Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Nils Gärdegård Nils Gärdegård  höll ett anförande på Sundsvalls Museum 2003-10-19 om Karl Östman, utgivningen av Stabbläggare 1976 och om sin egen väg in i skrivande och yrkesliv. 


Karl Östman lyftes ur glömskan

Av NILS GÄRDEGÅRD

Karl ÖstmanStarten
Det var Olle Burlin som tog upp frågan på ett FiB-möte. Han kände någon, vars nu avlidna släkting varit författare. Det borde väl vara något för FiB-gruppen i Sundsvall, tyckte Olle Burlin, där på FiB-mötet år 1975.

En Fib-grupp
En FiB-grupp var en lokalgrupp inom föreningen Folket i Bild Kulturfront. En förening som från 1972 gav ut en tidning med samma namn. Lokalgruppen syfte var att sälja tidningen och på sin ort arbeta för tidningens idéer och plattform.

I Sundsvall var vi aktiva. Vi hade arbetat för att magasinen nere vid hamnen skulle räddas, vi hade gett ut vykort för att vara med och rädda stadsdelen Södermalm, vi hade haft en utställning som uppmärksammade de hot som vi uppfattade mot en del grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Vi arrangerade möten och sammankomster – helt i linje med Folket i Bild/Kulturfronts paroller Försvar för yttrande- och tryckfriheten, antiimperialism och för en folkets kultur.

Tidningen hade startats av kulturradikaler, eftersom den föregångaren Folket i Bild, sålts till Bonnier och blivit ”herrtidning” – eller på vanlig svenska – porrblaska. Föreningen var en del av och efterföljare till Vietnamrörelsen och den kulturfront som växte fram. Förlaget Ordfront och Fria Proteatern var andra delar i rörelsen.

Nästa år är det 100-årsminnet av Karl Östmans födelse, fortsatte Olle Burlin på mötet. FiB kanske kan göra något? Jag kan förmedla kontakterna med familjen.

Arbetet med Stabbläggare
Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket av den följande tidsperioden. Men jag minns det högtidliga i att möta Karl Östmans änka och dotter. Jag vill minnas då 78 och 95 år.

Jag hade ju börjat läsa texter av Karl Östman och att då som 23-24-åring inse att dessa personer jag nu sitter och pratar med uppe i det lite ålderdomliga huset på Södermalmsgatan – de var med. De hade varit med i det som beskrevs i novellerna. Det var omtumlande och jag blev entusiastisk. Vilken grej!

När väl kontakten var etablerad så började breven från dottersonen Göran Wredenberg komma, med tankarna och resonemangen kring morfar och hans litterära gärning. När det var dags för utställning i Härnösand så klargjorde inledningstalare i Västernorrlands litterära sällskap policyn:

- Vi har som regel att uppmärksamma våra författare på 100-årsminnet av deras födelse, sa han.

Jag minns jag tyckte det var en konstig policy. Karl Östman hade ju då varit död i 23 år. Vore det inte bättre att agera lite snabbare och tidigare?

Bortglömd
Karl Östman hade varit uppmärksammad tidigare i FiB/Kulturfront. Vi hade en serie som hette Våra Författare där först svenska, sedan internationella folkliga berättare presenterades.

Innan den artikeln, lär inte Karl Östman ha uppmärksammats positivt medialt på tolv år. Det är ingen överdrift att säga att han var på väg ut till den stora glömskan.

OK det stod om honom i Litteraturhandboken och böcker om Sundsvall – men jag tycker det som stod, snarare bidrog till att minska intresset än att öka det.

Jag hade blivit fascinerad av Karl Östmans berättelser och noveller. De var så konkreta och levande, med människor och episoder, kring den för mig så okända men uppmärksammade sågverksepoken. Det var okänt, trots att jag var norrlandsgrabb - som växt upp i mellannorrland – i pappers och sågverksdistriktet.

Jag fick nu bilder och en möjlighet att lite förstå – jag blev inspirerad och lockad att undersöka och upptäcka mer. Omdömena om honom som jag läste mig till var dock helt andra än min egen upplevelse när jag läste hans texter.

