Till startsidan
 
 
Skriv ditt sökord i fältet nedan.
  
  Hem     För en folkets kultur     FiB i landet     Tidningen/arkiv     Studier  

Israels regim styr svenska medier

Av JOHANNES WAHLSTRÖM  

Svenska medier friserar verkligheten när de beskriver världens mest välbevakade konflikt. Israel har de senaste åren drivit en framgångsrik kampanj för att styra rapporteringen från konflikten mellan Israel och palestinierna. Det handlar om inskränkningar i journalisters rörelsefrihet och statlig censur på plats, och lobbying mot redaktioner hemma i Sverige. En verksamhet som borde kritiseras skarpare när den utgår från ett land som vi håller som en demokratisk jämlike. Men de svenska medierna hukar när deras reportrar och redaktioner utsätts för censur och lobbying.

Johannes Wahlström har träffat en rad namnkunniga svenska korrespondenter. De vittnar alla om hur den israeliska kampanjen kommit att vinkla den svenska mellanösternrapporteringen till den israeliska regimens fördel.

Den 10 september 2001 kommer israeliska ambassadens pressansvarige, Rafael Harpaz in på TT:s redaktion i Stockholm. Han hälsar vänligt och sätter sig med reportrarna för att över en kopp kaffe diskutera Israel och rapporteringen. Han förklarar att ambassaden har noggrann koll på all svensk press, och berättar i förtroende att den för första gången fått i uppgift från Jerusalem att "medierna är det viktigaste". Kort därpå skickar Harpaz ut en uppmaning till alla judiska församlingar i Sverige att lusläsa pressen, skriva insändare och ringa in klagomål.

Samtidigt, i Israel, förklarar pressministeriets chef Danny Seaman att man börjat bojkotta "israelfientliga" journalister. Washington Posts korrespondent Lee Hockstader åker hem, The Guardians korrespondent Suzanne Goldenberg blir omplacerad. BBC:s palestinska reportrar förvägras pressackreditering och en stor konflikt bryter ut mellan kanalen och regeringen, där parterna bojkottar varandra. Under sommaren 2002 eskalerar kampanjen och innefattar nu även CNN. Ted Turner, CNN:s grundare, frågar sig i en intervju i The Guardian om inte israeler och palestinier trots allt terroriserar varandra. Det samlade motangreppet riktas mot kronjuvelen CNN, kanalen är antiisraelisk och antisemitisk heter det från regeringens håll. Israels största kabelleverantör YES hotar med att byta ut CNN mot Rupert Murdochs mer inställsamma FOX. Kanalens chefer samlas till krismöte och förnekar gemensamt att de skulle vara pro-palestinska, snarare tvärtom säger, de. De lovar bättring och sänder som kompensation tio avsnitt om efterlevare från självmordsattacker.

I Stockholm börjar dussintalet arga israelvänner regelbundet höra av sig till tidningar, radio och TV-kanaler. De hotar med rättsprocesser, gör anmälningar till granskningsnämnden, skriver insändare om den växande antisemitismen, och ringer och e-postar dagligen som nattligen journalister och redaktörer.

Några år senare, 2004, vågar Aftonbladet och Svenska Dagbladet inte publicera den första svenska intervjun med kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu. Det är för känsligt. På plats vågar DN:s korrespondent Lotta Schüllerqvist inte genomföra samma intervju för att hon är rädd att bli utvisad.

Trots Israels uppenbara kränkningar av mänskliga rättigheter fortsätter USA att förbehållslöst finansiera den israeliska militärmakten och lägga in sitt veto mot alla resolutioner i FN:s säkerhetsråd, medan EU ger Israel välbehövliga ekonomiska handelsförbindelser. Väl medvetna om att landets ockupationspolitik och existens i sin nuvarande form hänger på dess fortsatta internationella stöd, har den israeliska regeringen gjort skildringen av konflikten till sin hjärtefråga. Avsevärda resurser läggs ned på hur medierna rapporterar om konflikten. Det handlar om en koordinerad kampanj som sträcker sig från rapporteringen i fält till redaktionerna hemma.

