konkretiserades. Detta hade jag lärt av tidigare misslyckanden.
    Denna första period avslutades de sista dagarna i mars. Då var det tydligt att det vore helt möjligt att nå en bred enhet kring plattformen:
    FÖRSVAR AV DE BORGERLIGA FRIHETERNA (senare omformulerad för bättre tydlighets skull)
    FÖR EN FOLKETS KULTUR
    ANTIIMPERIALISM
    Det var samtidigt tydligt att för att en sådan ny tidning skulle fylla en nödvändig uppgift finge den hålla sig till två arbetsprinciper:
    PÅ EGEN KRAFT - inga subventioner från kapital, stat eller organisationsbyråkratier;
    PA TVÅ BEN - självuppoffrande frivilligt arbete på hedersuppdragsgrund och avtalsenligt avlönat arbete.
    Under de närmaste två månaderna - april och maj - arbetade vi som en liten grupp för att förbereda ett diskussionsmaterial. De som huvudsakligen deltog i detta arbete var Sture Kallberg, Jan Stolpe, Leif Zetterling och jag själv. Det var under denna period som tidningens karaktär av folklig, läsbar och läsvärd tidning definierades. Det var också då det tekniska förberedelsearbetet utfördes.
    Efter detta arbete började det första diskussionsmaterialet sändas ut. Den första och omedelbara reaktionen på diskussionsmaterialet var att flera personer menade att namnet "Kulturfront" vore alltför snävt. Då vi samtidigt fick veta att namnet "Folket i Bild" vore ledigt ansökte jag de första dagarna i juni om namnet "FOLKET I BILD-kulturfront". (Ansökan beviljades sedan mot slutet av juli.) Nu vidgades gruppen mycket snabbt och blev en arbetsgrupp. på Journalistförbundets kongress diskuterades tidningen med många kolleger. De första dagarna i juli fick vi vår egen lokal Kungsholmstorg 2, Stockholm 112 21 och mot slutet av juli arbetade flera olika grupper med konkreta arbetsuppgifter. Våra ordinarie arbetsgruppsmöten förlades till måndagar och steg för steg växte organisationen fram.
    Allt arbete har varit frivilligt och oavlönat. Många bland oss har använt större delen av sin tid på att dra igång denna tidning. Ingen av oss har för det egna arbetet tagit ut ett öre. Tvärtom de personer som fått förmånen att arbeta gratis har också fått förtroendet att satsa pengar. Den arbetsstilen kommer vi att behålla. Det är det ena av vara två ben. Ingen offrar sig frivilligt för Arbetsmarknadsstyrelsen eller Åhlen&Åkerlund. Men denna tidning är vår gemensamma sak.
    Nu börjar den fjärde perioden i förberedelsearbetet. Den innebär att vi går ut på bredden över hela landet. Den perioden avslutas med konstituerande möte inte senare än första november. Då avslutas förberedelsearbetet och det ordinarie arbetet tar vid. Då fastställs stadgarna och då väljs styrelsen.
    Genom att förberedelsearbetet utförts på detta sätt har tidningen vuxit fram på ett riktigt sätt. Idéer har lagts fram, diskuterats, konkretiserats och diskuterats på nytt i en sig ständigt vidgande grupp. Naturligtvis hade det varit möjligt att sammankalla ett möte i januari och naturligtvis hade detta möte kunnat välja en styrelse och naturligtvis hade denna styrelse kunnat arbeta … men det arbetssättet hade inneburit att tidningen förblivit ofödd. Vi avslutar förberedelsearbetet med en noga förberedd konstituerande församling. Tidningen skall stå på fast grund.
    Matts Rying har om tidningen sagt att de tre grundprinciperna ger åt tidningen en solfjäders bredd - men också en solfjäders fasta kontur. Det är riktigt. Det finns en mångfald i enheten och den skall inte förnekas. Det är självklart att jag inte tänker ändra mig för att jag skriver i Folket i Bild-kulturfront. Men det är också självklart att det gentemot reaktionen och monopolen och imperialismen finns en enhet i vår mångfald. Därför bygger vi också tidningens organisation så att dessa krafter icke skall kunna få strupgrepp på oss.
    Den som har dåliga affärer har inte råd att vara radikal. Vi skall inte ha dåliga affärer. Vi inriktar oss på att våra utgifter helt skall täckas av inkomster. Ekonomisk slapphet är ett politiskt brott i en fattig och kämpande organisation. Det vore inget problem för oss att få pengar - på deras villkor. Alltså måste vi skaffa oss vår ekonomiska trygghet på egen kraft.
    Många personer har gett lån; många har gett bidrag. De närmaste månaderna skall vi skaffa ihop minst en halv och helst en hel miljon. Var och en bör tänka efter; hur mycket kan jag låna företaget?
    Några av er undrar kanske om vi i arbetsgruppen tagit allvarligt på frågan om kontroll och revision. Det har vi. Vi har diskuterat - och enhälligt antagit - ett förslag till stämman om att revisionen inte bara skall ske vid årsstämman utan att den skall pågå kontinuerligt. Den förtroendevalda revisorn skall ständigt kunna övervaka arbetet och hur det handskas med pengar. Han/hon skall omedelbart kunna slå larm.
    De som hittills arbetat har arbetat frivilligt och inte tagit ut pengar ur tidningen - de har tvärtom betalat för att få arbeta. Det är en riktig arbetsstil och en viktig princip. Hedersuppdrag skall vara hedersuppdrag. Stämman bör avgöra om vissa hedersuppdrag är förenade med så stort arbete att de bör arvoderas; det gäller då sådana uppdrag som utföres av personer vilka icke i egenskap av skrivare eller bildmakare kan sälja sitt arbete till tidningen. Men jag menar att uppdrag sådana som ansvarig utgivare bör vara helt oavlönade, helt oarvoderade. Det bör vara en förtroendepost förenad med stort arbete; den personen bör stå till svars inför stämman en gång om året (eller inför inkallad extrastamma) vägas på en våg och förkastas utan förskoning om han/hon befinnes för lätt. Ett ansvarigt hedersuppdrag alltså. Det skall inte finnas skymten av någon sorts "anställningstrygghet" för förtroendevalda och inför medlemmarna ansvariga.
    För att förklara mig citerar jag ur Dagens Nyheter 10 juni 1971:

"Dramatiskt hos elektrikerna. Ordförande vill avgå. Het debatt om elitstyre... onsdagens stora debattämne ... den enskilde medlemmen under en lång följd av år upplevt ombudsmännen 'som en elit som styr organisationen' ... Dessa motioner, sade Sterner Samuelsson (ordföranden alltså) är något av det mest negativa jag upplevt under min tid i förbundet. ... Det måste uppfattas negativt ... när medlemmarna vill föreslå anställningsformer som går ut på att den som inte alltid är medlemmarna till lags får vara beredd att lämna sin anställning. Vi får inte ha sådana anställningsformer att den anställde måste försöka anpassa sig efter de strömningar som för tillfället råder inom en organisation. ... Stemer Samuelsson hänvisade till riksdagens beslut om större anställningstrygghet för de äldre. Anställningstryggheten var också det huvudargument för de ombudsman och funktionärer som deltog i debatten."

