JAN GUNNARSSON
Det land som med tiden steg ur vattnen fick sitt utseende vid den tid när Alperna bildades. Då bröts Närkesslättens tidigare plana berggrund till snedställda plattor. De lodräta förkastningsbranterna vid nordkanten på respektive platta har under årmiljonerna eroderat till dagens förkastningssluttningar. Här hittar vi ädellövskog och kalkberoende växter. Slätten är i dag ömsom plan, ömsom småkullig. Trakterna har varit jordbruksbygd ända sedan den förste brukaren satte sitt träårder i marken. I dag en leende landsända med blomstrande lantbruk och fina naturområden.
Det finns ett hot mot det tilltalande landskapet. Ekonomiska intressen, ofta långt bort i utlandet, vill åt innehållet i alunskiffern. Redan i början av andra världskriget fann politikerna det vara en riksangelägenhet att starta utvinning av olja, och Kvarntorp startades som en inhemsk oljeindustri. Lövängar ersattes av djupa brott, röken från industrin låg i tjugo år blå och illaluktande över trakterna omkring, skogen dog, allting som var av järn rostade sönder, vattendrag fördärvades, fisken där blev oätlig. Först i mitten av sextiotalet avslutades den olönsamma epoken men skadorna består ännu. Det mest synliga resultatet av verksamheten är ”Närkes högsta berg”, askhögen i Kvarntorp söder om Örebro, som ännu inte slocknat efter mera än fyrtio år.
Nu är det tredje gången gillt för detta landskap. Tidigare har folket med stöd av sina kommuner lyckats stoppa försök att exploatera alunskiffern. Nu pågår kampen för tredje gången. Ett par bolag har fått tillstånd att undersöka den redan så undersökta alunskiffern för att leta efter harmlösa metaller samt olja. Det saken gäller är uranet i skiffern. Uranet är omgärdat av speciell lagstiftning där kommuner kan lägga veto mot verksamheten. Alltså söker man inte för uranet. Vad ska man göra med uranet som ”råkar” komma med i bara farten? Uppenbart är att grundvattnet, en av våra viktigaste tillgångar, är i fara, det är experterna helt överens om.
För tredje gången har det bildats en motståndsrörelse i Närke mot dessa planer, Freda Skiffern. Här finns alla politiska läger representerade, lantbrukare, frikyrkliga, akademiker boende i villasamhälle, jägare och fågelskådare, kommunister, stockholmare och vildar. Alla är vi emot planerna på att kapitalstarka bolag får herravälde över berggrunden och över oss. Experter har knutits till nätverket och de låter sig gärna knytas till det. Vi ska klara av det den här gången också, men ingen gång har bolagen varit så envisa som nu.
Bolagen agerar med stöd av minerallagen, en lag som är så gammal att den har sina rötter i den tid när folk fortfarande hällde parfym över sitt eget snusk i stället för att tvätta sig. En lag som ända tills nu varit tänkt för upptagandet av traditionella gruvschakt i avlägsna skogstrakter. Nu används den för att motivera en brett upplagd förstörelse av leende sommarbonadsbygder där många människor bor. Denna lag motiverar en myndighet som har till uppgift att vara partisk för bergsbrukarna, bergmästarämbetet, som skall främja bergshanteringen. Naturligtvis har bergmästaren också till uppgift att se till att lagar och förordningar följs men i alla fall. Denna lag borde snarast skrivas om så att markägare och kommuner får mera att säga till om. Nu kan exploatörerna operera nästan som de vill. Det är inte rimligt!
Inte bara i Närke attackeras bygderna. Bolagen är nu på gång även i Jämtland, på femtio ställen på östgötaslätten, i Skaraborg och på flera håll i Skåne. Hoppas det bildas nätverk på alla dessa platser som vill freda skiffern. Gå med i nätverken eller starta nya! Hoppas vi alla nätverk kan samarbeta i ett enda stort, som verkar för att bevara landskapet, att lämna alunskiffern i fred och att verka för en förändring av den uråldriga minerallagen! Tala med dina politiker om minerallagen, är du politiker väck frågan om förnyelse av minerallagen! Det här är vårt riksäppelkrig!
Veckans Krönika
