Under andra världskriget besegrades det nationalsocialistiska Tredje Riket i grunden. Segern tycktes också vara en definitiv seger över de rasteorier som byggde på ”Blut und Boden”. Blodsgemenskap knuten till markinnehav.
Under åren som följde vann koloni efter koloni självständighet från de koloniala moderländerna. Sydafrika, länge sett som det mest rasistiska bland jordens länder, blev så småningom tvingat att överge sin apartheidpolitik.
Blott en stat driver fortfarande en politik grundad på 1800-talsidéer om en folkgrupps behov av ett eget landområde för sin existens. Och en självpåtagen men förmätet gudomlig rätt att skaffa sig och utöka detta landområde. Liksom rätten att rensa det landområde man lagt under sig från icke önskade innevånare. Eller åtminstone inskränka livsmöjligheterna så långt som möjligt för de oönskade.
Vad som brukar kallas världssamfundet har givetvis aldrig öppet erkänt riktigheten i denna politik. Blott ständigt blundat för dess konsekvenser. Rasismen har aldrig godkänts. Endast accepterats.
Redan Balfourdeklarationen av år 1917 var mycket tydlig på den här punkten:
” … varvid det naturligtvis faller av sig själv att ingenting kommer att företas som skulle inkräkta på i Palestina befintliga ickejudiska samfunds medborgerliga eller religiösa rättigheter …”
Lika tydlig är också FN:s delningsplan från 1947 i sina formuleringar. Här står ingenting om påtvingade folkförflyttningar och konfiskering av mark. Däremot poängteras rätten att frivilligt få förflytta sig inom det uppdelade territoriet.
När staten Israel den 11 maj 1949 upptogs som medlem i FN erinrades i beslutet om att Israel åtagit sig att följa resolutionerna från den 29 november 1947 och 11 december 1948. Den första av dessa utgör delningsplanen - med dess gränsdragningar - den andra garanterar flyktingarnas rätt att återvända om de så önskar.
Nu har några av dessa flyktingar - som aldrig getts möjlighet att återvända - med primitiva raketer beskjutit den mark de en gång fördrivits från. Svaret har blivit en massiv attack från en av världens starkaste krigsmakter.
Teorin om den starkares rätt att skaffa sig livsrum på de svagares bekostnad dog aldrig med nationalsocialismens Tredje Rike. Den lever och rasismen firar nu med attackerna på Gaza ännu en triumf mitt framför världssamfundets ögon.
Henrik Linde