Militärmakten "Att arbeta i Israel är att arbeta till hälften i en demokrati och till hälften i en militärdiktatur" Peter Löfgren, SVT

I oktober 2002 publicerade organisationen Reportrar utan Gränser det första internationella indexet över pressfrihet. Israel rankades på 92:a plats av 132 möjliga, långt under den palestinska myndigheten, och länder som Libanon, Bahrain och Kuwait. På grund av arresteringar, utvisningar och dödskjutningar av journalister, förklarades den israeliske premiärministern Ariel Sharon som pressfrihetens fiende.
- Att arbeta i Israel, förklarar SVT:s före detta korrespondent Peter Löfgren, är att arbeta till hälften i en demokrati och till hälften i en militärdiktatur.

Peter Löfgren har bevakat konflikten i Mellanöstern i över 20 år, främst som korrespondent för SVT, vilket han var fram till 1998. Skillnaden mellan att rapportera från de kringliggande diktaturerna och Israel är enligt Peter Löfgren inte stor. Därför måste man förstå att de svenska journalisternas rapportering inte heller är friare eller för den delen tillförlitligare här.

Som nyhetsreporter, menar Peter Löfgren, är det främsta hindret att militären har full kontroll över de ockuperade områdena och när som helst kan bestämma att journalister inte får ta sig in i en stad eller område.

Bakom bestämmelserna om vem som får och inte får tillträde att rapportera ligger pressministeriet; den statliga myndighet som kontrollerar all journalistik i Israel. I samarbete med de israeliska ambassaderna, underättelsetjänsten och militären sätter de gränserna för journalisters rörelsefrihet.

I god tid före en svensk journalists avresa till Israel presenterar sig nyhetsmediet för den israeliska ambassaden i Stockholm, redaktionen förklarar vad som ska göras och vilket syfte man har med att skicka en korrespondent. Väl på plats ansöker journalisten om ackreditering från det israeliska pressministeriet som i sin tur gör en samkörning med ambassaden och underrättelsetjänstens arkiv. Ambassaden i Stockholm kontrollerar vad journalisten tidigare producerat, medan underrättelsetjänsten undersöker vad den har för politiskt samröre. Efter det potentiella beviljandet utfärdas israeliskt presskort. Nästa steg är tillträdet. Gärna med en dags varsel bör militären kontaktas för skriftligt tillstånd att åka in i en specifik palestinsk stad. Vid vägposteringen får journalisten visa upp presskort och tillstånd. Och vänta. Om soldaternas humör tillåter, begär de bekräftelse på tillståndet.
- Om man verkligen vill, berättar Peter Löfgren, kan man oftast ta sig runt vägspärrarna. Det är helt enkelt en fråga om att inte acceptera ockupationsmakten.

För att kunna bedriva sitt arbete tvingas reportern bryta mot lagen, vilket leder till att denne kan bli arresterad och utvisad. Med andra ord förlora sitt jobb. Samtidigt resulterar det ofta i direkt fysisk fara.
- Vid flera tillfällen har jag blivit beskjuten av militären. Och när bosättarna angripit mig har soldaterna bara stått och sett på. Det har hänt för många gånger för att tro att det inte är sanktionerat.

Inskränkningarna mot pressens rörelsefrihet på de ockuperade områdena gör att journalister drar sig för att själva närvara i det de rapporterar om, istället förlitar de sig på andrahandskällor och israeliska engelskspråkiga tidningar. De israeliska tidningarna i sin tur får sina uppgifter från armén genom dess radiokanaler Galatz och Galgalatz.

Mot slutet av sin vistelse i Jerusalem lämnade Peter Löfgren knappt sitt kontor, han rapporterade från Jerusalem och fick sitt material från nyhetsbyråerna.
- Vi skapade en illusion av närvaro, men egentligen kunde vi lika gärna ha varit i ett kontor i Stockholm.

Den statliga censuren "Jag var orolig för att bli utvisad" Lotta Schüllerqvist, DN

I de fall en journalist trots allt tar sig ut i fält eller genomför en intervju, träder den israeliska censuren in som en skyddsbarriär. När en journalist beviljas pressackreditering i Israel måste denne skriva under på att låta allt material passera den statliga censuren. Även om det är långt ifrån alla som lever upp till bestämmelsen, innebär det att man i känsliga fall kan bli dömd för att ha trotsat reglerna.

I april förra året släpptes kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu efter 18 års isolering ut ur israeliskt fängelse. Den israeliska regeringen bestämde att inga utländska journalister skulle få intervjua honom. Som ett varnande exempel arresterades och utvisades BBC-reportern Peter Hounam, efter att som första journalist ha trotsat bestämmelserna och genomfört en intervju med Vanunu.

