Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Gilad Atzmon — Från skuld till ansvar

Anförande i Stockholm den 18 mars 2007 vid konferensen "AFGHANISTAN, PALESTINA, IRAK - Samma ockupation?", arrangerad av Folket i Bild/Kulturfront, ABF och Broderskapsrörelsen)

Översättning: Anders Püschel

Den omöjliga situationen att vara före detta israel och samtidigt en etiskt inriktad människa leder oundvikligen till ett svårartat skuldkomplex. Jag syftar här på den uppenbara omständigheten att man känner skuld för de brott som begås å ens vägnar av ens släktingar.

Ändå måste jag erkänna att skuld, även om den kan vara behaglig, åtminstone för stunden, är ett långt ifrån fruktbart sinnestillstånd i längden. Skuld är ett egocentriskt företag som inte syftar till förändring. Enbart skuld ger inte mycket hopp om en bättre framtid.

Faktum är att det enda sättet att göra skuld till någonting fruktbart är att omvandla samvetskval till ansvar.

Åtminstone för min del utgår ansvar från den grundläggande insikten att de av den judiska staten givna förutsättningarna gör att varje illdåd som Israel begår faktiskt, om än fullständigt mot min vilja, begås i mitt namn och för min skull. Med andra ord kommer mitt engagemang i den palestinska saken ur mitt erkännande av mitt ansvar.

Även om jag hade kunnat bidra till att frigöra min egen person från ansvar genom att skrika "inte i mitt namn", skulle det inte ändra på det mycket dystra faktum att varje israelisk krigsförbrytelse faktiskt utförs i det judiska folkets namn. Därför har jag aldrig förespråkat parollen "inte i mitt namn". Uppenbarligen strävar jag inte efter återupprättelse för min egen personliga del utan snarare efter en medveten förändring i vår världsbild. Således är ansvar för mig ett slags ingripande som överbryggar den nödvändiga klyftan mellan stillatigande acceptans och etiskt engagemang. Mitt ansvar är mitt löfte att göra allt jag kan för att föra palestiniernas lidande till ett omedelbart slut.

Uppenbarligen ställer jag mig därmed inför en allvarlig utmaning. Med tanke på att mina vapen är min saxofon och min penna, kan den till och med förefalla något löjlig. Man kan fråga sig om det är möjligt att detronisera en kärnvapenbestyckad regional stormakt med en sopransaxofon eller ens med en penna. Även om jag inte har det slutgiltiga svaret på den frågan medger jag att jag under de senaste sju åren har gjort ett försök.

För mig betyder ansvarstagande att granska Israels illdåd och samtidigt se att jag själv tillhör problemets kärna. Medan jag förut på något sätt brukade hålla mig själv på avstånd från konflikten, och ta ställning som en fristående iakttagare, söker jag nu händelsevis svaret inom mig själv, i min egen själ, i min egen specifika erfarenhet. I Otto Weiningers efterföljd är jag benägen att tro att konstnärers upptäckter om världen är det direkta resultatet av uppriktig självreflektion. Men när jag granskade mitt eget inre, insåg jag tydligt att jag kan säga en del om den israelisk-palestinska konflikten, men troligen inte egentligen särskilt mycket om dess politiska aspekter.

Allmänt sett är det långt ifrån en lätt sak att diskutera den israelisk-palestinska konflikten. Dessutom har uppgiften blivit allt svårare den senaste tiden. På grund av intensiva påtryckningar på palestinierna från Israel (med fullt stöd av en villig och lydig

västvärld) drivs palestinierna mot ett tillstånd av inbördeskrig.

Därför gör de framväxande motsättningarna inom det palestinska samhället (både i Palestina och i förskingringen) det väldigt svårt att föreslå några intellektuella eller ideologiska bidrag som kan ha relevans för en lösning på konflikten. Det palestinska samhället är nu uttryckligen delat i nästan alla avseenden. Vidare kan palestinierna till och med finna det svårt att vara ense om vad den palestinska saken är. Det verkar händelsevis som om många av oss i västvärlden hävdar att vi stödjer den palestinska saken utan att längre kunna föreslå vad denna sak egentligen är. Det är ganska vanligt att vi händelsevis delar in aktivister på grundval av deras föreställningar om hur konflikten ska lösas. Vi säger kanske "han är okej, han är för enstatslösningen, men håll dej från henne, hon är sionist och stödjer tvåstatslösningen". Med andra ord identifierar vi politisk tillhörighet med vad som för oss verkar vara palestiniernas 'sanna'

sak. Men egentligen är vår uppfattning om den palestinska saken beroende av vår egen politiska kultur, våra personliga politiska strider, personliga förbindelser och vår livsstil. Den har mycket lite med Palestina, palestinierna och deras nuvarande och framtida behov att göra.

