Av CHRISTER ENANDER
enander@kajen.com
Thomas Idergard, ledarskribent på Svenska Dagbladet, har tänkt till på allvar när det gäller det här med de politiska partierna och demokratin. "Partierna är idag helt mediestyrda", skriver han, "inte medlemsstyrda." Och enda anledningen till att människor går med i politiska partier är att det "är enda vägen till egna politiska förtroendeuppdrag."
Det är möjligt att Idegards cyniska och skrämmande bild av svensk demokrati är sann. Det djupt märkliga i kråksången är att Thomas Idergard tycker att den här utvecklingen är bra. Partidemokratin har enligt honom bara en uppgift: att utse en partiledare och en partiledning.
Borde inte Thomas Idergard dra den fulla konsekvensen av sitt antidemokratiska snömos? Ställ även in valen. Vem som ska regera kan ju partiledarna göra upp sinsemellan. Tillsammans med media då, förstås. Alltså med sådana som Thomas Idergard.
I den talande stärkkragen, som Stig Ahlgren brukade kalla Svenska Dagbladet, har den forne rödgardisten Göran Skytte nu skrivit att vi alla inom snar framtid kommer att ha en personlig butler. Ju mer jag tänkt på det, desto mer tilltalande har jag funnit idén. Men jag vill ha Göran Skytte som butler. Och medan han går där och plockar upp mina skitiga kalsonger och stryker mina skjortor, håller mina kostymer i bästa trim och putsar mina skor blanka finns det ju ett och annat och tala om.
Vi kan prata om hur det kom sig att min butler kunde gå från rödaste revolutionär på sjuttiotalet till dagens allra mörkaste blått, ja mörkare än min svarta smoking. Och säger han emot fnyser jag bara irriterat och sedan får butlern buga sig artigt med sitt pomaderade hår och säga: Självfallet inte, Sir! Ni har så rätt, Sir!
Ja, jag ser verkligen fram emot det. När kan du börja, Göran?