Dagens Nyheters korrespondent sedan 2003, Lotta Schüllerqvist, såg fram emot att få intervjua denna världskända dissident, men bestämde sig för att vänta tills myndigheterna tillät det.
- Givetvis var jag orolig för att bli utvisad, förklarar hon. Jag kunde ju inte fortsätta vara korrespondent om jag inte blev insläppt i landet.

Inte ens när det uppdagades att Vanunu sökt svensk asyl ett halvår efter hans frisläppande, kunde Lotta Schüllerqvist skriva om det. Hon var tvungen att vänta tills någon annan tog det första steget, i detta fall Sveriges Radio och Ordfront magasin.

Rädslan att stöta sig med Israel berörde inte enbart korrespondenterna på plats. Varken Aftonbladet eller Svenska Dagbladet ville vara först med att publicera intervjun med Vanunu eller nyheten om hans asylansökan. På redaktionerna förklarade man att materialet inte var "nyhetsvärdigt" eller att det inte passade tidningen. När Lotta Schüllerqvists intervju blev en TT-notis, tvekade dock inte redaktörerna att ta in den.

Den israeliska censurens genomslag på svenska redaktioner är, om än uppseendeveckande, långt ifrån ovanlig, om man får tro reportern och fotografen Donald Boström som skildrat konflikten sedan 1985.

När Donald Boström lyckades smuggla ut bildbevis på uppsprättade palestinier med stulna organ, var det inget annat än ett scoop. Efter att ha trotsat knytnävsslag från militärer och fått sin kamera beslagtagen, lyckades han rädda några bilder undan den israeliska censuren. På Dagens Nyheters redaktion ville man inte ha med dem att göra.
- De förklarade att de inte ville ha det bekymmer bilderna skulle ge upphov till, återberättar Donald Boström.

Med andra ord fungerar den statliga censuren bäst i samråd med svenska redaktionernas rädsla för att stöta sig med Israel.

Redaktionen "Varje dag sitter jag och värderar israeliska liv högre än palestinska" Stefan Hjertén, TT

När journalisten införskaffat sitt material bedömer de svenska redaktionerna om materialet ska tas in, bearbetas eller refuseras. Detta görs utifrån vissa specifika regler när det kommer till hur konflikten bör beskrivas. Från redaktionsledningars sida förklarar man oviljan att stöta sig med Israel med "balans" och "opartiskhet".

Lotta Schüllerqvist beskriver sitt ställningstagande i konflikten som glasklart. Enligt henne är ockupationen det grundläggande problemet och Israels tillbakadragande den enda lösningen.
- Men, förklarar hon, jag har en skyldighet gentemot min arbetsgivare att vara balanserad.

Denna balanserade journalistik är grunden till problemet med rapporteringen enligt Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent 1993-97, som nu är åter i regionen:
- För att kunna beskriva konflikten ärligt måste man ta part med den svagare sidan.

Cecilia Uddén har vid flera tillfällen blivit ansatt av SR:s styrelse som försökt att få henne sparkad för att hon inte rapporterat tillräckligt "balanserat".
- Men, invänder hon, det är inte en konflikt mellan två jämbördiga parter, det går inte att vara balanserad.

Trots att fler än tre gånger så många palestinier som israeler har fått sätta livet till under de senaste årens intifada, innebär balansen att bägge sidors förluster måste få samma utrymme.

Stefan Hjertén, journalist på TT:s utrikesredaktion sedan 28 år, förklarar att hans redaktion inte är ett undantag då de beskriver sju dödade israeler som en större nyhet än sju dödade palestinier.
- Varje dag sitter jag och värderar israeliska liv högre än palestinska, bekänner han.

Låt oss ta ett exempel . Söndagen den 22 februari 2004 sprängs en buss i centrala Jerusalem. Det är dagen innan murbygget togs upp i Haagdomstolen. Åtta personer dödas och Aktuellt gör ett sedvanligt reportage; "Blod och sönderslitna kroppsdelar", makabra bilder på illdådet kablas ut. Rolf Fredrikssons speakerröst ekar genom televisionen "Al-aqsa martyrbrigader tog på sig skulden för dådet, och sa att det var en hämnd för en tidigare attack i Gaza". Israeliska talesmän förklarar att det inte är muren som står inför rätta utan palestinierna. Palestinska premiärministern fördömer all terror mot civila. En man rider förbi det kolossala arkitektoniska komplexet på en åsna, han får vara "palestinierna".

