Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Att vinna ett land men förlora sin själ

Av HENRIK LINDE
17 februari 1991

Mellanöstern har såväl en historia som en framtid. Historien går det i stor utsträckning att läsa sig till. Framtidsperspektiven kan anas ur historiska paralleller, ett trubbigt verktyg men det enda som finns att tillgå om man inte skall hemfalla åt vidskepelse.
    Staten Israel är en kolonial konstruktion. Tillkommen när kolonialismen redan var under avveckling och utan ett egentligt moderland.
    Delvis jämförbar med Amerikas Förenta Stater efter självständighetsförklaringen. Ett landområde dit nybyggarna flyttar för att rota sig. Där nytt landområde erövras genom att kolonialisterna driver den existerande befolkningen framför sig och avlivar den om det visar sig nödvändigt.
    En annan parallell är Sydafrikanska Republiken. Under slutet av 1600-talet flyttade holländare, tyskar och franska hugenotter till södra Afrika där de rotade sig och formade folkgruppen boer.
    Storbritannien försökte under en period lägga under sig området som koloni och år 1910 hade förhållandena stabiliserat sig så långt att Sydafrikanska Unionen bildades, som en stat inom det brittiska samväldet.
Men maktkampen mellan de extremt rasistiska boerna och de mer moderat rasistiska engelskspråkiga fortsatte.
Vid valen 1948 kom boernas Nationalistparti till makten och rasåtskillnaden legaliserades i apartheidsystemet.
År 1961 bröts förbindelserna med brittiska samväldet och Sydafrikanska Unionen blev Sydafrikanska Republiken. En kolonial stat utan moderland.
    Artonhundratalet markerade höjdpunkten för kolonialismens epok. Vid Berlin-konferensen 1885 styckade de europeiska makterna upp Afrika mellan sig. Man tilldelade sig områden där ingen vit man ännu satt sin fot.
    Nittonhundratalet har karakteriserats av omfördelning och förlust av kolonier. Så innebar första världskriget att Tyskland fick lämna över alla sina kolonier till segrarstaterna medan andra världskriget innebar inledningen till Brittiska Imperiets undergång. Det imperium där solen aldrig gick ner.
    Vi kan ta Algeriet som exempel på kolonisation och befrielse. En utvecklingscykel som genomlöptes på 132 år. År 1830 angrep fransmännen Alger och lade sedan under sig bit efter bit av landet medan algerierna förgäves värjde sig mot den europeiska stormaktens överlägsna vapenteknologi och resurser.
    Efter drygt femtio år ansåg sig fransmännen ha pacificerat landet som betraktades som en fransk provins på andra sidan havet. Inflyttningen av fransmän och andra sydeuropéer var stor och uppgick redan vid sekelskiftet till 600.000 personer.
    Men som alla kolonialister fick även fransmännen erfara att de satt på en krutdurk. Den 1 november 1954 bildades Nationella Befrielsefronten, FLN, och befrielsekriget inleddes. Som mål proklamerades bildandet av en självständig, demokratisk stat på Islams grund. Religionen är ingen ovanlig drivkraft i kampen mot främmande förtryck. 
    Befrielsekampen pågick i åtta år, till 1962, och skakade också om Frankrike kraftigt inrikespolitiskt. Landet var på gränsen till militärdiktatur men fick i stället vad vi kan kalla en upplyst despot till ledare, Charles de Gaulle.
    Denne var tillräckligt kraftfull för att våga erkänna slaget förlorat och lyckades också avstyra att fransk militär och civila i Algeriet utropade landet som en självständig stat och fortsatte den redan förlorade kampen.
    Under kriget hade fransmän bosatta i Algeriet bildat en hemlig organisation, OAS, som terroriserade den arabiska befolkningen. Fransk militär använde flitigt folkrättsstridiga metoder i kampen. Den idag tämligen populäre franske nationalist-ledaren Le Pen är en av de officerare som utförde tortyr i Algeriet.
    Vi kan säga att den franskspråkiga befolkningen genom sitt uppträdande under kriget gjorde sig omöjliga i Algeriet. Men ingen hävdar att de bokstavlingen drevs ut ur landet. De valde emellertid nästan hundraprocentigt att lämna Algeriet. De ville inte leva sida vid sida med den arabiska befolkningen som jämlikar. De hade alltid betraktat sig som tillhörande ett herrefolk och föredrog nu, trots att många, sedan både två och tre generationer, bott i Algeriet, att återvända till moderlandet Frankrike.
    För algerierna innebär befrielsekriget en källa till nationell stolthet. Den förste som organiserade kampen mot fransmännen efter 1830 var emiren Abd el Kader. När nu kampen, efter 132 år, lett till landets självständighet döps många algeriska pojkar till Abdelkader.