En situation liknande denna får aldrig uppstå inom FOLKET I BILD-kulturfront. Därför måste vi från början återställa hedersuppdragens heder.
    Tidningen går på två ben. Den betalar papper och tryck; den betalar sättare och postverk; den betalar telefon och hyra. Tidningen skall också betala för utfört arbete. Den skall betala honorar. Den bör ha ett nödvändigt minimum av fast anställda. Dessa skall betalas hederligt, avtalsmässigt, marknadsmässigt. Många s. k. vänstertidningar har i praktiken visat sitt förakt för arbetet och för hantverket genom att betala de förtroendevalda och låta bli att betala dem som lämnar sitt arbete. Vi skall göra tvärtom.
    Detta är frågor av stor principiell betydelse. Jag upprepar därför dessa fyra punkter:
    1) Inte subventionstidning. Utgifter skall betalas av inkomster.
    2) Ordentlig kontroll och revision. (En förskingring skulle inte bara vara ett individuellt fel - en förskingring skulle tyda på att vi inte tagit kontrolluppgiften på det allvar medlemmarna måste ta den.)
    3) Återställa hedersuppdragens heder.
    4) Betala för utfört ordinarie arbete.
    FOLKET I BILD-kulturfront bör ägas och styras av sina medlemmar. Medlemmar bör vara sådana som arbetat för att grunda tidningen; alla som arbetar med tidningen (skriva, redigera, skriva ut, göra layout, distribuera, sälja etc. etc.). Detta innebär ett brett medlemskap. Tidningen skall vara ordentligt förankrad. Dessa medlemmar måste styra tidningen. När det gamla FOLKET I BILD kom i ekonomiska svårigheter krävde dess ombud att få satsa pengar i tidningen. De ville bli andelsägare. Men de styrande arbetarrörelsebyråkraterna vägrade ombuden rätten att satsa pengar. De ville inte släppa sin makt. De föredrog att helt förinta tidningen och sälja ombudskåren till Åhlén & Åkerlund. De var rädda för en folklig förankring. Vi gör tvärtom. Vi utgår från den folkliga förankringen. Den är nödvändig. 
    Det finns en konfliktmöjlighet. Den bör diskuteras. Vi som påbörjat detta arbete är intellektuella; de som skall köpa tidningen, bli medlemmar, sprida den är till överväldigande majoritet lönearbetare. Vem skall leda?
    Frågan är inte ny. Låt mig ta ett historiskt exempel. År 1890 bildades i Berlin "Freie Volksbuhne". Den var inte bara en "fri" teater, den skulle vara en "fri" teater för folket. Till grundarna hörde dels den halvanarkistiska gruppen "de unga" inom den dåvarande socialdemokratin och dels de "moderna" inom litteraturen. Medlemmarna var arbetare till 80 %. I oktober år 1892 sprängdes "Freie Volksbuhne". Ty styrelsen - de intellektuella - vägrade erkänna medlemmarnas - arbetarnas - rätt att) yttra sig annat än i frågor som rörde ekonomi. Styrelsen förbehöll sig rätten till beslutande. De skrev: "Ett konsortium av skriftställare och konstnärer skall överta ledningen utan att medlemsmötet skall kunna ändra alltför mycket i ledningen." De gjorde detta med intellektuella och konstnärliga motiv. Medlemmarna valde då en ny styrelse med Franz Mehring i spetsen. En styrelse som erkände sig ansvarig inför medlemmarna. Franz Mehring tog i sammanhanget upp ett par viktiga principfrågor. (Franz Mehrings inlägg finns återgivna i det urval som Folket i Bild/Kulturfronts avdelning i Uppsala gav ut hösten 1972: "Debatten om Fria Folkteatern 1892-1900".)
    De närmaste månaderna blir arbetsamma. Vi måste samla in kapitalet. Vi måste bygga upp basorganisationer runt om i landet. Vi måste förbereda distribution och redaktion.
    Men vi kommer att lyckas. Ty denna tidning är nödvändig. Därför har vi arbetat på ett sätt som Åhlen & Åkerlund aldrig skulle fatt oss att arbeta och som Arbetsmarknadsstyrelsen aldrig kan få oss att arbeta. Det är vart största kapital. Det gör oss oslagbara.