Onsdagen efter dådet förklarar Rolf Fredriksson i SVT:s kafeteria hur nyhetsinslaget kom till.
- Vi hade ett reportage från självmordsbombarens familj med bilder på hur de utrymde sitt hus i väntan på militärens demoleringsorder, förklarar han. Men det valde vi att inte visa, det var inte relevant. Jo, vi visste såklart att det var ett uttalat svar på att 15 personer dödats i Gaza, men mängden var inte det väsentliga. Nyheten var ju själva bussbomben.

Rolf Fredriksson berättar att han fick in ett TT-telegram där en talesman för Al-aqsa martyrbrigader tog avstånd från dådet och förnekade all inblandning.
- Jag kunde ju inte säga att det inte var de som utförde attentatet, det skulle bli allt för komplicerat för publiken. Men man undrar förstås om inte Israel hade ett finger med i spelet med tanke på tidpunkten, förklarar han.

Det sistnämnda, understryker reportern, skulle han däremot aldrig nämna i ett nyhetsinslag.

Lobbyn "Det har kommit in en massa reaktioner nu igen, kan du inte försöka vara lite mer balanserad nästa gång" Redaktör på DN

När Donald Boström trotsade den gängse beskrivningen av konflikten och släppte boken Inshallah som han var redaktör för, ringde hans telefon varje natt i flera års tid.
- Jag fick mängder med identiska arga brev, och blev fullkomligt uthängd i pressen, berättar han. Det var inte kul.

När Peter Löfgren rapporterade för SVT ringde 20-talet personer in till Rapport varje dag och klagade.
- Det visade sig vara en telefonkedja. Dessutom anmäldes alla mina nyhetssändningar till granskningsnämnden under fem års tid.
- Men alla friades, är han snabb att tillägga.

På TT:s redaktion berättar Stefan Hjertén hur han dagligen tar emot hot och arga reaktioner från Israelvänner.
- Ett vanligt telegram som "stridsvagn dödar barn i skottlossning" ger massvis med reaktioner från Israellobbyn. Det handlar om en undervegetation av dårar som hör av sig till redaktionen varje dag. Folk som likställer TT med Hitler.

Han visar upp en hel klippbok med arga insändare och debattartiklar som tidningarna publicerat mot honom och TT.
- De senaste åren har reaktionerna blivit allt intensivare, fortsätter Stefan Hjertén. Förr var det pensionärer som ringde in och grät och berättade om Förintelsen när vi rapporterade om hur israeliskt flyg bombade Libanon. Nu är de unga och ettriga.

Svenska Dagbladets korrespondent Cordelia Edvardson har genom reaktionerna kommit fram till att hon rapporterar pro-palestinskt.
- Jag får hundratals med arga brev från Israelvänner, det måste ju betyda något.

Lotta Schüllerqvist berättar att det blev en folkstorm kring en artikel i våras om att israeliska bosättare förgiftar palestinska bönders får.
- Jag fick väl mellan fem och tio arga mail om dagen, förtydligar hon.

En sådan mängd, räknas enligt Schüllerqvist som en folkstorm i journalistkretsar. En man gör klokt i att uppmärksamma.

Större delen av reaktionerna förklarar hon, riktas till tidningens chefer, som tar ställning till vad som ska rapporteras.
- Det har kommit in en massa reaktioner nu igen, kan du inte försöka vara lite mer balanserad nästa gång, återberättar Schüllerqvist om invändgning från sin redaktör på DN.

Dagens Nyheter är långt ifrån den enda tidning som utstår liknande angrepp. Alla svenska korrespondenter vittnar om en organiserad kampanj. Men det rör sig enligt korrespondenterna inte om en utbredd Israelvänlig opinion som gör sig hörd.

På TT sammanställdes för ett tag sedan en lista över de flitigaste lobbyisterna. Listan består av 22 namn, och inbegriper såväl offentliga debattörer som mer okända personer. Denna lilla grupp utnyttjar det faktum att redaktioner och journalister får mycket svag respons från sin publik.

Enligt Stefan Hjertén gör de däremot så mycket väsen av sig att man lätt kan tro att de utgör en betydande folkopinion. När en opinionsundersökning nyligen visade att 80 procent av Sveriges befolkning ställer sig kritiska till Israels agerande, blev han uppriktigt förvånad.
- Det återspeglas ju inte direkt i de reaktioner vi får in.