    När alla afrikanska kolonier, med moderländer i Europa, nu bildar självständiga stater så återstår fortfarande Sydafrikanska Republiken som en kolonial, rasistisk stat med vit överhöghet över de svarta. Men det är en vacklande statskonstruktion där de vitas maktmonopol efter 300 år håller på att brytas.
    ANC:s ledare Nelson Mandela har, efter många fängelseår, släppts fri och president De Klerk föreslår nu apartheidsystemets avskaffande. Men det kan dröja många år än innan de svartas mål är nått. En demokratisk stat enligt principen en man, en röst.
    En stat som både kommer att byta samhällsskick och namn.
    Liksom Nord-Rhodesia blivit Zambia och Syd-Rhodesia blivit Zimbabwe så skall Syafrikanska Republiken nu bli Azania.
    Man går tillbaks till ett namn med rötter i det svarta Afrikas traditioner.
    De vita i Sydafrika står snart med ryggen mot väggen. De blir tvungna att antingen, med starkt beskurna privilegier, bo kvar i ett land styrt av den svarta majoriteten. Eller att söka sig någon annanstans, där alternativet ursprungslandet för någon avlägsen förfader, inte på något sätt kommer att kännas som ett naturligt val.
    Men få kommer väl att känna medömkan för dessa inbitna rasister. Opinionen mot Sydafrikas apartheidpolitik har ju vuxit sig stark runt om i världen. Även om affärsmän i alla länder fortfarande beklagar att denna lönande marknad sedan flera år hålls stängd för dem.
    För Sydafrikas del kommer alltså utvecklingscykeln från kolonisationens början till befrielsen att ta mer än 300 år. För Algeriet var motsvarande tidrymd 132 år.
    För Palestinas del började kolonisationen planeras för hundra år sedan och blev definitiv - men inte oåterkallig - genom staten Israels utropande för fyrtiotre år sedan. En tämligen kort tidsrymd i dessa sammanhang, och många år och mycket lidande återstår säkert innan den rasistiska staten Israel kan ersättas av en demokratisk stat med namnet Palestina. Där medborgerliga rättigheter inte är beroende av ras- och religionstillhörighet utan av att man är född inom landets gränser.
    Liksom de vita i Sydafrika, med vilka man har mycket vänskapliga förbindelser, kommer då de judiska nybyggarna i staten Israel att plötsligt finna sig bosatta i ett land där en annan folkgrupp - utifrån principen en man, en röst - erövrar den politiska makten.
    De kommer inte längre att utgöra herrefolket och frågan är om Palestinaaraberna kommer att vara som Gamla Testamentets gud: "Starka hämnare som söker fädernas missgärningar in på barnen, allt intill tredje och fjärde led"
    Många hävdar att Koranens gud är mer tolerant men hur många års förtryck behövs för att göra en människa oförsonlig?
    Antisemitismen är en kristen, europeisk tradition, en del av den kulturtradition som vi som européer brukar betrakta som den civiliserade. Nå, ordet pogrom kommer ju från ryskan, så vi kan med lite god vilja hävda att åtminstone den företeelsen inte har sin källa i vår västerländska kultur. 
    Men i arabiska länder har historiskt såväl judiska som kristna minoriteter tolererats i långt större utsträckning än avvikande kulturgrupper i Europa.
    Det vi idag ser av intoleranta religiösa strömningar i muslimska länder är i mycket en rekyl av det västerländska ekonomiska och kulturella förtrycket.
    Som kanske har en avlägsen källa i den kristna missionstanken, ”gån ut och gören alla till mina lärjungar”, men som framför allt utgörs av den hejdlösa ekonomiska marknadsföringen av allt som ingår i västerlandets sätt att leva.
    Vad finns egentligen för annat alternativ - för att försvara sig mot denna störtflod av främmande vulgärkultur - än att under extrema former hävda den egna kulturens existensberättigande?
    I sionismens barndom rådde en viss oro för att den judiska folkgruppen, känd för att försörja sig på intellektuellt arbete och handel, inte också skulle kunna bli goda bönder och arbetare. Det ansågs viktigt att bevisa såväl för sig själv som för omvärlden att judar kunde utföra alla former av arbetsuppgifter.
    Detta har lyckats över hövan. De storslagna skördarna, på mark erövrad från arabiska odlare, anförs som och anses till och med som bevis för att rövandet av landet var moraliskt riktigt.
    Fastän de endast utgör exempel på moderna brukningsmetoders överlägsenhet i flitiga, välorganiserade och ekonomiskt starka människors händer.
    Men israelerna har gått längre och visat sig inte stå andra efter på de flesta mänskliga verksamhetsområden.