Sidtopp


RAPPORT till konstituerande stämma för FOLKET I BILD KULTURFRONT 6-11-71

Detta är ett viktigt möte. På tio månader har FOLKET I BILD KULTURFRONT steg för steg utvecklat sig från diskussion till diskussionsgrupp; från diskussionsgrupp till förberedande grupp; från förberedande grupp till arbetsgrupp; från arbetsgrupp till en riksomfattande rörelse. Vi uppnår nu det etappmål som i maj månad sades vara förutsättningen för att kunna starta tidningen: tusen medlemmar och ett kapital på en halv miljon. Med detta möte bildar vi förening. Detta möte inleder den femmånadersperiod under vilken avdelningar och ombudsorganisation steg för steg byggs upp över hela landet; den period då tidningen börjar komma regelbundet och vi på allvar tar upp kampen med såväl Åhlén & Åkerlunds kommersiella och folkföraktande kultur som de kulturbyråkratiska styrsystemen. Vi återupprättar folkets kultur!
    Jag inleder med att tala om organisatoriska frågor. Ty om fem månader har vi - förutsätt att stadgarna antas - vår första ordinarie stämma. Då kan inte bara samtliga medlemmar ställa förslag genom motioner, delta i stämman och yttra sig utan då är också samtliga medlemmar representerade. då är representationen jämnt fördelad över hela landet. Vid den stämman skall detta bygge vara timrat. Senare under §§ 8 och 9 på den dagordning som antagits av stämman kommer jag att på arbetsgruppens uppdrag att framlägga förslag att vi får förlängt förtroende och möjlighet att slutföra vårt arbete som interimsstyrelse i enlighet med uppdragna riktlinjer. Vi har då möjlighet att inför ordinarie årsstämma beviljas ansvarsfrihet och få ett reviderat bokslut behandlat och godkänt. Under de kommande fem månaderna står FOLKET I BILD KULTURFRONT inför uppgiften att bygga sig en fast och hållbar organisation.
Det är noggrannhet och omsorg i det organisatoriska uppbygget som garanterar att vi skapar en tidning som inte är beroende av den ena eller andra individen och som inte faller samman inför motgångar och som inte seglar iväg när det blåser upp. Under dessa tio månader har vi inte överilat oss. Vi har gått steg för steg. Ibland har någon blivit otålig och menat att vi borde skynda på, hålla möten, välja styrelse. Men vi har tagit det lugnt och arbetat grundligt och kan nu mötas här som en begynnande verklig folkrörelse. Låt oss arbeta på detta sätt även under den kommande nya fasen! Då kommer vårt bygge att hålla!
    Nödvändigheten av en folklig tidning har länge varit uppenbar. Under de senaste åren har den kommersiella kulturen helt tagit överhand. En efter en har tidningar och förlag av folklig karaktär tvungits upphöra eller omvandlats till konsumtionsvaneblad.
    Bränt barn skyr elden, säger ordspråket. Det är en halv sanning. Bränt barn lär sig handskas med elden. Den som aldrig blivit bränd, han bränner ner hela huset när han skall tända en brasa. Det är nyttigt att bli bränd några gånger. Det svider, men det svider gott. Man lär sig. Vi har blivit brända. Vi har lärt oss. 
    Många av oss har varit med om att starta tidningar. Lars Forssell skrev att han varit med om att starta fem eller sex tidningar. Själv var jag med om mitt första försök 1947 samman med bl. a.
Dag Lindberg. Vi skulle då skapa vad som i dag skulle kallas en "LE MONDE-tidning". Vi var ett gäng unga journalister. Vi hittade en officin. Men vi fick inga finansiärer. Själv var jag uppe hos Bonniers och bönade. Vi hade inte lärt oss att vi måste stå på egna ben. Vi misslyckades trots att tanken var god och planerna utarbetade. 1949 gjorde jag mitt andra försök. Det luktade femtiotal då. Den gången planlades en mer litterär tidskrift. Jag sprang hos bankirer. Hade alltså ännu ingenting lärt. 1954 var jag med om mitt tredje försök. Då samlades vi hos Svenolov Ehrén. Det skulle bli en konstnärlig och litterär tidskrift. Vi var ett gäng. Det blev prat. Projektet dog i prat.
    Folke Isaksson bör kunna berätta hur det gick till när den tidning han var med om att starta - "TIDSBILDEN" - stängdes av. Det menades att den var oppositionell. Det var som att trycka på en knapp. Då kontrollen över tidningen låg i andra händer förmådde redaktionen ingenting göra för att rädda tidningen. De gamla FIB-arna kan berätta om hur det gick med FIB. När det började gå illa ville ombuden satsa pengar i FIB. Det fick det inte. Kontrollen skulle ligga centralt. Plötsligt såldes så tidningen med ombud och allt till Åhlén & Åkerlund.
    Flera här har varit på möten där det valts styrelse som haft till uppdrag att skaffa fram pengar och starta en tidning. Av allt detta har vi lärt när vi byggt upp FOLKET I BILD KULTURFRONT. De som kommit till detta möte och nu har att välja styrelse vet att nu finns de materiella förutsättningarna för tidningen. Vi har kapital, vi har hus och telefoner och maskiner. Och vi har inte fått ett öre i subventioner eller anslag. Vi har skapat detta på egen kraft genom eget arbete. Vi är inte bundna av någon överordnad organisation. Vi behöver inte bocka inför någon byråkrat eller någon hög kamrat. Vi är självständiga.
    Jag kommer nu att tala i första person ett tag. Det beror inte på att detta är "min" tidning eller på att "jag" skulle ha skapat den. Den är ett kollektivt arbete. Men vad jag gjorde var av en viss - och rätt stor - betydelse i inledningsskedet av vårt arbete. Jag vill därför redovisa vad jag avsåg och vad jag gjorde. Jag vill inte smita undan något ansvar.
