Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Ett tillfälle förlorat?
Om den palestinska vänstern

Av RAMZY BAROUD

När valet till den palestinska myndighetens parlamentet gav Hamas-medlemmar majoritetsställning och det blev uppenbart att ett tillhörande pris på denna seger skulle bli internationella sanktioner, ledda av USA, tog jag kontakt med ett stort antal intellektuella och författare i Palestina, mest sådana som ofta framställer sig som tillhöriga den palestinska vänstern. Jag bad dem att ställa sig bakom det palestinska folkets gemensamma val och att till varje pris skydda den palestinska demokratin.
    Ett stycke i min appell löd ordagrant så här:

"Detta är första gången i vår historia som en ledning har valts ur våra led för att visa vägen framåt, valts av våra förtryckta, fattiga och fördrivna. Jag har inga illusioner om att det nu valda parlamentet uttrycker en verkligt demokratisk erfarenhet eftersom ingen sann demokrati kan slå rot under en ockupation, och jag är lika klar över att parlamentet inte representerar mer än en minoritet av vårt folk. Men det går inte att förneka det faktum att det är mycket hoppfullt att se hur flyktingar, medlemmar av vanliga familjer, småskolelärare och arbetarklassen gör anspråk på sina rättmätiga platser som lokala ledare. Oavsett hur USA önskar tolka en sådan kollektiv handling är det viktigt att vi försvarar den genom att skildra verkligheten i Palestina sådan den är, inte de vanföreställningar om den som gängse massmedier så villigt sprider." 

    Detta var min reaktion på situationen sådan jag ursprungligen tolkade den, nämligen att Hamas höll på att förlora kampen på mediefronten av den enkla anledningen att de varken hade den erfarenhet eller opartiska plattform som behövdes för att nå ut till internationella medier och uttrycka sin uppfattning på ett övertygande sätt eller vis. 
    Eftersom jag visste detta, och därtill var medveten om den politiska polariseringen i Palestina, fruktade jag att striden om problemformuleringen skulle utgå från temat Hamas mot Fatah eller islamiskt styre mot sekularism. Så visade det sig också verkligen bli.
    Eftersom jag betraktar mig själv som en sekulär humanist, tolkade jag inte debatten i själva Palestina. Jag tror att det stora flertalet av palestinska intellektuella i förskingringen - vilket jag är mycket stolt över - gick på en liknande linje i sina resonemang. Debatten handlade för mig om en verklig demokrati som hotades av att genast upphävas till följd av ett synnerligen hotfullt samarbete mellan många av världens regeringar, staten Israel och korrupta palestinier. Ändå var deras upprörda reaktion förståelig. Palestiniernas val var en kollektiv handling med historiska proportioner, som så gott som omedelbart utplånade Bush-administrationens bedrägliga nya demokratiseringsprojekt för Mellanöstern, en utlöpare av det gamla nya Mellanösternprojektet från slutet av 1990-talet. USA:s regering utformade ett specifikt projekt som skulle inbegripa en skendemokrati med uppgift att tjäna dess långsiktiga intressen i regionen och göra det själv till folkviljans skyddsvakt för många år framåt, när nu dess uttalade målsättning i Irak höll på att fullständigt misslyckas. Bland palestinierna själva - som i sex årtionden har terroriserats av Israels armé, och på senare år även av olika av Israel understödda palestinska "säkerhetsstyrkor" och deras krigsherreliknande ledare - betydde valet också att de fortfarande ägde styrkan att stå emot och hävda sin rätt att trotsa det rådande läget. Det var en av de kraftfullaste fredliga segrar som palestinierna har uppnått, jämförbar endast med deras första intifada 1987.
