Septembersöndagen var blåsig. Men luften klar med kvardröjande värme. Folkomröstningen gällde väl EMU? Vad var egentligen svaret? Vi nekade till att bli ett nordtyskt län eller en del av Euroland. Vi försvarade vårt Sverige med dess välfärd och ville ha det kvar. Det tror jag är hela saken.
 Visst kan vi plocka ner resultatet i bitar och analysera människornas motiv, från demokrati till ekonomi. Visst protesterade folk. Mot centraliseringen av makten, mot den bortflyende makten. En knäpp på näsan. Arbetarklassen röstade nej, liksom lejonparten av folket, medan överklassen åter gjorde en dumhet med sitt ja. I stort sett hela Sverige, utom några rika områden, valde nej. Vi förkastade EU-liberalismen, där ja vill trycka ner arbetare i sämre ställning, flytta dem runt i andra länder för att kanske bli ett rotlöst husvagnsboende resandefolk, med alla åtföljande problem som missbruk och kriminalitet. Där var och en får klara sig själv. Sjuk som frisk.
Unioner är inte bra. De leder alla i förlängningen till nationellt förtryck. Hos oss hade vi Kalmarunionen på 1400-talet, vilket gav anledningen till Engelbrektsupproret och vårt frigörande från Danmark. Också FN inkluderar 'nationellt oberoende' som mänsklig rättighet.
Men svenskheten, finns den? Carl Jonas Love Almqvist gav den klassiska definitionen. 'Svenskheten består således icke i en fnurr, en arkeologisk dammighet, en tillgjord tråkighet, eller ett slags patriotisk styvhet och pock - den består i att vara svensk, mer än att ropa på att man är svensk'. Redan när han skrev detta, år 1838, kallade han herrskapet onationellt och dess hänryckning utländsk. Någon förbindelse med folket ville de inte ha, men kanske med överklasser i andra länder.
Och Vilhelm Moberg fyllde på under andra världskriget. 'Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är i dag vårt genom svensk strävan.' Dessa rader skulle kanske tyda på egoism och trångsynt nationalism? Men det är endast i nationell gemenskap någon demokrati är möjlig.
En nation är ju ingen tillfällig sak utan en djup historisk kategori i människornas vardag. Att dagens överklass prålar som kosmopolitisk säger inget om folkets hållning. Flyttar sedan makten utanför nationen är det någon annan som bestämmer, till exempel ett europeiskt bankirvälde i stället för folket i val.
De störst upplevda segrarna under mitt liv har varit den stora gruvstrejken i norr mellan 1969 och 1970, när vietnameserna tog kontroll över sitt land på den röda 1 maj 1975, räddandet av tryckfrihetsförordningen och nu segern i söndags. Veckan har förflutit i stilla eufori. Och där jag rör mig bland alla nej-sägarna infann sig ett lugn och en ny vi-känsla. Där gick vi alla och småflinade åt varandra. Söndagen var hur som helst blågul.
|
