Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

För en folkets kultur
Stämmoanförande 2002 av Knut Lindelöf

Vad menar vi med denna tredjedel i vårt idéfundament - Denna, den minst dagspolitiska och mest andligt orienterade, som tar itu med vad som styr människors tankar och handlingar och vad som gör människan till något mer än ett djur? Det är fråga om filosofi om man så vill.

Vad kommer först, tanken eller ordet? Hur formar ordet tanken och våra begrepp? I begynnelsen var förmodligen inte ordet, men kanske språket. Hur hänger det här med språket och människan ihop? Ivar Lo Johansson skrev en novell i boken Ordets makt om Cicero och slaven Spartacus. Med tre ord blev han det farligaste Rom dittills hade skådat och förde sina olycksbröder och systrar (flera 100 tusen slavar) till ett skoningslöst nederlag; korsfästelse längs Via Appia mellan Rom och Capua. Novellen ger vid återläsning 2002 dessutom ett förunderligt eko i samtidens västerländska terroriststämplarklimat.

Svenska språkets ställning är en fråga som nu stiger upp som en avgörande kulturfråga. Här avgörs förmodligen nu slaget om tänkandet. Ska USA- och EU-herrar ta över och styra våra tankar genom att utarma och omyndigförklara det svenska språket som kommunikationsredskap i nationella sammanhang. Då blir vi ett delat samhälle där folkets kultur inte längre kan uttryckas och göras begripligt uppåt. Hur ska då till exempel en kurd bli svensk om han inte får lära sig svenska så bra så att hon/han kan föra fram sina tankar så att majoriteten begriper?

Konsten
Författaren skriver (konstnären gestaltar) för att påverka sina läsare och få deras tankar att gå i en viss riktning. Det är så jag och andra tänker när vi mejslar fram våra texter i bland annat Folket i Bild (även om vi inte räknar oss till författare eller konstnärer till yrket). Vi arbetar i en tradition där amatörer (autodidakten) har en viktig roll.

Specialister, proffs, yrkesskribenter, konstnärer är självklara medarbetare och kanske till och med ledande, men de bestämmer inte, har ingen särställning. Vi har kallat principen att ”två drar en tredje”, vilket betyder att amatören arbetar tillsammans med och lär av proffs, som i sin tur lyssnar och lär av amatören. Det här är en folkbildningstradition; ett synsätt väsensskiljt från överhetens (med sitt så kallat etablerade kulturliv) självförhärligande vonobenattityd.

Vi lärde oss på tidigt 70-tal att knyta an till en radikal tradition och i hård kulturpolitisk motvind försvara det borgerliga kulturarvet mot aningslösa vänster- och högerangrepp. Att förstå det historiska sammanhanget och det progressiva i den borgerliga kulturen och föra över insikten till kommande generationer är en viktig uppgift (det vi med ett begrepp från Jan Myrdal kallat ”det kritiska övertagandet”).

Arbetet är grunden för all kultur säger vi ofta. Den arbetande människan är förutsättningen för - och respekten för arbetet är central i - en folkets kultur. Häri vilar vår syn på folket; inte vem som helst bland alla människorna, utan just de arbetande (men inte bara arbetarklassen alltså).

Konstnärens arbete och hantverkskunnande blir då viktiga element. Konst framsprungen ur plötslig inspiration väger lätt, medan konstverket som frammejslats efter möda och erfarenhet väger betydligt tyngre. Konstnärens arbete är ett arbete som andra arbeten och konstnären förtjänar skälig ersättning för sitt arbete.

Vi bortser trots detta inte från betydelsen av skönhet, dekoration, sensualism, abstraktion och diskuterar öppet olika konstriktningars betydelse. Men särskilt har realismen i konsten framhävts som väsentlig. Och! vi värjer oss kraftfullt mot förenklingar och idealiseringar av människan som exempelvis framträdde i nazismens Tyskland och i Stalins proletkult.

Lika förnedrande är nu bilden av kommersialismens människa - reducerad till passiv konsument eller sexobjekt.

Oberonde
Oberoendet av staten har från tidningens grundande varit en stark strävan. Helt oberoende är ingen, men ambitionen att inte styras av utomstående, utan i största möjliga utsträckning av våra egna förnuftiga överväganden, har varit stark. Tidningen tar inte emot statligt presstöd, vilket är den kanske viktigaste orsaken till vårt långa liv (1972-2002, 30 år). Å ena sidan är vi styrda av en hård ekonomisk verklighet, men å andra sidan är vi fria att bestämma inom våra självvalda ekonomiska ramar. Och, en tidning som inte är beroende av sina läsare, utan lever på statens subventioner, vems ärenden går den i längden?

I lokalavdelningarnas kulturarbete diskuteras nu och då om man ska beblanda sig med det bidragstagande allmänna kulturlivet. Praxis har på senare år blivit att utnyttja de möjligheter som gives. Studiecirkelsbidrag, arrangemangsbidrag, garantibelopp, lokalsubventioner etc förekommer flitigt. Vi blir beroende och betalar priset för att lättar kunna föra fram våra idéer. Vi är ju inga fundamentalister.