De 22 namnen på listan känner alla berörda journalister igen. De är personer knutna till den israeliska ambassaden, Svensk Israel-information, Samfundet Sverige-Israel och Svenska Kommittén mot Antisemitism. Den främsta anklagelsen de riktar mot journalister och redaktörer är just "antisemitism".

Kampanjen bakom Lobbyn "Att påstå att det finns en sionistisk lobby som tystar journalister är antisemitism" Henrik Bachner, SKMA

I februari 2003 hålls en konferens på Jerusalems universitet. Ämnet är "Antisemitism och fördomar i nutida media", journalister, forskare och politiker från världens alla hörn medverkar, förklarar och planlägger strategier i tre dygn.
- Antisemitism, förklarar Henrik Bachner, forskare från Lund, är att påstå att det finns en sionistisk lobby som tystar journalister.

Publiken nickar.
- Att påstå att islamistisk terror göds av Israels ageranden är antisemitism, fortsätter han.
- Att jämföra Israels ageranden med nazisternas är också antisemitism, instämmer Leon Volovici, journalist från Polen.
- Ja, att hävda att Israel är Goliat, den starke i parten, är antisemitism, tillägger den engelska forskaren Judith Elizur.

Kenneth Jacobson får ordet. Han är direktör för Anti Defamation League, världens största judiska lobbyorganisation, som för några år sedan åtalades för att ha spionerat för Israels räkning i USA.
- Världens enda supermakt, förklarar han, intar en mycket pro-israelisk position, vilket beror på att judar är väldigt prominenta i elitmedia. Detta är något vi kan vara stolta över. Men, tillägger han, även i USA förekommer antisemitism, och det grundar sig just i att judar påstås ha stor makt över media.

Denna antisemitism, klargör föreläsarna, måste bekämpas på alla tänkbara sätt: inte minst genom lobbyverksamhet och bättre kontroll över vad media producerar. Här, menar de, måste Israel avsätta betydligt starkare resurser.

Mannen bakom konferensen är en av vår tids största förintelseforskare och chefen för förintelsemuseet i Jerusalem, Yehuda Bauer. Bauer är även svenska regeringens vetenskaplige rådgivare i folkmordsfrågor och en av initiativtagarna till den statliga myndigheten Forum för Levande Historia.

Levande Historia finansierar stora delar av den lobbyverksamhet som de svenska korrespondenterna dagligen utsätts för, inte minst genom Svenska Kommittén mot Antisemitism, där konferensdeltagaren Henrik Bachner är ledamot. Hans avhandling "Återkomsten" delas ut i pocketupplaga av Levande Historia. Denna aktivisternas handbok tar upp inom vilka ämnesområden journalister "får" och "inte får" röra sig. Resonemangen är långa medan slutsatserna är påfallande enkla: att diskutera en handelsbojkott mot Israel är antisemitism, att ifrågasätta Israels demokrati är antisemitism, att ifrågasätta USA:s stöd till Israel är antisemitism, att påstå att Israels ageranden göder antisemitism är antisemitism, att påstå att journalister drar sig för att rapportera vad de ser är antisemitism.

Antisemitism "Antisemitism är en kniv som Israel håller mot Europas strupe" Lotta Schüllerqvist, DN

- Anklagelsen för antisemitism är ett jävligt kraftfullt vapen, förklarar DN:s korrespondent Lotta Schüllerqvist.

Som korrespondent för Sveriges största dagstidning måste Lotta Schüllerqvist vara vaksam för att inte stöta sig med läsarskaran, arbetsgivarna eller Israel. Hennes uppdrag, som hon beskriver det, går ut på att rapportera om vad som händer på plats, inte mer. I vintras invigdes det nya förintelsemuseet i Jerusalem, vilket också stod att läsa i DN.
- Fyrtio statsöverhuvuden var på plats, vilket Sharon genast utnyttjade till sin fördel, förklarar Lotta Schüllerqvist. Han sa att Israels ställning i världen förbättrats.

På ett sett kan man se det som ett utspel för hemmapubliken, men enligt Lotta Schüllerqvist ligger det något i påståendet. Hon menar att det är ett politiskt ställningstagande när Göran Persson åker till förintelsemuseet och låtsas om att palestinierna inte finns. Ett ställningstagande som skiftar uppmärksamheten från den israeliska ockupationen.
- På den politiska arenan pratar ingen längre om ockupationen, alla pratar om uttåget ur Gaza. Men det är ju inte det som händer. Det som händer är ockupationen.

