Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Tal hållet av Dr Sheikh Muhammed Bashar Al-Faydi 18 mars på ABF i Stockholm
Officielle talesmannen för Förbundet för muslimska lärare i Irak

Först vill jag tacka alla er, som är här idag för att stödja vår sak och var och en som arbetar för Irak och dess befrielse från den amerikanska ockupationens bojor. Jag skulle också vilja utvidga mitt tack till alla organisationer som kämpar mot ockupation, kolonialism och imperialism, i hela världen. Jag vill rikta ett särskilt tack och uttrycka min uppskattning till de två anordnarna av konferensen, Folket i bild och ABF [och Broderskapsrörelsen].
    Det är beklagligt att jag inte har möjlighet att vara hos er idag. Det beror på omständigheter utanför min kontroll och jag hoppas — inför den allsmäktige och upphöjde — att jag skall få möjligheten att närvara och möta alla de goda människor som stödjer vårt folks kamp och dess hjältemodiga motstånd.
    Vad som hände i Irak är bortom allt förnuft. I ljuset av det tredje årtusendet, där det förmodats att den mänskliga själen och intelligensen har nått en mognadsgrad som förebygger alla dårskaper, invaderade en supermakt ett fredligt land, som dessutom är medlem av det internationella samfundet och en av grundarna av Förenta Nationerna. Detta under förevändningar som hela världen visste att de var lögnaktiga och förfalskade. Det påstods att Irak förfogade över massförstörelsevapen och att regimen i Irak var nära förbunden med Al-Quaida. Båda påståendena har visats vara hopljugna.
    För att supermakten skulle kunna styra över Irak och av andra strategiska skäl, där ett av målen — enligt vår uppfattning — är att hjälpa och förstärka det sionistiska projektet i regionen; vidtog man åtgärder som kanske är utan motstycke i ockupationshistorien. Den tillät också diverse slödder att förstöra infrastrukturen och att plundra olika tillgångar. Irakierna var plötsligt berövade ministerier, universitet, skolor, klubbar, hotell och andra offentliga tillgångar.
    Ockupationsmakten gjorde också vad som är värre och farligare än det. Den lät allmänheten ta för sig ur de stora vapendepåer som fanns runtom i landet.  Ammunition och tunga och lätta vapen stals och fördes till olika bostadsområden och till gårdar på landet. Jag minns fortfarande och kommer aldrig att glömma vad jag såg med egna ögon, en man som stal en luftvärnskanon och lastade upp den på sin pickup och körde förbi ett amerikanskt fordon. De amerikanska soldaterna tittade bort, som om det inte angick dem.
    Amerikanarna är varken oskyldiga eller naiva och de vet vad det innebär när folk innehar tunga och lätta vapen under de omständigheterna, när det inte finns någon ordning och statens polisiära funktioner upphört. De var inbördeskrigets föregångare, något amerikanarna hoppats på sedan länge.
    Men, i alla fall förblev den irakiska sammanhållningen och de levde samman som de gjort utan problem i århundraden.
    Det irakiska motståndet mot ockupationen började tidigt. Det var så kraftfullt, att det skapade bekymmer för ockupationsmakten och tvingade amerikanarna att ändra sina planer att styra Irak direkt till att söka en lösning i ett politiskt spel som gick ut på att bilda en så kallad regering. 
    Irakierna blev förvånade när de bildade en rådsförsamling på sekteristisk och etnisk bas. Det var första gången i historien det fanns politiker som representerade shiiter och sunnis, medan andra representerade kurder och så vidare. Irakierna undrade över denna uppdelning eftersom de inte har några sekteristiska eller etniska problem.
    Ja, det fanns problem med den förra regeringen, men bland de olika delarna av det irakiska folket fanns det inte problem; kurder lever bland araber (och ingen trakasserade dem) och shiamuslimer lever bland sunniter och tvärtom. Irakierna förstod att det var ett smutsigt spel där man utnyttjade den gamla kolonialistiska regeln: Söndra och härska.
