Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Krönika om ett förebådat kaos

Stockholm ABF 2007 
_______
Läs även artikeln
Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel 
av Oren Ben-Dor
som undervisar i rättsfilosofi och politisk filosofi på juridiska institutionen vid University of Southampton i Storbritannien.  
Författaren till denna artikel är Ramzy Baroud som är författare till The Second Palestinian Intifada: A Chronicle of a People's Struggle och chefredaktör för PalestineChronicle.com.

Alla mina förvarningar har plötsligt förverkligats samtidigt: Gaza har sjunkit ner i totalt och definitivt kaos; den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har kapitulerat till Israel och USA utan ett uns av betänkligheter; och det palestinska demokratiska experimentet, som tills nyligen var en häpnadsväckande framgång, har slagits i kras.
    I åratal har jag varnat för att ett inbördeskrig skulle starta i Gaza.
    Jag skrev om det i min senaste bok, The Second Palestinian Intifada (Den andra palestinska intifadan). Från varje tillgänglig scen i massmedia har jag varnat för att det är alltför många krafter som strävar efter att ta död på Palestinas nationella strävanden, både utifrån och inifrån. Jag bad palestinierna att inte förlora sig i retorik. Jag såg mycket tydligt att fragmenteringen av den palestinska nationella identiteten - som var ett resultat av två samverkande faktiska förhållanden, det ena med ursprung i den politiska kulturen efter Oslo-avtalet, det andra i dels de bantustangetton som Israel påtvingade Västbanken och dels den totala isoleringen av Gaza - hade blivit nästan fullständig. Jag, som har rest till många städer i många länder och bekämpat palestiniernas splittring, har oroat mig för att palestinierna kommer att nå en punkt där de inte längre identifierar sig själva som palestinier, utan som ideologiska och stammässiga utskott av olika fraktioner och underfraktioner.
    Under de senaste månaderna har jag - i somligas ögon - blivit aggressiv i min uppriktighet. Varenda anförande jag höll slutade med att några palestinier lämnade mötet. De var antingen lojala med Fatah och rasande över mina hårda anklagelser mot Mahmoud Abbas , mot Fatah-ledaren Mohamed Dahlan och resten av deras kotteri för korruptionen och avvikelsen från deras eget folks målsättningar, eller islamister som var arga över att jag föreslog att Hamas, trots sin parlamentariska majoritet, inte skulle handla som om de var ensamägare till den palestinska berättelsen, utan bara som kanal för beständiga palestinska intressen och för det palestinska folkets vilja. Mina anmärkningar var inte alltid populära: de retade många och kostade mig nyligen mitt arbete.
    De förödande sanktioner som palestinierna utsattes för efter Hamas jordskredsseger i parlamentsvalet i januari 2006 fick inte de resultat som offentligen förutspåddes. Tvärtom var de ett allvarligt hinder för USA:s "demokrati-experiment" i Mellanöstern. På alla platser som jag rest till sedan dess har jag iakttagit en känsla av upprymdhet över och många förhoppningar på Hamas politiska framgångar. Därför beslutades att Hamas skulle störtas och uppdraget gavs med förtroende åt de genomkorrumperade säkerhetsstyrkor som står under Abbas befäl.
    Mannen för stunden, Mohammed Dahlan, fick vinken från Israel och USA.
    Hans palestinska Contras åstadkom förödelse genom kidnappningar och lönnmord, och genom att provocera fram ändlösa fejder.
    Det var lätt att föreställa sig vilken effekt en sådan inblandning skulle få med tanke på att Gaza egentligen är ett enormt utomhusfängelse. Jag satt fängslad där tills jag var 21. Jag minns hur folk muckade gräl med varandra utan någon rimlig anledning. Isolering, hunger och hopplöshet leder till självdestruktivitet. USA och EU deltog i belägringen och sanktionerna, och Israels bombningar har aldrig upphört, inte ens under en enda dag. Hundratals belägrade palestinier har sprängts i bitar av israeliska bomber. Den enda teknik de har till sitt försvar är de enkla Qassam-"missiler" som inte har dödat mer än ett dussin israeler på sex år. Tusentals palestinier dödades i Gaza under samma tidsperiod. I Gaza fanns alla tecken som pekade mot katastrof. Inbördeskriget var överhängande och kunde utlösas av en enda lönnmördares kula, ett provokativt uttalande, en kidnappning.
    Det tryck som Hamas utsattes för på grund av detta var oemotståndligt.
    Rörelsen hade nått gränsen för vilka politiska eftergifter den kunde göra; att gå längre skulle uppfattas som att den övergav sin politiska plattform. Det kunde leda till splittring bland dess eget fotfolk.
    Ytterligare isolering av rörelsen, såväl inifrån (Fatahs fullständiga kontroll över säkerhetsapparatens tio grenar) som utifrån (de av USA ledda internationella sanktionerna som krävde att Hamas skulle avlägsnas), skulle med säkerhet försvaga Hamas och till slut kosta rörelsen dess folkliga stöd. Därför beslutade man sig för att man var tvungen att chansa och ta upp kampen för "Gazas andra befrielse", som man kallade det.
    Nu är situationen mycket mörk. Hamas kontrollerar Gaza medan Abbas och Fatah kontrollerar så mycket av Västbanken som Israel tillåter dem.
    Det gör att Palestinas öde åter är i händerna på USA:s nykonservativa.
    Att skilja Västbanken från Gaza verkar vara centralt för deras agenda:

"Den här utvecklingen ger Abbas frihet att koncentrera sig på den mycket mer hanterbara Västbanken, där han kan lita till att den israeliska militärmakten undertrycker utmaningar från Hamas, och till att Jordanien och USA hjälper honom att återuppbygga hans säkerhetsstyrkor."

