Till startsidan
 
 
Skriv ditt skord i fltet nedan.
  
  Hem     Fr en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Sven Lindqvist, alltid lika ädel

BokomslagSven Lindqvist
”Fadern, sonen och den
heliga motorcykeln”
(Ordfront)

Av CRISTER ENANDER

Det är något djupt egendomligt med författaren och DN-skribenten Sven Lindqvist. Nämner någon hans namn så får alla gamla övervintrade proggare något snudd på tårögt i blicken. De liksom lägger huvudet lätt på sned och över läpparna sprids ett alldeles saligt litet inåtvänt leende. Det är lite som att säga Jesus till gamla pingstvänner. Det lyser till som två strålkastare i ögonen.

Personligen är jag av den aningen hårdhudade uppfattningen som George Orwell framför i upptakten till sin lysande essä om Mahatma Gandhi, att ett helgon bör anses för skyldigt till dess hans oskuld är bevisad.

Och ingen har ännu, såvitt jag vet, bevisat Sven Lindqvists oskuld. Det hör till Sven Lindqvists framtoning att framträda som radikal. Ingen vet dock vilken sorts radikalism han bekänner sig till eller omfattar. Däremot är Sven Lindqvists radikalism alltid ädel. Den är alltid fin, snudd på eteriskt förandligad. Sven Lindqvist är en radikal medborgare höjd över varje misstanke.

Sven Lindqvist har som få förmått vara en man som förstått tidens innersta anda och dragit de nödvändiga konsekvenserna av dessa insikter. När de rödaste vindarna ven om öronen under sjuttiotalet skrev Sven Lindqvist böcker av det allra rödaste slag. ”Gräv där du står” var en av titlarna; ”Jord och makt i Sydamerika” en annan. Före dess låg han lägre. Skrev små finstämda tankeböcker. En doktorsavhandling om Vilhelm Ekelund har han också i sitt prestigefyllda bagage.

När kantringen sedan kom och revolutionen inte längre stod på dagordningen utan en anda av svettigt själsliv och intima bekännelser spred sig. Ja, då vände Sven Lindqvist blixtsnabbt blicken inåt. Han skrev en bok om hur det är att genomkorsa öknar – det är väldigt varmt och man riskerar lätt att bli kollrig i skallen. Han gick på gym och lade sig i bänkpress, skrev en bok om sin kropp. Eller rättare: han skrev en hel bok om sin upplevelse av sin kropp. Men framför allt klev Sven Lindqvist fram och visade att han verkligen var en man av allra modernaste sort, mjuk och fin och full av de förträffligaste av insikter. Att han även i den nya tiden var en man att räkna med. Han skrev en bok om sin ungdoms plågsamma impotens, ”En älskares dagbok”.

Det är inte lätt att lita på den sortens trendkänsliga människor. I vilket träd sitter de nästa gång? Vilken sång sjunger deras näbb när vinden vänt på nytt?

Nu har Sven Lindqvist låtit trycka en liten klippbok, ”Fadern, sonen och den heliga motorcykeln”. Allt är rätt. Allt är fint. Allt är ädelt. Även denna gång. Stilen är som alltid lysande. Sven Lindqvist har odlat ett avskalat aforistiskt tonfall som påminner om den trägna trädgårdsodlarens ansande av rosenbuskarna. Det handlar om Kalevala, Gandhi, Charles Darwin, Joseph Conrad och essän om Robert Pirsig och dennes kultbok som också fått ge klippboken dess titel. Lindqvist reser i Pirisigs spår över USA, dock ej på motorcykel utan i hyrbil.

Hur aningslös Sven Lindqvist kan vara i sitt skrivande syns ytterligt tydligt i en essä betitlad ”Den blå tvålen”. Där kan han skriva om Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel: ”Olof Lagercrantz, som upptäckte detta samarbete, tyckte att Sprengel ingrep ’med kraft och fyndighet’. Jag är inte lika säker på det. Jag tror inte Krusenstjerna var den konstnärliga sömngångare Lagercrantz gör henne till.” Sven Lindqvist har här ingen aning om vad han skriver om. Lagercrantz har aldrig hävdat att Krusenstjerna var ”en konstnärlig sömngångare”. Långt därifrån. Och samarbetet mellan Agnes von Krusenstjerna och hennes make David Sprengel var avsevärt mer komplicerat än att han i hennes manus fyllde i de konkreta detaljerna som hon inte intresserade sig för. David Sprengel vårdade sin allt mer sinnesjuka hustru med en omsorg och ett tålamod, med en aldrig trytande kärlek och en ovanlig förmåga att underordna sig henne och hennes författarskap som det är svårt att ens göra sig en föreställning om.

Det bryr sig den upphöjde Sven Lindqvist inte om. Han har hittat en formulering, en iakttagelse, som han tycker låter politiskt riktig. Som ligger rätt i tiden. Det räcker för honom.

Sven Lindqvist framställer sig som radikal. Han är snarare som en rädisa. Skalet är rött och tunt men därunder är han vit och vattnig.


Crister Enander
enander@kajen.com




Publicerad p www.fib.se 2006-02-25

Prenumerera p tidningen.

Fr allt material inom FiB/K:s ntutgva gller upphovsrttslagen.

« Tillbaka
  En riktig lrare frn Skiljebo - Parner
  Hundra r av spelsamhet
  Pltsligt stod Jos Guadalope Posada dr
  Han var ett krk till karl
  Rummet under golvet
  Det r ven inbrnt i kttet med ett gldgat jrn
  Ett bluesliv. Berttelsen om Cornelis Vreeswijk
  Fallet Virtanen
  Simon Singh och den stora smllen
  Det bsta p lnge om arbetarlitteratur
  Stig Larsson
  Sonja kesson Vara Vit Mans Slav
  Mikael Wiehe gestaltar livets komplexitet
  Blodsarv
  Sven Lindqvist
  Bjrnssons tv senaste
  Emot det nya envldet
  Daniel Boyacioglu
  Balaclava RECENSION
  Papuanernas kamp
  Tv bcker fr grafiker och medieintresserade
  Fyfaen vad den suger
  Folket r (ocks) ett pack!
  Om nazistiska lger redan 1934 p svenska
  EU-ett krigsprojekt
Kultur allts!
Bildkonst och
Sett, lst, hrt
Krnikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fran i vrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se