En sådan insikt kan utmana föreställningen om solidaritet och antyder ett mått av möjlig kritik mot hela frågan om ansvar. Därför har jag nyligen accepterat tanken att jag måste vara mycket försiktig med all retorik som har att göra med Palestina. Därför undviker jag att tala i palestiniernas namn. Som före detta israel tillåter jag inte heller mig själv att blanda mig i den palestinska diskussionen om konfliktens lösning. Jag är fullt övertygad om att Palestinas framtid är en intern palestinsk angelägenhet. Palestinas framtid ska avgöras av Palestinas folk och enbart av dem själva. Däremot anser jag mig ha mer än rätt att tala om de illdåd som begås i mitt namn. Det är här mitt ansvar spelar in.

 

Min uppgift är långtifrån svår att definiera. Jag hävdar att om förbrytelserna mot palestinierna verkligen begås av den 'judiska staten' i det 'judiska' folkets namn, måste vi inse vad ordet 'judisk'

står för innan några framsteg kan göras. Med andra ord är det judiskhet som jag försöker reflektera över. Jag försöker lära mig dess metafysik, dess historiska och kulturella bakgrund. Jag försöker förstå hur judiska lobbygrupper arbetar inom olika organisationer, institut och hegemonisystem. Jag hävdar att om det är den judiska staten som terroriserar palestinierna, är det bäst att vi en gång för alla begriper vad som döljer sig bakom föreställningen om judiskhet.

Ändå finner jag det nödvändigt att utreda vad som skiljer de olika kategorier som hör samman med J-ordet.

Jag skiljer bestämt mellan judendomen (en religion), judarna (ett folk) och judiskhet (en ideologi). Jag avstår kategoriskt från att hänvisa till judar och undviker att kritisera judendomen. Skälen är uppenbara. För det första, trots att Israel ser sig själv som den 'judiska staten', är den långtifrån judarnas stat. Många judar lever utanför Israel och har ingenting att göra med Israel eller dess förbrytelser. För det andra, det är inte judendomen som tillfogar palestinierna så mycket smärta, utan snarare männniskor som följer en slags särskild modern sekulär vision, som en del kallar sionism. Det är således judiskheten, en ideologisk mentalitet och ett kulturellt ramverk, som intresserar mig. Jag intresserar mig för det gemenskapsband som förser sionismen med dess ansenliga kroppssköld.

Jag intresserar mig för det som omvandlar den globala sionismen till en ledande och segerrik samtida världsuppfattning.

Men det är just här som det verkliga problemet uppstår. Trots att jag bestämt avstår från att hänvisa till rasliga eller etniska kategorier, lägger man enorm energi på att hindra mig och andra att säga det som vi anser oss berättiagde att säga. Judiska politiska påtryckaregrupper både till vänster och till höger, både sionister och antisionister, både sekteristiska marxister och fascistiska bosättare kämpar för att skillnaderna mellan judendomen, judiskheten och judarna ska förbli så otydliga som möjligt. Jag tror att de vet vad de gör. Det är denna taktik som tillåter dem att avfärda all kritik mot Israel och dess lobbygrupper som rasistiska angrepp. Så länge skiljelinjerna mellan judendom, judar och judiskhet är oklara, är Israel skyddat från kritik.

Genom att hålla fast vid denna taktik har judiska grupper både till vänster och till höger lyckats hindra all meningsfull diskussion om Israel, den judiska staten, Palestina, världsjudenheten, den israeliska lobbyn i USA, med mera. Varje avgörande diskussion avfärdas omedelbart som ett utslag av rasism eller helt enkelt som antisemitism. Mitt ansvar är därför att stå upp och göra motstånd. Det är min plikt att framhärda i att judiskhet är en ideologi, eller åtminstone en mentalitet. Det är en idé som gjorde an-Nakba[1] möjlig, det är en ideologi som har upprätthållit en politik av etnisk rensning under sextio år, det är en unik känsla som stillatigande accepterar att 80 procent av Gazas befolkning svälter.

Det är inte judarna och inte judendomen som bär skulden till detta, men det är inte heller sionismen. Judiskhet är faktiskt en djupare föreställning än bara sionismen. Hur vet jag att den är djupare än sionismen? Jag vet för att jag reflekterar över mig själv och över mitt förflutna. Jag vet för att jag växte upp i Israel och kan säga att jag som ung pojke inte hade hört ordet sionism. Mina gelikar och jag själv var israeler, vi var det judiska folket, vi var inte sionister. Sionismen var ett främmande abstrakt uttryck, det luktade Galut (förskingring). Vi var judar och våra fiender var de 'andra', vilka det nu var för tillfället: tyskarna, goyim[2], antisemiterna, araberna i allmänhet och palestinierna i synnerhet och så vidare.

