Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Föredrag av Jan Myrdal på hearing inom ramen för Världstribunalen om Irak i Stockholm 14/11 2004, det föredrag Johan Kleberg senare reagerade på i Västerbottens-Kuriren.
_______________________________________
Jan Myrdal:

Det är en hel del frågeställningar jag vill ta upp:

Den första är vilken karaktär det pågående kriget i Irak har. Det är ett vanligt krig eller mer specifikt ett kolonialkrig i vår tid. Förenta staterna med sitt följe av klientstater — den så kallade koalitionen av villiga — för inte krig av ideologiska skäl. De gör det för oljans skull, för att säkra kontrollen över naturtillgångarna i Irak, i hela Västasien och Centralasien genom en varaktig militär dominans.

Det faktum att president Bush är någon sorts pånyttfödd kristen och att premiärminister Blair knäpper händerna och ber till sin kristna Gud varje kväll innan han går och lägger sig kan ge en del muslimer intrycket att det är fråga om ett religionskrig, något slags ideologiskt korståg mot islam. Men verkligheten är betydligt mindre ideologisk. De människor som bor i Irak — och i de andra oljerika staterna i området — är till största delen muslimer. För att få ett grepp om deras olja är det nödvändigt att kuva dem. Om de, eller deras härskare, inte finner sig i att bli kuvade måste de dödas.

Detta är givetvis ett politiskt syfte i ideologisk förklädnad: demokrati och mänskliga rättigheter eller vad det nu kan vara (och direkta lögner som dem om Iraks massförstörelsevapen). Det är likadant som det brittiska imperiets verbiage under dess kolonialkrig på 1800-talet (mot exempelvis Afghanistan, Kina och Indien).

Detta leder vidare till min andra frågeställning. Hur ord används. På Sveriges Radio hör jag att man talar om ”upprorsmän” och ”rebeller”. Men det finns inga upprorsmän och rebeller i Irak, eftersom det inte finns någon legal regering. Det enda som finns är en ockupation. En ockupation efter ett krig som saknar laglig förankring i den existerande folkrätten. För att förstå varför nyhetsmedierna med sina journalister och redaktörer använder sådana uttryck som upprorsmän kan det vara nyttigt att erinra sig de ord som de brittiska journalisterna — och historikerna — använde för att beskriva det första indiska självständighetskriget år 1857. För dem var det ett sepoyuppror. Det var barbarer som gjorde uppror mot den civiliserade ordningen. Det var inte bara så att den brittiska imperiepropagandan dominerade diskussionerna i länderna i väst (och även i den svenska populärpressen på den tiden), den behöll sin dominans under ett helt sekel. Till och med Jules Verne omarbetades av brittiska murvlar för att dölja för unga pojkar och flickor i den engelsktalande världen att en liberal demokrat som Jules Verne hade beskrivit det så kallade sepoysupproret som ett nationellt krig. Kampen för att återta de ord som rätt beskrev hjältarna från 1857 ingick i den medvetna kampen för Indiens självständighet. Vi får inte låta imperialisterna bestämma vilka ord vi ska använda!

Men det är mer än ord som står på spel här. Kampen mot ockupationsstyrkorna och deras medhjälpare i Irak är skoningslös. Kriget i Irak är lika grymt som 1857 års krig var grymt. Britternas grymhet var värre än de indiska patrioternas — det har jag skrivit om i Indien väntar — men även de indiska patrioterna var grymma. För att ta ett annat exempel: under opiumkrigen använde de kinesiska patrioterna grymma metoder mot britterna. Som Friedrich Engels skrev i New York Daily Tribune den 5 juni 1857:
”De förgiftade urskillningslöst och med den allra kyligaste beräkning brödet för den europeiska enklaven i Hongkong … de kidnappar och dödar alla utlänningar de kan få tag i.”

Då som nu reagerade många människor i väst just så som medierna vill att de ska reagera. De fördömer de grymma infödingarna. Eller om de är mer demokratiskt sinnade fördömer de både ockupanterna och motståndsrörelsen. Som kommentar till detta citerar jag än en gång Friedrich Engels vidare:

”Civilisationsprofeter som kastar glödande granater på en försvarslös stad och begår både mord och våldtäkt må kalla detta system barbariskt, motbjudande, men vad spelar det för roll för kineserna om de bara har framgång? Eftersom britterna behandlar dem som barbarer kan de inte heller vägra dem att dra alla fördelar av sitt barbari. Om deras kidnappningar och överraskande midnattsmassakrer är vad vi kallar fega bör civilisationsprofeterna komma ihåg att de enligt sin egen uppfattning inte kan stå emot de europeiska förstörelsemetoderna med sina vanliga metoder för krigföring.

Kort sagt, i stället för att moralisera över kinesernas fruktansvärda illdåd, som den gentelmannamässiga engelska pressen gör, vore det bättre för oss att inse att detta är ett krig pro aris et et focis (för altare och härd) ett folkkrig för att upprätthålla den kinesiska nationaliteten med alla dess högdragna fördomar, all dess dumhet, dess lärda okunnighet och dess pedantiska barbari, om man så vill, men ändå ett folkkrig.”

