Till startsidan
 
 
Skriv ditt skord i fltet nedan.
  
  Hem     Fr en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Det är även inbränt i köttet med ett glödgat järn 

Av CRISTER ENANDER
enander@kajen.com

Anneli Jordahl
”Var kommer du ifrån? Intervjuer, reportage och essäer”
(Bokförlaget Mormor)

Den är som ett andningshål. Upp och hämta luft, att få fylla lungorna med livgivande syre och sedan fortstätta färden ner mot djupen eller rakt in i samtidens svulstiga samlingar av tjatigt tjatter och egoism, självupptagenhet och självbespeglingar.
    Det är ett orubbligt faktum som det inte är lönt att försöka motsäga eller med ordrika dimridåer i jämlikhetens politiska namn försöka trolla bort. Det finns alltid en skillnad. Ränderna går aldrig ur. Din klasstillhörighet bär du med dig under hela livet. Den är en del av ditt innersta, ditt allra mörkaste jag — din identitet och självuppfattning. Det sitter som ett märke i själen. Det är även inbränt i köttet med ett glödgat järn. Och det är lika bra att säga det direkt. Det här är inte en vanlig recension. Det är en hyllning till någon som vågat ta bladet från munnen, som levt som hon lärt.
    I den verkligheten som är verkligare än varenda utkablad nyhet är Anneli Jordahls nya bok ”Var kommer du ifrån?” som en befriande syreinjektion. Hon skriver som det är. Hon går inte tassande och fegt runt de brännheta frågorna eller försöker undvika konflikten eller avstå frän att säga sanningar. Redan i förordet slår Anneli Jordahl fast att de som inte kommer från arbetarklassen aldrig förstår vad arbetartjejer och arbetargrabbar pratar om när de nämner orden klass eller klasskänsla. Exakt så är det. Det är stumt, som alldeles dött, när någon uppvuxen i bildad medelklass eller kommen ur den gastkramande överklassen hör underdogen, den frånstötande lilla uppkomlingen, berätta om känslor av utanförskap, osäkerhet, bristande självkänsla eller det blinda hat som aldrig släpper sitt grepp. De förstår inte. De fattar inte. Nollställda som mördade moraklockor står de där med det blaserade och arroganta ointresset rinnande ur sina kalla och likgiltiga ögon.
    Ingen som varit med om det glömmer det. När man första gången blir bjuden på middag över klassgränsen. Kallsvetten, oron för att göra bort sig, oförmågan att ens kunna formulera en sammanhängande mening. Att de inte tar av sig skorna när de kliver in i det dyrt inredda huset. Att en massa vuxna människor står i klungor och dricker sprit — förlåt, jag menar drinkar — och att samtliga pratar utan att säga ett enda vettigt ord med innehåll och substans. Och snart kommer nästa prövning: middagsbordet.
    Vad ska alla dessa gafflar och knivar och skedar och glas egentligen vara till? Att inte få dricka av vinet trots att det är upphällt. Värdinnan har inte skålat ännu. Förrätten växer i munnen; för stora tuggor. De andra äter som skadskjutna småfåglar upptäcker du när blicken går runt bordet. De ler, de nickar, de ser förstående och inställsamma ut. Kallsvetten rinner nu utmed ryggraden. Handen darrar lätt när man äntligen får dricka av vinet. De andra sippar och nickar åt varandra och avger utlåtanden om hur det smakar. Själv tar du en rejäl klunk. Och sedan en till. Och en till och undrar om det inte snart kommer in någon mat.
    Det gör det inte. En tallrik med salladsstrån som spretar på snitsigt vis. Nytt vin i nya glas. Tillgjorda skratt, fler falska leenden och du inser att de andra tycker att det hela är hiiimla trevligt.
    Flyktkänslorna är nu svårtyglade. Paniken står på lur och ylar vansinnigt och öronbedövande inombords. Som vilda hästar sliter de loss stycken och söndriga trasor därinne i själen. Det tar aldrig slut. Pratandet, leendena, de koncilianta tonfallen som strömmar från smågrupperna som nu satt sig för sig själva eller står i ett hörn och berättar tomma händelser som inträffat sedan sist. Utanför de tätt sammankittade grupperingarna rör du dig ensam som en svulten varg, en paria, en varg i veum. Du vill på en och samma gång både fly och hugga närmsta middagsgäst i strupen. Slita upp den så att blodet sprutar och tjattret tystnar.
    Med sådana erfarenheter — och de är många, de är pinsamma, de är otäcka och mycket aggressionsskapande — i bagaget så betraktar man världen med en annan blick än vad medelklassen och överklassen gör. Det är inte samma verklighet. Anni Jordahl visar konkret och övertygande att förhållandet är detsamma även när det kommer till litteraturen. En arbetarunge som inte förrått sitt förflutna under klassresans gång läser och förhåller sig till böcker på ett avvikande och annorlunda sätt. De betraktar hela den kulturella scenens alla åthävor och krumbukter, all vänskapskorruption och allt tomt termladdat struntprat på ett tydligare och distinktare sätt.
    Allvaret är större, insatserna så mycket högre. Samtidigt som man inte har någonting att förlora. Allting är alltid dubbelt. Världen är kluven i två delar. Det är dock bara några få förunnat se båda samtidigt. Det är skillnaden; den stora och helt avgörande skillnaden. Tvesynen.
    Anneli Jordahl låter läsaren möta en mängd människor, de flesta är författare med klassresenärens lärdom som synglas och tyngande bagage. Marit Paulsen som har planer på att återvända till författarskapet, Kerstin Ekman och det starka betonandet av modersrollen, den briljanta och vassa Marianne Höök som gjorde den omvända klassresan, Anne-Marie Berglunds texter talar för sig själva, den alldeles avväpnande och underhållande intervjun med Gunilla Linn Persson, Lasse Strömstedts fängelsebakgrund, den evigt moraliske Vilgot Sjöman och de gråtande männen hos Per Gunnar Evander, Stig Larsson versus Ulf Lundell — kanske är de mer lika än vad man kan tro?
    Anneli Jordahl iakttar, frågar, läser och drar sina slutsatser och skriver sedan rakt på sak vad hon förstått, vad hon sett, vad hon lärt. Det är både djupsinnigt och kunnigt, underhållande och — framför allt — på blodigt allvar. ”Var kommer du ifrån?” är en bok att sträckläsa. Jag kunde inte lägga den ifrån mig och gick direkt tillbaka till och läste om Jordahls ”Klass — är du fin nog”. Den finns numera i pocket, guldglänsande och fin även om jag uppskattade originalutgåvans röda sammet, dess känsla av dagbok och intimitet.
    Andningshål, som sagt. Små fickor av livgivande och stärkande syre i en stängd och tyst verklighet.
    Ärlighet, öppenhet, därtill en stilistisk klarhet i språket som är förrädiskt enkelt och dessutom glasklart som en vårbäcks kalla flöde. Det är imponerande i sin uppriktighet och lustfyllda lidelse för litteraturen, sin autenticitet och sina rakryggade rallarsvingar. Att samma säsong få läsa Tony Samuelssons ”Arbetarklassens bästa partytricks” och Anneli Jordahls ”Var kommer du ifrån?” är befriande. Det inger löften inför framtiden. Litteraturen lever.



