CARIN ÅBERG
Ibland kan det vara intressant att kolla vad som var på tapeten i medierna för nå’t år sedan, det ger liksom perspektiv på tillvaron. I alla fall, den sjätte juli 2004 hade den unge moderatledaren yttrat sig och refererades bl a i Svenskan. Han menade att sänkt sjuklön, avskaffade löneskatter och lägre bostadsbidrag skulle skapa högre tillväxt (SvD 6/7 2004, s 9). Det handlar i grunden om klassiska liberala teser: Alla är födda med samma rättigheter (fast inte med samma förutsättningar). Staten ska garantera individens rättigheter (på kollektivets bekostnad). Socialdarwinism och ekonomism. Det är helt klart att den ekonomiska liberalismens modell sent 1800-tal fortfarande står högt i kurs i början på det 21:a århundradet (trots haveriet 1870). Och detta trots att alla gamla ideologier skulle slängas på historiens soptipp! (Sega strukturer?)
Idag är vi närmare valet och tongångarna är väl desamma? Eller…? Då, 2004, tycktes företrädare för (s) ansluta sig väl till den ekonomiska liberalismen: Enligt Lunchekot, samma dag, ansåg en regeringsledamot att det rådde en viss ”överkonsumtion” av sjukvård. Jag kan hör ett eko från alla semesterledigas hurtfriska rop den mindre soliga sommaren 2004:
– Hej, det regnar, ska vi gå ut och konsumera lite sjukvård. Vi har ju i alla fall inte råd att åka nå’nstans på semestern!
Nåväl, var står positionerna idag? Kapitalismen har inte slängts på soptippen — tvärt om — den breder ut sig som en våt filt över allt större områden. Efter att vård, utbildning och omsorg kommersialiserats, är kommodifiering av våra åsikter och känslor på löpsedlarna nästan varje dag. Uttryckt som att tillfredställande arbete är en fråga om universitetsstudier och lyckan kan du köpa i ett varuhus, en nischad specialbutik eller hos plastikkirurgen. Och omfördelningen från de redan rika till de redan fattiga fortsätter. 1900-talets försök från vänster till en jämlik fördelning av resurser och rättigheter tycks som en historisk parentes. (Sega strukturer?)
Har det verkligen inte hänt något som tyder på något minsta avsteg från denna upplysta stig? Nja, förnekarna av kapitalismen, dvs motståndarna mot höger—vänsterskalan i politiken har ånyo etablerat sig på den partipolitiska arenan: Feministerna (fi), med alternativanalysen att grundmotsättningen inte går mellan arbete och kapital, utan mellan man och kvinna.
Men liksom inom den partipolitiska miljörörelsen (mp) tycks trots allt osämjan kring det politiska programmet i grunden handla om höger—vänster i ekonomisk grundsyn.
Men trots allt, en tydlig tendens kan anas — ”ideologi” är ett begrepp som återvunnits från historiens soptipp. Och kanske är det (fi) som ligger bakom genombrottet i stor skala: patriarkat versus kapital ÄR ju en fråga om ideologi, om historiens drivkrafter, om tillvarons innersta väsen. Tack (fi) för att vi kan diskutera i ideologiska temer igen. (Sega strukturer?)
Annars tycks den största skillnaden mellan 2004 och nu vara att alla riksdagspartier slåss om att vara det Feministiska Partiet. De borgerliga partierna försöker göra sig av med konservatismen (soptippen igen?) och har skapat en allians kring ekonomisk liberalism — allt för att utgöra ett ”alternativ” till den ekonomiska liberalismen företrädd av (s) inkl regeringskåta medlemmar i (v) och (mp). SAP har dammat av några idéer från historiens soptipp: beredskaparbeten och bekämpande av ideologiska och andra avvikare. Eller ”plusjobb” och ”polisiära uppgifter för försvaret” som det kallas idag. Den sedan länge partilösa sociala liberalismen har etablerat ”vägval vänster”. (Sega strukturer?)
Allt är inte sig likt trots allt. Eller…?
Med teleskopets hjälp kan alltså en tidningsartikel och ett Ekoinslag från 2004 visa på förändringar i det politiska landskapet i Sverige. Nå’t nytt? Knappast. Fast det är kanske en fråga om avståndsinställningen på teleskopet? 1800-tals liberalismen föregicks ju av konservatism. Och konservatism av absolutismen? Och före absolutism, feodalism?
Sett från det här perspektivet blir rapporter om nationalstatens sammanbrott, ett allt mer fragmentariserat samhälle, segregerade bostadsområden, marginaliserade grupper motsättning stad—land och ökad religiositet nästan uppfyllandet av en spenglersk spådom! Vilka sega strukturer handlar det om?
Eller så är det bara ett mediespektakel skapat för väljarna, effekterna av ”politikerföraktet” eller, jag menar, det totala människoförakt som vissa företrädare för makten demonstrerar? Att partipolitiken vänt medborgarna ryggen? Att en parlamentarisk demokrati under den liberala ekonomismens spelregler inte är den demokrati som vi vill ha?
”Människovärdet vi kräva tillbaka...!”
PS. Nu när rökförbudet på offentliga serveringar — på bara ett halvår — skapat bättre hälsa för personalen, kanske vi kan förbättra hälsan för kunderna också — på samma korta tid — genom att förbjuda alkoholen?
Veckans krönika
