Varför hymla när målet är nått?
Mycket ståhej har uppstått kring det tal Irans president Mahmoud Ahmadinejad höll den 20 april på FN-konferensen om rasism i Genève. De flesta som uttalar sig har förmodligen inte läst hela talet. Att känna till vad man talar om är ju en god, för att inte säga nödvändig, grund för en seriös diskussion. Vi har därför lagt ut hela talet här på Folket i Bilds hemsida i en auktoriserad översättning till engelska.
President Ahmadinejad inleder med att nämna de svåra förhållandena för tänkare och vetenskapsmän på medeltiden, fortsätter med slavhandeln, kolonialismen, de två av europeiska stater initierade världskrigen, det orättvisa i att vissa stater har vetorätt i säkerhetsrådet, palestinafrågan, krigen i Irak och Afghanistan, den globala ekonomiska krisen, religionens betydelse och sionismen. Återkommer sedan igen till frågan om den politiska och ekonomiska krisen och diskuterar möjligheten till ett kollektivt styre som skulle kräva en reform av säkerhetsrådets organisation med bland annat avskaffande av vetorätten och en förändring av det nuvarande finansiella och monetära systemet.
Av detta har svenska massmedier nöjt sig med att endast kommentera vad som president Ahmadinejad säger om palestinafrågan och då särskilt hur han karakteriserar staten Israel. Låt oss därför se vad han verkligen sade i denna fråga: (min översättning från engelska)
”… ett antal mäktiga länder har varit tillåtna att bestämma för andra länder baserat på sina egna intressen och deras egna val och de kan lätt bryta mot alla lagar och humanitära värden när de gör så.
Efter andra världskriget tillgrep de militär aggression för att göra en hel nation hemlös med judarnas lidande som förevändning och sände immigranter från Europa, USA och andra delar av världen för att etablera en totalt rasistisk regering i det ockuperade Palestina. Och faktum är att de, som kompensation för den gräsliga rasismen i Europa, hjälpte till makten den grymmaste och mest förtryckande rasistregim i Palestina. …”
En i sak korrekt beskrivning av händelseförloppet. Man kan givetvis ha olika åsikt om vilken betydelse vad Ahmadinejad kallar ”den gräsliga rasismen i Europa”, i allmänhet kallad Förintelsen, har för det praktiska förloppet. Kanske har den varit viktigare för att vinna opinion världen över för fördrivningen av palestinierna än för själva genomförandet.
När Ahmadinejad tar upp angreppet på Gaza talar han om ”rasistiska förövare av folkmord” och i samband med sionismen om ”denna barbariska rasism”. Starka ord som bryter av mot vad de försiktiga nickedockorna inom EU skulle våga välja för ord. Men man kan ju spekulera i vad en engagerad politiker som Olof Palme skulle kunnat säga om Gaza. Palme som i ett tal år 1975 kallade fascistdiktaturen i Spanien för ”satans mördare”. Kanske skulle det bli en utveckling av vad han sade om USA:s julbombningar av Hanoi år 1972:
”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förudmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.”
I slutet av 1800-talet formades den ideologi som kallas sionismen och haft som mål att skapa en judisk stat i det område som mycket länge kallats Palestina. Födslovåndorna har varit många men nu existerar sedan mer än sextio år staten Israel vars statsskick kan beskrivas med ett citat ur FN:s konvention om rasdiskriminering antagen av Generalförsamlingen år 1965:
”I denna konvention avser uttrycket ´rasdiskriminering´ varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet.”
Varför hymla när målet är nått?
