Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Essän (DN) den 8 maj 2004: När Sverige gick med i EU slöt alla upp kring den svenska offentlighetsprincipen, som en garanti för medborgarinsyn och demokrati. Håller vinden på att vända nu? frågar Anders R Olsson och avvisar Inga-Britt Ahlenius förslag om temporär sekretess.

Inför folkomröstningen om svensk EU-medlemskap 1994 blev vår offentlighetsprincip en av de hetare potatisarna. Våra öppenhetsregler överlever inte EU:s rättsliga 'harmonisering', hävdade nejsidan. Det gör den visst, lovade jasidans ledande företrädare. Och när anslutningsfördraget skrevs under avgav Sverige en högtidlig avsiktsförklaring:

'Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.'

Vad har då hänt på 10 år?

I juridiskt avseende, massor. Framför allt har EU-direktivet om behandling av persondata från 1995, i Sverige översatt till personuppgiftslagen, skapat oklarhet om vilka personuppgifter som nu är offentliga. Bara kring denna fråga har ett berg av utredningar, propositioner, domar och debattinlägg växt fram. Det mesta tyder på att nejsidans varningar var befogade, men saken är komplicerad och många frågor ännu obesvarade.

I ideologiskt avseende däremot har det länge varit tyst. Först det senaste året har offentlighetsprincipen som sådan börjat ifrågasättas. Dess främste kritiker är nu Inga-Britt Ahlenius, före detta chef för Riksrevisionsverket.

Offentlighetsprincipen fyller inte syftet att skapa insyn, hävdar hon. Den har till och med motsatt effekt: '... just den omständigheten att handlingar omedelbart kan bli offentliga har lett till att viktiga processer i staten inte dokumenteras längre eller behålls i de statliga arkiven'. (DN 23/4)

Ahlenius argumentering är inte särskilt stark, men diskussionen är viktig. Ska vi försvara denna medborgerliga rättighet - och det kommer att behövas när EU-harmoniseringen fortskrider - bör inga oklarheter få råda om dess innebörd och effekter.

Många är nog beredda att följa Ahlenius en bit på vägen i hennes kritik. Offentlighetsprincipen har uppenbarligen ett pris - nackdelar som man tvingas acceptera om man vill ha fördelarna. Sådant finlir intresserar dock inte Ahlenius. Hon ska slakta en helig ko och tar i för allt vad hon är värd. När hon missar blir det smått komiskt.

Hennes paradexempel är den särskilda Granskningskommission där hon själv ingick, och som tillsattes när fifflandet inom Santers EU-kommission blev allmänt känt. Det visade sig att byråkratin i Bryssel hade dokumenterat flitigt, även delar av korruptionen. Granskningskommissionens rapport blev förödande. Santer och alla kommissionärer sparkades. Se där, säger Ahlenius, vad som kan åstadkommas i förvaltningar där man slipper 'offentlighetsprincipens systemdeformerande effekter'.

Det är till att minnas selektivt. Att hon över huvud taget fick göra sin revisionsinsats i Bryssel berodde på civilkuraget hos EU-revisorn Paul van Buitenen och 'aggressivt arbetande medier med inriktning på konflikter', för att låna Ahlenius beska formulering om journalistkåren. van Buitenen försökte i det längsta få EU-kommissionens interna kontroll att fungera, men ledningen satsade på att dölja och tysta ner. Dels hade flera av kommissionärerna själva fingrar i syltburken, dels litade de på att politikerna skulle hålla dem om ryggen. EU-byråkratins anseende var redan lågt och en skandal av detta slag var det sista man önskade.

De skandalösa förhållandena hade förblivit okända - och fifflet kunnat fortsätta - om inte van Buitenen hade riskerat hela sin framtid genom att bryta tystnadsplikten och berätta för utomstående om fusket. Därefter var det trycket från nyhetsmedierna som tvingade fram en revision värd namnet.

Exempel på mygel och korruption i offentlig förvaltning hittar man överallt. Sådan brottslighet har dock bara kunnat bedrivas systematiskt, på flera nivåer och under lång tid där hierarki och slutenhet präglar förvaltningstraditionerna. Det är ingen slump att korruptionsskandalerna i norra Europa är löjliga bagateller, i pengar räknat, jämförda med södra Europas. (Se till exempel antologin 'Democracy and Corruption in Europe', redigerad av Donatella Della Porta och Yves Mény, 1997.)