Idealism-materialism
Sedan det tidiga 70-talet har marxistiskt, materialistiska tänkesätt och förklaringsmodeller dominerat våra diskussioner. Idealism har varit en sorts avvikelse vi skyggat för. Men parollen för en folkets kultur har hela tiden varit andningshålet för många tvivlare, skeptiker, agnostiker, religiöst troende … som saknat hemvist i det strikt materialistiska lägret. Det finns inga enkla vägar.

Materialister och idealister, troende och skeptiker, alla arbetar vi tillsammans i Folket i Bild i en front för en folkets kultur.

Populärvetenskap
Det man i allmänhet kallar ”kultur” (kultursidorna i de stora tidningarna och kulturprogrammen i TV), är både en del av, såväl som något främmande från det vi menar med en folkets kultur. När ”kulturen” vidgar sig till ”all mänsklig verksamhet” protesterar vi. Så var det när författaren Göran Palm på 70-talet jämställde romanskrivande och bärplockning. Likaså protesterade vi när skolan på 70-talet dränerades på sitt bildningspatos. Alltså, när kulturen reduceras till konfliktfri dekoration och improduktivt tidsfördriv, då går vi mot strömmen. Men, vi protesterar också när kunskapen, konsten och vetenskapen lyfts in i slutna akademier bort från folklig insyn och kritik.

Dessa vägar till kulturens förpuppning är olika sidor av samma sak och helt främmande för en folkets kultur. 1971 uttryckte vi detta som att: ”Vi erkänner inte uppdelningen i finkultur och populärkultur.”

Peter Englund, Jan Guillou, Maja Hagerman och Herman Lindqvist är författare som på olika sätt populariserar och gestaltar forskning och vetenskap; populärvetenskap. Trots olikheten mellan dessa författare är de goda representanter för en folkets kultur. Begreppet populärvetenskap är dock något vi borde utveckla mer, främst naturvetenskap. Många vetenskapsområden, som intresserar folk och påverkar oss på ett andligt och materiellt omvälvande sätt, bör vi tränga in i mera.

Humor och passioner
Många möten i Folket i Bild liknar folkrörelsemöten för 100 år sedan. Principer kan diskuteras med stort allvar och envishet, beslut fattas och man går framåt tillsammans steg för steg i god ordning. Det här är en väsentlig del av en folkets kultur. I svenska folkrörelser kom denna tradition i kraftigt vanrykte på 70-talet. Kunskapen om hur man fattar beslut i ordnade former glömdes bort, stormötesformer utvecklades vilket ledde till anarki och sönderfall på många håll. Men i Folket i Bild fortsatte vi att diskutera stadgar och hålla hårt i de demokratiska formerna.

Vi slutade dock att spela och sjunga. Vi blev tråkiga. Vi diskuterade humor som om det var en forskningsgren inom etologin. Vi fattade formella beslut om mera humor, men konstigt nog blev det inte roligare. Vi begrep inte hur viktigt det var att också ha roligt. Alla våra aktivister hade säkert roligt på annat håll, men alltså inte i Folket i Bild. Där härskade för det mesta allvar, nästan högkyrkligt. I andra folkrörelser hade man däremot kul även på 70-talet, medan demokratin där tappade formen.

Passioner, kärlek och sexualitet, som alltid varit väsentligheter i folkets liv och arbete, som rikligt skildrats i litteratur och konst, är också märkligt undanskymt i vår tidning som säger sig företräda en folkets kultur. Fältet lämnas här fritt åt kommersialism och marknadskrafter. Det här förstärker tills vidare vår pryd- och präktighetsstämpel.
Det puritanska draget kommer säkert att försvinna när nya generationer tar över verksamheten. Tage Danielsson sa en gång med anledning av att Socialdemokraterna varnade sina medlemmar för att bli medlemmar i FiB att: ”Ett minimikrav på rörelsen är att den rör på sig”, vilket förstås även gäller FiB idag. En annan av våra trogna medlemmar, Astrid Lindgren, sa i en intervju: ”Man måste leva så man blir vän med döden – tror jag tralala.” och ”Jag är egentligen en ganska allvarsam människa – tjolahopp.” Det här borde kunna tjäna som vägledning också för Folket i Bild.

Framtiden
Men, vad formar människornas tankar idag? Vem styr tankelagarna? som Strinberg formulerade frågan redan för XX år sedan. Kanske är det den verkliga makten det handlar om.

Frågan är trots allt ganska framträdande i kultur- och samhällsdebatten och sysselsätter forskare, författare, konstnärer, politiker och oss vanliga dödliga. Böcker skrivs, hyllmeter efter hyllmeter. Teorier formas om framtiden; Man säger att informationssamhället ersätter industrisamhället, tvåtredjedelssamhället skapar ny livegenskap, i mediesamhället härskar mogulerna utanför all demokratisk kontroll, dopning, droger, kloning, civilisationernas krig, ozonhål, koldioxiddöden, inlandsisarnas nedsmältning, cancer och aids. Eller kanske nya möjligheter tack vare goda idéer och god teknik?