I Litteraturhandboken stod om Karl Östman: Norrländsk skogshuggar- och sågverksmiljö, skildrad med en blandning av naturalism och reminiscenser av vildmarksromantik. Indignation över sociala orättvisor.

I Åke Hanaeus bok om Sundsvall, Sundsvall – stad i världen, citerade han en annan redaktör, Aje Morelius, som skrivit om Östman. Citatet avslutas: …. De dystra verklighetsbilderna från sågverksarbetarnas värld är Karl Östmans styrka.

Karl Östman gick ganska ensam och vresig genom livet. Han var inte den man som gärna släppte någon in på livet.

En gång fick han en välkommen avkoppling. Det var en sjöresa genom Medelhavet. Men den avsatte, så vitt jag kan minnas, inga direkta spår i hans diktning, men däremot hjälpte den väl till att vidga hans syn på omvärlden. Men hans romanfigurer fanns i hans egen fantasi, redan skapade, och några andra människor släppte han inte in i sin fantasivärld. Reslig, tystlåten med en yvig grå man det var den Karl Östman man mötte på stadens gator – en ensam vandrare genom livet.

FiB häftig
FiB var en häftig rörelse. För där hade många människor samlats, med olika kunskap och erfarenheter och med ganska olika utgångspunkter. När FiB-gruppen kontaktade personer inom rörelsen, möttes Karl Östman med en helt annan respekt. Nestorn bland svenska arbetarförfattare Ivar Lo Johansson skickade vänliga uppmuntrande brev. Den store auktoriteten inom området litteraturvetaren professor Lars Furuland i Uppsala stöttade kraftfullt tanken på att Karl Östman borde lyftas fram ur glömskan och så vidare.

Planerna på en nyutgåva började ta form. Vi rådgjorde med personer inom rörelsen som arbetade på förlag och andra auktoriteter. Alla sa att vi själva skulle redigera en nyutgåva.

Genom att författaren Lars-Åke Augustsson, då bodde i Sundsvall och bland annat skrivit om och engagerat sig för en annan Sundsvallsförfattare Lars Ahlin, så kunde jag acceptera tanken att vi skulle klara denna för oss så stora uppgift. Lars Furuland ansåg sig inte ha tid att skriva en efterskrift:

- Det är din tur nu Nisse, sa Lars-Åke Augustsson. Och som vanligt var jag lättövertalad och begrep inte vad jag gav mig in på.

Insändare, brev och protokoll hade jag skrivit mycket av tidigare, men aldrig en offentlig text som en efterskrift.

Back up och support lovades av Barbro Björk på Sundsvalls museum, Jan Stolpe, Lars Furuland, Lars-Åke Augustsson, förutom Göran Wredenberg förstås.

De var inte så imponerade av mina första utkast, kan jag berätta. De tyckte nog jag fuskat mig fram. Men efter diskussioner, telefonsamtal och ett otal versioner som jag klippte sönder och sorterade på sängen - för att få bättre flyt och uppbyggnad av texten, så kom efterskriften fram.

Min lilla dotter Karin började också prata med mig om ”Tal Östman” – då hon insett att det var nog enda möjligheten att få kontakt med sin far.

Lokala förmågor
Boken växte fram. Vi använde medvetet lokala förmågor. Första omslagsförslaget blev inte bra. Vi måste säga nej. Arkitekten Torbjörn Lindgren fick göra det. Och Marianne Degerman gjorde ett porträtt, utifrån gamla foton, och fick det efter lite diskussioner godkänt av änkan Hilda Östman, och dottern Rut Wredenberg. Helt fantastiskt tyckte jag då, och gör fortfarande. De hade ju ändå båda levt i 50 år med honom. När böckerna väl var tryckta, så stuvades de in i det lilla gårdshuset på Granvägen 7, där Alf Norell bodde.

Uppmärksammad
Vår nyutgåva blev mycket uppmärksammad. Att vi gjorde allt lokalt var en viktig ingrediens.

