Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

KALLE

Av JAN MYRDAL

Kalle HägglundBokförläggaren Kalle Hägglund född som Karl-Erik Hägglund i Oravais norr om Vasa i Österbotten Finland den 25 oktober 1943 och senast bosatt med sitt förlag i det småländska Klavreström är död efter att i månader intensivt kämpat med en svår sjukdom. Han var en märklig gestalt som spelat en betydelsefull - men inom det gode Selskab sällan erkänd - roll i svenskt kulturliv.

I skiftet mellan femtiotal och sextiotal kom familjen från Finland till Västerås i Sverige. Fadern dog tidigt, Kalle arbetade en tid på Metallverken men utbildade sig sedan till skribent som journalistvolontär i Västerås och flyttade därefter till Stockholm.

Han blev politiskt engagerad i Clartésammanhang och aktiv i såväl solidaritetsarbetet mot Franco i Spanien som mot Förenta staternas krig i Sydostasien. Men följdriktigt också mot Moskvas imperialistiska ockupation av Tjeckoslovakien (han såg till att de illegalt inspelade sångerna mot ockupanterna kom ut på LP i Sverige) och dess brottsliga angrepp på Afghanistan.

Han byggde upp Oktoberförlaget med en bred bok- och skivutgivning som blev viktig för en hel generation radikal ungdom.

Personligen lärde jag känna honom mer nära under en konferens mellan tyska och svenska vänsterintellektuella 1975 i Berlin där jag då bodde. Han ledde då Oktoberförlaget och blev inte bara en nära vän utan en av mina förläggare. Det fortsatte han vara i Askelin & Hägglund och sedan i Hägglunds förlag och Stiftelsen Klavrekultur. Han fortsatte bl.a. den tjeckiska utgivning han börjat på Oktober och gav bl.a ut nobelpristagaren Jaroslav Seifert.

Inte många förläggare på småförlag kan mäta sig med honom. Som chef för Oktober gav han ut 317 titlar, på Askelin & Hägglund 159 titlar och från Klavreström 34 titlar.

Som förläggare och svensk intellektuell var han ovanlig. Inte bara för att han var bildad utan för att han liksom en gång Karl Marx var övertygad yttrandefrihetsvän. Svenska intellektuella - från kommunister och socialister till officiella liberaler och konservativa, för att inte tala om feminister och sådana som AFA -  är vanligtvis censuranhängare helt överens om att lögn måste förbjudas och tystas även om de inte är överens om vad som är lögn.

Under eget namn eller signaturen Rex skrev han - fränt och principfast - om rättssäkerhetsfrågor. Under senare år arbetade han med tidskriften Folkets rättigheter.

Den som vill förstå vad denna hållning innebär för en förläggare kan gå in på hemsidan; Hägglunds förlag.  Sista gången den uppdaterades var den 14 november 2005 "en av dessa förunderliga höstdagar när det känns som om man är ensam i världen." Då hade "förlaget legat för fäfot på grund av sjukdom men glider nu sakta igång". Den lista han som förläggare har att bjuda på är ovanlig. Där finns såväl marxismens klassiker som Adolf Hitler, där finns Retif de la Bretonne och Vilhelm Moberg, Diderot och Dag Sandahl, där finns Diana Johnstone och Janathan Freuds En judisk bosättare och naturligtvis såväl Christian Braw som Jan Myrdal. När han dog arbetade vi samman med tre bokprojekt - en ny vinbok, en ny skriftställningsvolym och en uppdaterad bibliografi. Gun Kessle höll på med en kokbok åt honom.

Som människa var hans hållning klassisk; han var på en gång helt respektlös och fri men samtidigt korrekt sluten om det privata. Han var sina vänners vän. Bohem kan man säga om man med det menar 1840-talet. Hans hem, på Djurgården och i Gamla Stan i Stockholm eller i Klavreström, stod alltid vidöppet för besökare och tillresande. Att diskutera alla livets frågor och vid behov att kvarta i.

Men drack gjorde han inte. En öl då och då, det var allt. Han läste och diskuterade. Därför kunde han skratta respektlöst åt den officiella lögnen och få andra att se det högfärdigt uppblåsta i det försanthållna. När modern, hans sista släkting, avled använde han den ö i Österbottens skärgårds han ärvde till att hålla förlaget vid liv ty han levde under knapphetens kalla stjärna optimistisk som en av sjuttonhundratalets filosofer.