Vad Engels skrev för 160 år sedan gäller än i dag. Vilka var brottslingarna i den tidens Kina? De brittiska imperialisterna som plundrade och förgiftade kineserna eller de kinesiska patrioterna som försvarade sitt hem, sin tro och sina familjer? Vilka är brottslingarna i Irak? Ockupanterna som mördar och plundrar det irakiska folket eller motståndsrörelsen som kämpar pro aris et focis och dödar ockupanterna? Det är inte vår uppgift här i Sverige att avgöra vilka former av motstånd som är de korrekta. Men i princip vill jag säga att den enda goda soldaten i USA:s marinkår i Irak i dag är en som är död och som skickas hem i liksäck. Om han skulle desertera och anhålla om asyl i Sverige eller i något annat land utanför de villigas koalition skulle han visa att han är hedervärd och ingen brottsling och vi skulle göra vårt bästa för honom.

Men det finns också en viktig formell sida av lagligheten. Vi måste skilja på laglighet och förräderi. Under hela den tyska ockupationen av Frankrike var marskalk Pétains Vichyregering en laglig regering. Det var därför som det neutrala Sverige hade en ackrediterad diplomatisk representation i Vichy fram till 1944. Det hade också Sovjetunionen (fram till den tyska invasionen i juni 1941) och Förenta staterna (fram till den tyska krigsförklaringen i december 1941). Vi hade inga sådana förbindelser med Quislings så kallade regering i Norge. Allawis regering i Irak är — precis som Vidkun Quislings i Norge — illegal. Ett farsartat val under övervakning av ockupationsmakten förändrar på intet sätt denna olaglighet.

Pétain var laglig, liksom Laval — och också Darnand för den delen — men efter kriget befanns både Pétain och hans underhuggare, liksom Quisling i Norge, vara skyldiga till förräderi. På grund av sin ålder och de tjänster han tidigare gjort sitt land fick Pétain sin dom omvandlad till livstids fängelse medan Quisling — liksom de andra — avrättades. Regeringen Allawi är inte bara illegal, den är dessutom ett förrädarverktyg i ockupantens tjänst. Det skulle förvåna mig om han skulle somna in i frid i sin säng. (Det faktum att det finns ett så kallat irakiskt kommunistparti som samarbetar med ockupationsmakten USA är inget förvånande. I Frankrike bytte en del tidigare ledande kommunister sida 1940 och bildade ett franskt arbetar-bondeparti som stod i de tyska ockupanternas tjänst.)

Jag tänkte sluta med att visa några bilder. Jag gör det därför att USA:s propaganda ligger mycket nära den tyska nazistiska propagandan från andra världskriget. Genom att studera den tyska propagandan blir det lättare att avslöja USA:s propaganda.





Detta är den berömda Röda affischen. Polisen, den franska polisen som arbetade åt ockupationsmakten, hade lyckats gripa en grupp franska motståndsmän. Det var en mycket hjältemodig grupp ur den organiserade motståndsrörelsen och dess sektion Invandrararbetarnas förbund. De tyska myndigheterna använde dessa motståndsmäns fotografier till en affisch där de framställde motståndsrörelsen som en utländsk brottslig armé riktad mot Frankrike. Utformningen liknar USA:s framställning av terrorister.










Här är en serie reproduktioner från en vichy-fransk broschyr riktad mot motståndsrörelsen. Motståndsrörelsen är kriminell. Den är en armé av brottslingar som förstör Frankrike. Den suger ut nationen. Skillnaden mellan Förenta staternas propaganda om Irak och Nazi-Tysklands om Frankrike på den tiden består i att tyskarna inte skrev islamist utan jude. Det är den enda skillnaden.

Bilderna i den här broschyren ser ut som de allierades propaganda om tyska övergrepp. Men i själva verket är det tysk propaganda som visar vad som händer dem som vågar göra motstånd mot Tyskland. Det är en broschyr om upproret i Warszawa tryckt i norra Italien 1944. Den visar vad som händer om folk försöker resa sig mot Nazi-Tyskland. Kolonner av flyende civila. Tyska soldater betraktar polska patrioters lik. Tyska soldater rensar ett motståndsnäste.

Varför visar jag dessa bilder? Jag vill öka insikten om hur propaganda fungerar. Eller för att säga det rakt på sak: jag vill att ni ska förstå att det material i press och TV som visar amerikanska övergrepp i fängelser och fångläger och på gatorna i irakiska städer kan ha samma karaktär som den nazi-tyska propagandan om vad som hände dem som reste sig mot Tyskland.



Publicerad på www.fib.se 2006-04-22

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Om erkännande av Kosovo
  Om palestinarörelsens utveckling och enhet
  Lasse Wilhelmson om Libanonkriget
  En fibbare ser på Palestina
  Per Forslind från Kampuchea
  Stefan Lindgren från Kampuchea
  Al-Intiqads intervju med Jan Myrdal
  Palestinas historia PDF-dokument
  Med "antisemitismen" som politiskt vapen
  Studiematerial Irak möte 1
  Analys av valet i Irak
  Angrepp på Iran?
  Förklädd Statskupp
  Afghanistan i st f Vietnam
  Notering till Aftonbladsartiklarna
  Kampen mot imperialismen
  Israel och sionismen
  Slutsatser av Iraktribunalen
  Frågan om neutraliteten
  För nationen och kulturen
  Myrdal om Irak nov 2004
Nyheter
För en folkets kultur
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
Antiimperialism




  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se