Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

I patriarkens undermedvetna

Av MATS PARNER

Freuds soffaSigmund Freud skulle den 6 maj ha fyllt jämna 150, om han inte varit så innerligt fäst vid sin kära cigarr. Som oförbätterlig rökare drabbades han av gomcancer 1923, genomled de följande åren drygt trettio plågsamma operationer och fick allt svårare att äta och tala. Ändå bolmade han enträget vidare och dog som flykting undan nazisterna som ett tobakens rökoffer, 83 år gammal, i det senaste världskrigets inledningsfas. London blev hans slutstation.
    På Berggasse nr 19A i centrala Wien levde professor Freud som en hårt arbetande intellektuell av både födsel, ohejdad vana och bjudande plikt. Han var länge slaven på sin egen triumfvagn. Övertygad om att hans många belackare skulle ansätta honom än fränare, så snart de upptäckte minsta skelett i de freudska familjegarderoberna, arrangerade han sitt liv som den mest nitiske av Wien-gårdens apostlar. Hans vandel och handel var kort sagt utan fläckar.
    I 1700-talets Königsberg hade de tidsmedvetna överklasskikten för vana att ställa sina klockor efter filosofen Immanuel Kants dagliga promenader genom stan. På 1800- och det begynnande 1900-talet kunde medelklassen göra sak samma i valsernas huvudstad - men nu med Sigmund Freud som tidstrogen måttstock.
    Ordning, reda, punktlighet och disciplin var Sigis ledstjärnor. Dagen inleddes hos frisören, där skägget putsades och fejades. Därefter vidtog kliniska aktiviteter från kl 09 till 13. För var och en av besökarna reserverade ”Herr Doktor” 55 minuter, följda av ett par minuters vila, stillsam begrundan och återhämtning. Huvudrätten avåts 13:00 i sällskap med hela familjesvärmen och rundades av med en timslång irrmarsch till fots längs gator och torg. Därefter väntade fem nya 55-minutersfall i behandlingsrummet på Berggasse mellan kl 15 och 20 enligt samma mönster som förmiddagens. Aftonutfodring och ännu en stärkande vandring i grannskapet stod närmast på schemat, varefter doktorns överjag rimligen borde varit fullt tillfreds med dagsverket.
    Men så var det inte. Tiden mellan 22 och 02 ägnade Freud åt brevvännerna och författarskapet i växlande proportioner. Även den beramade ”självanalysen” ägde rum nattetid. 
    Freuds Drömtydning, med tiden en klassiker och en av psykoanalysens viktigaste källskrifter, kom ut redan 1899, men titelbladet uppgav 1900 som utgivningsår. Innebörden var symbolisk. Författaren hade långt högre ambitioner än att ta farväl av det slocknade århundradet; han ville inleda det nya, blåsa revelj och på allvar ”störa världens sömn”.
    Men analysföret i startfållan visade sig oerhört segt. Premiärupplagan av ”Die Traumdeutung” på blygsamma 600 exemplar var slutsåld först efter åtta år; det innebar ett försäljningsnetto på obetydliga 75 böcker/år. Och när Freud, senhösten 1900, bjöd in till föreläsning på drömtemat i Wieneruniversitetets regi infann sig bara tre åhörare…