Mitt ansvar är således att avslöja den verkliga innebörden av den judiska idén i dess fulla omfattning. Min uppgift är att nå fram till det väsentliga hos denna allsmäktiga skräck som obesvärad har placerat sig i centrum av det judiska kollektiva psyket. Mitt ansvar är att avslöja de som bär upp och företräder denna ideologi. Som konstnär är det min plikt att reflektera över mig själv och spåra dess ursprung i min egen själ.

Om jag verkligen har rätt i att judiskhet är en ideologi, då kan den inte ställa sig bortom kritik. Om jag verkligen är på rätt spår, är det min plikt som intellektuell och som en konstnär som tror på andlig frihet att påpeka att diskussionen om Palestina på ett grymt sätt begränsas av en absurd sorts politisk korrekthet som hindrar varje meningsfull och fruktbar diskussion.

Jag tar också detta unika tillfället till att nämna att jag är trött på att höra folk säga till mig "Gilad, du kan säga allt detta, du är jude". Jag vägrar helt enkelt att acceptera det. Det finns ingenting i min etniska tillhörighet eller mitt biologiska ursprung som borde ge mig några särskilda rättigheter. Jag måste dessutom medge att jag aldrig har kommit på mig själv med att säga till någon muslimsk eller arabisk vän att "du kan säga det, du är arab". Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har hört någon föreslå någon annan att "du kan säga det, du är protestant (irländare, svart och så vidare)". Det är anmärkningsvärt att den judiska staten och de som stödjer den har lyckats placera sitt älskade land i en synnerligen privilegierad och värdefull position, långt bortom kritik. Mitt ansvar är att avslöja denna taktik som ett fullkomligt felslut.

Jag tror inte att vi kan ge något hopp åt Palestina om vi inte lär oss själva att tala fritt, om vi inte tillåter oss själva att vidga diskussionen. Jag kan också nämna att jag verkligen tror att sionisterna och israelerna kommer att ha nytta av ett sådant initiativ.

Israelerna och de som stödjer dem placerar sig själva i ett konstgjort, avskiljt himmelrike. De omger sig med säkerhetsmurar och har lyckats blockera alla vägar till kritik. I sitt fullständigt förblindade tillstånd har israelerna inte lagt märke till att de har blivit den moderna ondskan förkroppsligad. Mer än någon annan är det den judiska staten och israelerna som omedelbart behöver väckas.

NOTER:
[1] an-Nakba, arabiska för 'katastrofen', är palestiniernas benämningen på den folkfördrivning som de judiska kolonisatörerna utsatte dem för under sin erövring av Palestina 1948, en fördrivning som egentligen fortfarande pågår. (Ö. a.)

[2] goyim, flertalsformen av hebreiskans goy, som betyder 'nation', 'folk', och här syftar på alla icke-judar. På åtminstone engelska kan ordet uppfattas som en förolämpning mot icke-judar. (Ö. a.)