Åsikter förändras hela tiden. Ett litet exempel: För ett antal år sedan tog Folket i Bilds dåvarande ordförande kraftfullt avstånd från alla former av aktiv dödshjälp. De flesta instämde tyst och det blev ingen debatt i FiB. Men, den inställningen är förmodligen lika omöjlig i framtiden som ett principiellt avståndstagande från aborter är idag. Vår syn på livets början och slut förskjuts sakta för att passa in i tiden.

Vart är vi nu på väg?
Med parollen för en folkets kultur har vi sedan bildandet 1971 hävdat att kulturen är ett område där kampen om makten utkämpas. Vi betonar maktens idémässiga sida. Ur detta perspektiv framstår litteratur, bildkonst, teater, film, kyrkor, husförhör, pietister, herrnhutare, frikyrkor, folkrörelser, skolreformer, medier, skolor, (med mera) som synnerligen betydelsefulla. Kontrollen över dessa företeelser ser vi som avgörande för hur ett mänskligt samhälle kan styras. Som en del av vänstern är vi härvidlag ovanliga.


Publicerad på www.fib.se 2005-04-07

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Uppmarsch till nytt krig?
  Allvarliga rubbningar?
  Allvarlig rubbning
  Revolutionen 1918 och dess myter
  Både Bush och Abbas angriper palestiniernas rättigheter
  Rasistisk rapportering av krisen i Kenya
  Exotisk dans på rosor och törnen
  En kris som väst själv skapat
  Är Täppas islamofob?
  Kul att höra av dig!
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Nästa Kosovokrig
  Välpreparerad julskinka
  Puss och kram då på er!
  Fred på jorden
  Med röda betor och betäckt svans
  EN VARGUNGE OCH HANS MAJBLOMMOR
  Krypande för dekadent överhet
  Med rent uppsåt
  Svar till Rune L om nobelfesten
  Den offentliga lögnen om EU-fördraget
  Viktigt att Sverige förblir alliansfritt
  Alliansen — mot demokrati
  Dygnet som gick - en utställning, en död
  Ekonominyheternas världsbild
  Kärnkraftshökarna vädrar morgonluft
  Peter Bratt överklagade inte IB-domen
  Svenska soldater till Tchad
  Skoldebatt nov 2007
  Som en fågel
  Reflexioner efter Seminarium om Kambodja
  Jan Myrdals tal till Gun Kessle
  Gun Kessle talade själv på sin begravning
  Astrid - Småbrukarnas vän
  Den havererade skolpolitiken
  Till Minne - Rune L
  Stefan Lindgren om Gun Kessle
  Till minnet av Gun Kessle
  ”Så minns vi Gun Kessle”
  Myrdal är själv en del av problemet
  Kommunalrådsmonument i varje kommun
  Minnesord över Gun Kessle
  Om tre gånger utesluten Guillou
  RONDELLHUND PÅ ITALIENSKA
  Ett PS till diskussionen om IB
  FRED, JORD, BRÖD OCH POLITISK ALLMAKT
  Stor uppslutning av Jan Myrdals många vänner
  Jan Myrdaltal
  Enander 2007-08-31
  Kassjöbornas fritidsområde kalhugget trots år av protester
  Byarådet mot staten
  Fältbiologerna lämnar svenska FSC
  En solid tegelsten
  Sjukskriv Reinfeldt!
  Behåll Tryckfrihetsförordningen
  Chomskys svar till Moynihan
  Handlingsförlamning eller solidaritet
  Varför hatar vi dem?
  Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel
  Krönika om ett förebådat kaos
  Halleluja i dårarnas paradis
  De flerdubbla lojaliteternas skede
  Blair har närmare till Gud än till Marx
  Strängnäs 1 maj 75
  Vi har just upplevt folkets kultur i teve. Eller ?
  Ett viktigt statsbesök för lilla landet Sverige
  Utan både apbett och apvett
  Sålde Perrson sin heder?
  Från intet allt vi vilja bli
  Yttrandefrihet version 2.0?
  Vietnam var nära
  Engelska flottan ska siktas vid Vinga - O boy!
  LRF-företag sprider allergi och antibiotika genom GMO
  Sadisterna vill ut
  Föredrag av JM nov 2004
  Med "antisemitismen" som politiskt vapen
  Resan till Pol Pot
  SvD i Pol Pots läger
  Israels regim styr svenska medier
  Åtalet mot Åke Gren
  För en folkets kultur
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Hotet från antisemitismen
  FiB:s organisation PDF-dokument
  Kravet är detsamma idag – förbjud atomvapen!
  Skriftställning 4 sid 221-153
  För en folkets kultur
  För nationen och kulturen
  En historia - ordfront 2/91
  Sveket mot Folket i Bild
  Rörande en kommunsitisk kultuersyn
  Ta tjuren vid hornen
  Israel och sionismen
  Slutsatser av Iraktribunalen
  Frågan om neutraliteten
  Kampen mot imperialismen
  Om språk och språkpolitik
  Enhetsfronten
  Frågan om neutraliteten
Om tidningen
Kontakta oss

Bondegatan 69
116 34 Stockholm
Telefon: 08-644 50 32 (tfn svarare)
fax: 08-556 950 35
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se