Anledningen till att det var en så stor politisk uppslutning kring förintelsemuseet är enligt Lotta Schüllerqvist att Israel spelar förintelsekortet väldigt hårt. Men detta kan hon inte skriva om. Inte heller kan hon skriva om varför Göran Persson återigen åker till förintelsemuseet eller varför USA ger Israel oreserverat stöd i FN-omröstningar. Skulle hon mot förmodan skriva om dessa frågor, kan hon alltid räkna med den statliga censuren, redaktionens ingripande, eller mothugg av kvicka svenska pennor som Henrik Bachners, Per Ahlmarks, Peter Wolodarskis och Maciej Zarembas på debatt- och ledarsidor. Om inte det är avskräckande nog, kan hon alltid vänta sig utvisning, sparken och nattliga telefonsamtal till pensionsåldern.

Lotta Schüllerqvist citerar en israelisk historieprofessor och ger honom medhåll.
- Antisemitism är en kniv som Israel håller mot Europas strupe.

Artikeln publicerad i Ordfront Magasin nov 2005

Johannes Wahlström är medievetare och journalist, uppvuxen i Jaffa, Moskva och Stockholm. Efter avlagd magisterexamen i medievetenskap från JMK återvände Wahlström till sina barndomstrakter i Israel/Palestina, där han med hjälp av palestinska, israeliska och internationella krafter grundade nyhetsbyrån IMEMC www.imemc.org 

Forskningen som Wahlström genomförde i och med IMEMCs bildande, behandlar nyhetsförmedlingen av Mellanösternkonflikten och ligger till grund för denna artikel. I egenskap av israelisk medborgare har Wahlström förbjudits att fortsätta sitt arbete med IMEMC då den israeliska staten inte längre tillåter honom tillträde till kontoret i Betlehem. Sedan 2005 är han åter bosatt i Sverige och skriver regelbundet för Ordfront Magasin.



Publicerad på www.fib.se 2005-11-28

Prenumerera på tidningen.

För allt material inom FiB/K:s nätutgåva gäller upphovsrättslagen.