    Ockupationsmakten förväntade sig av rådsförsamlingen att den skulle gräva ner sig i etnisk och sekteristisk splittring. Bland fria irakier hittade de inte någon som ville hjälpa till i detta ohederliga spel. Så de tillgrep de figurer bortifrån, som kommit med amerikanarna för att föreställa irakier. De var okända för de flesta irakier och ingen visste något om dem innan dess, men ockupationsmakten tvingade dem på det irakiska folket för att de skulle föreställa representanter för ”irakiska fraktioner”.
    Och på detta bildades den så kallade ”Irakiska interimsregeringen”, som stadfästes helt mot det irakiska folkets vilja. Författningen skrevs av främlingar och översattes sedan till arabiska och rådet tillsades att ratificera det efter en kort tid, då diskussioner tillåtits över några ämnen.
    Det värsta nederlaget för den så kallade rådsförsamlingen, var att dess medlemmar utsågs av Bremer — den amerikanske ambassadören, som var den värste av de usla amerikanska ledare som tjänstgjorde i Irak — det fanns diskussionsämnen han sade nej till. Det gjorde rådet till den amerikanska politikens följeslagare, antingn dess medlemmar visste det eller ej. (Detta utöver vad jag sade nyss, att rådet hade delat Irak efter etniska och sekteristiska gränser - en annan olycka.)
    Och så visade rådet sin belåtenhet genom att det vid sitt första möte med det irakiska folket i media förklarade den 9 april 2003, den dag Bagdad ockuperades, för en nationell helgdag. Detta var halmstrået som knäckte kamelens rygg. Då såg man den bittra verkligheten: Rådet var ett ”amerikanskt projekt” — och allt vad det innebär av mening och motiv.
    Det var början till en politisk process i skenet av den amerikanska ockupationen eller — om ni vill vara tydligare: början till förstörelsen som Irak utsattes för.
En noggrann betraktelse av situationen i Irak visar lätt att sådden de flesta irakier får leva med av allvarliga kriser, dilemman och efterdyningar på politisk, ekonomisk och säkerhetsnivå från början planterades av rådet och dess usla projekt (den interimistiska regeringen). Det var ett överlagt slag av ockupationsmakten och genomfördes av politiker, var och en med sina egna mål och intentioner.
    Vi var övertygade att rådet inte kunde lyckas med att sätta det irakiska folkets intressen i första rummet, före ockupationsmaktens eftersom det inte var konstruerat för det ändamålet, för att börja med det. Dessutom tänkte de flesta av dess medlemmar från början inte ens på det (det irakiska folkets intressen).
När rådet gick vidare i att utöva sina funktioner, började rötan dyka upp och sprida sig genom den irakiska samhällskroppen. För första gången började sekteristiska och etniska motsättningar breda ut sig och tränga in i det irakiska livet efter en genomtänkt plan för att åstadkomma splittring och nedbrytningsprocesser. Nedgång i alla vitala delar av livet började visa irakierna vilken verklighet som gällde.
    Det blev tydligt att amerikanarna räknade mycket med detta projekt och gjorde det till grunden för sin irakstrategi. Därför baserades alla politiska processer efter tillkomsten av rådsförsamlingen, från interimsregeringen och till den nuvarande, på denna.
    Det första valet, som resulterade i att Ibrahim Al-Jafari blev premiärminister och det andra, som gjorde Nuri Al-Maliki till premiärminister, var bara skeenden som arrangerades för att det skulle se ut som demokrati, men i verkligheten var det ingenting mer än att fastställa reglerna för hur amerikanarna kunde uppnå sina mål och intressen.  
    De regler de hade fastställt för att göra dessa val framgångsrika för amerikanarna, kom inte ens upp till minimikraven för val som skulle ställts på andra håll i världen. Så till exempel hade de inga internationella kontrollanter. I stället skickades en liten grupp tjänstemän från FN, som inte ens kunde täcka en liten stad. Samtidigt lämnade de problemen med att leda valen, skydda boxarna med röstsedlar, övervakning, kontroll av väljarna och rösträkning till de deltagande partierna och deras milis. Allt detta förvandlade valen till en fars som inte ens hade kunnat utspela sig i de minst demokratiskt utvecklade länderna i världen.
    Förfalskningarna — med den amerikanska regeringens stöd — trotsar all fantasi. På så sätt var det möjligt att eliminera det nationella blocket och föra USAs allierade till makten.