    Nödvändigheten av en tidning som denna hade länge stått klar. Men först när jag kom hem årsskiftet 1970/71 efter att ha bilat ner till Indien, Pakistan och Iran blev jag själv klar över hur tvingande denna nödvändighet var. Angreppen på yttrandefriheten hade ökat i takt med de tilltagande sociala spänningarna. Aftonbladet som periodvis varit ett andningshål hade efter en kort maktkamp övertagits av byråkraterna och ansvariga redaktörer hade skyndat sig att springa fram och betyga sin lojalitet.
    Men om det skulle startas en tidning så måste denna tidning på en gång vara bred - ha ett brett register - och vara fast i konturerna. En solfjäders bredd i åsikterna men också med en solfjäders fasta kontur skulle Matts Rying skriva om FOLKET I BILD KULTURFRONT senare under våren. Jag diskuterade därför denna fråga både offentligt och privat. Dels i en serie artiklar och inlägg och dels i eviga samtal och diskussioner och telefonsamtal. Samtidigt ansökte jag om utgivningsbevis. Något praktiskt förberedelsearbete borde göras.
    Under denna diskussion växte en plattform fram. I och med detta upphörde min privata roll och jag blev en del av ett kollektiv. Denna plattform diskuterades också vid grundandet av organisationer som FOLKETS TEATER!
Den första punkten 1öd: Försvar av yttrandefrihet och tryckfrihet. Den formulerades på olika sätt. Vissa av formuleringarna kunde missförstås. (0rd som "borgerliga friheten".) I slutet av januari var punkten klar - i juli/augusti var formuleringen klar.
    Den andra punkten 1öd: För en folkets kultur. Den punkten innebär inte bara att man tar avstånd från Åhlén & Åkerlundkulturen utan även att man vägrar godkänna uppdelningen: masskultur/finkultur. Åhlén & Åkerlund representerar icke masskulturen, deras är icke "folkets smak". Gör ett experiment! Tag vilken svensk stad eller vilket svensk samhälle ni vill. Se på folket! Tala med människorna! Lyssna noga till dem! Se sedan på pressbyråkiosken. Skulle väl dessa tidskrifter spegla detta folk? Dessa kvinnor som går på gatan med sina bärkassar skulle de återspeglas i Lektyr? i Fib-aktuellt? i Femina?
    Den tredje punkten 1öd: Antiimperialism. I dag innebär detta i första hand USA ut ur Indokina! Den som inte är överens om detta har ingenting hos oss att göra.
På grundval av dessa tre punkter kan man få en mycket bred - men samtidigt konturskarp enhet. Vi som enas kring dessa frågor är sinsemellan olika. Våra olika uppfattningar uttrycks i tidningen. Att jag är överens med Rune Lanestrand i dessa tre frågor hindrar inte att jag är övertygad om att han kommer att bli överens med mig i ytterligare många frågor om jag får möjligheter att argumentera för min sak. Jag förutsätter att han likaså menar att jag som en förnuftig människa kommer att förändras av hans argument. Ty vi är olika. Vi försöker förändra varandra. Det är inget konstigt. Men vi är inte olika när det gäller USA UT UR INDOKINA.
    Jag vill ta upp en fråga som ställts mig. Jag är socialist. Men denna tidning har inte en fjärde punkt på sin plattform. Den säger inte: För socialism! Varför det? Det finns två svar. Det är enkelt. Jag kommer att i denna tidning skriva som jag alltid gjort till dess att jag blir refuserad. Jag ändrar inte uppfattning. Eller - ty visst ändrar jag liksom vi alla uppfattning; den som inte gör det tar ingen hänsyn till den sig ständigt förändrande verklighet han har att uppfatta - jag ändrar inte åsikter av taktiska skäl. Det finns ingen orsak för mig - eller för någon annan - att i tidningen sticka under stol med att vi arbetar för ett socialistiskt Sverige. Men alla som skriver i tidningen gör det inte!
    Därmed till det andra svaret. De konstigaste människor kallar sig socialister. Pompidou i Frankrike kallar sig socialist. Sträng i Sverige kallar sig socialist. Om vi skulle skapa en enhet mellan alla som kallar sig socialister så skulle vi få ena oss med tryckfrihetsinskränkare och censurivrare och atlantpaktsanhängare och allt upptänkligt. Det vore omöjligt. Jag kunde naturligtvis föreslå att alla som är socialister enligt min uppfattning skulle samlas. Det vore en skönt sekteristisk tanke. Men bleve aldrig en verklighet av betydelse. Ty jag är övertygad om att kulturdepartementet vore villigt att ge mig ett ordentligt bidrag bara vi samlades i ett kulturellt hörn och bildade sekt. Då vore vi ofarliga.
    Det vore naturligtvis möjligt att samla anständigt folk som kallade sig socialister (Pompidouarna är icke anständiga). Men om vi enade oss kring en socialism som vi icke kunde definiera då bildade vi ett nytt parti. Ett parti som kännetecknades av en programmatisk slafsighet. Ett sådant parti anser jag - och hoppas jag alla - skulle vara en olycka. FOLKET I BILD KULTURFRONT är inget parti! De kamrater som undrat varför FOLKET I BILD KULTURFRONT inte borde göras till en socialistisk tidskrift bör tänka på vad jag sagt. Jag har rätt. All erfarenhet visar detta.
    Under diskussioner växte så plattformen fram. Tidigt på våren bildades också den första diskussiongrupp som började arbeta med olika modeller för hur tidningen skulle kunna vara. Sture Källberg, Jan Stolpe, Leif Zetterling och jag själv arbetade med detta. Också andra kom in. Det visade sig att några tröttnade. Personer som ena dagen talade om att satsa stora pengar och göra ett stort arbete hade nästa dag dragit ur telefonjacket och hördes aldrig vidare av. Jag nämner detta därför att det illustrerar faran av att bilda styrelse i förtid. Det hade varit helt möjligt att sammankalla ett stort möte i mars månad och välja en styrelse. Då hade vi gått under. Detta var vi alla medvetna om. Vi valde att arbeta som grupp.