    Efter valet stod ledningen för Hamas fast vid att använda sin makt i enlighet med demokratiska och civilsamhälleliga normer, och uppmanade strax alla palestinska grupper att gå med i en samlingsregering.
    Fatah vägrade, vilket inte var förvånande. Men varför vägrade den palestinska så kallade vänstern - trots att den saknar någon större popularitet bland palestinierna - också att delta i regeringen, vilket skulle ha kunnat vara till nytta för den palestinska demokratin på mer än ett sätt?
    Under de första veckorna och månaderna efter att Hamas ensamt kom till makten i mars 2006 kunde vi se hur respekterade palestinska intellektuella började göra en del oroande uttalanden till medierna när de, praktiskt sett, försvarade de internationella sanktionerna genom att angripa Hamas som om organisationen vore en främmande kropp som Teheran skickat över. Jag hade då och då stolt stått vid samma podium som många av dessa personer vid internationella sammankomster. En del av dem kallade sig till och med socialister och talade med eftertryck om den gemensamma kampen mot den internationella imperialismen och om behovet av att ta civilisamhället i bruk i kampen mot orättvisorna, och så vidare.
    Segern för Hamas hade verkligen avslöjat klyftan mellan ord och handlingar, mellan det för folket avgörande och den ideologiska och till och med personliga stelbentheten och begränsningarna. När Hamas inledde upprepade samtal med palestinska "socialistiska" grupper var jag helt övertygad om att dessa grupper skulle förstå alllvaret i utmaningen och delta i en samlingsregering även om det strider mot deras övergripande principer att förena sig med en religiös gruppering. Jag tänkte att situationen är alltför allvarlig för att ytliga ställningstaganden och partiprogram ska stå i vägen. Jag hade fel.
    Efter det väpnade motståndet i Gaza på 1970-talet, som delvis leddes av olika socialistiska grupper, har det inte funnits någon verkligt folklig vänster som i någon större utsträckning har attraherat palestiniernas folkliga förhoppningar. Trots att en del av dessa grupper stod fast vid verkligt principiella ståndpunkter, till exempel som motståndare till Oslo-processen, höll de sig nästan uteslutande på universiteten eller kunde ses i storstadsområdena som konstnärer, akademiker och intellektuella i medel- eller ibland överklassen. Den egenartade överraskningen är att Hamas, praktiskt sett, står mycket närmare socialistiska principer än storstädernas intellektuella "socialister".
    Jag har knappast känt att jag har avvikit från mina egna principer genom att försvara Hamas och palestiniernas demokratiska val. Mitt brev till den palestinska vänstern fick knappt några svar - mina kontakter med progressiva västerlänningar gav upphov till betydligt större entusiasm. När nu splittringen mellan Hamas och Fatah närmast har upphöjts till en även geografisk splittring, vilket är ett fullständigt avsteg från palestiniernas nationella mål, upprepar många inom vänstern fortfarande gamla mantran, slåss fortfarande om betydelselösa framträdanden på BBC, ställer krav på Hamas och använder sådana uttryck som "en kupp mot den palestinska demokratin".
    Det fanns knappt någon vänster i Palestina till att börja med. De förlorade den enda möjlighet som kunde ha gjort dem relevanta. Och nu fortsätter de att vika sig för det rådande läget, men framställer sig ändå som de kloka i ett hav av enfaldiga massor - själva definitionen på intellektuell elitism.