    Av den anledningen var det samma politiska figurer som vann valen varje gång. De som bildade regering var samma i interimsregeringen och i de följande valen, som om Irak aldrig kunde föda andra politiker. Med av den ohederliga politiken i den politiska processen flammade motståndet upp. Amerikanarna blev helt rasande och försökte eliminera motståndet med alla medel.
    Det första de gjorde var att ta till massivt våld; bombning som dränkte hela städer och bostadsområden med olika slags bomber. Vad de gjorde i Fallujah borde fylla hela mänskligheten med skam. Fallujah förstördes på ett sätt som liknade vad som hände de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Tragedin i Fallujah upprepades i andra delar av Iraq, men erhöll inte den mediala uppmärksamhet som Fallujah gjorde.
    De amerikanska ockupations-styrkorna tvekade inte att använda förbjudna kemiska vapen, som fosfor och klusterbomber och offren var alltid civilpersoner. Antalet dödsoffer enligt statistik framlagd av några amerikanska studiegrupper var närmare 600 000, enligt våra beräkningar kanske ännu högre.
    Det var oundvikligt att en internationell observatörsgrupp anklagade de amerikanska ockupationsstyrkorna för folkmord. Vad som sker i Irak är folkmord. Vi förstår inte riktigt varför detta inte fördöms av omvärlden, särskilt av européerna. Vi uppfattar det som om européerna inte bekymrar sig om mänskliga rättigheter eller att opponera sig mot sådana brott mot mänskligheten. USA hävdar att de bekämpar terrorism, men det är faktiskt USA som är terroristiskt.
    I de flesta fall kan amerikanarna inte nå de irakiska motståndskämparna, så istället ser vi hur de angriper städer och civila som hämnd. 
    Trots att president Bush tillkännagav att kriget skulle ha upphört efter de första månaderna, bombar hans styrkor fortfarande tättbefolkade städer med attackflygplan och med helikoptrar.
    Under de två senaste valprocesserna gick irakierna in i en mörk tunnel, skapad av ockupationsmakten. Inrikesministeriet leds av sektledare med egna miliser. Dessa enrollerade sina miliser i säkerhetsstyrkorna och sedan började de behandla irakierna efter sekteristiska mönster. Därför upplever Irak nu ett av sina värsta skeden under ockupationen.
    Förutom de tortyrmetoder irakierna pinades av i ockupationsfängelser som Abu Ghraib, inrättades säkerhetsfängelserna av Al-Jaafaris och Al-Malikis regeringar och deras miliser. Dom införde nya tortyrmetoder, metoder som skulle skrämma satan själv. Några metoder som praktiseras där, är att köra elektriska borrar genom fångarnas kroppar och huvuden, bränna dem med järn, lägga dem i syrabad, krossa deras huvuden mellan tunga metallblock. Till detta kommer våldtäkter av kvinnor och män, gamla och unga, allt i fullständig avsaknad av moraliska överväganden som annars utmärker normala människor.
    Eftersom dessa tortyrcentraler har officiell status, var det lätt för dem att jaga och fånga in människor på sekteristisk basis. Plötsligt kunde man sätta upp en vägspärr under en falsk förevändning om vägkontroll och sedan gripa människor med särskild identitet (detta kom att kallas identitetsrensning). I andra fall trängde de in i hemmen under förevändning att det fanns terrorister där, och förde folk till tortyrkamrarna. Det enda människor var skyldiga till, var att de tillhörde en speciell religiös grupp. Därför skaffade många människor falska identitetskort och bytte namn. 
    Efter gator och vägar hittas dagligen i genomsnitt 150 till 300 döda kroppar med tecken på tortyr. De ligger vid vägkanterna, i diken eller flyter i vattendragen. De flesta, men inte alla, är sunniter.
    Det har bekräftats av organisationer för mänskliga rättigheter att regeringens säkerhetsstyrkor ligger bakom dessa brott.
    Allt detta sker med den amerikanska ockupations-maktens tillskyndan och gillande. UNAMI-programmets officielle talesman John Paci varnade för detta ungefär två veckor efter att han fått avgå från sin post. Amerikanarna vill hämnas på dem som står emot dem, i hopp om att med maximalt våld bryta motståndet och rikta skador mot folk och infrastruktur.