Diskussionsgruppen började förbereda kalkyler och olika tryckmöjligheter. De första blänkarna syntes i pressen. Utan att presentera en uttömmande lista kan jag nämna att det var i den perioden som Ulla-Britt Antman, Elias Cornell, Margaretha Garpe, P. O. Käll, Rune Lanestrand, Pär Rittsell tog kontakt för att arbeta med tidningsprojektet.
    Under maj månad kunde vi sammanställa det första informationsmaterialet. Vi sände ut det till olika personer. Vi spred det sa gott vi kunde. Det gick till så att en skrev till alla han kände. Sedan tog nästa över brevpärmen och skrev till alla han kände och sa vidare. Kontakterna växte som ringar på vattnet.
    Det informationsmaterial som spreds blev kritiserat. Det kom många brev med kritik. Vi har arbetat med namnet "KULTURFRONT". Det namnet utsattes för stark kritik. Alltså lät vi undersöka frågan. Vi fann att Åhlen & Åkerlund gjort sig av med namnet FOLKET I BILD. Vi lade in hos justitieministern om att ändra utgivningsbeviset från KULTURFRONT till FOLKET I BILD KULTURFRONT. Det gjorde vi de första dagarna i juni. Av lätt förstådda skäl höll vi detta hemligt. Till dess utgivningsbeviset var klart.
    Vi har hela tiden arbetat så att vi ställt samman ett material på grundval av diskussioner och sedan sänt ut detta material för att få kritik. På grundval av kritiken har vi sedan omarbetat materialet. De av er som varit med från början bör ha en ganska tjock trave stenciler vid det här laget. Jag vet inte hur många brev vi behandlat; det bör röra sig om hundratals och åter hundratals brev med förslag och kritik. Vi ansåg att detta sätt att arbeta gav det bästa resultatet. Det var inte mekaniskt.
    På Journalistförbundets kongress diskuterades tidningen av olika kolleger. Nu kom också flera krafter in i arbetet. Erik Trillkott var under sommaren - till dess han på grund av sitt arbete fick minskad fritid och minskade möjligheter att arbeta för FOLKET I BILD KULTURFRONT - en av de mest aktiva medlemmarna av arbetsgruppen. Under tre månader arbetade han dagligen inom gruppen. Han höll också vakt i lokalen. Det var vid denna tid som Jan Guillou kom in i arbetet. Han påtog sig uppgifter och tog ansvar.
    Genom Carl-Henrik Svenstedt tog vi kontakt med Filmcentrum och fick vår första lokal på Kungsholmstorg. Vi flyttade in där den andre juli. Då tog vi steget till arbetsgrupp med regelbundet arbete. Vi skaffade telefon, postgirokonto, bankkonto. Arbetet började få fasta former. Allt fler och fler kom in i det praktiska arbetet. Vi sände ut 85 000 upprop i olika omgångar. Om jag skall nämna några namn så bör det vara Jonna Bergman, Kerstin Falk, Brita Werkmäster. (Utan att fördenskull undantränga andra). Ett nytt omarbetat informationsmaterial sändes ut. Vi började ta kontakt med organisationer av olika slag.
    Arbetsgruppen blev nu en fast kärna. Vi införde regelbundna måndagsmöten. Vi blev fler och fler. Vi kunde arbeta ut stadgeförslag och det tryckta informationsmaterialet. I olika delar av landet började de första grupperna samla sig. 
    Hela tiden byggde vi på egna krafter. Vi visste ju hur det hade gått för andra tidningsförsök. De hade misslyckats. De tog för stora kliv åt gången. De satte sin lit till bidrag. De hoppades på subventioner. Vi garderade oss mot allt detta. Vi byggde sakta och regelbundet. Under augusti fanns det sådana som oroade sig för att det gick sakta. De blev otåliga. De ville se snabba resultat. Men vi kom överens om att fortsätta steg för steg.
    Sedan tog vi våra första stora öppna informationsmöten. Vi började sprida vår information. Nu växte arbetsgruppen. Den blev stor. Den blev alltför stor. Ett möte på Matteus ungdomsgård bildade då ett sekretariat och delade upp gruppen i olika grupper. Men då visade sig oroande tecken. Alltför många ville arbeta med det fina arbetet. Vi fick trettio namn på listan över dem som ville skriva och ge idéer och tre namn på listan över dem som ville arbeta praktiskt. Det var en allvarlig varning. Någonting höll på att gå fel. Det höll på att bli en "de intellektuellas" tidning. Vi sände ut uppmaningar om att man skulle anmäla sig för praktiskt arbete. Samtidigt sökte vi förbättra arbetsstilen.
    Problemet vi stod inför var inte nytt. Skulle de intellektuella, de fina, bestämma eller skulle vi vara en bred folklig rörelse. Under augusti/september diskuterade vi på ett par möten tidigare erfarenheter. Vi tog upp konflikterna inom den Fria Folkteatern i Berlin på nittiotalet. Där krävde en grupp intellektuella att få ha ledningen över vanligt folk. När de inte fick det, när det hävdades att medlemmarna i Fria Folkteatern skulle bestämma över teaterns verksamhet bröt några av dessa diktare sig ut och bildade en egen teater som de kunde leda. Det stora intresset för att delta i det fina arbetet och det ringa intresset för att delta i det praktiska arbetet blev oss en nyttig varning. Efter det att vi diskuterat frågan kunde vi gå vidare till penninginsamlingen.
    Vi inledde penninginsamlingen först nar vi hade stadga inom arbetsgruppen. 1 början kom det inte in sa mycket pengar Sture Kallberg kommer sedan att redogöra för den ekonomiska situationen och jag vill inte föregripa hans rapport - några blev oroliga. De menade att vi var för djärva. 250 kronor var alltför mycket. Det gick inte att lita till egen kraft. Vi var inte starka nog. Vi diskuterade denna fråga. Det kostar pengar att starta en tidning. Det vet alla människor. 250 är mycket pengar. Det är sant. Men vi måste ha en halv miljon för att komma igång. Om vi uppriktigt beskriver vårt läge så kommer alla våra sympatisörer att förstå. Vi har bara oss själva att lita till. Var och en av oss är sa länge han är ensam svag och hjälplös; tillsammans blir vi starka och mäktiga. Men var och en av oss måste anstränga sig för att skapa vår gemensamma styrka. Till den uppfattningen nådde vi fram. Under oktober arbetade vi vidare enligt den över hela landet. Resultatet känner ni.
    Arbetsgruppen växte så till en rörelse. Nu skall rörelsen börja ge sig själv stadga och stadgar. Det är viktigt att detta sker på rätt sätt. Därför vill jag komma med några synpunkter. När vi efter fem månaders förberedelsearbete fick lokal och kunde formera oss som arbetsgrupp började vi regelbundna sammanträden. Sedan dess har vi regelbundet sammanträtt varje måndag. Denna regelbundenhet är viktig. Den för till en god arbetsstil där var och en tar ansvar för sina uppgifter. Utför dem och rapporterar om dem.
    Vi har haft nitton protokollförda arbetsgruppssammanträden. Under inget av dessa möten har vi drivit fram en omröstning. Vi har nått enhet genom diskussion. En principiell diskussion som icke fastnat på personfrågor. Nu antar vi stadgar. Enligt dessa stadgar fastställer vi hur omröstningar skall gå till. Detta måste vara stadgat. Det måste finnas fasta regler. Endast genom regler och arbetsordning blir arbetet fritt. Protokoll och regler är frihetens förutsättning. Anarki är despoti. Men därför att vi nu skaffar oss stadgar som beskriver hur omröstning skall gå till skall vi inte överge metoden att nå enhet genom diskussion. Detta innebär inte att vi skall bli pratsjuka.