Publicerad på www.fib.se 2007-03-24

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Bör Sverige erkänna folkmordet?
  Hjälp barnen på Haiti!
  To shoot an elephant
  Protestera mot ökade insatser i Afghanistan
  Israel nekar läkare tillstånd att delta i konferens i Gaza
  Valet av Ahtisaari - en skandal
  Vad får vi säga om Kurdistan?
  TERRORISTJAKTEN och RÄTTSSÄKERHETEN
  Sverige - det nya DDR
  Condoleezza Rice is a War Criminal
  Svensk vapenexport
  Nya numret
  Akademiker mot statlig kampanjhistoria
  Justerad FRA-lag kan röstas igenom ikväll!
  Satirarkivet
  Nu gäller det Kosovo
  Läs IB-materialet i original
  Den havererade skolpolitiken
  Lambertz vill skrota TF
  Debatt om äktenskapet
  Oljeintressen militärregimens
  Västerländska medier förvränger islambilden
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
  Västbodaskolan i graven! (demokratin också …)
  Vad gör dom med Kambodja?
  Och vad hände med Tobinskatten?
  Irak, Palestina och Afghanisatan är samma ockupation
  CIA om Kina, Indien … och EU?
  Miljöpartiet svänger om svenska trupper i Afghanista
  Nu kommer uppropet mot svensk trupp i Afghanistan
  Angreppen på kollektivavtalen
  Avtalet i Mecka
  Imperialistiska klimatförändringar
  Ska vi döma Hitler efter västerlandet eller västerlandet efter Hitler?
  FiB satsar på satirbilder
  SR och SVT vill vara makten till lags
  Framtiden mörknar på Hornet
  A-kassan
  Ellsbergmöte
  Överilad örfil efter pistolhot skäl för avsked
  Slow Food, julmatens rötter och traditioner
  Håll tassarna borta från tryckfrihetsförordningen!
  FiB svarar Malm
  Sionismen är judisk nationalsocialism
  Svenska hjälparbetare brutalt attackerade av israeliska bosättare
  Hur kritisera Ryssland?
  Några råd till en utrikesminister från Sverker Åström
  Carl Bildt farligare än sina brudar!
  Tycker du att magdans är ett turkiskt nöje?
  Back to basics!
  Grattis Fredrik!
  En annan Annan?
  Imperiets sista strid?
  Är man antisemit om man försvarar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända?
  Var och en som har, åt honom skall varda givet
  11:e september ifrågasatt
  Konspirationer finns det gott om
  Lars Drake vs. Cecilia Wikström
  Valets icke- frågor
  Läraktiga ungliberaler
  Folkpartiet
  Besviken på Junilistan
  Var går gränsen för Israel?
  Pudelns kärna
  Istället för B-52:ors bombmattor över Gaza
  Öppet brev TV4 Nyheterna och Rolf Porseryd
  Avskaffa skolans värdegrund
  Kulturfront gav ut boken Kampuchea mellan två krig
  JO-anmälan
  Malmökonferensen
  Manipulerade av Pol Pots leende
  En björntjänst gör ju ingen glad
  Pressmeddelande
  Svenskar och amerikaner under gemensamt befäl i Afghanistan
  Den där natten när Olof Palme sköts
  Fågelinfluensan har drabbat medierna
  M a a nidbilder av profeten Muhammed och yttrandefriheten
  FiB:s Mohamedteckning
  Sverige är med i Nato
  Upprop mot terroristlagarna
  Svenska är inte lagstadgat majoritetspråk
  Förste stupade svensken i USA:s krig
  KAN DET BLI VÄRRE?
  Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!
  Pinter har talat
  USA erkänner användning av fosforvapen, men ...
  När tänker den svenska regeringen protestera mot USA:s användning av förbjudna vapen i Irak?
  Det är Bush som är terroristen
  Sukralos
  Stora journalistpriset till cynikern Skugge
  Några sanningens ord
  Drevet mot Pinter går vidare
  Mutsnacket är en cover-up för stölden av hela Irak
  Krigsprotester
  UNT om Pinter
  Tal av Harold Pinter
  Fredsmamman arresterad
  Bokmässan 2005
  SYMBOL FÖR TORTYREN I ABU GHRAIB
  Är den italienska rättsapparaten mer oberoende än den svenska?
  Jan Myrdal skriver öppet brev
  Nej i Frankrike
  Små och stora nyheter 2
  Stora och små nyheter
  Norrland ska bli övningsområde för NATO
  Motståndet berättigat
  Detta är den sista intervjun med mannen som inte fick intervjuas
  Vänstern och den vite mannens börda
  DN tappar ansiktet
  FiB på bokmässan
  Vi borde alla få rösta i USA:s presidentval
  Professorns ödmjuka svartmålning
  Jakubowski kackar i eget bo
  Militanta ideologer styr USA
  Körens bästa kvinna ...
  Forum för diskussioner om samtiden; Bokmässan 2004
  Hur många barn har du dödat idag, Bush?
  Riggad debatt om sjukskrivningar
  Villkorat medborgarskap?
  Hemlig specialstyrka från USA avvisade egyptier
  Sprickan i Ordfronts består
  Förbjuder vi lögner förlorar sanningen
  Vem betalar kalaset?
