JAN GUNNARSSON
Förr fanns det stockholmshistorier i tidningarna. De handlade alltid om dryga stockholmare som kom ut i provinserna och fick svar på tal. Stockholmaren kommer till Dalarna och träffar en mas med W på bilens registreringsskylt.
- Jaså. Här kommer du med ditt W-skjul, säger stockholmaren.
- Å du kommer med ditt A-skjul!
Länsbokstäverna har försvunnit från bilnummerskyltarna, stockholmshistorierna har försvunnit, norgehistorierna ser man inte längre, möjligen finns det en och annan invandrarhistoria och då är det inte finnar det handlar om. De flesta stockholmare kommer från provinserna. Deras förfäder var statare, torpare eller bönder i hela detta land, eller i hela världen.
En tid var jag i Stockholm två gånger, nej tre gånger i veckan. Innan dess hade jag inte varit där på fyra år. Söderledstunneln hade jag aldrig hört talas om. Var stockholmarna dryga? De som jobbade i butiker och restauranger i city var vanliga, hyggliga människor. Ett par av dem var från sydostasien. Världsmästaren i kundservice var Rullgardina Krusmynta, en tjej i tjugoårsåldern, mycket infödd stockholmska men hon hade ett hus i Lappland.
Man går inte runt och hejar på obekanta människor i Stockholm. Då skulle man drabbas av förslitningsskador och omgivningens ifrågasättande. Jag skulle skriva en krönika om stockholmare. Inför den skulle jag göra experimentet att börja tala med vilt främmande stockholmare. Jag satte igång på väg hem från riksarkivet i Arninge. Första offret var en man i vidbrättad hatt på lokalbussen. Han svarade faktiskt. Han fann det förvisso suspekt att bli tilltalad av en vilt främmande människa på bussen. Han talade blekingska. Han hade närmare två timmars enkel resa med kollektivtrafiken till sin lägenhet i södra stockholmsområdet. Sol över Norrland!
Nästa offer hittade jag på tunnelbanan från Mörby Centrum. Hon var ett offer, hon betedde sig som ett offer, när jag hade tilltalat henne kröp hon ihop av all sin kraft inne i sitt hörn och knep ihop munnen. Jag skämdes något.
Stockholmarna betalar vansinnesbelopp för en lägenhet. Stockholmarna tillbringar timmar i bilköer. Stockholmare jag diskuterat detta med hävdar envist att bilköer är ofrånkomliga i en storstad. Stockholmarna ropar efter fler lägenheter. I Hallsberg och Laxå och Karlskoga river de fullt användbara hyreshus som ingen vill bo i. Barnvänliga områden. Nära till rekreation, bad och fiske.
Stockholm må vara en storstad. Vid sidan av världsmetropolerna är den ändå bara ett litet Ekträsk. Stockholm borde ändå halveras.
Veckans Krönika