Såväl erfarenhet som sunt förnuft säger att risken för upptäckt avgör. När tjänstemännen - som i Santerkommissionen - är bergfast övertygade om att de aldrig behöver ta konsekvenserna av sitt myglande anstränger de sig inte med mörkläggning.

Att med offentlighetsregler avslöja korrupt beteende är i praktiken ovanligt. Alla inblandade i sådan brottslighet känner ju till om offentlighet råder och sätter då inget på pränt. Däremot verkar offentlighet förebyggande. En öppet arbetande förvaltning utgör sämsta möjliga jordmån för en korrupt kultur.

Att svenskar, jämförda med mellan- och sydeuropeiska folk, har hyggligt stort förtroende för myndigheter är också något att slå vakt om. Får Andersson avslag på sin begäran om byggnadslov för ett garage på tomten, men konstaterar att Pettersson minsann har fått bygga är det viktigt att Andersson kan läsa också handlingarna i Petterssons ärende och försäkra sig om att byggnadsnämnden i båda fallen har följt gällande regler.

Även om man med offentlighet alltså sällan kommer åt offentliganställdas överlagda brottslighet, så kan den effektivt motverka och avslöja misstag och inkompetens. Ämbetsmän driver normalt sin verksamhet och sina projekt efter bästa förmåga, och problem brukar inte uppenbaras förrän arbetet har genererat en mängd dokument som blivit offentliga. Att sudda i gamla handlingar eller få dem att försvinna är betydligt svårare i en öppen förvaltning än i en sluten.

Ytterligare ett argument för offentlighetsprincipen är dess värde för demokratin. Inte så att offentliga sammanträden i riksdag och kommunfullmäktige säkrar insyn i själva beslutsfattandet. Politisk debatt förs i bästa fall öppet och ärligt, men själva besluten tas bakom stängda dörrar. Inom ramen för parlamentarisk demokrati tycks det problemet inte ha någon lösning.

Viktigt för demokratin är däremot att så mycket som möjligt av de kolossala mängder information som myndigheter samlar på sig också är tillgängliga för medborgarna. Att den viktiga kunskapen kan vara svår att få ut till medborgarna är inget skäl att inskränka möjligheten.

Likväl har Ahlenius rätt i att myndighetsverksamhet som är önskvärd kan försvåras eller till och med förhindras när information om den blir offentlig alltför tidigt. Problemet löses normalt med sekretessregler, men ibland står valet mellan pest och kolera. Tillsättande av högre tjänster, som Ahlenius nämner, är ett bra exempel. Lämpliga kandidater vågar ofta inte söka när uppgiften genast blir offentlig. Att man söker annat jobb vill man inte ha känt på sin nuvarande arbetsplats.

Å andra sidan är offentlighetsintresset starkt. Hur ska nepotism eller annat mygel upptäckas om det hålls hemligt vilka som sökt tjänsten?

Det Ahlenius inleder som en sågning av själva offentlighetsprincipen utmynnar ofta bara i krav på lite mer sekretess. Den diskussionen måste alltid föras, och hennes synpunkter är föga originella.

Ahlenius andra argument med substans handlar om utebliven dokumentation. 'Om man är angelägen om att saker och ting inte ska bli omedelbart offentliga, så skriver man inte ner det på papper, så att det dagen därpå kan stå i tidningen!'

Visst, men frågan är vilka 'saker och ting' vi talar om. Ahlenius tro på att till och med brottsliga gärningar dokumenteras bara man slipper offentlighetsprincipen ter sig, som påpekats ovan, väl naiv. Intrigerande, rövslickande och allmän ohederlighet - som inga maktapparater tycks befriade från - lär heller aldrig dokumenteras väl. Vilket legitimt och viktigt stoff är det då som politiker, högre ämbetsmän och ledare inom den privata sektorn undviker att sätta på pränt av rädsla för offentlighet?