    Vi kan erinra oss händelsen som utspelade sig i ett område kallat Mahmudiyah. Milisen angrep en marknad och sköt 70 personer på en dag. Sedan kontaktade folk den amerikanske befälhavaren i området för att anföra klagomål mot milisen och framhålla att det var hans uppgift att upprätthålla säkerheten och att komma på hur man skulle hindra milisen från att ge sig på oskyldiga civilpersoner. Han svarade: Era söner dödar mina soldater och om de slutar med det, skall vi skydda er mot milisen. Det var ett klart budskap att det är amerikanarna som ger milisen grönt ljus och ger den tillfälle att utföra sekteristiska mord.
    Inte bara det, milisen började i samarbete med säkerhetstjänsten göra folkomflyttningar av sekteristiska skäl — amerikanarna uppskattar och övervakar sådana operationer. På så sätt har amerikanare och engelsmän gjort oss delaktiga av sitt arv — barbari. Vi anser att det är en skam för mänskligheten att tillåta sådana ondskefulla gärningar.
    Nu är det nödvändigt med en gemensam inställning över hela världen för att förhindra sådana orättvisor. USA är ingen Gud, inte heller Storbritannien. De får inte tillåtas att kontrollera folkens framtid. Vi väntar på er modiga vilja och ert mod att rädda vad som finns kvar.
    Mitt folk valde motståndets väg och kommer att fortsätta på den vägen. Människorna är övertygade om att befrielsen är nära.
    Men, de måste finna fram till de i Europa som vill dela vår möda och hjälpa oss att uppnå målet. Alla är vi ändå barn till Adam och Eva. Vi måste arbeta tillsammans för att lägga grunden för fred i världen och förhindra några få glupska länder att suga blodet ur andra folk.

Jag önskar er alla fred och Guds välsignelse!



Publicerad på www.fib.se 2007-03-30

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Bör Sverige erkänna folkmordet?
  Hjälp barnen på Haiti!
  To shoot an elephant
  Protestera mot ökade insatser i Afghanistan
  Israel nekar läkare tillstånd att delta i konferens i Gaza
  Valet av Ahtisaari - en skandal
  Vad får vi säga om Kurdistan?
  TERRORISTJAKTEN och RÄTTSSÄKERHETEN
  Sverige - det nya DDR
  Condoleezza Rice is a War Criminal
  Svensk vapenexport
  Nya numret
  Akademiker mot statlig kampanjhistoria
  Justerad FRA-lag kan röstas igenom ikväll!
  Satirarkivet
  Nu gäller det Kosovo
  Läs IB-materialet i original
  Den havererade skolpolitiken
  Lambertz vill skrota TF
  Debatt om äktenskapet
  Oljeintressen militärregimens
  Västerländska medier förvränger islambilden
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
  Västbodaskolan i graven! (demokratin också …)
  Vad gör dom med Kambodja?
  Och vad hände med Tobinskatten?
  Irak, Palestina och Afghanisatan är samma ockupation
  CIA om Kina, Indien … och EU?
  Miljöpartiet svänger om svenska trupper i Afghanista
  Nu kommer uppropet mot svensk trupp i Afghanistan
  Angreppen på kollektivavtalen
  Avtalet i Mecka
  Imperialistiska klimatförändringar
  Ska vi döma Hitler efter västerlandet eller västerlandet efter Hitler?
  FiB satsar på satirbilder
  SR och SVT vill vara makten till lags
  Framtiden mörknar på Hornet
  A-kassan
  Ellsbergmöte
  Överilad örfil efter pistolhot skäl för avsked
  Slow Food, julmatens rötter och traditioner
  Håll tassarna borta från tryckfrihetsförordningen!
  FiB svarar Malm
  Sionismen är judisk nationalsocialism
  Svenska hjälparbetare brutalt attackerade av israeliska bosättare
  Hur kritisera Ryssland?
  Några råd till en utrikesminister från Sverker Åström
  Carl Bildt farligare än sina brudar!
  Tycker du att magdans är ett turkiskt nöje?
  Back to basics!
  Grattis Fredrik!
  En annan Annan?
  Imperiets sista strid?
  Är man antisemit om man försvarar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända?
