Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel

Av Oren Ben-Dor
som undervisar i rättsfilosofi och politisk filosofi på juridiska institutionen vid University of Southampton i Storbritannien.

Det är omoraliskt att lägga skulden för det som nu händer i Gaza på Israels ockupation sedan 1967 av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Kärnan i fraktionsstriderna i Gaza och krisen för det palestinska ledarskapet är den ständiga marginaliseringen av den röst som moraliskt utmanar en oreflekterat vedertagen förutsättning. Föga förvånande har de omedelbara reaktionerna på situationen tyvärr tjänat till att ytterligare marginalisera denna röst.
    Den utmanade förutsättningen är att det är moraliskt acceptabelt att det finns en statsbildning vars rättssystem ger deltagarföreträde åt alla de som lever upp till kriterierna på någon slags judiskhet. Det är inte förvånande att utmaningen mot denna förutsättning avvisas av högern i Israel. Men varför avvisas den även av de israeler, och deras västerländska sympatisörer, som hävdar att de bryr sig om mänskliga rättigheter?
    Det är sant att delar av vänstern i Israel hänvisar till ockupationen från och med 1967 som en apartheidregim. Det finns goda skäl för en sådan jämförelse med det gamla sydafrikanska systemet. På de ockuperade områdena utsätts palestinierna för godtyckliga militära bestämmelser medan israeliska bosättare lyder under israelisk lag. Det är ingen tillfällighet att den barriär som Israel bygger på Västbanken av israeler kallas "gader hafrada". Liksom ordet "apartheid" på afrikaans, betyder det hebreiska ordet "hafrada" åtskillnad. Den israeliska barriären skiljer judiska bosättningar och palestinska byar åt. Vanligen skiljer den också byarna från deras åkerjord.
    Men apartheid-beteckningen bör inte begränsas till den ockupation som inledddes 1967. Det finns en mer grundläggande sorts apartheid som ockupationen bara är ett av uttrycken för.
    I det historiska området Palestina växte apartheid ur, och lever kvar i den ideologi som bildade en stat där judar och ickejudar skulle skiljas åt i fråga om sin del i den politiska gemenskapen. Det var en apartheidmentalitet som närde längtan efter att bilda och upprätthålla en stat med judisk demografisk majoritet och karaktär. Den välplanerade etniska rensning genom vilken man 1948 fördrev 750.000
personer ur den inhemska befolkningen var en tillämpning i sin prydno av apartheid. Det är apartheid som hindrar de fördrivna och deras ättlingar att återvända: denna apartheid förvägrar de fördrivna från Galileen, det distrikt där jag själv tidigare levde, bosättningsrätt, men ger den rätten till inte bara israeliska judar som mig, utan till judar i hela världen. Det är apartheidlagstiftning som reser en diskrimineringens mur mellan judiska och arabiska medborgare i staten Israel. Det är en apartheidmentalitet som uppmuntrar en del israeliska judar att se landets arabiska medborgare som ett "demografiskt hot". När "Israels rätt att existera" används som lackmusprov på vem som är måttfull och pragmatisk är det alltid underförstått att det är rimligt att de tillämpningar av apartheid som tillhör kärnan i staten sådan den är uppbyggd idag, ska tillåtas fortgår. Därför är de som mässar detta mantra, och de som försöker begränsa apartheid-etiketten till "ockupationen", medskyldiga till apartheid inom Israels gränser fram till 1967.
    Svåra frågor måste ställas. Innebär inte moraliska fördömanden av ockupationen sedan 1967 och av dess tillämpning av apartheid att man både döljer och därmed befäster den apartheidmentalitet som hör till staten Israels kärna? Är frågan bara var gränsen ska gå för det område där apartheid fritt ska kunna utövas, eller borde kritiken riktas mot företeelsen varhelst den tillämpas?
    Om Israel rev betongmuren och drog sig tillbaka till precis de gränser man hade fram till 1967, skulle då den självutnämnda israeliska vänstern bekämpa fortsatt apartheid inom dessa gränser? Om inte, vad är det då som gör apartheid inom de tidigare gränserna acceptabel? Om föreställningen om en judisk stat gör apartheid nödvändig, varför ska inte detta utmanas på samma sätt som i Sydafrika? Den israeliska "vänsterns" uppfattning i dessa frågor borde undersökas.
    Sanningen är att det i stort sett aldrig har funnits någon riktigt "vänster" i Israel. Den så kallade vänstersidan i Israel ger samma stöd åt statsideologin som sina landsmän på högersidan. Varje moraliskt fördömande som begränsar sig till de områden som ockuperades 1967 är i bästa fall en förenkling, i värsta fall vilseledande. Genom att inrikta sig på "ockupationen" tjänar det till att befästa den apartheidideologi som är av central betydelse för staten Israels själva väsen. Syftet med den ekonomiska och politiska bojkott som den valda Hamas-regeringen har utsatts för, och som har lett till våldet nyligen i Gaza, var att tvinga regeringen att acceptera det israeliska apartheidsystemet. Inte förrän omvärlden är beredd att kalla den förutsättning som den israeliska statliga existensen vilar på vid dess rätta namn kommer en moraliskt konsekvent och trovärdig kritik av Israel att kunna göra framsteg utan våld.
    Förnekandet av denna grundläggande apartheid, som våldet i Gaza är ett symptom på, måste upphöra. Vi bör säga det högt och tydligt. Det apartheidsystem som hör till kärnan av Israels statsexistens bör avskaffas. Det är omoraliskt att bortförklara den apartheid som föreställningen om en judisk stat utgör. Det är inkonsekvent att vara Israel-vän, och därmed stödja den apartheid som är grunden för dess statliga existens, samtidigt som man kritiserar att den tillämpar apartheid på de ockuperade områdena. Apartheid bör inte ges någon fristad i en framtidsvision om två stater på historiska Palestinas område.
    Innan denna insikt har förankrats kommer det inte att vara möjligt att föreställa sig en varaktig politisk lösning - en enda stat på hela det historiska Palestinas område - där tidigare förbrytelser kan gottgöras och lika medborgarskap ges till alla, både araber och judar.