« Tillbaka
  Bör Sverige erkänna folkmordet?
  Hjälp barnen på Haiti!
  To shoot an elephant
  Protestera mot ökade insatser i Afghanistan
  Israel nekar läkare tillstånd att delta i konferens i Gaza
  Valet av Ahtisaari - en skandal
  Vad får vi säga om Kurdistan?
  TERRORISTJAKTEN och RÄTTSSÄKERHETEN
  Sverige - det nya DDR
  Condoleezza Rice is a War Criminal
  Svensk vapenexport
  Nya numret
  Akademiker mot statlig kampanjhistoria
  Justerad FRA-lag kan röstas igenom ikväll!
  Satirarkivet
  Nu gäller det Kosovo
  Läs IB-materialet i original
  Den havererade skolpolitiken
  Lambertz vill skrota TF
  Debatt om äktenskapet
  Oljeintressen militärregimens
  Västerländska medier förvränger islambilden
  Jugoslavienkrigen är inte slut
  Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
  Västbodaskolan i graven! (demokratin också …)
  Vad gör dom med Kambodja?
  Och vad hände med Tobinskatten?
  Irak, Palestina och Afghanisatan är samma ockupation
  CIA om Kina, Indien … och EU?
  Miljöpartiet svänger om svenska trupper i Afghanista
  Nu kommer uppropet mot svensk trupp i Afghanistan
  Angreppen på kollektivavtalen
  Avtalet i Mecka
  Imperialistiska klimatförändringar
  Ska vi döma Hitler efter västerlandet eller västerlandet efter Hitler?
  FiB satsar på satirbilder
  SR och SVT vill vara makten till lags
  Framtiden mörknar på Hornet
  A-kassan
  Ellsbergmöte
  Överilad örfil efter pistolhot skäl för avsked
  Slow Food, julmatens rötter och traditioner
  Håll tassarna borta från tryckfrihetsförordningen!
  FiB svarar Malm
  Sionismen är judisk nationalsocialism
  Svenska hjälparbetare brutalt attackerade av israeliska bosättare
  Hur kritisera Ryssland?
  Några råd till en utrikesminister från Sverker Åström
  Carl Bildt farligare än sina brudar!
  Tycker du att magdans är ett turkiskt nöje?
  Back to basics!
  Grattis Fredrik!
  En annan Annan?
  Imperiets sista strid?
  Är man antisemit om man försvarar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända?
  Var och en som har, åt honom skall varda givet
  11:e september ifrågasatt
  Konspirationer finns det gott om
  Lars Drake vs. Cecilia Wikström
  Valets icke- frågor
  Läraktiga ungliberaler
  Folkpartiet
  Besviken på Junilistan
  Var går gränsen för Israel?
  Pudelns kärna
  Istället för B-52:ors bombmattor över Gaza
  Öppet brev TV4 Nyheterna och Rolf Porseryd
  Avskaffa skolans värdegrund
  Kulturfront gav ut boken Kampuchea mellan två krig
  JO-anmälan
  Malmökonferensen
  Manipulerade av Pol Pots leende
  En björntjänst gör ju ingen glad
  Pressmeddelande
  Svenskar och amerikaner under gemensamt befäl i Afghanistan
  Den där natten när Olof Palme sköts
  Fågelinfluensan har drabbat medierna
  M a a nidbilder av profeten Muhammed och yttrandefriheten
  FiB:s Mohamedteckning
  Sverige är med i Nato
  Upprop mot terroristlagarna
  Svenska är inte lagstadgat majoritetspråk
  Förste stupade svensken i USA:s krig
  KAN DET BLI VÄRRE?
  Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!
  Pinter har talat
  USA erkänner användning av fosforvapen, men ...
  När tänker den svenska regeringen protestera mot USA:s användning av förbjudna vapen i Irak?
  Det är Bush som är terroristen
  Sukralos
  Stora journalistpriset till cynikern Skugge
  Några sanningens ord
  Drevet mot Pinter går vidare
  Mutsnacket är en cover-up för stölden av hela Irak
  Krigsprotester
  UNT om Pinter
  Tal av Harold Pinter
  Fredsmamman arresterad
  Bokmässan 2005
  SYMBOL FÖR TORTYREN I ABU GHRAIB
  Är den italienska rättsapparaten mer oberoende än den svenska?
  Jan Myrdal skriver öppet brev
  Nej i Frankrike
  Små och stora nyheter 2
  Stora och små nyheter
  Norrland ska bli övningsområde för NATO
  Motståndet berättigat
  Detta är den sista intervjun med mannen som inte fick intervjuas
  Vänstern och den vite mannens börda
  DN tappar ansiktet
  FiB på bokmässan
  Vi borde alla få rösta i USA:s presidentval
  Professorns ödmjuka svartmålning
  Jakubowski kackar i eget bo
  Militanta ideologer styr USA
  Körens bästa kvinna ...
  Forum för diskussioner om samtiden; Bokmässan 2004
  Hur många barn har du dödat idag, Bush?
  Riggad debatt om sjukskrivningar
  Villkorat medborgarskap?
  Hemlig specialstyrka från USA avvisade egyptier
  Sprickan i Ordfronts består
  Förbjuder vi lögner förlorar sanningen
  Vem betalar kalaset?
  Coltan
  DN ger mobben handen 11 augusti
  Mooretal
  Vetenskapsman vägrar delta i konferens i USA
  Så krossas en kultur
  Till Ordfronts förlagschef