Frågan ska inte avfärdas. Många, inklusive jag själv, hävdar att kraven på dokumentation behöver skärpas inom vissa områden. En offentlig utredning diskuterar problemet och föreslår att åtminstone några steg tas i rätt riktning. (SOU 2002:97)

I ett senare betänkande från samma utredning (SOU 2003:99) begär fyra borgerliga politiker och Riksarkivets expert 'en översyn med sikte på en förbättrad dokumentation inom den offentliga förvaltningen' (sid 500). Frågan ligger på regeringens bord.

Samtidigt måste argumenteringen här bli beroende av vilken sorts demokrati vi talar om. Utestänger man medborgarna från det Ahelnius kallar 'de verkligt strategiska beslutsprocesserna i förvaltningen, i regeringskansliet, i överläggningarna mellan regeringskansli och myndigheter' kan det skriftliga materialet bli rikare och mer spännande för de historiker som får läsa det 30 år senare. Så är det i åtskilliga europeiska länder, men det är också kännetecknet på vad statsvetare kallar 'tunn demokrati'. En politisk elit sköter statens affärer och folket utövar i allt väsentligt inflytande genom att i allmänna val bestämma vilken del av denna elit (höger? vänster? mitten?) som ska styra de närmaste åren.

Sveriges politiska tradition brukar dock beskrivas som 'stark demokrati'. Medborgarna ska aktivt kunna delta i demokratiska processer för att påverka utfallet. Hur ska de kunna påverka en beslutsprocess som är hemlig?

I bästa fall har Ahlenius lockats till självmål och överdrifter av tidens medielogik. Bara om ditt budskap är tillräckligt spektakulärt får du spaltutrymme.

I värsta fall ser vi de första tecknen på en politisk vändning. Också DN:s ledarsida instämmer nu med Ahlenius (27/4). Börjar det bli uppenbart att svenska offentlighetsideal inte kan försvaras i en pågående rättslig harmonisering inom EU? Handlar det om att göra en dygd av nödvändigheten?