Översättning: Anders Püschel



Publicerad på www.fib.se 2007-06-26

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Uppmarsch till nytt krig?
  Allvarliga rubbningar?
  Allvarlig rubbning
  Revolutionen 1918 och dess myter
  Både Bush och Abbas angriper palestiniernas rättigheter
  Rasistisk rapportering av krisen i Kenya
  Exotisk dans på rosor och törnen
  En kris som väst själv skapat
  Är Täppas islamofob?
  Kul att höra av dig!
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Nästa Kosovokrig
  Välpreparerad julskinka
  Puss och kram då på er!
  Fred på jorden
  Med röda betor och betäckt svans
  EN VARGUNGE OCH HANS MAJBLOMMOR
  Krypande för dekadent överhet
  Med rent uppsåt
  Svar till Rune L om nobelfesten
  Den offentliga lögnen om EU-fördraget
  Viktigt att Sverige förblir alliansfritt
  Alliansen — mot demokrati
  Dygnet som gick - en utställning, en död
  Ekonominyheternas världsbild
  Kärnkraftshökarna vädrar morgonluft
  Peter Bratt överklagade inte IB-domen
  Svenska soldater till Tchad
  Skoldebatt nov 2007
  Som en fågel
  Reflexioner efter Seminarium om Kambodja
  Jan Myrdals tal till Gun Kessle
  Gun Kessle talade själv på sin begravning
  Astrid - Småbrukarnas vän
  Den havererade skolpolitiken
  Till Minne - Rune L
  Stefan Lindgren om Gun Kessle
  Till minnet av Gun Kessle
  ”Så minns vi Gun Kessle”
  Myrdal är själv en del av problemet
  Kommunalrådsmonument i varje kommun
  Minnesord över Gun Kessle
  Om tre gånger utesluten Guillou
  RONDELLHUND PÅ ITALIENSKA
  Ett PS till diskussionen om IB
  FRED, JORD, BRÖD OCH POLITISK ALLMAKT
  Stor uppslutning av Jan Myrdals många vänner
  Jan Myrdaltal
  Enander 2007-08-31
  Kassjöbornas fritidsområde kalhugget trots år av protester
  Byarådet mot staten
  Fältbiologerna lämnar svenska FSC
  En solid tegelsten
  Sjukskriv Reinfeldt!
  Behåll Tryckfrihetsförordningen
  Chomskys svar till Moynihan
  Handlingsförlamning eller solidaritet
  Varför hatar vi dem?
  Det har aldrig funnits någon riktig vänster i Israel
  Krönika om ett förebådat kaos
  Halleluja i dårarnas paradis
  De flerdubbla lojaliteternas skede
  Blair har närmare till Gud än till Marx
  Strängnäs 1 maj 75
  Vi har just upplevt folkets kultur i teve. Eller ?
  Ett viktigt statsbesök för lilla landet Sverige
  Utan både apbett och apvett
  Sålde Perrson sin heder?
  Från intet allt vi vilja bli
  Yttrandefrihet version 2.0?
  Vietnam var nära
  Engelska flottan ska siktas vid Vinga - O boy!
  LRF-företag sprider allergi och antibiotika genom GMO
  Sadisterna vill ut
  Föredrag av JM nov 2004
  Med "antisemitismen" som politiskt vapen
  Resan till Pol Pot
  SvD i Pol Pots läger
  Israels regim styr svenska medier
  Åtalet mot Åke Gren
  För en folkets kultur
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Hotet från antisemitismen
  FiB:s organisation PDF-dokument
  Kravet är detsamma idag – förbjud atomvapen!
  Skriftställning 4 sid 221-153
  För en folkets kultur
  För nationen och kulturen
  En historia - ordfront 2/91
  Sveket mot Folket i Bild
  Rörande en kommunsitisk kultuersyn
  Ta tjuren vid hornen
  Israel och sionismen
  Slutsatser av Iraktribunalen
  Frågan om neutraliteten
  Kampen mot imperialismen
  Om språk och språkpolitik
  Enhetsfronten
  Frågan om neutraliteten
Nyheter
För en folkets kultur
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
Antiimperialism




  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se