    Det finns har ett problem. Ni kommer att möta det i uppbygget av föreningens avdelningar. Jag har suttit som ordförande under dessa nitton arbetsgruppsmöten. I måndags kritiserade Rune Lanestrand mig med rätta för att jag lät mötena dra ut på tiden. Jag borde hålla bättre i dem, använda klubban oftare. Ty annars kunde inte människor som börjar arbetet på morgonen delta. Jag anser kritiken riktig. Vi hade nått den punkt då det var möjligt att göra mötena kortare och effektivare trots det mycket stora antalet frågor.
    Men det var frågan om att uppnå denna punkt. I början hade kanske några kommit att uppleva det som förtryck om klubban hade använts. Då var det viktigt att låta var och en grundligt tala ut. När arbetet kom igång och vi nådde fram till enhet blev det däremot förtryck att inte använda klubban. Då skulle alla de som måste upp tidigt på morgonen bli förtryckta eller tvingas lämna mötet utan att ha fått framföra sina synpunkter. Först var det förtryck att använda klubban och sedan blev det förtryck att inte använda den. Det enda sätt på vilket man undvika dessa svarigheter är en öppen kritik som inte tar hänsyn till person.
    Vi har arbetat som arbetsgrupp. Det innebär att olika personer kommit för att delta i våra möten. Dessa personer har - kan man säga - valt sig själva genom arbete. Det är mycket viktigt att vi fortsätter att arbeta på detta sätt. Jag har sagt det tidigare, jag säger det igen; hade vi valt en styrelse i mars hade det varit en olycka, hade vi valt en styrelse i juli hade det varit ett misstag. I arbetet visar sig vilka som arbetar och vilka som tar ansvar och vilka som står för sitt ansvar och genomför vad de åtagit sig. När avdelningar byggs upp bör vi komma ihåg att vad vi behöver i styrelser är de ihärdiga, de plikttrogna, de som har fantasi men låter sin fantasi tuktas av ansvar.
    Enligt de föreslagna stadgarna skall avdelnings årsmöte icke hållas senare än februari månads utgång. Vi bör bygga upp avdelningarna grundligt. Vi bör sikta på att börja övergå från arbetsgruppsformer till avdelningsformer under januari och februari månad i de grupper där aktiviteten varit hög och medlemsantalet är stort. 
    Vi bör komma ihåg att styrelsearbetet i FOLKET I BILD KULTURFRONT skiljer sig från styrelsearbetet inom de flesta andra organisationer i vilka vi är medlemmar. Här gäller det att bygga upp en ideell förening vars verksamhet är ekonomisk. Därför måste vi ställa speciella krav på styrelsemedlemmar. Avdelningarna skall vara levande. Det måste finnas rum för idéer och uppslag. Men till styrelse bör vi välja personer med stabila dygder. Det är inte av en slump jag använt ord som "plikttrohet". Här gäller det att handskas med andra människors pengar. En styrelsemedlem som kommer försent, som inte utför åtagna uppgifter, som slarvar, som slafsar blir objektivt sett en förskingrare. Välj och välj noga!
    Vi har arbetat som arbetsgrupp. Jag förutsätter att vi kommer att fortsätta att göra det. Vi stänger inte ute den som vill arbeta. Vi stänger inte ute den som har idéer. Att vi väljer styrelse innebär inte att de som inte väljs därmed automatiskt stängs ute. Vi väljer styrelse ty nu när vi har stort kapital måste vi också ha personer som åtar sig att ansvara. Personer som står till ansvar. Hittills har jag privat haft 400 000 i bakfickan. Hur glad jag än är över detta förtroende är det olämpligt att ge förtroende utan att kunna ställa till ansvar.
    I allt vårt arbete har vi sökt diskutera oss fram. Därefter sammanställa resultatet av diskussionen som underlag för en ny kritik av vilken vi kan dra slutsatser. Så fungerade provtidningen. Jan Guillou kommer att rapportera om det arbetet. Låt oss också i fortsättningen arbeta på detta sätt. Det är genom denna arbetsstil som tidningen kan hållas levande. Om kanalerna däremot slammar igen och det inte kommer fram någon verklig kritik från läsare och medlemmar - då går tidningen under hur goda våra stadgar än är.
    FOLKET I BILD KULTURFRONT har byggts upp på frivilligt och oavlönat arbete. Vi har inte tagit ut ett öre. Även vi som bor ute på landet har kommit regelbundet till sammanträdena och gjort vårt arbete utan att begära milpengar eller traktamente. Den stilen måste vi behålla. Hedersuppdrag är hedersuppdrag. Låt oss hålla dem hederliga!
    Sedan i september har två personer varit anställda. Kerstin Falk och P. 0. Käll. Ty det är också nödvändigt med anställda. Vi måste gå på två ben. Frivilligt arbete och anställda. När det gäller Kerstin Falk och P. 0. Käll vill jag framhålla en sak. De är unga, de har barn. Men de har vägrat att ta ut mer an en lön. Kerstin Falk har arbetat helt frivilligt. Inte bara frivilligt; också regelbundet och ansvarsmedvetet. Nar P. 0. Käll nu lämnar det avlönade arbetet bör han veta att han och Kerstin satt ett gott exempel.
    Vi kommer i framtiden att ha anställda. Vi växer. Vi kommer att bli vad som kunde kallas ett stort företag. Hur bör då relationerna mellan de anställda och de frivilligt arbetande vara? Vi vet alla hur de kan bli. Det kan bli en fin styrelse som håller sig med anställda springpojkar. Då dör organisationen. Det kan också bli heltidsanställda funktionärer som driver organisationen och idkar medlemsvård. Också då dör organisationen. Vi måste både ha anställda och frivilligt arbetande. De bör vara jämställda. 
    Hedersuppdrag bör vara hedersuppdrag. När någon som har ett hedersuppdrag blir anställd inom organisationen då lämnar han sin förtroendepost. 
    De som anställs anställs för fyrtio timmars arbetsvecka om de är heltidsanställda och för tjugo timmars arbetsvecka om de är halvtidsanställda. På sin fritid är de jämställda med alla andra medlemmar. Alla måste vi förtjäna vårt dagliga bröd. Alla måste vi försörja oss. Vårt frivilliga arbete för FOLKET I BILD KULTURFRONT utför vi på fritid. Om vi väljer att arbeta för FOLKET I BILD KULTURFRONT på fritiden eller göra något annat det är vårt avgörande vare sig vi arbetar i Haga Skola eller någon annan stans. Så löser vi motsättningen mellan frivilligt arbete och avlönat arbete i organisationens tjänst.
    Detta är ett viktigt möte. På oss som är här vilar ett stort ansvar. Alltför många försök har misslyckats. Vi måste vara medvetna om vårt ansvar. De höga herrarna har sagt att det är omöjligt att kämpa mot Åhlen & Åkerlund. Vi har visat att det är möjligt. De har sagt att det är omöjligt att skaffa kapital att starta en folklig tidning som tar upp kampen mot Åhlen & Åkerlund. Vi har visat att det är möjligt att med egen kraft skapa detta kapital. De har sagt att Åhlen & Åkerlund motsvarar folkets smak. Vi skall visa dem att de har fel.
    Vi skall verkligen ta upp kampen mot Åhlen & Åkerlund. Vi skall slå dem på deras egen mark. Vi skall skapa en folkets tidning. En läsning för det svenska folket. En tidning som tjänar detta svenska folk och inte en handfull monopolherrar. En tidning som styrs av sina läsare i deras eget intresse.
    Det kommer att kräva mycket arbete. Vi skall bygga upp ett ombudsnät. Vi skall bygga upp en försäljning. Och vi skall driva tillbaka den kommersialiserade pressen. Ty vi har vad de inte har. Vi har förmågan. Vi har frivilligheten. Vi har stora gemensamma mål.
    De står där nakna med penningpungen hängande. Men med pengar kan man varken få folk eller kärlek. 
    Låt oss bygga FOLKET I BILD KULTURFRONT till det svenska folkets stora tidning!