    Under angreppskriget 1967 och under invasionen i Libanon 1982 visade man en kapacitet för blixtkrig som överträffar de tyska pansaroffensiverna under andra världskriget.
    I Deir Yasin år 1948 och i Sabra och Shatila 1982 utfördes massakrer på civilbefolkning som inte står några andra efter i grymhet.
    Fånglägren i Negevöknen skiljer sig från de sovjetiska lägren i Sibirien endast i ett avseende. Här är det den intensiva hettan och inte den intensiva kölden som utgör naturens bidrag till lidandet. Den förnedrande behandlingen överensstämmer med vad som tillämpats och tillämpas i andra koncentrationsläger. Frihetsberövandet sker utan rannsakan och dom, på grundval av administrativa beslut.
    Förnedrande behandling av arresterade utgör en standardmetod. Tortyr utföres i mån av behov och intresse. En fullt frisk man som grips ena dagen kan nästa dag återlämnas som lik.
    Attacker från PLO slutar alltid med att samtliga gerillamän dör i strid. När stenkastande ungdomar bekämpas med vapen träffar kulan oftast i huvudet fast man kan tycka att en säker skytt lika gärna skulle kunna sätta den i benet.
    Underrättelsetjänsten Mossad slår till var som helst i världen, gärna mot PLO-representanter, och utan att gripas av kollegerna inom respektive länders säkerhetspoliser. Ett undantag, ett slags U 137, är när Mossad mördade den helt oskyldige marockanen Ahmed Bouchiki i Lillehammer 1973. Den hederliga norska polisen var inte medveten om Mossads samarbete med SIPO utan grep i sitt oförstånd mördarna. Skall vi kalla det en typisk Norgehistoria. Nå missförståndet klarades upp i bästa samförstånd och mördarna släpptes.
    Listan kan göras hur lång som helst men borde räcka för att visa att den judiska folkgruppen är som folk är mest. Med inneboende möjligheter till alldagligt liv liksom till de största välgärningar eller de värsta vidrigheter.
    Statens Institut för Rasbiologi grundades år 1921 och verkade i anknytning till Uppsala Universitet. Professor Herman Lundborgs skrift Rasbiologi och Rashygien från år 1922 bär mottot: "Ett folkmaterial av god rasbeskaffenhet är ett lands största rikedom"
    Institutets forskningar, byggande på fördomar och kvasivetenskap, kom inte att tillämpas praktiskt i Sverige. Det var i stället det nazistiska Tyskland som blev experimentalfältet för Lundborgs teorier och vi vet alla hur det gick.
    Begreppet ras kan ge en ytlig antydan om en människas utseende men säger inget om de inre egenskaperna. Men det finns skilda kulturtraditioner och det finns framför allt skilda livssituationer och olika yttre omständigheter som formar människors handlande. 
    Tillfället gör tjuven - kolonialismen gör rasisten - politiken gör mördaren.
    Den rasistiska staten Israel har blivit en spegelbild av det nazistiska Tyskland. Det forna offret är dagens bödel men omvärlden tycks fortfarande bara se en helgongloria glänsa.
    Fastän den alltmer fläckas av palestinskt blod.



Publicerad på www.fib.se 2006-12-28

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  GUSTAFSSONS ALFABET M
  GUSTAFSSONS ALFABET L
  GUSTAFSSONS ALFABET K
  GUSTAFSSONS ALFABET J
  GUSTAFSSONS ALFABET I
  GUSTAFSSONS ALFABET H
  GUSTAFSSONS ALFABET G
  GUSTAFSSONS ALFABET F
  GUSTAFSSONS ALFABET E
  Ett tillfälle förlorat? RAMZY BAROUD
  GUSTAFSSONS ALFABET D
  Fobier, depressioner och annat mentalt elände
  Moralvänsterns moraliska kollaps
  GUSTAFSSONS ALFABET C
  FREDSMAMMANS AVSKED
  Ring BRIS! De finns just för dig!
  Har Sverige godtagit USA som världspolis?
  Chomsky i UNT
  Chomsky Holmberg
  Belgisk blå på krogen
  Mikael Nyberg och vänsterns haveri
  Marit har mest meriter
  Mot NFR i Göteborg
  Härbärget vid Pont Sully
  Bör majoren bli general?
  GUSTAFSSONS ALFABET A
  GUSTAFSSONS ALFABET B
  Håkan Gustafsson
  Varför har Sveriges stämma i världen tystnat?
  Köttkonsumtionen, miljön och imperialismen
  Maten, imperialismen och Irefalks idealism
  Vad kan vi lära av Virginia Tech?
  Det islamistiska hotet mot Europa – i siffror
  En mallig och dryg mediaskälm
  Nu ska pigan dammas av
  Thage tiger inte
  Vems är ansvaret att formulera en rättvis fred?