  Coltan
  DN ger mobben handen 11 augusti
  Mooretal
  Vetenskapsman vägrar delta i konferens i USA
  Så krossas en kultur
  Till Ordfronts förlagschef
  'Henke' och Zlatan folkets hjältar
  Europas folk är Europafiender
  Nu har vi fått ett rätt svar
  Efter plugget...
  Iraks frihet och Norges. Eller det styrande intresset
  Nationaldagen 6 juni
  Har Guillou fel om Gestilren?
  Narcoticosaurus Politicus - den utdöda dinosaurien
  'FN och Brahimi är ingenting annat än USA:s politiska agenter'
  Rätten att få framföra dumheter
  En helig ko ska slaktas
  ... and stripes
  Utarmat uran — Skammens metall
  Terrorns regler
  En gångbar klassiker
  Kräv frihet nu, Göran Persson!
  Brev till Gertrud Åström
  Allting är relativt. Eller. Vi måste vara tacksamma för G W Bush
  Front? Visst!
  Historisk front
  Mot den styrda okunnigheten
  Våra sinnens mur
  Sverige talar med kluven tunga
  Kriget mot terrorn kan vinnas enkelt
  'Vi tänker befria Irak och Palestina'
  Vad menas med demokrati?
  ... och den förtalade arbetarklassen
  CNN lyckats filma bombexplosionen i Karbala?
  Hedemoras ledande v-politiker avgår
  Svensk ambassadör till Irak
  Ett uppåtriktat tack
  Ja till folkstyre. Nej till EU-parlamentet.
  Visst är kiplingepigonerna intressanta!
  Palestinier är också människor
  USA-planer på ett uppdelat Irak för ökad kontroll
  Inget avslöjande!
  Vilket gäng, Persson!
  Är du en av de utvalda kalkonerna?
  Demonisering driver våldet
  OM ...
  Vad de inte vill att du skall veta
  Tro inte för mycket på FN!
  Ur nusvensk ordlista
  Katastrof för skolan
  Kvinnornas krav möts av mordhot
  En mur skapar bara fler problem
  Drick med Dickens i jul!
  Tillväxt för hela folket
  Gärna fredsstyrka – men inte under USA
  Saddam Hussein bakom galler
  Två stater eller en gemensam?
  Om ockupationsvänster
  Vi vägrar demonisera
  En grundlag som kan ena landet
  Ni sviker världen, författare!
  Det är bara att huka och hoppas på glömskan
  Märklig jurdik i Haag
  Tälje Tokar fixar akuten
  Inte en man till USA:s krig
  Allt går igen
  Muslimer demoniseras – precis som judarna
  ATT HYFSA SAMHÄLLSDEBATTEN. Professor Hagtvet till exempel.
  Grovt felaktigt!
  De har en skruv lös - och nu tar dom makten!
  Om Jan Guillou har rätt
  Stängslet kränker folkrätten
  Ska USA få sälja ut hela Irak?
  Fredsljusen har tänts
  LO kväver idédebatt efter kritiska utspel
  Kan dessa förebygga folkmord?
  ”Befrielsen” som blev en en katastrof
  Kollektivtrafiken bolagiseras medan vänsterpartiet ser på
  Vi måste hjälpas åt
  Vad är tillväxtens mål?
  Connex anställde svartarbetare - men spärrvakten som avslöjade angrips
  Arabvärldens importerade antisemitism
  Som den feta hinnan på en kallnande soppa
  'Jag bad honom fortsätta leva'
  USA ut ur Irak!
  Trötta generaliseringar spär bara på misstron
  Gör rent hus i kyrkan!
  Judisk rasism eller demokrati
  Förbud mot huvudduk i Tyskland
  Olyckskorparna fick rätt
  Fler döda med sänkt alkoholskatt
  Ockuperat land i kaos
  Unioner är inte bra
  Enögd Ahlmark förskräcker
  I uppror mot maktens perspektiv
  Besöken på hemsidan ökar!
  Izvestija om svensk omröstning
  Sveriges orättvisa skatteutveckling
  Gällde det demokratin?
  Guillou i SVT Morgon
  Folket sa nej till överheten
  PO Enquist i Expressen 9/9
  ”EMU kommer att brytas upp”
  Försvara yttrandefriheten
  Jan Guillou och den bistra verkligheten
  Ideologiserad historieundervisning
  Nordirland har blivit fredligare utan Euro
  Folket i Bild säger nej till EMU
  Ett nej är bra för demokratin
  Nej till idrottsutbyte med ockupationsmakten Israel !
  Finlands erfarenheter av EMU
  Krackelerar EU?
  Persson och EMU
  Avslöjande kindpuss
  Ja-sidan bjöd senildementa på tårta
  Hellre rörlig valuta än rörlig befolkning
  Uppsöka och förstöra - andra etappen i USA:s krig i Irak
  Metall stoppar nej-sidan
  Är EU ett fredsprojekt?
  Om Kinas samhällssystem och klassförhållanden
  Lögner, lögner, lögner
  Låt oss inte glömma Rolf Ekéus
  'Nejsägarna sviker global solidaritet'
Rapporter, notiser
Adresser, tel, pg-nr, m.m.
Föreningsnotiser
Dokument
Lokalavdelningar

Föreningen äger och styr tidningen (och hemsidan). Bli medlem och var med och styr. Vi har riktig föreningsdemokrati med riksstämma varje år. Vi har lokalavdelningar på flera orter. Medlemskap kostar 200 kr per år.
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se