  Var och en som har, åt honom skall varda givet
  11:e september ifrågasatt
  Konspirationer finns det gott om
  Lars Drake vs. Cecilia Wikström
  Valets icke- frågor
  Läraktiga ungliberaler
  Folkpartiet
  Besviken på Junilistan
  Var går gränsen för Israel?
  Pudelns kärna
  Istället för B-52:ors bombmattor över Gaza
  Öppet brev TV4 Nyheterna och Rolf Porseryd
  Avskaffa skolans värdegrund
  Kulturfront gav ut boken Kampuchea mellan två krig
  JO-anmälan
  Malmökonferensen
  Manipulerade av Pol Pots leende
  En björntjänst gör ju ingen glad
  Pressmeddelande
  Svenskar och amerikaner under gemensamt befäl i Afghanistan
  Den där natten när Olof Palme sköts
  Fågelinfluensan har drabbat medierna
  M a a nidbilder av profeten Muhammed och yttrandefriheten
  FiB:s Mohamedteckning
  Sverige är med i Nato
  Upprop mot terroristlagarna
  Svenska är inte lagstadgat majoritetspråk
  Förste stupade svensken i USA:s krig
  KAN DET BLI VÄRRE?
  Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!
  Pinter har talat
  USA erkänner användning av fosforvapen, men ...
  När tänker den svenska regeringen protestera mot USA:s användning av förbjudna vapen i Irak?
  Det är Bush som är terroristen
  Sukralos
  Stora journalistpriset till cynikern Skugge
  Några sanningens ord
  Drevet mot Pinter går vidare
  Mutsnacket är en cover-up för stölden av hela Irak
  Krigsprotester
  UNT om Pinter
  Tal av Harold Pinter
  Fredsmamman arresterad
  Bokmässan 2005
  SYMBOL FÖR TORTYREN I ABU GHRAIB
  Är den italienska rättsapparaten mer oberoende än den svenska?
  Jan Myrdal skriver öppet brev
  Nej i Frankrike
  Små och stora nyheter 2
  Stora och små nyheter
  Norrland ska bli övningsområde för NATO
  Motståndet berättigat
  Detta är den sista intervjun med mannen som inte fick intervjuas
  Vänstern och den vite mannens börda
  DN tappar ansiktet
  FiB på bokmässan
  Vi borde alla få rösta i USA:s presidentval
  Professorns ödmjuka svartmålning
  Jakubowski kackar i eget bo
  Militanta ideologer styr USA
  Körens bästa kvinna ...
  Forum för diskussioner om samtiden; Bokmässan 2004
  Hur många barn har du dödat idag, Bush?
  Riggad debatt om sjukskrivningar
  Villkorat medborgarskap?
  Hemlig specialstyrka från USA avvisade egyptier
  Sprickan i Ordfronts består
  Förbjuder vi lögner förlorar sanningen
  Vem betalar kalaset?
  Coltan
  DN ger mobben handen 11 augusti
  Mooretal
  Vetenskapsman vägrar delta i konferens i USA
  Så krossas en kultur
  Till Ordfronts förlagschef
  'Henke' och Zlatan folkets hjältar
  Europas folk är Europafiender
  Nu har vi fått ett rätt svar
  Efter plugget...
  Iraks frihet och Norges. Eller det styrande intresset
  Nationaldagen 6 juni
  Har Guillou fel om Gestilren?
  Narcoticosaurus Politicus - den utdöda dinosaurien
  'FN och Brahimi är ingenting annat än USA:s politiska agenter'
  Rätten att få framföra dumheter
  En helig ko ska slaktas
  ... and stripes
  Utarmat uran — Skammens metall
  Terrorns regler
  En gångbar klassiker
  Kräv frihet nu, Göran Persson!
  Brev till Gertrud Åström
  Allting är relativt. Eller. Vi måste vara tacksamma för G W Bush
  Front? Visst!
  Historisk front
  Mot den styrda okunnigheten
  Våra sinnens mur
  Sverige talar med kluven tunga
  Kriget mot terrorn kan vinnas enkelt
  'Vi tänker befria Irak och Palestina'
  Vad menas med demokrati?