  'Henke' och Zlatan folkets hjältar
  Europas folk är Europafiender
  Nu har vi fått ett rätt svar
  Efter plugget...
  Iraks frihet och Norges. Eller det styrande intresset
  Nationaldagen 6 juni
  Har Guillou fel om Gestilren?
  Narcoticosaurus Politicus - den utdöda dinosaurien
  'FN och Brahimi är ingenting annat än USA:s politiska agenter'
  Rätten att få framföra dumheter
  En helig ko ska slaktas
  ... and stripes
  Utarmat uran — Skammens metall
  Terrorns regler
  En gångbar klassiker
  Kräv frihet nu, Göran Persson!
  Brev till Gertrud Åström
  Allting är relativt. Eller. Vi måste vara tacksamma för G W Bush
  Front? Visst!
  Historisk front
  Mot den styrda okunnigheten
  Våra sinnens mur
  Sverige talar med kluven tunga
  Kriget mot terrorn kan vinnas enkelt
  'Vi tänker befria Irak och Palestina'
  Vad menas med demokrati?
  ... och den förtalade arbetarklassen
  CNN lyckats filma bombexplosionen i Karbala?
  Hedemoras ledande v-politiker avgår
  Svensk ambassadör till Irak
  Ett uppåtriktat tack
  Ja till folkstyre. Nej till EU-parlamentet.
  Visst är kiplingepigonerna intressanta!
  Palestinier är också människor
  USA-planer på ett uppdelat Irak för ökad kontroll
  Inget avslöjande!
  Vilket gäng, Persson!
  Är du en av de utvalda kalkonerna?
  Demonisering driver våldet
  OM ...
  Vad de inte vill att du skall veta
  Tro inte för mycket på FN!
  Ur nusvensk ordlista
  Katastrof för skolan
  Kvinnornas krav möts av mordhot
  En mur skapar bara fler problem
  Drick med Dickens i jul!
  Tillväxt för hela folket
  Gärna fredsstyrka – men inte under USA
  Saddam Hussein bakom galler
  Två stater eller en gemensam?
  Om ockupationsvänster
  Vi vägrar demonisera
  En grundlag som kan ena landet
  Ni sviker världen, författare!
  Det är bara att huka och hoppas på glömskan
  Märklig jurdik i Haag
  Tälje Tokar fixar akuten
  Inte en man till USA:s krig
  Allt går igen
  Muslimer demoniseras – precis som judarna
  ATT HYFSA SAMHÄLLSDEBATTEN. Professor Hagtvet till exempel.
  Grovt felaktigt!
  De har en skruv lös - och nu tar dom makten!
  Om Jan Guillou har rätt
  Stängslet kränker folkrätten
  Ska USA få sälja ut hela Irak?
  Fredsljusen har tänts
  LO kväver idédebatt efter kritiska utspel
  Kan dessa förebygga folkmord?
  ”Befrielsen” som blev en en katastrof
  Kollektivtrafiken bolagiseras medan vänsterpartiet ser på
  Vi måste hjälpas åt
  Vad är tillväxtens mål?
  Connex anställde svartarbetare - men spärrvakten som avslöjade angrips
  Arabvärldens importerade antisemitism
  Som den feta hinnan på en kallnande soppa
  'Jag bad honom fortsätta leva'
  USA ut ur Irak!
  Trötta generaliseringar spär bara på misstron
  Gör rent hus i kyrkan!
  Judisk rasism eller demokrati
  Förbud mot huvudduk i Tyskland
  Olyckskorparna fick rätt
  Fler döda med sänkt alkoholskatt
  Ockuperat land i kaos
  Unioner är inte bra
  Enögd Ahlmark förskräcker
  I uppror mot maktens perspektiv
  Besöken på hemsidan ökar!
  Izvestija om svensk omröstning
  Sveriges orättvisa skatteutveckling
  Gällde det demokratin?
  Guillou i SVT Morgon
  Folket sa nej till överheten
  PO Enquist i Expressen 9/9
  ”EMU kommer att brytas upp”
  Försvara yttrandefriheten
  Jan Guillou och den bistra verkligheten
  Ideologiserad historieundervisning
  Nordirland har blivit fredligare utan Euro
  Folket i Bild säger nej till EMU
  Ett nej är bra för demokratin
  Nej till idrottsutbyte med ockupationsmakten Israel !
  Finlands erfarenheter av EMU
  Krackelerar EU?
  Persson och EMU
  Avslöjande kindpuss
  Ja-sidan bjöd senildementa på tårta
  Hellre rörlig valuta än rörlig befolkning
  Uppsöka och förstöra - andra etappen i USA:s krig i Irak
  Metall stoppar nej-sidan
  Är EU ett fredsprojekt?
  Om Kinas samhällssystem och klassförhållanden
  Lögner, lögner, lögner
  Låt oss inte glömma Rolf Ekéus
  'Nejsägarna sviker global solidaritet'
Rapporter, notiser
Adresser, tel, pg-nr, m.m.
Föreningsnotiser
Dokument
Lokalavdelningar

Föreningen äger och styr tidningen (och hemsidan). Bli medlem och var med och styr. Vi har riktig föreningsdemokrati med riksstämma varje år. Vi har lokalavdelningar på flera orter. Medlemskap kostar 200 kr per år.
epost

  

STÖD
LAVAL-
KAMPANJEN!

 

www.bonton.se

 Köp våra märken!

Upprop för att behålla Tryckfrihets-förordningen
i Sverige 
 
 

Köp broschyren!

Kulturtips!
Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som kan vara av värde. Exempelvis
Guardian Weekly, Kuba, Manaoch Värmländsk Kultur.

i samarbete med
tidningsbutiken.se