_______________________

PM inför styrelsemötet FOLKET I BILD KULTURFRONT 22-11-71

Med detta styrelsemöte avslutas en fas av förberedelsearbetet. Föreningen är konstituerad; styrelsen har konstituerat sig; redaktionen är tillsatt; redaktionskommitté, distributionskommitté, ekonomikommitté, sekretariatskommitté och lokalenkommitté kommer efter 22-11-71 att vara i verksamhet. Runtom i landet bildas nu lokalorganisationer. Det är tid att summera vissa erfarenheter.

Organisationsfrågornas betydelse
De beslut vi har fattat, de beslut vi kommer att fatta, de arbetsformer vi fastställer, de principer vi slår fast är avgörande för föreningens fortsätta arbete. Ett felaktigt beslut nu kan endast rättas med stora svårigheter. Goda och riktiga beslut nu kan inte upphävas annat än genom ödeläggande omvälvningar.

"Personligheter."
Från början var det stor fara att denna tidning skulle bli en enmanstidning. I våras förutsatte nästan samtliga att jag skulle bli chefredaktör. Ännu i somras trodde många att denna tidning byggdes upp kring mig. Därför förklarade jag tidigt att jag icke tänkte bli redaktör, därför tog arbetsgruppen beslutet att Guillou/Källberg skulle sköta presskontakterna. Vi underströk det kollektiva.
    Alla vi som arbetar med FOLKET I BILD KULTURFRONT anser det viktigt att tidningen kommer att hålla rätt kurs. Vi är alla (tror jag) oroliga för att tidningen kan gå fel väg. Den kunde bli en restaurantvänstertidning; den kunde bli falskt folklig; den kunde bli tråkig som Kommentar etc etc etc.
    Det är lätt att tänka sig att farorna kan undvikas genom att någon/några håller hårt i ledningen. Under en viss uppbyggnadsperiod var ett sådant hårt hållande nödvändigt. (Mötet på Vasa-Matteus; stämman). När organisationen är uppbyggd blir dock detta hårda hållande negativt. (Det är samma förhållande som konstituerande stämma och ordinarie stämma. Ordinarie stämma kan bli totalt suverän därför att dess representanter är valda. Organisation ger frihet. Brist på organisation tvingar fram ledning.)
    Stämman valde mig till ordförande/ansvarig utgivare och Sture Källberg till kassör. Valen var enhälliga. Detta kunde lätt utvecklas till mycket mäktiga positioner. En veritabel chefredaktörspost och en veritabel ekonomidirektörspost. Vi kunde "hålla hårt" i tidningen och se till att den gick åt rätt håll. DETTA är VAD DE FLESTA VÄNTAR SIG.
    Jag är dock övertygad om att detta - helt oavsett våra personliga kvaliteter - skulle leda till förstelning och död. Genom att leda skulle vi till och med bli oförmögna att ge ledning. På det första styrelsemötet föreslog jag därför att Sture och jag skulle byta korsvis. Detta hade vi diskuterat. 
    Det var inget tillfälligt beslut. Det hade förebådats av arbetsgruppsdiskussionerna om FREIE VOLKSBÜ
HNE; vilka skall leda? FOLKET I BILD KULTURFRONT måste byggas så att vi verkligen kan lita till folket. Det innebär såväl fast organisation som avskaffande av personliga positioner.
    Det är - inte bara formellt - nödvändigt med personligt ansvar. Ordförande, ansvarig utgivare, kassör bär och måste bära personligt och juridiskt ansvar. Styrelsen - den valda - måste stå ansvarig. Det ansvaret får inte fifflas bort. Ty ansvar innebär att man kan ställas till ansvar. Men samtidigt måste vi fortsätta på den organisationsväg vi slagit in på. Vi avskaffar "befattningarna". Vi litar till folket, våra medlemmar, våra läsare. (Och vi har våra tre huvudparoller som rättesnöre.)
    Redan tror jag vi kommit så långt att vi alla är umbärliga. Det är en stor framgång. Vi måste nu skapa sådana rutiner att alltmer och mer av arbetet förs bort från styrelsebordet. Styrelsens funktion skall vara politisk. Dess ledamöter helt utbytbara. Så kan kanalerna underifrån hållas öppna.
    Ingenting får hänga på den ena eller andra individens personliga arbete. (Alltförmånga organisationer och tidningar rasar när "nyckelfigurerna" dör eller avgår.) Genom att vi redan från början undviker stelnade former finns möjlighet att vi inte skapar organisationer som blir skal omkring individer.
    Sedan augusti har jag varit inriktad på att lämna ordförandeposten några månader efter konstituering. (Jag menade och menar att jag personligen kunde göra en viktig insats under uppbyggnadsperioden.) På stämman nämnde jag detta. Jag tror inte medlemmarna tog det på allvar. Alltförmånga var (i likhet med Palm) övertygade om att jag drevs av något slags GeltungsbedUrfnis - för att tala psykoanalytiskt. Tanken på att bygga upp en fast organisation som just genom sin låsthet kan bli ett instrument för en folklig styrning är ännu främmande för alla dem som ser motsättningen som en mellan "auktoritet" och "anti-auktoritet". Det är därför viktigt att vi redan i första numret klargör detta.
    Nu har vi skapat en organisation där det inte finns något "personligt" maktutövande. En som inte hänger på den enes eller andres närvaro. Vi har slagit fast att vi är utbytbara. Att alla grupper är öppna. (Ehnmarks viktiga påpekande att han ville arbeta i andra kommittéer än just redaktionskommittén gäller för oss alla.) Jag skriver detta PM för att för att vi skall vara helt medvetna om vad vi skapat. Det är något nytt.
    Själv lämnar jag ordförandeposten i april. På sin höjd vill jag därefter kvarstå som suppleant. Men helst alls icke. I januari bör vi utse ersättare för ansvarig utgivarskapet. Den uppgiften lämnar jag i mars. 
    Detta är viktiga principer. Så har ingen tidning startat. Om detta skriver jag en ruta i första numret. Också därför att detta är princip och alltså inte resultat av konflikter. Jag lämnar ju inte därför att vi är i strid utan därför att vi resonerat oss fram till enighet.