Publicerad i DN 8 maj 2004 12:01


Publicerad på www.fib.se 2004-12-31

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Bör Sverige erkänna folkmordet?
  Hjälp barnen på Haiti!
  To shoot an elephant
  Protestera mot ökade insatser i Afghanistan
  Israel nekar läkare tillstånd att delta i konferens i Gaza
  Valet av Ahtisaari - en skandal
  Vad får vi säga om Kurdistan?
  TERRORISTJAKTEN och RÄTTSSÄKERHETEN
  Sverige - det nya DDR
  Condoleezza Rice is a War Criminal
  Svensk vapenexport
  Nya numret
  Akademiker mot statlig kampanjhistoria
  Justerad FRA-lag kan röstas igenom ikväll!
  Satirarkivet
  Nu gäller det Kosovo
  Läs IB-materialet i original
  Den havererade skolpolitiken
  Lambertz vill skrota TF
  Debatt om äktenskapet
  Oljeintressen militärregimens
  Västerländska medier förvränger islambilden
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
  Västbodaskolan i graven! (demokratin också …)
  Vad gör dom med Kambodja?
  Och vad hände med Tobinskatten?
  Irak, Palestina och Afghanisatan är samma ockupation
  CIA om Kina, Indien … och EU?
  Miljöpartiet svänger om svenska trupper i Afghanista
  Nu kommer uppropet mot svensk trupp i Afghanistan
  Angreppen på kollektivavtalen
  Avtalet i Mecka
  Imperialistiska klimatförändringar
  Ska vi döma Hitler efter västerlandet eller västerlandet efter Hitler?
  FiB satsar på satirbilder
  SR och SVT vill vara makten till lags
  Framtiden mörknar på Hornet
  A-kassan
  Ellsbergmöte
  Överilad örfil efter pistolhot skäl för avsked
  Slow Food, julmatens rötter och traditioner
  Håll tassarna borta från tryckfrihetsförordningen!
  FiB svarar Malm
  Sionismen är judisk nationalsocialism
  Svenska hjälparbetare brutalt attackerade av israeliska bosättare
  Hur kritisera Ryssland?
  Några råd till en utrikesminister från Sverker Åström
  Carl Bildt farligare än sina brudar!
  Tycker du att magdans är ett turkiskt nöje?
  Back to basics!
  Grattis Fredrik!
  En annan Annan?
  Imperiets sista strid?
  Är man antisemit om man försvarar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända?
  Var och en som har, åt honom skall varda givet
  11:e september ifrågasatt
  Konspirationer finns det gott om
  Lars Drake vs. Cecilia Wikström
  Valets icke- frågor
  Läraktiga ungliberaler
  Folkpartiet
  Besviken på Junilistan
  Var går gränsen för Israel?
  Pudelns kärna
  Istället för B-52:ors bombmattor över Gaza
  Öppet brev TV4 Nyheterna och Rolf Porseryd
  Avskaffa skolans värdegrund
  Kulturfront gav ut boken Kampuchea mellan två krig
  JO-anmälan
  Malmökonferensen
  Manipulerade av Pol Pots leende
  En björntjänst gör ju ingen glad
  Pressmeddelande
  Svenskar och amerikaner under gemensamt befäl i Afghanistan
  Den där natten när Olof Palme sköts
  Fågelinfluensan har drabbat medierna
  M a a nidbilder av profeten Muhammed och yttrandefriheten
  FiB:s Mohamedteckning
  Sverige är med i Nato
  Upprop mot terroristlagarna
  Svenska är inte lagstadgat majoritetspråk
  Förste stupade svensken i USA:s krig
  KAN DET BLI VÄRRE?
  Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!
  Pinter har talat
  USA erkänner användning av fosforvapen, men ...
  När tänker den svenska regeringen protestera mot USA:s användning av förbjudna vapen i Irak?
  Det är Bush som är terroristen
  Sukralos
  Stora journalistpriset till cynikern Skugge
  Några sanningens ord
  Drevet mot Pinter går vidare
  Mutsnacket är en cover-up för stölden av hela Irak
  Krigsprotester
  UNT om Pinter
  Tal av Harold Pinter
  Fredsmamman arresterad
  Bokmässan 2005
  SYMBOL FÖR TORTYREN I ABU GHRAIB
  Är den italienska rättsapparaten mer oberoende än den svenska?
  Jan Myrdal skriver öppet brev
  Nej i Frankrike
  Små och stora nyheter 2
  Stora och små nyheter
  Norrland ska bli övningsområde för NATO
  Motståndet berättigat
  Detta är den sista intervjun med mannen som inte fick intervjuas
  Vänstern och den vite mannens börda
  DN tappar ansiktet
  FiB på bokmässan
  Vi borde alla få rösta i USA:s presidentval
  Professorns ödmjuka svartmålning
  Jakubowski kackar i eget bo
  Militanta ideologer styr USA
  Körens bästa kvinna ...
  Forum för diskussioner om samtiden; Bokmässan 2004
  Hur många barn har du dödat idag, Bush?
  Riggad debatt om sjukskrivningar
  Villkorat medborgarskap?
  Hemlig specialstyrka från USA avvisade egyptier
  Sprickan i Ordfronts består
  Förbjuder vi lögner förlorar sanningen