Det var ju sånt här grundarna av rörelsen Folket i Bild/Kulturfront hoppats skulle ske. Sedan passade Karl Östman så väl in i bilden. En bortglömd författare, som skrivit mustigt och bra om viktiga frågor – med ett underifrånperspektiv, som man skulle säga idag. En nutida PR-byrå skulle inte kunnat skött det bättre – artiklar i DN, fackförbundspressen och mängder av recensioner i lokalpress.

Utgåvan omtalades i Hylands hörna och Vetandets värld. Själv var jag runt om i landet på ett 20-tal möten och berättade. Intervjuades av radiolegenden Ingemar Stark i hans Gomorron program. Men ibland blev jag skräckslagen, som när jag såg annonsen i SIA – Skogsindustriarbetaren. Herregud, den blev ju alldeles för stor. De måste ha missuppfattat oss, annonsen kommer att ruinera oss ju.

"Vi tyckte det var så bra med er utgåva, så vi blåste upp den lite", var förklaringen när jag till sist tog mod till mig och ringde SIA för att försöka förhandla i frågan.

Boken såldes i 7000 exemplar och förlaget Ordfront följde upp den med en nyutgåva av Karl Östmans enda roman Den breda vägen, som dock inte fick samma uppmärksamhet och spridning.

Linjestrider
1970-talet var ju en tid av diskussion och ”linjestrider” mellan olika rörelser och intressen.

Inom FiB/Kulturfront var kan man säga hela utgångspunkten att vara på tvärs. Uppbackad av auktoriteter inom området och den tidsandan så var hela utgåvan och även efterskriften ganska kaxig. Ingen har pekat på något sakfel i min efterskrift. Den höll uppenbart och detta kom för mig att bli en avgörande erfarenhet för fortsatt skrivande.

Däremot vill jag berätta om två reaktioner som jag tycker är lärorika. Så här avslutade Åka Hanaeus en presentation av den utställning som producerades inför minnet av Karl Östmans födelse:”….. Utställningen om Karl Östman är välmotiverad…. Men ännu fattas en vederhäftig och väl dokumenterad analys av hans författarskap, som inte enbart bara hade de egenskaper som Nils Gärdegård fastnar för i sin efterskrift till boken Stabbläggare – en efterskrift som i sin enögdhet drar ner hela bokens värde.” ST 25/1 1977

I den fortsatta diskussionen framhöll Hanaeus bland annat vikten av analys av författarskapet med hjälp av vetenskapliga metoder: ”… Självfallet bör sådana undersökningar göras av skolat folk, med ingående kunskaper om litteraturvetenskapens metoder.”

Samtidigt som Stabbläggare gavs ut publicerade tidskriften Ord & Bild ett nummer om proletärlitteratur. En uppsats handlade om Karl Östman, hans ”individualism” och ”svek” mot den egna klassen. Det blev givetvis diskussion med de litteraturstuderande från Umeå som skrivit uppsatsen. De skrev bland annat: ”… För Gärdegård gäller det att hitta en helgjuten arbetare och författare att läsa till uppbyggelse och för att stärka kampmoralen.”

Vad handlade det här om?
Jo, när vi bestämde oss för att ge ut Karl Östman så valde vi att lyfta fram de sidor där vi tyckte han var som bäst – alltså skildringarna från sågverken i Sundsvallsområdet. Vi samlade alltså de bästa novellerna, för på Sundsvalls stadsbibliotek fanns vid denna tid en bok av honom. Och i efterskriften tog jag upp att beskrivningarna av Karl Östman i olika böcker var sådan att han allt mer glömdes, och hans texter fanns ej tillgängliga. I Sundsvall – en stad i världen så gavs en bild av Karl Östman, som utgick från den åldrande mannen – 40 år efter det att han skrivit sina bästa noveller.

Litteraturvetarna från Umeå – eller ädelmarxisterna som Jan Myrdal kom att kalla dem – analyserade Karl Östmans författarskap på ett sätt, så inte tusan blev i alla fall jag intresserad av att läsa honom. Båda dessa kritiker polemiserade över att vi inte gav en heltäckande bild av Karl Östmans författarskap. Varför det, undrar jag fortfarande – grejen må ju vara att hans texter finns tillgängliga, så den som är intresserad kan läsa. Och när texter ska publiceras, så väljer man väl de som är unika och som kan fungera på dagens publik?