Freud var inte någon ensam människa. Men det får anses ställt utom tvivel att han var ohjälpligt isolerad både från kollegerna och från Wiens medicinska etablissemang i stort under hela 1890-talet, det årtionde som samtidigt var hans intellektuellt mest fruktbara. 
    Man tyckte ganska allmänt i läkarkretsar att den legitimerade på Berggasse 19A sysslade med tvivelaktiga eller rent av oetiska ting. Varken drömforskning, barnsexualitet eller Oidipus- och Elektrakomplex åtnjöt högre status. Blott charlataner och inbitna fantaster kunde visa intresse, ansåg man, för den sortens dubiösa företeelser. Länge och väl framstod den 14 år äldre vännen och handledaren Joseph Breuer som en ljusgestalt i det ihållande kollegiemörkret, men innerst inne trodde Breuer aldrig på Freuds sexualteorier. Kort efter att de två publicerat Studier över hysteri (1895) upphörde all kontakt dem emellan. Brytningen var så definitiv som den kunde.
Fliess    Dock stod en av ämbetsbröderna fast i vått och torrt och i all synnerhet i vått. Han var kristnad till Wilhelm Fliess (1858-1928), praktiserade i Berlin som öron-, näs- och halsläkare och hade lärt känna Sigi redan 1887. En djup vänskap mognade pr omgående mellan F & F; den avsatte med åren c:a 300 Wienerbrev och ännu fler Berlinepistlar (”Fliess-breven”) och manifesterade sig dessutom genom årliga ”kongresser” med de bägge vitala F:en som enda delegater.
    Wilhelm Fliess torde vara den enskilda människa som stått Freud allra närmast, i varje fall om vi bortser från hustrun, de sex barnen, föräldrarna och möjligen ytterligare någon anförvant.
    Det är anmärkningsvärt, eftersom Fliess var en tvättäkta kvacksalvare i både teori och praktik.
    Bland annat menade han att det finns ett nära släktskap mellan kvinnans könsdelar och hennes näsa liksom mellan näsblod och menstruationsblod. Ja, i doktor Fliess tappning var kranen det mänskliga sexualorganet par preference, t o m överlägset de nedre regionernas. Till detta kom att den berlinske excentrikern skamlöst laborerade med (tal)magiska föreställningar, där de två komponenterna 28 och 23 styrde och ställde med snart sagt allt, både i människokroppen och i hela vårt universum. Talet 28 svarade mot kvinnans menstruationscykel, räknad i dygn, medan 23:an påstods ekvivalent med jämförbara cykler - för männen. Denna periodiska nonsensteori applicerade Fliess morgon, middag och kväll i varje (o)möjligt sammanhang, och det märkliga var att Freud lät sig ryckas med och förföras.
    Det hade sina skäl: Fliess var länge den ende kollega som lyssnade, uppmuntrade och försökte vidareutveckla de idéer som ideligen förlöstes i det nattliga Wien. Tänkaren på Berggasse fick helt enkelt gilla läget och acceptera den enda hejarklack som fanns att få. I sitt undermedvetna måste Freud ändå ha anat att den sällsamme tysken inte var den vän/brevvän han önskade.
    Man undgår inte misstanken att psykoanalysens fader hemföll åt avancerad bortträngning!
    Att vänskap mellan män är ett känsligt kapitel visade sig också på senhösten 1895. Då anlände Wilhelm F till Wien för att närmare undersöka en av Freuds patienter, en viss Emma Eckstein, som behandlades för hysteri. Men nu tarvades ett mer handfast ingrepp, i klartext en operation av EE:s nasus. Fliess karvade och skar och återvände därefter till Berlin efter illa förrättat värv med första bästa lägenhet. Dessvärre tillstötte elakartade komplikationer. Emma E var nära att förblöda sedan det visat sig att den inkallade specialisten råkat glömma en nästan femtio cm lång gasbinda i operationssåret!
    Det är betänkligt att Freud höll god min i elakt spel. Han beklagade sin väns gemena otur men pålade honom inget som helst ansvar för det som hänt. Ingenting fick störa deras nära relation.
    De 300 ”Fliess-breven” från Wien till Berlin publicerades i sin helhet först år 1985 och stödjer inte doktor Freuds återkommande anspråk på att ha varit en oklanderlig tjänare i vetenskapens tempel livet igenom. Omdömet svek honom ganska regelbundet, och sina kliniska iakttagelser manipulerade han av och, framför allt, till. Ändå tonar han alltjämt fram som en av kultur- och medicinhistoriens bjässar. 

