Ingvar Erlandsson
Ett citat ur Socialdemokratiska Kvinnoförbundets tidning Morgonbris (maj 1927) andas en aning förståelse för det nybildade kvinnliga valalternativet FK: "Alldeles säkert skulle vi må bättre av lite mindre mähä-politik och lite mera plats för egna, spänstigare tankar. Och framför allt, plats för rebellerna, hatten av för dem som vågar gå egna vägar."
Initiativets styrelse: De 2 redaktörerna, de 3 föreningsordförandena, advokaten, konsulenten, filosofie doktorn, inspektören, de 2 expeditörerna och expediten fick hålla till godo med denna enda pressros. De blev inte lika rosade i dagspressen när de presenterade sitt initiativ. Tiderna var sådana.
I maj 1927 var kvinnliga rösträtten 6 år. Lagen om kvinnors rätt att inneha statlig tjänst var i kraft sedan 2 år, om än löneplaner och lönesättningar var djupt diskriminerande. 1925, 1926 och 1927 motionerade socialdemokraterna i riksdagen om förbud för gift kvinna att inneha statlig tjänst. Arbetslösheten stärkte mansdominansen till den grad att färre kvinnor sattes på valbar plats med följd att kvinnorepresentationen minskade efter rösträttsreformen. Liksom valdeltagandet. Från 62% för män och 47,2% för kvinnor vid andrakammarvalet 1921. till 60% resp 46,7% vid valet 1924.
I ett sådant sammanhang ville Föreningen Kvinnolistan inför stadsfullmäktigevalet i Stokholm 1927 lyfta fram kvinnofrågorna. Det gick inte så bra. Endast föreningens 500 medlemmar gav det sin röst.
Även om kvinnofrågor kommit upp på partiernas dagordning efter detta blev de fortfarande främst kvinnoförbundens avdelning. För långliga tider. Fortfarande kom frågan om kvinnan och hennes integritet att värderas utifrån de medeltida tankefigurerna om detta som något avhängigt av hennes tillhörighet till någon man. Därav också det orättfärdiga kravet på rekvisitet "motstånd" i nya sexbrottslagen.
Mellan 1995 och 2000 ökade den anmälda våldtäktsbrottsligheten med 25% (inte bara på grund av lagändring 1998). I 27% av anmälda våldtäkter är offer och gärningsman ytligt bekanta. I 11% av anmälda våldtäkter finns mer än en gärningsman.
I dessa statistiska kategorier finns det som Jenny och Linda råkade ut för vid Friskväderstorget på Hisingen nyårsafton 2004. Några killar med 1200-talets kvinnosyn slog följe med tjejerna, misshandlade (brottskod 376) och våldtog (brottskod 622, 626) dem och försvann.
En spontan reflektion är att mindre tid på brottskodande och mer på patrullerande polis brukar ha brottspreventiv effekt. Mindre tid på brottskodande och mer spaning kan ge mer resultat. Den slutsatsen drar Kaiza Dahlberg Eklund när polisen verkar vara på väg att lägga ner spaningen. Hon startar föreningen Trygghet-Frihet för att driva på polisens spaning (killarna ska åka fast, inget snack) och tänker organisera en manifestation. Som kommer till stånd tre veckor försenad eftersom det blir tvunget att avvärja ett kapningsförsök från medeltisideologerna i "Försvara våra vita kvinnor /Nationaldemokraterna". (Samma skrot och korn, dock, våldtäktsmännen var "afrosvenskar" skrev GP.)
I alla fall mötet hålls. Med mediauppmärksamhet, insamling för att hålla tryck på spaningen, tal om jämställdhet och vikten av att lära unga att ett nej är ett nej oavsett omständigheterna. Det går alltså att vända något så hemskt till en bra och konstruktiv sak. Liksom det måste gå att hävda Birger Jarls Kvinnofridslag mot porrprofitörerna på Birger Jarlsgatan. Eller Andra Långgatan.
Lär av RFSU:s arbete under mellankrigstiden, kunskap och upplysning ändrar attityder. Och av Socker-Conny.
Fram med ett pg-konto så täcker vi böterna.
Adelante, Feministas (r)!
Veckans krönika