Själv arbetade han om nätterna. När han och jag för tiotalet år sedan var i Berlin en vecka för några möten delade vi rum hos Expressens dåvarande korrespondent Peter Kadhammar. Vi kunde delat säng ty när jag gick upp gick Kalle och lade sig.

Till det bohemiska hör avskyn för bruna kuvert. Kalle blev ökänd för att vara en lika god förläggare som usel förlagsekonom. Men i det småländska Klavreström hade han lagt om livsstil; han arbetade om dagarna, sov om nätterna och hade fått hjälp med att hålla ordning på ekonomin. Vi var flera som därför nu såg fram mot hans vidare utgivning.

Som förläggare hade han intuition. Många kunde slå sig in i den svenska litteraturvärlden genom att Kalle sett ordens värde och gett ut deras tidiga verk. Några har sedan blivit mångmiljonärer på sitt skrivande och gärna velat glömma hur de började. I något fall berättar de hur lurade de blev av Kalle som inte gav dem de miljoninkomster som de senare fått på marknaden. Jag finner detta lika obehagligt som svenskt gängse. Själv är jag glad över att ha haft honom som vän och förläggare.


Kalle Hägglund avliden   

Av DAN KOTKA

En bokförlaggare är död. Kalle Hägglund hittades död i hemmet i Klaveström Småland. Kalle flyttade för ett antal år sen från storstan, från Gamla stan där han bott länge. I början av 2000-talet gav Kalle fan i Stockholm.

Kalle var en säregen person. Det gick inte att nå honom på dagtid. Inte före 15.00 då kunde han i bästa fall svara. Den telefonröst han presenterade sig med i telefonsvararen var lika oansenlig som hans kläder. Bylsiga byxor och en förfärlig t-tröja var Kalles klädstil. På vintern bar Kalle en ohyggligt ful lappmössa i vitt med fårskinnsbräm. Öronlapparna fladdrade i vinden. Kalles pipa ej att förglömma. Att det var rökförbud i FiB-lokalen löste Kalle med att röka i det lilla köket till mångas förtret.

Kalle och Erik Göthe var som ler och långhalm. Det var Erik som tipsade mig att ringa Kalle på natten ty då var han garanterat vaken under de sista Stockholmsåren då vi blev bekanta.

Kalle drog till sig ett hov av likasinnade särlingar som i Kalles hägn fann sig själva. Kalle hade förkärlek för grabbig kultur gärna boxning, gärna hårdkokt. Om jag inte har alldeles fel skrev Kalle själv under signaturen Rex i Tidskrift för Folkets Rättigheter. Små notiser avlöste varandra.

Kalles främsta bedrift var förlaget. Förlaget gick på kryckor men vägrade dö och när Kalle dog var han i färd med att göra bokförlaget till stiftelse. Kalles främsta bokmerit tror jag är "Mein kampf" av Hitler som tyska staten misslyckades att lägga rabarber på. Häromdan såg jag boken i Västerhaninge bibliotek, tack vare Kalles hårdnackade motstånd mot tyska staten.

Frid över Kalle Hägglunds minne.

Kalle var min gode vän 

Av KENNETH RASMUSSON

Tiden stannade! Jag befinner mig just nu i stark men övergående chock, medan en alltmer tyngande och ersättande sorgsenhet lägrar sig över mig, efter det att jag mottagit detta med döden så definitiva besked. Karl Hägglund har gått bort.

Kalle var min gode vän, min lärare och ledsagare från allra första början i det glädjefyllda arbetet 1995-2000 med Folket i Bild/Kulturfront - i föreningsarbetet såväl som i tidskriftsproduktionen. Jag visste ju att han för ett tag sedan gick igenom en allvarlig hälsokris där livet hans, när den var som värst, verkligen hängde på en tunn och skör tråd. Men det var ett bra tag sedan han kom tillbaka hem och allting såg... åtminstone för oss andra... från vårt håll... ganska ljust ut där uppe från de djupa småländska skogarna. Kalle verkade ha klarat sig tillbaka från sjukdomen. Så blev det nu inte. I stället blev det till ett plötsligt, förtida och sorgligt slut. Kalle är borta för gott och det märks och känns alldeles för jävligt och förbannat mycket just nu.

