Till startsidan
 
 
Skriv ditt skord i fltet nedan.
  
  Hem     Fr en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

BokomslagJohan Ribe
“Balaclava”
(Hägglunds)  

Av  CRISTER ENANDER

Alla – precis varenda människa – har en bestämd och ofta aggressiv åsikt om det. Ändå är det ingen eller väldigt få som tänker eller på allvar reflekterar över själva fenomenet; ingen, eller väldigt få, ställer sig den helt avgörande frågan – varför?

Varför målar ungdomar graffiti? Varför ger de sig ut mitt i natten, med risk för att bli arresterade och stämplade som brottslingar för resten av livet och med fara för att få sig en rejäl omgång stryk av ett gäng uniformerade män som kallas konstaplar, bara för att få fylla en vägg med färg? Bara för att få sätta sin tag, sin signatur, på några väggar.

Det är ju så det ser ut. De riskerar mycket. De sätter mycket på spel, inte minst sin framtid. Ändå tycker de att det är värt att ta sig ut med ryggsäcken full med sprayburkar och ställa sig och måla väggar, tåg och hus. Natt efter natt efter natt.

Jag minns när det började på allvar. Det var i Stockholm en bit in på åttiotalet. Målningar – pieces – dök upp lite varstans. Samtidigt blev sönderskurna säten i tunnelbanan en vanlig syn. En ny aggressivitet – uppblossande, tydlig och mycket konkret i sitt uttryck – gjorde sig plötsligt påmind och synlig i hela samhället. Alla var upprörda. Alla var förbannade. Alla förfasade sig. Men jag minns att jag tänkte: Varför skulle de inte skära sönder säten i tunnelbanan?

Vad har vi, det vuxna samhället, gett dessa den moderna tidens ungdomar som skulle motivera dem att avstå? Vad har vi lämnat i arv?

Nu har den första romanen om denna graffitigeneration och vegangeneration kommit ut. Det är – vill jag tveklöst hävda – något så sällsynt som en litterär händelse av betydelse. ”Balaclava” är dess titel och är skriven av debutanten Johan Ribe. Det handlar om en kille på arton år. André heter han och bor i Umeå. Året är 1993. Men det har börjat bli tufft däruppe. Umeå är en liten stad och polisen är ständigt gänget som André tillhör hack i häl. De kommer närmre. Nätet dras åt allt hårdare. André bestämmer sig för att flytta. Till Stockholm, eller rättare sagt: till en liten trång etta han hyr i andra hand ute i Vällingby. Där ska han förverkliga sina drömmar, sina storslagna visioner. Att lyckas göra sig ett namn i graffitikretsarna, att ”måla, måla, måla”. Det stora målet är att måla en hel tågvagn, att göra en holecar.

Det tar inte lån tid förrän André börjat bli varm i kläderna, kanske särskilt inne i själva balaclavan – det är vad som i dagligt tal brukar kallas en rånarhuva. Han har fått nya vänner. Han har inlett en intensiv karriär med sina sprayburkar. Hans pieces, målningar, börjar bli kända. Hans tag, hans signatur, syns snart överallt i stan.

Men det här livet börjar tära på och gröpa ur André inifrån. Det blir allt mer meningslöst och tomt med dessa eviga billiga fyllor, sprejburkar och nattliga adrenalinkickar. Han åker allt oftare tillbaka upp till Umeå. Där kommer han snart i kontakt med veganrörelsen. Han börjar betrakta kötthanteringen som likställd med mord. Han blir en hårdför och aggressiv aktivist.

Johan Ribe skriver ett klart och realistiskt språk; en frätande realism på sprayburk. Tempot är snabbt som i en thriller. Men den verkliga styrkan i Johan Ribes ”Balaclava” är att den utan att någonsin svika sin huvudperson konsekvent skildrar och gestaltar detta för de flesta av oss fullkomligt främmande liv inifrån. Inte en enda gång kliver han egentligen ur Andrés perspektiv. Johan Ribe är obrottsligt – eller kanske snarare brottsligt – lojal med sin huvudperson, som sannerligen inte är en genomsympatisk karaktär. Det omgivande samhällets reaktioner och avsky och jakt på graffitimålarna betraktas aldrig utifrån. De – poliserna, SL:s personal, vakterna – är reella och farliga hot i det gerillakrig som målarna befinner sig mitt uppe i.

Ribe framför ett porträtt målat av IkarosGrundproblemet är inte att graffitin eller att ungdomar förstör. Problemet är varur, från vilka samhälleliga källor, denna destruktivitet stammar och får sin näring. Det har redan skrivits en och annan lärd essä om att Västerlandets alltsedan senmedeltiden fundamentala framtidstro har dött. Att en av kyrkofadern Augustinus grundläggande tankar som dominerat europeiskt tänkande under över tusen år – att tiden går framåt, att utvecklingen är linjär – inte längre är en självklarhet. Få har dragit de konkreta konsekvenserna eller slutsatserna av analyserna. Vi har berövat dagens ungdomar något som vi själva har betraktat som en självklarhet, som något vi har en absolut och orubblig rätt till. Rätten till att ha en framtid. Rätten till att äga en tro på att morgondagen blir bättre än de gårdagar som redan passerat.

Det är svårt, jag vill hävda att det är mycket svårt, att föreställa sig hur det vore att växa upp utan denna syn på världen. Utan denna frånvaro av hopp. Det är ännu svårare att förmå föreställa sig hur världen och samhället och omgivningen ser ut sedda genom dessa unga desillusionerade ögon. Eller uttryckt på annat sätt: När ungdomar i Paris förorter bränner bilar, bränner de inte bilar för att de tycker det roligt att bränna bilar.

I Johan Ribes debutroman, en smärtsam och svidande samtidsroman av brännande aktualitet, ges en möjlighet att förstå hur de tänker alla dessa ungdomar som tröttnat, de som genomskådat den tomma prylvärld där föräldrar mest beter sig som lobotomerade laboratoriemöss i ett ekorrhjul, dessa ungdomar som i stället för framtidstro har fått destruktiviteten med modersmjölken. Det är en värld utan nåd. Det är ett liv utan hopp.

Om man inte själv skapar mening, om man inte själv finner den hävstång med vilken man kan försöka välta världen rätt.



Publicerad p www.fib.se 2005-12-17

Prenumerera p tidningen.

Fr allt material inom FiB/K:s ntutgva gller upphovsrttslagen.

« Tillbaka
  En riktig lrare frn Skiljebo - Parner
  Hundra r av spelsamhet
  Pltsligt stod Jos Guadalope Posada dr
  Han var ett krk till karl
  Rummet under golvet
  Det r ven inbrnt i kttet med ett gldgat jrn
  Ett bluesliv. Berttelsen om Cornelis Vreeswijk
  Fallet Virtanen
  Simon Singh och den stora smllen
  Det bsta p lnge om arbetarlitteratur
  Stig Larsson
  Sonja kesson Vara Vit Mans Slav
  Mikael Wiehe gestaltar livets komplexitet
  Blodsarv
  Sven Lindqvist
  Bjrnssons tv senaste
  Emot det nya envldet
  Daniel Boyacioglu
  Balaclava RECENSION
  Papuanernas kamp
  Tv bcker fr grafiker och medieintresserade
  Fyfaen vad den suger
  Folket r (ocks) ett pack!
  Om nazistiska lger redan 1934 p svenska
  EU-ett krigsprojekt
Kultur allts!
Bildkonst och
Sett, lst, hrt
Krnikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fran i vrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se