Vi bidrog
Jag menar fortfarande att vår utgåva bidrog till att Karl Östman inte glömdes bort. Att hans texter kan läsas idag och till den fantastiska utveckling vi nu ser med Karl Östman-sällskapet och Sundsvallsminnens satsning på att göra materialet tillgängligt.

Arbetssam rörelse
MEN FiB/Kulturfront var en arbetssam rörelse. Där trummades ständigt in – Du har ett ansvar för det du gör. Detta är något som sedan, på gott och ont, följt mig de fortsatta åren.

Vi ser ju till exempel hur bilden av Karl Östman förändrades efter vår nyutgåva 1976. Det är alltså viktigt vad man gör, men också minst lika viktigt hur man gör det. Du har ett ansvar. Det är viktigt vad du gör eller inte gör. Detta allvarsamma har för mig både blivit min styrka och min svaghet. Orättvisorna i världen är ju till synes oändliga. Samtidigt som dina möjligheter att agera också är oändliga.

Har man lärt sig att det fungerar att förändra, trots den enskilda människans litenhet, så kan det ju bli ett ständigt dåligt samvete. Så därför kan jag inte här idag avsluta min berättelse om mitt möte med Karl Östmans författarskap på annat sätt än att se uppgifterna idag – för oss – här. För att vi ska bidra på vårt sätt och efter våra möjligheter och förmåga, till en bättre framtid.

Den inställning jag möttes av när jag skrivit min efterskrift gjorde att jag blev en skrivande människa fylld av tro på människors kraft att förändra och förbättra sin tillvaro. Hur agerar vi för detta idag?

Hur agerar vi idag?
Vi har en Berivan Muhammed i Sundsvall idag – som utifrån sin historia av att vara en kurdisk tjej från Granloholm genom föredrag och utställningen Återresan berättat lite om sin verklighet och sina erfarenheter – från den plats där det var tänkt att hon skulle växa upp. Hur får vi dessa ungdomar fångad en försommardag på Storgatan 2002 att berika våra liv med sina berättelser? Vi ser ju alla att de har mycket spännande att berätta!

På Skönsberg
På Skönsbergs skola var jag för fjorton dagar sedan. Jag pratade med elevrådet och deras skyddsombud om frågor som var angelägna för dem – och på deras villkor. Jag passade på att fråga dem om vem Karl Östman var. Detta är svaren.

Berövats min lokalhistoria
Jag tyckte när vi gav ut Karl Östmans noveller 1976 att jag berövats min egen lokalhistoria, när jag ej fått ta del av Karl Östman och andra mellannorrländska författares texter från förr och nu i skolarbetet. Jag tycker fortfarande detta må vara en huvuduppgift för kulturarbetare av alla modeller än idag. Det är klart ungdomar är identitetslösa, vill lämna stan och kan känna sig obehövda, när de inte får hjälp att finna identiteten på sin hemort?

Vi tjusas av Silicon Valley, men Sundsvall var ju sågverksindustrins Silicon Valley, där både spännande personer och författarskap, kamp för demokrati, tankefrihet och entreprenörsskap skulle kunna vara inspirationskällor idag. Karl Östmans erfarenheter kan både inspirera och hjälpa till att förklara. Jag är övertygad att ungdomar som ges chansen och får förutsättningar blir lika engagerade som mig.

Vill du bli vår tids Karl Östman?
Till sist: Karl Östman skrev om sågverken och slitet där. Tack för dessa berättelser och skildringar. Tack Olle Burlin för idén. Tack Göran Wredenberg som förstått att vårda denna skatt. Tack museet och alla andra som bistått med att lyfta fram detta viktiga författarskap.