  Vem betalar kalaset?
  Coltan
  DN ger mobben handen 11 augusti
  Mooretal
  Vetenskapsman vägrar delta i konferens i USA
  Så krossas en kultur
  Till Ordfronts förlagschef
  'Henke' och Zlatan folkets hjältar
  Europas folk är Europafiender
  Nu har vi fått ett rätt svar
  Efter plugget...
  Iraks frihet och Norges. Eller det styrande intresset
  Nationaldagen 6 juni
  Har Guillou fel om Gestilren?
  Narcoticosaurus Politicus - den utdöda dinosaurien
  'FN och Brahimi är ingenting annat än USA:s politiska agenter'
  Rätten att få framföra dumheter
  En helig ko ska slaktas
  ... and stripes
  Utarmat uran — Skammens metall
  Terrorns regler
  En gångbar klassiker
  Kräv frihet nu, Göran Persson!
  Brev till Gertrud Åström
  Allting är relativt. Eller. Vi måste vara tacksamma för G W Bush
  Front? Visst!
  Historisk front
  Mot den styrda okunnigheten
  Våra sinnens mur
  Sverige talar med kluven tunga
  Kriget mot terrorn kan vinnas enkelt
  'Vi tänker befria Irak och Palestina'
  Vad menas med demokrati?
  ... och den förtalade arbetarklassen
  CNN lyckats filma bombexplosionen i Karbala?
  Hedemoras ledande v-politiker avgår
  Svensk ambassadör till Irak
  Ett uppåtriktat tack
  Ja till folkstyre. Nej till EU-parlamentet.
  Visst är kiplingepigonerna intressanta!
  Palestinier är också människor
  USA-planer på ett uppdelat Irak för ökad kontroll
  Inget avslöjande!
  Vilket gäng, Persson!
  Är du en av de utvalda kalkonerna?
  Demonisering driver våldet
  OM ...
  Vad de inte vill att du skall veta
  Tro inte för mycket på FN!
  Ur nusvensk ordlista
  Katastrof för skolan
  Kvinnornas krav möts av mordhot
  En mur skapar bara fler problem
  Drick med Dickens i jul!
  Tillväxt för hela folket
  Gärna fredsstyrka – men inte under USA
  Saddam Hussein bakom galler
  Två stater eller en gemensam?
  Om ockupationsvänster
  Vi vägrar demonisera
  En grundlag som kan ena landet
  Ni sviker världen, författare!
  Det är bara att huka och hoppas på glömskan
  Märklig jurdik i Haag
  Tälje Tokar fixar akuten
  Inte en man till USA:s krig
  Allt går igen
  Muslimer demoniseras – precis som judarna
  ATT HYFSA SAMHÄLLSDEBATTEN. Professor Hagtvet till exempel.
  Grovt felaktigt!
  De har en skruv lös - och nu tar dom makten!
  Om Jan Guillou har rätt
  Stängslet kränker folkrätten
  Ska USA få sälja ut hela Irak?
  Fredsljusen har tänts
  LO kväver idédebatt efter kritiska utspel
  Kan dessa förebygga folkmord?
  ”Befrielsen” som blev en en katastrof
  Kollektivtrafiken bolagiseras medan vänsterpartiet ser på
  Vi måste hjälpas åt
  Vad är tillväxtens mål?
  Connex anställde svartarbetare - men spärrvakten som avslöjade angrips
  Arabvärldens importerade antisemitism
  Som den feta hinnan på en kallnande soppa
  'Jag bad honom fortsätta leva'
  USA ut ur Irak!
  Trötta generaliseringar spär bara på misstron
  Gör rent hus i kyrkan!
  Judisk rasism eller demokrati
  Förbud mot huvudduk i Tyskland
  Olyckskorparna fick rätt
  Fler döda med sänkt alkoholskatt
  Ockuperat land i kaos
  Unioner är inte bra
  Enögd Ahlmark förskräcker
  I uppror mot maktens perspektiv
  Besöken på hemsidan ökar!
  Izvestija om svensk omröstning
  Sveriges orättvisa skatteutveckling
  Gällde det demokratin?
  Guillou i SVT Morgon
  Folket sa nej till överheten
  PO Enquist i Expressen 9/9
  ”EMU kommer att brytas upp”
  Försvara yttrandefriheten
  Jan Guillou och den bistra verkligheten
  Ideologiserad historieundervisning
  Nordirland har blivit fredligare utan Euro
  Folket i Bild säger nej till EMU
  Ett nej är bra för demokratin
  Nej till idrottsutbyte med ockupationsmakten Israel !
  Finlands erfarenheter av EMU
  Krackelerar EU?
  Persson och EMU
  Avslöjande kindpuss
  Ja-sidan bjöd senildementa på tårta
  Hellre rörlig valuta än rörlig befolkning
  Uppsöka och förstöra - andra etappen i USA:s krig i Irak
  Metall stoppar nej-sidan
  Är EU ett fredsprojekt?
  Om Kinas samhällssystem och klassförhållanden
  Lögner, lögner, lögner
  Låt oss inte glömma Rolf Ekéus
  'Nejsägarna sviker global solidaritet'
Rapporter, notiser
Adresser, tel, pg-nr, m.m.
Föreningsnotiser
Dokument
Lokalavdelningar

Föreningen äger och styr tidningen (och hemsidan). Bli medlem och var med och styr. Vi har riktig föreningsdemokrati med riksstämma varje år. Vi har lokalavdelningar på flera orter. Medlemskap kostar 200 kr per år.
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se