Så skrev Martin Indyk , proisraelisk lobbyist i Washington, i Washington Post den 15 juni. De flesta ledarsidor i USA:s dominerande tidningar framför samma budskap. Och olika arabiska regeringar har kommit samman med EU, USA och Israel för att stödja Abbas. Från alla håll förses han med pengar, vapen och politisk legitimitet. Den en gång irrelevante ledaren är nu världssamfundets älskling och sanktionerna kommer att hävas mot den undantagsregering som han utsåg efter att han sparkade koalitionsregeringen, vilket, hur man än ser det, strider mot konstitutionen.
    De israeliska myndigheterna kan inte tänka sig en mer tillfredsställande utveckling. Det nya experimentet antyder att Västbanken kommer att överösas med bistånd medan Gaza kommer att svältas ut ytterligare. Detta är höjden av orättvisa, och som alltid står USA och Israel mitt på scenen och styr skådespelet. Abbas och hans män framställs som de verkliga hjältarna och debuterar redan som de sanna och rättmätiga företrädarna för den palestinska demokratin, en demokrati som styrs av USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och Israels premiärminister Ehud Olmert , inte av palestinierna. 

Originalet till denna artikel har publicerats i flera textversioner. Denna översättning är gjord av Anders Püschel från den version som publicerades på CounterPunch (www.counterpunch.org) den 22 juni 2007.



Publicerad på www.fib.se 2007-06-26

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Uppmarsch till nytt krig?
  Allvarliga rubbningar?
  Allvarlig rubbning
  Revolutionen 1918 och dess myter
  Både Bush och Abbas angriper palestiniernas rättigheter
  Rasistisk rapportering av krisen i Kenya
  Exotisk dans på rosor och törnen
  En kris som väst själv skapat
  Är Täppas islamofob?
  Kul att höra av dig!
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Nästa Kosovokrig
  Välpreparerad julskinka
  Puss och kram då på er!
  Fred på jorden
  Med röda betor och betäckt svans
  EN VARGUNGE OCH HANS MAJBLOMMOR
  Krypande för dekadent överhet
  Med rent uppsåt
  Svar till Rune L om nobelfesten
  Den offentliga lögnen om EU-fördraget
  Viktigt att Sverige förblir alliansfritt
  Alliansen — mot demokrati
  Dygnet som gick - en utställning, en död
  Ekonominyheternas världsbild
  Kärnkraftshökarna vädrar morgonluft
  Peter Bratt överklagade inte IB-domen
  Svenska soldater till Tchad
  Skoldebatt nov 2007
  Som en fågel
  Reflexioner efter Seminarium om Kambodja
  Jan Myrdals tal till Gun Kessle
  Gun Kessle talade själv på sin begravning
  Astrid - Småbrukarnas vän
  Den havererade skolpolitiken
  Till Minne - Rune L
  Stefan Lindgren om Gun Kessle
  Till minnet av Gun Kessle
  ”Så minns vi Gun Kessle”
  Myrdal är själv en del av problemet
  Kommunalrådsmonument i varje kommun
  Minnesord över Gun Kessle
  Om tre gånger utesluten Guillou
  RONDELLHUND PÅ ITALIENSKA
  Ett PS till diskussionen om IB
  FRED, JORD, BRÖD OCH POLITISK ALLMAKT
  Stor uppslutning av Jan Myrdals många vänner
  Jan Myrdaltal
  Enander 2007-08-31
  Kassjöbornas fritidsområde kalhugget trots år av protester
  Byarådet mot staten
  Fältbiologerna lämnar svenska FSC
  En solid tegelsten
  Sjukskriv Reinfeldt!
  Behåll Tryckfrihetsförordningen
  Chomskys svar till Moynihan
  Handlingsförlamning eller solidaritet
  Varför hatar vi dem?
  Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel
  Krönika om ett förebådat kaos
  Halleluja i dårarnas paradis
  De flerdubbla lojaliteternas skede
  Blair har närmare till Gud än till Marx
  Strängnäs 1 maj 75
  Vi har just upplevt folkets kultur i teve. Eller ?
  Ett viktigt statsbesök för lilla landet Sverige
  Utan både apbett och apvett
  Sålde Perrson sin heder?
  Från intet allt vi vilja bli
  Yttrandefrihet version 2.0?
  Vietnam var nära
  Engelska flottan ska siktas vid Vinga - O boy!
  LRF-företag sprider allergi och antibiotika genom GMO
  Sadisterna vill ut
  Föredrag av JM nov 2004
  Med "antisemitismen" som politiskt vapen
  Resan till Pol Pot
  SvD i Pol Pots läger
  Israels regim styr svenska medier
  Åtalet mot Åke Gren
  För en folkets kultur
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Hotet från antisemitismen
  FiB:s organisation PDF-dokument
  Kravet är detsamma idag – förbjud atomvapen!
  Skriftställning 4 sid 221-153
  För en folkets kultur
  För nationen och kulturen
  En historia - ordfront 2/91
  Sveket mot Folket i Bild
  Rörande en kommunsitisk kultuersyn
  Ta tjuren vid hornen
  Israel och sionismen
  Slutsatser av Iraktribunalen
  Frågan om neutraliteten
  Kampen mot imperialismen
  Om språk och språkpolitik
  Enhetsfronten
  Frågan om neutraliteten
Nyheter
För en folkets kultur
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
Antiimperialism




  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se