Men jag vill ändå ta tillfället i akt och försöka säga några ord om vad Kalle betydde för mig personligen.

Efter det att han bröt upp från sin gamla invanda plats i Gamla stan så tappade vi tyvärr kontakten. Förr kunde man alltid ringa Kalle mitt i natten om det så krävdes, och verkligen få prata allvar, om arbete eller vad helst man kunde ha på hjärtat, och man kunde få göra det med en genuint varm, vänfast och genomklok öppen människa. Kalle var verkligen en i alldeles ordrätt mening god kamrat. Vi fann varandra på direkten från första stund. Jag är ju själv en gammal natträv. Älskar det lugn och den arbetsro som jag får under den tiden av dygnet. Där var vi som tvillingar, Kalle och jag. Upp med solen vid middagstid och i säng efter arbetet fram på morgonkulan.

Men efter flytten till småland så förändrade Kalle sin livsrytm, gick tillbaka till ett sundare liv, om han nu någonsin varit där förut kanske man skulle kunna tillägga... hade detta nu bara också hjälpt honom med att få fortsätta vara frisk i kroppen. Själen hans var det mig synes aldrig några större problem med.

Kalle representerade den livsglädje, den nyfikenhet och det jävlarannamma som jag själv fått till dels av min far. Det är förstås saker som är lätta att dela. Hade han några tvivel så var det på kammaren. Andra låg han aldrig till börda utan höll alltid både fanan och moralen högt, som den starka länk i vår folkliga kedja, till motstånd förtryck och försvar våra gemensamma värden, som han var solidariskt och stolt sammanlänkad med livet ut.

Min vänskap och mitt arbete med Kalle, särskilt under de första intensiva fem åren med föreningens internetutgåva, var mig både en högst sällsam och en djupgående livserfarenhet. Där till en formidabelt omfattande rikedom i
kunskapsöverföring och livserfarenhet, vilken kom att prägla mig inte bara som människa utan även som den samarbetande aktivist som jag då förstod att jag måste fortsätta att utveckla.

Det finns mången gammal fibbare som i efterhand har kallat sin tid hos föreningen FiB/Kulturfront för deras livs egentliga universitetsstudier. Även för mig är det så, men med tillägget att Kalle i så fall var Professor Emeritus Number One i Praktisk och Folkligt Förankrad
Handlingsfilosofi! Om det nu finns något sådant att ta del av på de lama karriärlekskolor samtiden benämna universitet. Han var en stridbar politisk aktivist och en ärlig intellektuell som för det mesta kände sina löss på gången och aldrig bangade för att ta ställning emot när de försökte bita ont.

Kanske är det för att den första shocken nu försvunnit, och den känslomässiga affekten blivit mig en smula mer hanterbar, eller är det kanske för att vi gled ifrån varandra som vänner mot slutet, som minnet av den Goda arbetskamraten nu blir tydligast och starkast inför min inre syn.

Kalle tillhörde den sällsynta formen av aktivism som inte kände något slut som verkligen hade intagit en ståndpunkt. Som aldrig någonsin gav upp eller trodde att någonting som de själva fann vara möjligt inte också skulle vara det i verkligheten. Faktum är att om FiB/Kulturfront stått utan Kalle under de medlemsmässigt magraste åren, så är jag övertygad om att varken tidskrift eller förening hade varit verksamma idag. Praktiskt taget ensam lyckades han med att dra till sig en kärntrupp av yngre medarbetare, som
inte bara höll liv i tidskriften under flera år - utan också utvecklade den fram emot de nya publicistiska fronter som det tredje årtusendet visade upp för dem som förmådde höja blicken.

Kalle hade förvisso alltid bägge fötterna på jorden, men han hade dem väl planterade i den rikligaste mylla bestående av det allra bästa från sextiotalets politiska kamp, förenat och intelligent kombinerat med den livsnödvändiga fram- och klarsynthet som samtiden ständigt kräver av de som vill förändra något.

Nu har "Rex" satt spaden och ställt in tofflorna. Vi som fick vara med honom sörjer, men vi kan sörja honom med i gott mod för allt det han gav. Jag fick ju vara med i det goda arbetet tillsammans med honom. Det är ett privilegium som heter duga!

Tack för det och tack för ordet!

