Av JAN MYRDAL
Andreas Malms text i Flamman den 7 december var - som hans tidigare text i DN den 9 november - exempel på genuin ohederlighet i offentlig debatt. Kanske har han inspirerats av Zarembas lyckade försök med Ordfront. Att Malm dock skulle få FiB/k att göra en pudel och överge sin plattform tvivlar jag på. Den organisationen är inte beroende av statsstöd.
Malm vänder ut och in på vad jag skrev i FiB/k nr 8 2006. Den som inte har tidningen bör gå till närmaste folkbibliotek och själv se efter.
Men jag sade det också för fyrtio år sedan. På mötet i Vasaparken efter solidaritetsdemonstrationen den 14 juni 1967 talade Göran Palm och jag. Jag hade dagen innan kommit hem från Kuba. Det jag sade trycktes i Tidsignal 1967:26 Efter fälttåget men inför kriget . Trots att det gått snart fyrtio år gäller hela den texten än. Jag citerar här några punkter:
”Men kriget mot araberna har inte varit ett kulturernas krig. Det har varit ett helt vanligt erövringskrig. Ett krig för olja, jord och makt. Det har heller inte varit ett ”judiskt” krig. Rasideologin är reaktionär hur den än tolkas. Den var vetenskapligt felaktig och reaktionär när Hitler använde sig av den för sina brottsliga planer. Den är ovetenskaplig och reaktionär när Israels ledare använder sig av den för sina brottsliga erövringsplaner. Det finns inga judiska gener; också judar kan bli fascister. Det sätt på vilket Israels ledare använder sig av begreppet judendom är en ut- och invänd antisemitism. Trots att Israels ledare är mosaiska trosbekännare är de lika brottsliga som om de varit baptister, shiiter, hinduer eller buddhister. Detta krig är inget raskrig. Detta krig är inget religionskrig.
Det kan sägas att Europa bär på skuld till de judiska folkgrupperna. Det var århundraden av pogromer, förföljelser och diskriminering som utmynnade i Hitlers folkmordspolitik. Men denna skuld betalades av de europeiska stormakterna med de arabiska folkens jord. Så handlar imperialismen. Men så handlade även Sovjetunionen. Israels bildande var ett brott mot de arabiska folken. Och i den mån rastankar kommer in i bilden så återfinns de hos de europeiska politikerna. Bayern uppläts inte, inte heller Wales eller Ukraina, Texas eller Skåne. Man tog arabernas jord ty man härskade med vapenmakt över araberna.
Israels ledare har sedan för sina erövringsplaner förbundit sig med imperialismen. 1956 och 1967 gick Israels ledare till angrepp mot araberna i samförstånd med imperialismen.
...
Israels härförare som lärt av Guderian och Manstein kommer, med blixtkrigstaktik, att vinna varje snabbt fälttåg.
Men Israel har icke det befolkningsunderlag och de resurser som krävs för ett långvarigt krig. Om ett israeliskt angrepp inte genom stormaktsingripande snabbt förvandlas till ett stillestånd kan de israeliska ledarna inte fortsätta att expandera; då kan de inte segra. Därför har imperialismen behov av snabba israeliska angreppskrig och snabba ingripanden från Förenta Nationernas Säkerhetsråd som garanterar Israel segern.
I de arabiska folkens intresse ligger därför det långa kriget.
...
Folken kommer att segra. Men kampen kommer att bli lång och hård. Det ligger inte ett krig framför oss; det ligger tio krig. Men under dessa krig kommer att visa sig vilka som står på folkens sida och vilka som sluter upp kring imperialismen och den internationella monopolkapitalismen.”
Detta skrevs alltså 1967. Det har nu gått snart fyrtio år men kampen är inte avgjord. Att folken i det långa loppet kommer att segra är en sak men om palestinierna kommer att överleva till dess eller om det går dem som det gått de s.k. ”indianerna” i Förenta staterna är till en del - en mycket liten men dock del - beroende på styrkan och medvetenheten hos den anti-imperialistiska rörelsen även i små rovgiriga imperialiststater som Sverige.