Publicerad p www.fib.se 2006-08-16

Prenumerera p tidningen.

Fr allt material inom FiB/K:s ntutgva gller upphovsrttslagen.

« Tillbaka
  En riktig lrare frn Skiljebo - Parner
  Hundra r av spelsamhet
  Pltsligt stod Jos Guadalope Posada dr
  Han var ett krk till karl
  Rummet under golvet
  Det r ven inbrnt i kttet med ett gldgat jrn
  Ett bluesliv. Berttelsen om Cornelis Vreeswijk
  Fallet Virtanen
  Simon Singh och den stora smllen
  Det bsta p lnge om arbetarlitteratur
  Stig Larsson
  Sonja kesson Vara Vit Mans Slav
  Mikael Wiehe gestaltar livets komplexitet
  Blodsarv
  Sven Lindqvist
  Bjrnssons tv senaste
  Emot det nya envldet
  Daniel Boyacioglu
  Balaclava RECENSION
  Papuanernas kamp
  Tv bcker fr grafiker och medieintresserade
  Fyfaen vad den suger
  Folket r (ocks) ett pack!
  Om nazistiska lger redan 1934 p svenska
  EU-ett krigsprojekt
Kultur allts!
Bildkonst och
Sett, lst, hrt
Krnikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fran i vrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se