Ramzy Baroud föreläser i massmediekommunikation vid Curtin University of Technology och har bland annat skrivit boken "The Second Palestinian Intifada: A Chronicle of a People's Struggle", ISBN 0745325475 (pocket), 0745325483 (inbunden). Han är också chefredaktör för PalestineChronicle



Publicerad på www.fib.se 2007-07-30

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  GUSTAFSSONS ALFABET M
  GUSTAFSSONS ALFABET L
  GUSTAFSSONS ALFABET K
  GUSTAFSSONS ALFABET J
  GUSTAFSSONS ALFABET I
  GUSTAFSSONS ALFABET H
  GUSTAFSSONS ALFABET G
  GUSTAFSSONS ALFABET F
  GUSTAFSSONS ALFABET E
  Ett tillfälle förlorat? RAMZY BAROUD
  GUSTAFSSONS ALFABET D
  Fobier, depressioner och annat mentalt elände
  Moralvänsterns moraliska kollaps
  GUSTAFSSONS ALFABET C
  FREDSMAMMANS AVSKED
  Ring BRIS! De finns just för dig!
  Har Sverige godtagit USA som världspolis?
  Chomsky i UNT
  Chomsky Holmberg
  Belgisk blå på krogen
  Mikael Nyberg och vänsterns haveri
  Marit har mest meriter
  Mot NFR i Göteborg
  Härbärget vid Pont Sully
  Bör majoren bli general?
  GUSTAFSSONS ALFABET A
  GUSTAFSSONS ALFABET B
  Håkan Gustafsson
  Varför har Sveriges stämma i världen tystnat?
  Köttkonsumtionen, miljön och imperialismen
  Maten, imperialismen och Irefalks idealism
  Vad kan vi lära av Virginia Tech?
  Det islamistiska hotet mot Europa – i siffror
  En mallig och dryg mediaskälm
  Nu ska pigan dammas av
  Thage tiger inte
  Vems är ansvaret att formulera en rättvis fred?
  Falska folkpartister inför rätta
  Sionister använder lögner i sin kamp
  Till frågan om ockupantideologi
  Hunden har i alla fall fått mat
  Matdebatt
  På tal om identiteter
  Människnas naturliga föda
  Speciesism och kvasivetenskap
  Kost och folksjukdomar.
  Ovetenskapliga argument från en Atkins-lobbyist
  Tal av Dr Sheikh Muhammed Bashar Al-Faydi
  Ät kotletten...
  Fyra tv-timmar med Göran Persson
  Stefan Lindgrens seminarietal
  En annan värld är möjlig! låt oss bygga den tillsammans!
  Slutresolution från den internationella konferensen i Chianciano Terme, Italien, 24-25 mars 2007
  ABF svarar om Atzmon
  Atzmons svar på SDS
  Gilad Atzmon – Från skuld till ansvar
  Eva Myrdal svarar Jesper Svartvik
  Skippa kotletten!
  Konferensen i Stockholm som väckt sånt uppseende
  När ska vi vakna i Sverige?
  Svenskar polisanmäls för krigsförbrytelser
  Nyskapande humanist?
  Allvarligt talat
  LKAB styr Kirunaflytten
  Skakande läsning om ondskans innersta natur
  Nicolaus Lundius – en samisk 1600-talsintellektuell
  Parner om Speer
  Är Mikael Nyberg en antisemitisk marxist?
  Att läsa Shamir som fan läser Bibeln
  November - Januari
  Hälsningar från Småländska höglandet
  Kim Salomon badade aldrig i Verkeån
  En utväg - för USA, inte för Irak
  Montagu mot Balfour
  Nu skall FiB/K synas
  Om Blommor i Galiléen
  1700-talets mest hatade kvinna
  Ett ideal som inte går att förverkliga
  Om vilda västern och Mellanöstern
  Debattinlägg till tidningen Palestina nu
  Två ojämlika eller en jämlik stat
  Till massakern i Deir Yassin
  Att vinna ett land men förlora sin själ
  Israels invasion av Libanon sommaren 1982
  Parner Stevenson
  Elinder
  Krigsmotstånd eller krigskritik?
  Lärare nöts ner till förtidspension
  Kommentar Stålhammer
  Presstödet - ett bedrägeri med statliga medel
  En kommentar till fibbare
  Annonsprislista
  Om gängse felläsning
  Konfrontation till varje pris
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Ett folk försvarar sitt land
  Glimtar från Venezuela
  Irakmöte
  Bomb IRAQ!
  Skriftställning maj 2006
  Sophie Scholls sista dagar
  modersmjölksersättning
  Fattigdomen avgörande för kvinnors ohälsa
  Myrdal svarar Fröberg Idling
  Pol Pot kommentar med svar
  Idioti eller fobi?
  Mohammedbilderna
  Ni är de sista att tala om
  Appell för Iraks akademiker
  Uppropet för undertecknande
  J. A. Selander vågade när andra förblev tysta
  Israellobbyn och sanningen
  KP-tal
  Om kriget kommer
  Afghanistantal Erik Wijk
  Helén Östberg
  Svensk trupp bidrar inte till fred i Afghanistan!
  Krigsmakten
  Prenumerantkampanj hösten 05
  Hur länge ska svensk media
  Namnbricka
  1 maj
  Omar om Runar
  Total rättslöshet
  Irakierna trakasseras av USA-soldater, till och med de nyvalda parlamentsledamöterna
  Svastikor
  Zimbabwe på väg mot...
  Försvara den svenska militära neutraliteten
  Journalister berättar om USA:s dödande i Falluja
  Kärlek & Somalia
  Det är bara vänstern som kan rädda liberalerna
  Demonstrationsrapporter 19 mars 2005
  Censur och imperiet
  Om preventiv rättvisa
  Får man behandla artiklar hur man vill när man översätter?
  2CV
  Extraordinärt överlämnande
  Strindberg
  Nordkorea har tillverkat kärnvapen
  Varför angrips familjen?
  Religiösa ledare ogiltigförklarar val
  Visst hymlar Bush, men ... svar till JM
  För hus och härd, svar till O Kleberg
  Motverka USA:s anspråk på ensamdominans
  Det andra valfiaskot och den pinsamma tystnaden
  Protestera mot pensionärsmaten
  Utan välfärd ingen demokrati
  Stora män lever länge
  Igår, idag, imorgon ...
  Julhälsnings från HJ
  Kalkonriket
  Att debattera med en nykonservativ
  Chockerande nonchalans av statsministern
  Norrland ska bli övningsområde för NATO



  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se