Av GUNNAR OLOFSSON
Utanför Ústí nad Orlicí, östra Tjeckien, ligger 14 små kapell, med ungefär 50 meters mellanrum, upp mot bergsidan nedanför det under kommunisttiden byggda utsiktstornet. I varje kapell en målning, en scen från vart och ett av Jesu stopp under vandringen på Golgata. Här får man följa en allt mer trött och misshandlad Människoson som, till slut, i sista scenen, tar sin tillflykt till sin Faders boning - undan människornas ondska.
När jag skall besöka kapellen går jag först vilse, hamnar ovanför hela raden och letar mig nedåt. Så får jag hela historien baklänges - en allt piggare Jesus, för varje steg mer stark och levande, och till sist trotsigt och obruten stående framför Pontius Pilatus och de världsliga domarna. En riktig saga, med lyckligt slut, om livets och människans möjligheter.
"Vad älskar en självmordsbombare?" frågar sig Dagens Nyheters ledarredaktion. "Ibland säger man att fattigdomen föder terrorismen. Men de fyra i London hade inte (heller) några direkt eländiga liv. En del förklarar London och Madrid med Irakkriget, men 11 september ägde rum i en tid då det inte fanns en amerikansk trupp i Irak".
"Dödskulten känner vi igen från 1900-talets totalitära farsoter: nazismen och kommunismen" konstaterar Per T. Ohlsson i Sydsvenskan. "Döden som metod. Döden som lösning. Döden som mål". "Dagens islamiska terrorism", menar PM Nilsson (Expressen), "har sociologisk släktskap med kommunismen, men har egentligen störst likheter med nazismen. Det är samma febriga fantasi om att återvända till ett ursprungligt renare rike som ska uppstå efter ett oförsonligt krig, samma dyrkan av våldet och nästan identiska världsbilder".
"Vad utlöser ett sådant hat?" undrar Göteborgs-Posten. "I går dödade en självmordsbombare i Bagdad minst 24 barn som fick godis av amerikanska soldater. Vad utlöser ett hat så starkt att en muslim begår massmord på muslimska barn för att komma åt några amerikanska soldater?".
"En ond ideologi, som islamismen, kan inte bekämpas med förståelse, försök att hitta sociala förklaringar eller med daltande" skriver Thomas Idergard i Svenska Dagbladet. Vi behöver i Väst "mer av tro på den egna kristna, humanistiska och liberala civilisationens överlägsenhet - och mer av den handlingskraft som krävs för att försvara den".
"Usama bin Ladin och hans proselyter", fortsätter Per T. Ohlsson, "drömmer febrigt om ett islamistiskt imperium, ett nytt kalifat, en religiös diktatur som rensar världen från orena och otrogna och som förvisar kvinnor till medeltiden och homosexuella till galgen". "Förakt för demokrati och för
anglosaxisk liberalism. Dödskult. Judehat. Den extrema islamismen, vår tids folkmordsideologi, har tydliga beröringspunkter med 1900-talets bruna, svarta och röda farsoter".
Dödskulter. Sedan "Ondskans imperium" gick under finns ondskan i stället mitt ibland oss. I mystiska organisationer med konstiga namn: al-Qaida, Mossad, NATO. De spränger sina bomber och sprider död och förintelse. De skjuter sina dödsbringande missiler mot bönderna på risfälten. De bombar ihjäl själva livet i form av bröllopsföljen i Afghanistan, lönnmördar människor i gränderna och plomberar barn med utarmat uran - halveringstid 4,5 miljarder år! - i Irak.
En del av dem dyrkar en död människa upphängd på ett forntida avrättningsredskap. De hatar sig själva, och de hatar andra. De avstår från mat och dryck för att plåga sig, och sitter i mörkret på lördagarna, eftersom deras Gud då förbjuder ljuset. De rabblar ramsor, utför tvångsmässiga rörelser och piskar sig med taggigt ris.
De älskar döden mer än livet. En gång störtade sig 900 av dem tillsammans utför Masada-klippan. Och ytterligare flera hundra begick kollektivt självmord i Guyanas djungler.
De talar om skuld och synd och skam. Om Yttersta Domen och att vi hela livet måste förbereda oss för döden - för ett annat liv, som död, efter det verkliga livet. Deras skrifter är fulla av hat, fulla av hot om våld och evig pina. För de förtappade, de otrogna. De annorlunda.
"Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse" (3:e Mosebok, 18:22). "Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant". (3:e
Mosebok, 18:29).
Deras Gud är sträng, krävande och hämnande. "Då sade han: Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig". (1:a Mosebok, 22:2).
"Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg". (Josua 6:21).
Dödskulter. Ondskan mitt ibland oss. Varje dag sprider deras proselyter mer död och förstörelse. Men låt oss skapa en motkraft. Låt oss vända deras skrifter upp och ned, och läsa texterna baklänges. Vända oss från korsets
lidande och vandra nedför berget vid Ústí nad Orlicí i stället för uppför. Från döden och undergången. Mot glädjen och livet. Livskultens värld.
Veckans krönika 