Men än en gång – vilka kan hjälpa oss idag? Hjälpa oss förstå dagens frågor. Själv bär jag med mig Karl Östmans författarskap på det viset att jag – i mina uppdrag idag – försöker motivera och lyfta fram förhållanden som jag anser värda att skildras; för att få till stånd en bättre ordning. En av dem jag försökt motivera är Margareta Pettersson:
- Margareta, kan inte du skriva dagbok om vad du ser och upplever från din utsiktspunkt i kassan på Hemköp därborta. Med lite stöd och uppmuntran kan hon nog komma loss. Vill du bli vår tids Karl Östman?

Nils Gärdegårds hemsida



Publicerad pć www.fib.se 2005-11-12

Prenumerera pć tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgćva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Sällskap för ungersk litteratur i Sverige
  LO:s kulturpris 2008 till David Eriksson
  Hans namn är Mats Odell
  Vass viskväll med Wiehe
  Enander 2007-09-06
  Enander 2007-03-19
  Enander 2007-03-12
  Enander 2007-03-07
  Enander 2007-02-22
  Konsten berättar ingenting
  Enander 2007-02-03
  Cissi och Erika till Memphis
  Arbetarlitteraturen i Eskilstuna
  Enander 2007-01-31
  Bekämpa elitdesignen!
  Mediakritisk jättekonferens i Memphis
  Malms tjänande ohederlighet
  Israel Shamir svarar Malm
  Kjell Berglund död
  Vilka fćr vara med i Sverige idag?
  Hederbergs eller Myrdals heder?
  Du mć icke skratta, icke läsa, icke visa dig pć den styva linan
  Per Svensson i Expressen
  Lasse Wilhelmssons svar till Andreas Malm
  Länge leve Arbetaren!
  Vćr kultur - en folkets kultur
  Klassperspektivet pć väg tillbaka i litteraturen
  Flamman fyller 100
  Enander 2006-10-29
  Enander 2006-10-27
  Enander 2006-10-21
  Rune skaldar
  Ali Roos (smakprov)
  Norrländska författarsällskapet byter namn
  Enander 2006-10-18
  Enander 2006-10-10
  Enander 2006-10-07
  Enander 2006-9-10
  Enander 2006-08-27
  Enander 2006-08-16
  Enander 2006-07-05
  Enander 2006-07-01
  Enander 2006-06-28
  Enander 2006-06-21
  Enander 2006-06-19
  Enander 2006-06-18
  Omvänd Fälldinare?
  Sparvhökar och svarta antiloper
  Enander 2006-06-05
  Enander 2006-05-31
  Enander 2006-05-28
  Enander 2006-05-23
  Enander 2006-05-18
  Enander 2006-05-16
  Bland tattare och rasbiologer
  I patriarkens undermedvetna
  Tjernobyl I-III
  Hemlös familj
  Enander 2006-04-11
  Enander 2006-03-01
  Enander 2006-04-06
  Enander 2006-04-05
  Fredsvänner och fridstörare
  Minaret
  Olaglig mur
  Kvasivetenskaplig renässans
  Norge 9 april
  Kamp mot terrorismen och mot fćgelinfluensan!
  Tvć vädjanden om hjälp att komma vidare
  Enander 2006-02-28
  Enander 2006-02-27
  Tlaxcala har fötts!
  Enander 2006-02-19
  Aleida Guevara besökte Göteborg
  Enander 2006-02-06
  Fler dikter om Björn Afzelius
  Barnrikehusen Myrdalsungarna söder om söder
  Enander 2006-01-18
  Minnesord över förläggaren Kalle Hägglund
  Frćn Kalle Hägglunds begravning
  Ordfrontsaffär II
  Vem vćgar tämja vargar?
  Enander 2005-12-16
  Enander 2005-12-15
  Enander 2005-12-14
  Enander 2005-12-13
  Talande stärkkragens mest framträdande röster ...
  Kjell Eriksson fćr LundeQ:s litteraturpris 2005
  Enander 2005-12-05
  De Nios julpengar till Omar
  Herrskap och tjänstefolk
  Brun sörja
  En spelmans jordafärd
  A som i Ahmed, ADHD och Attention
  Karl Östman - tal okt 2003
  Högre forskning framöver
  Du talar till oss Omar
  KvastHilda
Kultur alltsć!
Bildkonst och
Sett, läst, hört
Krönikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fćran i vćrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se