"Geografisk representation"
Det finns en stark stämning för geografisk representation i styrelsen. Vi måste ta hänsyn till den. Om vi arbetar bra kan vi skapa rutiner. Dessa rutiner gör att styrelsearbetet förändrar karaktär. Denna förändrade karaktär gör den geografiska representationen möjlig. Då blir den förbunden med distributionskonferenser etc.
    Redan nu måste vi dock se till att representant/er för redaktionskommittén (antingen en från den fasta redaktionen eller en från den fasta + en styrelserepresentant) reser till Malmberget. Vi måste planera in vidare resor. (Göteborg, Lund, Malmö far ju besök. Andra besök måste planeras.)

"Att bedöma brev."
När vi baserar tidningen och tidningens arbete på kritik underifrån, läsarnas synpunkter, deras krav, då finns en stor risk. Vi kan börja tro att brev uttrycker annat än en smal opinion.
    Jag tror inte det finns många som fått så många läsarbrev som jag fått. Alsterdal hävdar ju att jag ljuger när jag talar om dessa brev - Erlander fick färre, säger han. Dessa brev har varit viktiga. Men de har lärt mig att inte lita till dem som uttryck för läsarnas åsikter.
    Många av breven har varit omtagningar av frågor som skrivits en vecka tidigare. De har inte fört vidare. Om de har krävt svar har det varit möjligt att svara med hänvisning till vad jag skrivit. Andra av breven har varit uttryck för allmän religiositet eller annan fix idé. Endast ett mindretal (ett brev på tre) har varit av intresse.
    Vid en uppkollning av breven genom samtal med läsare (folk som pratar med mig i affärer e. dyl.) visar sig att läsarnas reaktioner inte motsvaras av brevskrivarnas. Hur reaktionärt det än låter - hälsan tiger still. I Sverige. Därför måste redaktionen aktivt uppsöka läsare och få synpunkter. (Detta sade jag redan apropå provtidningen).

"Palmes tänder."
Diskussionen om Palmes tänder oroade mig. Ty den kunde föra till en tidning av KOMMENTAR-typ. I denna tidning bör vi göra klart vad signerade-artiklar innebär. Vi bör heller inte vara rädda för fränhet.

"Gratisk profil."
Slutligen - än en gång - det är viktigt att tidningen har en klar grafisk profil. Streckgubbar, teckningar, foton etc. etc. Vi har dock nästan alla landets goda konstnärer som medlemmar! Tänk för övrigt på att VI antagligen kommer att läggas ned! Det blir bara en kvalitetstidning i hela den svenska populärpressen: FOLKET I BILD KULTURFRONT!!

Fagervik 18-11-71



Publicerad på www.fib.se 2005-03-19

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Uppmarsch till nytt krig?
  Allvarliga rubbningar?
  Allvarlig rubbning
  Revolutionen 1918 och dess myter
  Både Bush och Abbas angriper palestiniernas rättigheter
  Rasistisk rapportering av krisen i Kenya
  Exotisk dans på rosor och törnen
  En kris som väst själv skapat
  Är Täppas islamofob?
  Kul att höra av dig!
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Nästa Kosovokrig
  Välpreparerad julskinka
  Puss och kram då på er!
  Fred på jorden
  Med röda betor och betäckt svans
  EN VARGUNGE OCH HANS MAJBLOMMOR
  Krypande för dekadent överhet
  Med rent uppsåt
  Svar till Rune L om nobelfesten
  Den offentliga lögnen om EU-fördraget
  Viktigt att Sverige förblir alliansfritt
  Alliansen — mot demokrati
  Dygnet som gick - en utställning, en död
  Ekonominyheternas världsbild
  Kärnkraftshökarna vädrar morgonluft
  Peter Bratt överklagade inte IB-domen
  Svenska soldater till Tchad
  Skoldebatt nov 2007
  Som en fågel
  Reflexioner efter Seminarium om Kambodja
  Jan Myrdals tal till Gun Kessle
  Gun Kessle talade själv på sin begravning
  Astrid - Småbrukarnas vän
  Den havererade skolpolitiken
  Till Minne - Rune L
  Stefan Lindgren om Gun Kessle
  Till minnet av Gun Kessle
  ”Så minns vi Gun Kessle”
  Myrdal är själv en del av problemet
  Kommunalrådsmonument i varje kommun
  Minnesord över Gun Kessle
  Om tre gånger utesluten Guillou
  RONDELLHUND PÅ ITALIENSKA
  Ett PS till diskussionen om IB
  FRED, JORD, BRÖD OCH POLITISK ALLMAKT
  Stor uppslutning av Jan Myrdals många vänner
  Jan Myrdaltal
  Enander 2007-08-31
  Kassjöbornas fritidsområde kalhugget trots år av protester
  Byarådet mot staten
  Fältbiologerna lämnar svenska FSC
  En solid tegelsten
  Sjukskriv Reinfeldt!
  Behåll Tryckfrihetsförordningen
  Chomskys svar till Moynihan
  Handlingsförlamning eller solidaritet
  Varför hatar vi dem?
  Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel
  Krönika om ett förebådat kaos
  Halleluja i dårarnas paradis
  De flerdubbla lojaliteternas skede
  Blair har närmare till Gud än till Marx
  Strängnäs 1 maj 75
  Vi har just upplevt folkets kultur i teve. Eller ?
  Ett viktigt statsbesök för lilla landet Sverige
  Utan både apbett och apvett
  Sålde Perrson sin heder?
  Från intet allt vi vilja bli
  Yttrandefrihet version 2.0?
  Vietnam var nära
  Engelska flottan ska siktas vid Vinga - O boy!
  LRF-företag sprider allergi och antibiotika genom GMO
  Sadisterna vill ut
  Föredrag av JM nov 2004
  Med "antisemitismen" som politiskt vapen
  Resan till Pol Pot
  SvD i Pol Pots läger
  Israels regim styr svenska medier
  Åtalet mot Åke Gren
  För en folkets kultur
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Hotet från antisemitismen
  FiB:s organisation PDF-dokument
  Kravet är detsamma idag – förbjud atomvapen!
  Skriftställning 4 sid 221-153
  För en folkets kultur
  För nationen och kulturen
  En historia - ordfront 2/91
  Sveket mot Folket i Bild
  Rörande en kommunsitisk kultuersyn
  Ta tjuren vid hornen
  Israel och sionismen
  Slutsatser av Iraktribunalen
  Frågan om neutraliteten
  Kampen mot imperialismen
  Om språk och språkpolitik
  Enhetsfronten
  Frågan om neutraliteten
Nyheter
För en folkets kultur
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
Antiimperialism




  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se