Undertecknad har med intresse följt den debatt som blossat upp i bl. a. Aftonbladet om Peter Fröberg Idlings bok "Pol Pots leende". Jag har ännu inte läst boken, men anser defintivt att ämnet behöver diskuteras förutsättningslöst. Det är därför med spänning jag har läst Jan Myrdals version av resan samt försöker följa utvecklingen på FIB-K:s hemsida.
Enligt min uppfattning så har Peter Fröberg Idling i sina inlägg på Aftonbladet och i SR lyckats väl i den kritiska balansgången mellan att å ena sidan lyfta fram det folkmord som bevisligen skedde under Pol Pot i det s. k. "Demokratiska Kampuchea" och å andra sidan inte förneka att det även skedde övergrepp och brott mot mänskligheten före Pol Pot av USA (1970-1975) liksom av den vietnamesiska ockupationsmakten efter störtandet av de Röda Khmererna 1979. Peter Fröberg Idling är alltså intellektuellt hederlig, och vågar problematisera Pol Pot och sätta in hans massmordsregim i ett historiskt sammanhang. Jag delar Fröberg Idlings syn på Pol Pot som en kriminell massmördare som borde haställts inför rätta för sina brott. Gärna tillsammans med den kriminella massmördaren Henry Kissinger vars bombningar av det neutrala Kambodja kan ha orsakat upp till 500 000 civila livet. Men massmördare ska kallas vid sina rätta namn. Oavsett om de är maostiska diktatorer som Pol Pot eller amerikanska utrikesministrar som Kissinger.
Om Fröberg Idling är intellektuellt hederlig och vågar problematisera situationen i Kambodja före och efter Pol Pots katastrofala styre, så är Jan Myrdal dessvärre inte det. Jan Myrdal har uppenbarligen inte lärt sig någonting alls av sitt naiva och okritiska stöd till folkmordsregimen. Istället försöker Myrdal leda in debatten på villospår, genom att försöka diskutera olika historiska bondeuppror i andra delar av världen och under helt andra historiska perioder. Myrdal har uppenbarligen inte kurage nog att erkänna att han hade fel och har uppträtt som en modern "fellow traveller" som medvetet eller omedvetet bidragit till att sprida Pol Pot's propaganda i Sverige. Det hade varit intellektuellt hederligare att erkänna att han trodde på Pol Pot's goda avsikter, men ta avstånd från folkmordet när det blivit uppenbart för alla att det verkligen hade skett. Som det nu är framstår Jan Myrdal som en gammal och patetisk man som fastnat i sina ideologiska dogmer från 1970-talet.
Mer oroande är kanske att Knut Lindelöf heller inte verkar ha lärt sig någonting av massmordet under Pol Pot, eftersom han försöker lägga ut en länk på FIB/K:s hemsida till några artiklar i SvD och DN 1979 som på något vis ska försöka leda i bevis att Peter Fröberg Idlings kritik av Myrdal skulle vara felaktig. Jag har läst bägge artiklarna, och jag kan inte på något sätt se att dessa artiklar skulle ge något stöd för Myrdals perspektiv eller hans blinda fläckar. Det påstås inte någonstans att det inte ägt rum ett folkmord i Kambodja, bara att Pol Pot förnekar detta. Detta torde inte vara någon nyhet för någon: Adolf Hitler skulle säkert föneka att judar utrotades i Nazityskland om någon hade frågat honom. Så vad menar Knut Lindelöf med att lägga ut dessa artiklar? Vad är det som dessa artiklar ska göra oss övertygade om?
Själv betraktar jag FIB/K som en åsiktsmässig dinosaurie från den dogmatiska maoistvänstern under 1970-talet. Jag är född 1967 och står politiskt långt till vänster, minst lika långt till vänster som FIB/K. Men det känns fräschare och mänskligare bland syndikalister och frihetliga socialister än bland folkmordsförnekare och maostiska testuggare på FIB/K. Att läsa t. ex. "Yelah" eller "Arbetaren" och jämföra med maoistpropagandan på FIB/K är tämligen upplysande och avslöjande. När kommer ni på FIB/K att ödmjukt börja ert nödvändiga ifrågasättande av era ideologiska felslut och misstag?
Erik Svensson
P
FiB/K:s återpublicering av Stefan Lindgrens och citeringen av Per Forslinds artiklar syftar till att ge perspektiv, inte att propagera en viss uppfattning.
Tidsperspektivet tycker jag är intressant. 1979 skilde sig inte en SvD-chef diametralt från en FiB/K-journalist. De berättar i stora drag samma historia.
Men att förstå efterspelet är också intressant. Sedan 1979 har Vietnams trupper under bl a diplomatiskt tryck från ASEAN och p g a Demokratiska Kampucheas gerillakrig tvingats lämna Kampuchea. En sorts koalition mellan krafter ur DK och den Vietnaminstallerade regeringen skapades; en form av nationell försoning om man så vill.
I internationella media odlas emellertid folkmordsanklagelserna som aldrig förr. Utomstående internationella krafter vill nu anställa folkmordsrättegångar som endast ska gälla perioden 1975-79, inte hela krigsperioden 1970-92. Sådana rättegångar verkar inga av de politiska huvudkrafterna i Kambodja vara entusiastiska för. Vem tjänar på att agitationen mot Pol Pot och prins Sihanouk (Thomas Hammarberg i Kunskapskanalen 3/4) drivs fram igen? Några trovärdiga siffror på antalet döda (av olika anledningar) 1975-79 kommer aldrig att kunna fastställas eftersom den kambodjanska befolkningsstatistiken varit närmast obefintlig under hela den turbulenta krigsperioden.
Knut Lindelöf
2010-03-17