Kenneth Rasmusson - Fri redaktör i Lund

____________________________
Kalle Hägglund begravs i Norrhult kyrka i Småland i mitten av januari 2006 meddelas från närstående kamrat i Småland. Närmare besked senare.

Bokförlaget kommer att fortsätta utgivning av böcker med hjälp av den stiftelse som äger bokförlaget, meddelar Johan Engblom i Småland. I stiftelsen ingår tvenne vänner till Kalle som ansvariga för stiftelsens inriknting och utgivning, i Kalles uttryckliga anda och målsättning. 



Publicerad pć www.fib.se 2006-01-17

Prenumerera pć tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgćva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Sällskap för ungersk litteratur i Sverige
  LO:s kulturpris 2008 till David Eriksson
  Hans namn är Mats Odell
  Vass viskväll med Wiehe
  Enander 2007-09-06
  Enander 2007-03-19
  Enander 2007-03-12
  Enander 2007-03-07
  Enander 2007-02-22
  Konsten berättar ingenting
  Enander 2007-02-03
  Cissi och Erika till Memphis
  Arbetarlitteraturen i Eskilstuna
  Enander 2007-01-31
  Bekämpa elitdesignen!
  Mediakritisk jättekonferens i Memphis
  Malms tjänande ohederlighet
  Israel Shamir svarar Malm
  Kjell Berglund död
  Vilka fćr vara med i Sverige idag?
  Hederbergs eller Myrdals heder?
  Du mć icke skratta, icke läsa, icke visa dig pć den styva linan
  Per Svensson i Expressen
  Lasse Wilhelmssons svar till Andreas Malm
  Länge leve Arbetaren!
  Vćr kultur - en folkets kultur
  Klassperspektivet pć väg tillbaka i litteraturen
  Flamman fyller 100
  Enander 2006-10-29
  Enander 2006-10-27
  Enander 2006-10-21
  Rune skaldar
  Ali Roos (smakprov)
  Norrländska författarsällskapet byter namn
  Enander 2006-10-18
  Enander 2006-10-10
  Enander 2006-10-07
  Enander 2006-9-10
  Enander 2006-08-27
  Enander 2006-08-16
  Enander 2006-07-05
  Enander 2006-07-01
  Enander 2006-06-28
  Enander 2006-06-21
  Enander 2006-06-19
  Enander 2006-06-18
  Omvänd Fälldinare?
  Sparvhökar och svarta antiloper
  Enander 2006-06-05
  Enander 2006-05-31
  Enander 2006-05-28
  Enander 2006-05-23
  Enander 2006-05-18
  Enander 2006-05-16
  Bland tattare och rasbiologer
  I patriarkens undermedvetna
  Tjernobyl I-III
  Hemlös familj
  Enander 2006-04-11
  Enander 2006-03-01
  Enander 2006-04-06
  Enander 2006-04-05
  Fredsvänner och fridstörare
  Minaret
  Olaglig mur
  Kvasivetenskaplig renässans
  Norge 9 april
  Kamp mot terrorismen och mot fćgelinfluensan!
  Tvć vädjanden om hjälp att komma vidare
  Enander 2006-02-28
  Enander 2006-02-27
  Tlaxcala har fötts!
  Enander 2006-02-19
  Aleida Guevara besökte Göteborg
  Enander 2006-02-06
  Fler dikter om Björn Afzelius
  Barnrikehusen Myrdalsungarna söder om söder
  Enander 2006-01-18
  Minnesord över förläggaren Kalle Hägglund
  Frćn Kalle Hägglunds begravning
  Ordfrontsaffär II
  Vem vćgar tämja vargar?
  Enander 2005-12-16
  Enander 2005-12-15
  Enander 2005-12-14
  Enander 2005-12-13
  Talande stärkkragens mest framträdande röster ...
  Kjell Eriksson fćr LundeQ:s litteraturpris 2005
  Enander 2005-12-05
  De Nios julpengar till Omar
  Herrskap och tjänstefolk
  Brun sörja
  En spelmans jordafärd
  A som i Ahmed, ADHD och Attention
  Karl Östman - tal okt 2003
  Högre forskning framöver
  Du talar till oss Omar
  KvastHilda
Kultur alltsć!
Bildkonst och
Sett, läst, hört
Krönikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fćran i vćrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se