HENRIK LINDE
Den stora svarta rubriken på Strengnäs Tidnings förstasida visade sig för ovanlighetens skull gälla mig personligen. Liksom mina nära hundra medfastighetsägare i samfälligheterna Lodjuret och Lokatten i Strängnäs. Vi borde alltså känna oss vederbörligen chockade av beskedet att våra fastigheters taxeringsvärden kommer att höjas med 60 procent. Med bibehållet lugn räknar jag dock ut att fastighetsskatten för mig kommer att öka med ca 3 500 kronor per år. Inget att gråta krokodiltårar över om man väljer att se på det inträffade ur en helt annan infallsvinkel.
De höjda taxeringsvärdena är givetvis en återspegling av att fastigheterna stigit i värde i samma proportion. För oss i Lodjuret och Lokatten innebär det att vi var och en välsignats med en värdeökning på drygt en halv million kronor på våra fastigheter. En arbetsfri tillväxt av vår förmögenhet som vi inte behövt lägga två strån i kors för att erhålla. Ett belopp som faktiskt skulle räcka till att betala den höjda fastighetsskatten under etthundrafemtio år.
Än en gång bekräftas således att jag gjort en mycket förmånlig penningplacering som köpt ett hus i ett tillväxtområde. Det var år 1981 som jag köpte det lilla trivsamma kedjehuset för 315 000 kronor. Med dagens försäljningsvärde på ca 1,5 million kronor har den årliga värdetillväxten på insatt kapital varit drygt 6 procent.
Dessutom har jag, i förhållande till driftskostnaden, kunnat njuta av en mycket hög boendestandard. En fyrarummare på 110 kvadratmeter till en månadskostnad på under 4.000 kronor, inklusive fastighetsskatt, under år 2004. Förutom en liten trädgård och lantlig miljö som spar in kostnaden för ett sommarställe.
Lyssna således inte på de villaägare som gnäller över fastighetsskatten. I jämförelse med dem som bor i hyreslägenheter har de ett mycket privilegierat boende. De har bara inte förstånd att helt och fullt glädjas åt det.
Veckans krönika 