  ... och den förtalade arbetarklassen
  CNN lyckats filma bombexplosionen i Karbala?
  Hedemoras ledande v-politiker avgår
  Svensk ambassadör till Irak
  Ett uppåtriktat tack
  Ja till folkstyre. Nej till EU-parlamentet.
  Visst är kiplingepigonerna intressanta!
  Palestinier är också människor
  USA-planer på ett uppdelat Irak för ökad kontroll
  Inget avslöjande!
  Vilket gäng, Persson!
  Är du en av de utvalda kalkonerna?
  Demonisering driver våldet
  OM ...
  Vad de inte vill att du skall veta
  Tro inte för mycket på FN!
  Ur nusvensk ordlista
  Katastrof för skolan
  Kvinnornas krav möts av mordhot
  En mur skapar bara fler problem
  Drick med Dickens i jul!
  Tillväxt för hela folket
  Gärna fredsstyrka – men inte under USA
  Saddam Hussein bakom galler
  Två stater eller en gemensam?
  Om ockupationsvänster
  Vi vägrar demonisera
  En grundlag som kan ena landet
  Ni sviker världen, författare!
  Det är bara att huka och hoppas på glömskan
  Märklig jurdik i Haag
  Tälje Tokar fixar akuten
  Inte en man till USA:s krig
  Allt går igen
  Muslimer demoniseras – precis som judarna
  ATT HYFSA SAMHÄLLSDEBATTEN. Professor Hagtvet till exempel.
  Grovt felaktigt!
  De har en skruv lös - och nu tar dom makten!
  Om Jan Guillou har rätt
  Stängslet kränker folkrätten
  Ska USA få sälja ut hela Irak?
  Fredsljusen har tänts
  LO kväver idédebatt efter kritiska utspel
  Kan dessa förebygga folkmord?
  ”Befrielsen” som blev en en katastrof
  Kollektivtrafiken bolagiseras medan vänsterpartiet ser på
  Vi måste hjälpas åt
  Vad är tillväxtens mål?
  Connex anställde svartarbetare - men spärrvakten som avslöjade angrips
  Arabvärldens importerade antisemitism
  Som den feta hinnan på en kallnande soppa
  'Jag bad honom fortsätta leva'
  USA ut ur Irak!
  Trötta generaliseringar spär bara på misstron
  Gör rent hus i kyrkan!
  Judisk rasism eller demokrati
  Förbud mot huvudduk i Tyskland
  Olyckskorparna fick rätt
  Fler döda med sänkt alkoholskatt
  Ockuperat land i kaos
  Unioner är inte bra
  Enögd Ahlmark förskräcker
  I uppror mot maktens perspektiv
  Besöken på hemsidan ökar!
  Izvestija om svensk omröstning
  Sveriges orättvisa skatteutveckling
  Gällde det demokratin?
  Guillou i SVT Morgon
  Folket sa nej till överheten
  PO Enquist i Expressen 9/9
  ”EMU kommer att brytas upp”
  Försvara yttrandefriheten
  Jan Guillou och den bistra verkligheten
  Ideologiserad historieundervisning
  Nordirland har blivit fredligare utan Euro
  Folket i Bild säger nej till EMU
  Ett nej är bra för demokratin
  Nej till idrottsutbyte med ockupationsmakten Israel !
  Finlands erfarenheter av EMU
  Krackelerar EU?
  Persson och EMU
  Avslöjande kindpuss
  Ja-sidan bjöd senildementa på tårta
  Hellre rörlig valuta än rörlig befolkning
  Uppsöka och förstöra - andra etappen i USA:s krig i Irak
  Metall stoppar nej-sidan
  Är EU ett fredsprojekt?
  Om Kinas samhällssystem och klassförhållanden
  Lögner, lögner, lögner
  Låt oss inte glömma Rolf Ekéus
  'Nejsägarna sviker global solidaritet'
Rapporter, notiser
Adresser, tel, pg-nr, m.m.
Föreningsnotiser
Dokument
Lokalavdelningar

Föreningen äger och styr tidningen (och hemsidan). Bli medlem och var med och styr. Vi har riktig föreningsdemokrati med riksstämma varje år. Vi har lokalavdelningar på flera orter. Medlemskap kostar 200 kr per år.
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se