Det saknar inte intresse att Freud sade upp bekantskapen med lågt räknat ett dussintal av sina närmaste mansvänner och främsta lärjungar under årens lopp. Brytningarna fick i regel dramatisk touche och teatralisk utformning. Den arme Fliess kördes på porten efter nära 15 års intensivt umgänge på tu man hand och pr korrespondens, detta sedan han jämställt ett urval av Freuds dynamiska patientanalyser med ren och skär tankeläsning. Munväder av det slaget gick Sigis ära för när, och hans ögon öppnades. Till slut insåg han att Fliess var bakom det oidipala flötet.
    Att den gamle patriarken inte uppträdde lika stridslystet mot representanter för det kön som på hans tid beskrevs som ”det täcka” är ovedersägligt. I synnerhet mot kvinnor med intellektuella talanger framstod han som ädel, dristig och förekommande. På det finns otaliga exempel.
Lou Andreas Salome    Det kanske mest belysande stavas Lou Andreas-Salomé (1861-1937).
    Denna tjusande uppenbarelse föddes i St Petersburg, vann sina sporrar som ovanligt produktiv författare i skilda genrer och var i decennier en av Europas mest berömda kulturpersonligheter med omisskännligt tycke av ”femme fatale”. Friedrich Nietzsche förälskade sig upp över örat i ”Die Lou” i likhet med tiotusentals andra men polletterades av redan i gryningen. Den rasande Nietzsche tröstade sig med att skriva Also sprach Zarathustra och hämnades, brutalt, genom att måla ut sina drömmars kvinna som ”en tjock och illaluktande liten markatta med lösbröst”. (Att Per Ledins muntra tillvitelser under april månads SM-final i ishockey i själva verket hade intim Nietzsche-anstrykning uppmärksammades typiskt nog aldrig i våra medier.)
    Via lidelsefulla allianser med filosofen Paul Rée, det poetiska underbarnet Rainer Maria Rilke och språkhistorikern F C Andreas, en tid hennes äkta man, slöt sig ”Die Lou”, 1911, till Freud och dennes Wienerkrets med enorma förväntningar. De infriades samt och synnerligen. I raskt tempo utbildade sig Frau Andreas-Salomé till diplomerad analytiker med egen praktik, fräscha idéer och ett växande klientel. Mellan ”Liebste Lou” och ”Lieber Professor Freud” uppstod ett passionerat förhållande på strikt professionell basis, låt vara med vissa privata undertoner.
    För ”Die Lou” var psykoanalysen en filosofisk syntes som förklarade de element i känslolivets omedvetna, med vilka hon kämpat i årtionden som författare. Ett sådant förhållningssätt skulle Freud aldrig ha godtagit, om hans protegé varit en man. Med Lou var det annorlunda; hon fick ta sig friheter och gjorde det också. 
    I våra dagar är Andreas-Salomé främst känd under det mindre smickrande epitetet ”Nietzsches väninna”. Mera insiktsfullt vore att minnas henne som en av särartsfeminismens pionjärer. Att Ellen Key uppsökte sin analytiska författarkollega i hennes ”Loufried” i Göttingen var lika lite en tillfällighet som att Lou gästade ”Die Grosstante Europas” i Ellen Keys ”Strand”. De tänkte i väl samstämda banor, de två, Ellen som Lou och Lou som Ellen.

Ett av de mer hjärtskärande och samtidigt tragiska livsödena i psykoanalysens hävder förknippar vi med en annan ryska: Sabine Spielrein (1885-1942).
Sabine Spielrein    Bara 19 år gammal hamnade Spielrein som patient med svåra neurotiska symptom på ansedda Burghölzli, där hon analyserades av den tio år äldre och nyss behörige Carl Gustav Jung.
    Det faktum att Jung var nygift avhöll honom inte från att bli häftigt förälskad i sin unga klient, och känslorna besvarades (”överföringen” gick således i båda riktningarna). Resultatet blev att en flerårig kärleksrelation etablerades mellan analytikern och hans patient, en förbindelse med rader av långtgående konsekvenser. Att C G Jung med sina mått och steg otvetydigt brutit mot all hävdvunnen behandlingspraxis och i princip mot varenda läkaretisk bokstav i hela världen är knappast någon överdrift; hans agerande måste beskrivas som föraktligt. Hela serier av brev kom nu att postas i olika väderstreck ƒ{ mellan Jungs hustru och Sabine Spielreins mor, mellan Jung själv och den nyssnämnda modern o s v, o s v. Betydande värden stod på spel.
    Omsider blev Sigmund Freud konsulterad av kärlekshärvans båda huvudpersoner. Han mottog en ödmjukt uppriktig skrivelse från Sabine S och en självkritisk men förljuget tillrättalagd dito från sin mönsterelev Carl Gustav J. Under de följande nätternas vargtimmar rynkade Freud sitt ena ögonbryn, tände cigarren och tänkte ovanligt länge.
    Den mångomskrivna och så smärtsamma brytningen mellan Freud och Jung några år senare är ett kapitel för sig med tusen rottrådar. Men att Sabine-fallet spelade in får anses obestridligt!
    Tids nog ångrade sig Jung och vände åter till sin försmådda gemål. Fröken Spielrein å sin sida frisknade till, studerade medicin och utbildade sig, liksom tidigare ”Die Lou”, till auktoriserad psykoanalytiker. I nästa fas gjorde doktor Spielrein aktningsvärda försök att mäkla fred mellan Sigi och C G, misslyckades i det uppsåtet och slöt sig till ”den gamle”. Fortsättningsvis deltog hon med liv och lust i Freuds legendariska onsdagsträffar i Wien.
    Sabine Spielrein slutade sina dagar i Sovjetunionen. I Tredje riket lystes psykoanalysen i bann som ett judiskt påfund, och i Stalins vintriga rike stämplades den som en ”borgerlig kvarleva”. Återbördad till fosterjorden drabbades doktor Spielrein kort sagt av yrkesförbud. Slutligen föll hon offer för de nazi-tyska ockupationsarméerna: 1942 ställdes hon mot en vägg samman med bl a sina två döttrar ƒ{ alla blev skoningslöst nedmejade.
    Mitt namn var Sabine Spielrein heter den film som skildrar och dokumenterar hennes liv.