  Falska folkpartister inför rätta
  Sionister använder lögner i sin kamp
  Till frågan om ockupantideologi
  Hunden har i alla fall fått mat
  Matdebatt
  På tal om identiteter
  Människnas naturliga föda
  Speciesism och kvasivetenskap
  Kost och folksjukdomar.
  Ovetenskapliga argument från en Atkins-lobbyist
  Tal av Dr Sheikh Muhammed Bashar Al-Faydi
  Ät kotletten...
  Fyra tv-timmar med Göran Persson
  Stefan Lindgrens seminarietal
  En annan värld är möjlig! låt oss bygga den tillsammans!
  Slutresolution från den internationella konferensen i Chianciano Terme, Italien, 24-25 mars 2007
  ABF svarar om Atzmon
  Atzmons svar på SDS
  Gilad Atzmon – Från skuld till ansvar
  Eva Myrdal svarar Jesper Svartvik
  Skippa kotletten!
  Konferensen i Stockholm som väckt sånt uppseende
  När ska vi vakna i Sverige?
  Svenskar polisanmäls för krigsförbrytelser
  Nyskapande humanist?
  Allvarligt talat
  LKAB styr Kirunaflytten
  Skakande läsning om ondskans innersta natur
  Nicolaus Lundius – en samisk 1600-talsintellektuell
  Parner om Speer
  Är Mikael Nyberg en antisemitisk marxist?
  Att läsa Shamir som fan läser Bibeln
  November - Januari
  Hälsningar från Småländska höglandet
  Kim Salomon badade aldrig i Verkeån
  En utväg - för USA, inte för Irak
  Montagu mot Balfour
  Nu skall FiB/K synas
  Om Blommor i Galiléen
  1700-talets mest hatade kvinna
  Ett ideal som inte går att förverkliga
  Om vilda västern och Mellanöstern
  Debattinlägg till tidningen Palestina nu
  Två ojämlika eller en jämlik stat
  Till massakern i Deir Yassin
  Att vinna ett land men förlora sin själ
  Israels invasion av Libanon sommaren 1982
  Parner Stevenson
  Elinder
  Krigsmotstånd eller krigskritik?
  Lärare nöts ner till förtidspension
  Kommentar Stålhammer
  Presstödet - ett bedrägeri med statliga medel
  En kommentar till fibbare
  Annonsprislista
  Om gängse felläsning
  Konfrontation till varje pris
  Var finns folkrättsexperterna i debatten?
  Ett folk försvarar sitt land
  Glimtar från Venezuela
  Irakmöte
  Bomb IRAQ!
  Skriftställning maj 2006
  Sophie Scholls sista dagar
  modersmjölksersättning
  Fattigdomen avgörande för kvinnors ohälsa
  Myrdal svarar Fröberg Idling
  Pol Pot kommentar med svar
  Idioti eller fobi?
  Mohammedbilderna
  Ni är de sista att tala om
  Appell för Iraks akademiker
  Uppropet för undertecknande
  J. A. Selander vågade när andra förblev tysta
  Israellobbyn och sanningen
  KP-tal
  Om kriget kommer
  Afghanistantal Erik Wijk
  Helén Östberg
  Svensk trupp bidrar inte till fred i Afghanistan!
  Krigsmakten
  Prenumerantkampanj hösten 05
  Hur länge ska svensk media
  Namnbricka
  1 maj
  Omar om Runar
  Total rättslöshet
  Irakierna trakasseras av USA-soldater, till och med de nyvalda parlamentsledamöterna
  Svastikor
  Zimbabwe på väg mot...
  Försvara den svenska militära neutraliteten
  Journalister berättar om USA:s dödande i Falluja
  Kärlek & Somalia
  Det är bara vänstern som kan rädda liberalerna
  Demonstrationsrapporter 19 mars 2005
  Censur och imperiet
  Om preventiv rättvisa
  Får man behandla artiklar hur man vill när man översätter?
  2CV
  Extraordinärt överlämnande
  Strindberg
  Nordkorea har tillverkat kärnvapen
  Varför angrips familjen?
  Religiösa ledare ogiltigförklarar val
  Visst hymlar Bush, men ... svar till JM
  För hus och härd, svar till O Kleberg
  Motverka USA:s anspråk på ensamdominans
  Det andra valfiaskot och den pinsamma tystnaden
  Protestera mot pensionärsmaten
  Utan välfärd ingen demokrati
  Stora män lever länge
  Igår, idag, imorgon ...
  Julhälsnings från HJ
  Kalkonriket
  Att debattera med en nykonservativ
  Chockerande nonchalans av statsministern
  Norrland ska bli övningsområde för NATO



  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se