Sigmund Freud kan med all rätt ses som en betydande filosof och viktig tänkare i den humanistiska traditionen och vidare som en stor författare, äventyrare och härförare. Men som forskare med naturvetenskaplig metodik och arsenal bör man inte uppfatta honom. Snarare var han den stridbare instiftaren av en ny religion. Att bokstavligen hylla Sigi på bemärkelsedagen vore därför att gå för långt.
    Men en helt diskret 150-årsuppvaktning kan vi definitivt bestå honom med.



Publicerad pć www.fib.se 2006-05-04

Prenumerera pć tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgćva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Sällskap för ungersk litteratur i Sverige
  LO:s kulturpris 2008 till David Eriksson
  Hans namn är Mats Odell
  Vass viskväll med Wiehe
  Enander 2007-09-06
  Enander 2007-03-19
  Enander 2007-03-12
  Enander 2007-03-07
  Enander 2007-02-22
  Konsten berättar ingenting
  Enander 2007-02-03
  Cissi och Erika till Memphis
  Arbetarlitteraturen i Eskilstuna
  Enander 2007-01-31
  Bekämpa elitdesignen!
  Mediakritisk jättekonferens i Memphis
  Malms tjänande ohederlighet
  Israel Shamir svarar Malm
  Kjell Berglund död
  Vilka fćr vara med i Sverige idag?
  Hederbergs eller Myrdals heder?
  Du mć icke skratta, icke läsa, icke visa dig pć den styva linan
  Per Svensson i Expressen
  Lasse Wilhelmssons svar till Andreas Malm
  Länge leve Arbetaren!
  Vćr kultur - en folkets kultur
  Klassperspektivet pć väg tillbaka i litteraturen
  Flamman fyller 100
  Enander 2006-10-29
  Enander 2006-10-27
  Enander 2006-10-21
  Rune skaldar
  Ali Roos (smakprov)
  Norrländska författarsällskapet byter namn
  Enander 2006-10-18
  Enander 2006-10-10
  Enander 2006-10-07
  Enander 2006-9-10
  Enander 2006-08-27
  Enander 2006-08-16
  Enander 2006-07-05
  Enander 2006-07-01
  Enander 2006-06-28
  Enander 2006-06-21
  Enander 2006-06-19
  Enander 2006-06-18
  Omvänd Fälldinare?
  Sparvhökar och svarta antiloper
  Enander 2006-06-05
  Enander 2006-05-31
  Enander 2006-05-28
  Enander 2006-05-23
  Enander 2006-05-18
  Enander 2006-05-16
  Bland tattare och rasbiologer
  I patriarkens undermedvetna
  Tjernobyl I-III
  Hemlös familj
  Enander 2006-04-11
  Enander 2006-03-01
  Enander 2006-04-06
  Enander 2006-04-05
  Fredsvänner och fridstörare
  Minaret
  Olaglig mur
  Kvasivetenskaplig renässans
  Norge 9 april
  Kamp mot terrorismen och mot fćgelinfluensan!
  Tvć vädjanden om hjälp att komma vidare
  Enander 2006-02-28
  Enander 2006-02-27
  Tlaxcala har fötts!
  Enander 2006-02-19
  Aleida Guevara besökte Göteborg
  Enander 2006-02-06
  Fler dikter om Björn Afzelius
  Barnrikehusen Myrdalsungarna söder om söder
  Enander 2006-01-18
  Minnesord över förläggaren Kalle Hägglund
  Frćn Kalle Hägglunds begravning
  Ordfrontsaffär II
  Vem vćgar tämja vargar?
  Enander 2005-12-16
  Enander 2005-12-15
  Enander 2005-12-14
  Enander 2005-12-13
  Talande stärkkragens mest framträdande röster ...
  Kjell Eriksson fćr LundeQ:s litteraturpris 2005
  Enander 2005-12-05
  De Nios julpengar till Omar
  Herrskap och tjänstefolk
  Brun sörja
  En spelmans jordafärd
  A som i Ahmed, ADHD och Attention
  Karl Östman - tal okt 2003
  Högre forskning framöver
  Du talar till oss Omar
  KvastHilda
Kultur alltsć!
Bildkonst och
Sett, läst, hört
Krönikor och Bloggar

Denna avdlening rymmer den breda fćran i vćrt kulturmaterial
Bl a:
Poesi
Litteratur
Bokrecensioner
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se